Förändringens tid är nu… Eller snart i alla fall.

Det här året som om ett par dagar nått september redan har varit ett år av känslor, händelser, beslut och förändring och det är på både gott och ont. Jag är i alla fall positiv gällande allt i slutändan, för nu vill jag att saker och ting ska ändras och förbättras. Vissa saker har redan förbättrats, såsom att vi numera bor på ett fantastiskt läge och hur mycket det har lugnat min själ vet ni ju redan om ni har läst alla mina blogginlägg jag skrivit om det.

C# och andra känslor kring programmering

I våras så började jag ju gå en gratiskurs på fritiden i C# som Microsoft erbjuder. Hittills har jag avklarat enbart 17%, vilket är skitlågt och jag vetefan hur mycket av det jag lärde mig som jag kommer ihåg och har tagit in. Sen dess har jag bara arbetat för att bibehålla en energinivå som innebär att jag orkar lämna sängen, jobba, flytta och göra de saker man ska. Det har funkat, men energin har inte funnits där för att fortsätta gå kursen, vilket stör mig. När jag tänker på det hela, beslutet jag tog i våras, mina framtidsplaner m.m. så blir jag väldigt motiverad och samtidigt löjligt skit-irriterad för att jag inte har orkat med att gå vidare och lära mig det. För jag vill verkligen det. Åtminstone så vill jag försöka. Dock så tror jag att jag behöver lära mig att programmera från ett annat håll. För det första behöver jag få full förståelse över begreppen, eller vad det kallas för, så jag vet från början vad allting är. Ungefär så här:

  1. I programmeringsspråk använder man sig utav ungefär samma typ av grejer;
    1. Arrays
    2. Else If
    3. Metoder
    4. Klasser
    5. Variabler m.m.
  2. Vad är allt detta?
  3. Ok, nu vet jag vad ”” är för något.
  4. Vad är syftet med ””?
  5. Ok, nu vet jag syftet…
  6. Vad kan jag göra med allt detta?
  7. Börjar bygga applikationer, spel eller whatever else som är utav intresse – men jag förstår från början vad jag gör och vad det är!

I kursen jag började gå i våras så tycker jag inte att jag har fått en riktig förståelse av allt. Däremot började jag titta på en video häromdagen som redan från början förklarade lite simpelt hur C# funkar och vad som är innehållet. När jag orkar se vidare så tänkte jag se den från början och hoppas på att jag lär mig något. Det jag hade behövt är ett s.k. cheat sheet, alltså en fusklapp, och det hade jag tänkt bygga upp och förhoppningsvis är det sättet jag gör det på något som funkar för att jag enkelt ska suga åt mig kunskap om programmering som en svamp. Är jag bara tillräckligt motiverad och får lära mig det på ett sätt som funkar så vet jag att jag suger åt mig kunskap enkelt. Det stora problemet är att undervisning oftast inte sker på ett sätt som funkar för mig och traggla saker är skittråkigt. Men jag vill göra detta och veta om det kan vara av intresse.

Ändrade matvanor och ett maxat fiberintag = viktnedgång?

Energinivån har blivit bättre sen vi flyttade, och särskilt nu under den senaste månaden eller så. Det tror jag beror på att jag aktivt sen nån gång i juli tog beslutet att börja räkna kalorier och göra allt jag kan för att maxa mitt fiberintag så har det inneburit att jag faktiskt orkar mer. Jag har delvis känt mig piggare sen jag började med detta. Med piggare så menar jag inte att jag är woohoo-supertaggad-adhd-uppihejsan-pigg utan jag känner mig inte längre som en zombie om dagarna, även om det finns såna dagar lite då och då. Denna veckan verkar jag dock vara en zombie igen, för jag är skittrött! I stort sett hela våren 2017 så var jag en zombie om dagarna. Omotiverad, supertrött, segare än kola etc. har liksom varit det dagliga i hur många månader som helst, men mina ändrade matvanor har hjälpt. Jag har inte kollat hur det ligger till i snitt med mitt fiberintag, men mitt mål är att först stabilisera att jag varje dag (även på helgen) når det rekommenderade intaget om 25 gram fiber per dag. När det funkar så tänker jag sakta men säkert öka det. Jag borde lätt kunna nå 50-60 gram om dagen i alla fall om jag bara planerar bra. Mina förändrade matvanor har dels lett till att jag synligt fått mindre bilringar kring magen och det är positivt och detta har skett utan att jag motionerat särskilt mycket. Jag har bara ätit mer fibrer och sällan överskridit mitt dagliga kaloribehov. Jag har mätt mig lite då och då och hittills har jag gått ner minst 3 cm på varje ställe och det är bra. Statusen med centimeter ser i alla fall ut typ så här:

  • Midjan, från 82 till 77 cm (var uppe i 85 också någon gång, men det var tidigare)
  • Bukfettsomfång från 97 cm till 92 cm
  • Höften från 103 cm till 101 cm (där jag är som bredast – över röven)
  • Stussen från 100 cm till 97 cm (där jag är som bredast – över låren)

Denna förändring har skett på typ 6 veckor eller när det nu var jag började med att räkna kalorier igen, promenera lite mer och maxa fiberintaget. Jag har fortsatt gått ner, och dessutom gått ner i snabbare takt sen jag fick ryggskottet och då har jag varit mer stillasittande, men å andra sidan har jag ju börjat lära kroppen att använda muskler som aldrig använts direkt tidigare så det kan ju förklara det.

Jag tänker dock inte väga mig förrän mitt bukfettsomfång är på max 85 cm som jag nämnt tidigare och det lär garanterat ta ett par månader innan jag är där, och det är helt ok. Jag är på en bra väg nu. Om jag kan nå min optimala ”vikt” genom centimetrar så har jag minst 20 cm runt magen som måste väck, men gärna närmare 30 cm. Alltså måste jag under 80 cm där för att minska mina risker för sjukdomar, men det är ju bättre att ligga närmare 65-70 än 80. Vad jag kommer väga när jag är klar spelar mindre roll. Förlora onödiga centimeter som bara är skadligt är viktigare.

Från lakto-ovo till semi-vegan?

Med tanke på hur jag numera äter så kan jag nästan räkna mig själv som semi-vegan istället för lakto-ovo. Detta är för att själva mjölk och äggprodukterna jag äter kommer ofta från källor som är minimala delar i maten jag stoppar i mig. Istället för att man ”alltid” gör en mejeribaserad sås eller gryta så kommer mejeriprodukterna ofta från mjölkpulver eller nått annat som en liten ingrediens i ett tillbehör. Likaså är det med äggen. Vi köper inte hem ägg ofta. Kanske någon gång per år. De ägg vi äter kommer ifrån ägg i nån majonnäs eller liknande. Det är alltså bara en liten del av vad jag äter. Får jag bestämma själv så är maten praktiskt taget vegansk. Mina frukostar är numera nästan alltid veganska och består ofta av kalorisnåla och fiberrika ingredienser. Något som jag börjat äta till frukost är råa havregryn tillsammans med någon vegansk yoghurt och bär i någon form. Är de frusna så har jag tinat dem på något sätt, men både igår och idag åt jag havregrynsgröt med färska jordgubbar till frukost, då det fanns billiga och jättebra jordgubbar på ICA när vi var där och handlade sist. Mina luncher har ofta bestått av linsgrytor som jag gör storkok på. Med storkok så innebär det ungefär 3 portioner. De dagar då Henrik jobbar hemma blir det ofta någon färdiglunch och då tar jag en fryspizza eller något liknande. Majoriteten av dagarna är det i alla fall veganskt till både frukost och lunch som gäller och middagarna är oftast veganska i grunden med få tillbehör som är lakto-ovo eller så. Det känns i alla fall kul och det är enkelt att äta så här och jag äter tills jag är mätt.

Närbild på min nya nyttiga frukost med råa havregryn, yoghurt (vegansk) och bär

Ryggskott och träningsvärk

Det är ju ingen direkt hemlighet att jag drabbades av ryggskott för någon dryg vecka sen. Nu är det nästan helt över. Jag är nästan komplett rörlig och det är ytterst sällan ryggen gör ont nu. Det stora med allt det här är att jag på allvar gör allt jag kan för att fortsätta hålla ryggen rak och böja på benen. Något som fortfarande känns så fruktansvärt onaturligt att jag håller på att dö av konstiga känslor varje gång jag måste göra det. Å andra sidan har det varit ett motionspass i sig bara av att ha ont och nu när jag är mer rörlig och gör vad jag kan för att röra mig rätt så känns det i kroppen. Jag har träningsvärk i magen, i benen och säkert på andra ställen. Efter träningsvärken får jag ju fibrovärk med, men tacksamt nog har jag knappt haft någon fibrovärk sen jag fick ryggskott och det är bra. Hade jag haft bägge så hade jag fan hoppat från balkongen eller nått vid det här laget. Det har verkligen varit asjobbigt att ha ryggskott men det positiva är ju att det är en till grej som visat mig att det är dags för förändring.

Det är liksom dags att förbättra kroppen, inifrån och ut, satsa på en framtid som har stor potential att lyckas när tiden är rätt för det och även andra saker är det dags för att förbättras nu. Jag börjar med det jag har gjort. Äta bättre, ta steg för att säkra en bra framtid och lära min kropp att fungera bättre.

Ett steg i taget.

Vegosnack och ännu mera tjat om nya lägenheten!

Idag var första arbetsdagen efter min fyra veckor långa semester. I det stora hela så känns det ok att börja jobba igen, men det är långt till nästa långa ledighet. Dock efter att ha arbetat första dagen i nya lägenheten så har jag ingen direkt ångest kring det. Jag har ändrat om hur skärmarna står på skrivbordet och datorn verkar fungera bra. Inom kort ska jag också börja stå en stund varje dag för att öka förbränningen, men när det börjar får vi se. Jag älskar lägenheten mer och mer i alla fall och är så glad över att vi valde att flytta hit. Men nog om det – nu till inläggets huvudfokus!

En liten hemlighet…

Jag har inte pratat så mycket om vegetariskt på sistone och det är faktiskt lite konstigt. Idag går jag nämligen ut med en liten nyhet som bara de närmsta vet än så länge. Jag är lakto-ovo vegetarian. Det har jag faktiskt varit sen 1 december 2016 och för mig är det en extrem milstolpe. Jag strävar, som de flesta vet efter att bli vegan. Hur lång tid det tar att bli det återstår att se, men detta är i alla fall en början. Hur det gick till kommer jag dock inte berätta, och det får ni leva med. Ni får istället glädjas åt att jag kommit en bra bit på vägen mot bättre hälsa. Bara för att jag gått ut med den här lilla hemligheten så betyder inte det att bloggen kommer förändras och enbart handla om vegetarisk mat, men det kommer förmodligen innebära att jag sakta men säkert skriver mer om varför det är ett sånt viktigt steg att ta och någon gång kommer jag säkert ha med lite recept också och andra tips gällande matlagning.

Betydelsen av en stämpel

Jag väljer att kalla mig själv för lakto-ovo vegetarian, för att det är viktigt för mig, men vad jag kallar mig, eller stämplar mig som spelar ju egentligen ingen roll. Huvudsaken är att jag äter vegetariskt! Då jag under de senaste 5 åren eller så läst på och lärt mig otroligt mycket om hälsa, genomgått diverse dieter och lidit av sjukdomar som aldrig förmodligen kommer försvinna så har detta varit viktigt för mig. Målet egentligen var väl att bli vegan över en natt, men så blir det alltså inte och det är helt ok. Så länge det också inte finns ännu bättre vegetabiliska alternativ som smakar och beter sig som det man är van vid så är jag relativt glad i att jag idag fortfarande äter ägg och mjölkprodukter. Jag gör detta, även om jag vet idag att det absolut inte tillför något positivt för min hälsa, för djuren eller klimatet. Vissa vill inte stämpla sig med vad de äter och det är helt ok. Den dagen jag blir vegan, eller även nu som vegetarian så tänker jag inte bli någon jobbig typ (eller leva upp till stereotypen i videon nedan):

Däremot är det viktigt tycker jag att informera och sprida vidare korrekt information om kost, då förvirringen bara blir värre och värre så vad ska man då tro?

Vego behöver inte betyda hälsosamt…

Att vara lakto-ovo vegetarian är enkelt som fan, i alla fall idag. I höstas  hade jag en spektakulär plan om att jag skulle bli värsta hemmafrun när vi flyttade tillbaka till Skåne och jag skulle bara laga massa nyttiga WFPB (Whole Foods Plant Based) mat, vilket då är växtbaserad mat lagat från grunden; grönsaker, frukt, baljväxter, stärkelse, nötter och frön och minimera intaget av processad mat och automatiskt gå ner alla mina 20 ish kilon jag länge velat bli av med. Vad hände? Jo, det är ju mjölk och ägg i praktiskt taget allt som kommer i ett paket, så att vara onyttig, fortsätta äta godis etc är skitlätt. Det enda jag behöver akta mig ifrån i stort sett är gelatin i godis (och i min omeprazol medicin – blä!) och fisk i färdiga såser. I övrigt så funkar det mesta. Resultatet? Jo, fortfarande 20-ish kilon som inte försvinner och tröttheten från helvetet är kvar som om inget har hänt och likadant består min eviga fibrovärk. Det är skitlätt som lakto-ovo vegetarian att fortfarande få i sig 8 gram fibrer om dagen, precis som innan, istället för det minimala rekommenderade intaget på 25 gram, så där har inget förändrats. Frysen är proppfull med oumph, quorn, veggie pizzor och lite andra färdiga märken för att förenkla vardagen. Det är gott som fan och en stor brist på grönsaker finns absolut där. När jag skrev för någon månad sen att jag äter en grönsak i halvåret så stämmer det rätt bra, faktiskt. Men jag klagar inte så mycket längre. Maten vi äter är supergod och det är verkligen enkelt och lätt att äta och leva så här. Jag tror dock att tids nog så kommer vi äta mer mat lagat från grunden. Vi ska bara orka komma dit och göra det också. Det gäller att hitta bra recept som inte tar 100 år att laga. Ingen av oss vill stå och hacka grönsaker 3 timmar om dagen (och frysta grönsaker är lite vattniga), som det ibland känns att man gör när man testar nya recept, och många nya recept smakar ofta blä så det är fortfarande lite komplicerat när man vill vara nyttig och hälsosam.

En liten önskan…

Nu när jag gått ut med detta så skulle jag uppskattas om frågor kring mitt val av kost inte blir en ”big deal”, även om det är en stor milstolpe för mig. Vill du veta mer om mitt val, fråga mig då när vi träffas så kan jag berätta.

Vad händer nu?

Medan du hämtar dig från denna lilla ”chocken” eller nyheten – vad du nu väljer att kalla det så tycker jag du ska kolla in ett gäng dokumentärer på Netflix, såsom What the Health, Cowspiracy, Forks over Knives, Food choices med flera, läsa ett par bra bloggar om vegetarisk(bara att googla) mat och absolut kolla in vegopodden. Idag har jag plöjt igenom tre avsnitt, den ena om Unbakery och den andra från bloggaren på Jävligt gott. Den tredje var en intervju med Therese Lindgren som är Sveriges största stjärna på YouTube (vad jag vet). Det finns ett antal skitbra kanaler på YouTube som också säger bra saker om veganism och annat i vegostil. Vegan i Sverige är en(dock lite för mycket hemska bilder på hur illa djur behandlas, men lärorik) och en annan stor favorit är Mic the Vegan(baserat på riktig forskning) samt Healthy Crazy Cool som lär dig att det finns hälsosamma fettkällor som är vegetabiliska. De två senare är på Engelska, men lätta att förstå. Den enda kanalen jag INTE (verkligen inte) rekommenderar är Unnatural Vegan. Hennes kanal är full av skit, totalt struntprat och inte ens baserad på riktig forskning. Lita inte på vad hon säger! Det enda positiva jag har att säga om henne är att hon är förmodligen en av de snällare personerna mot icke-veganer, då hon inte dömer dem, men hon sprider massvis av felaktig information om vad som är hälsosamt! Många andra YouTube kanaler är duktiga på att ”debunka” det hon säger. Hon är inte särskilt omtyckt i alla fall med all rätt, då hon är så negativ och har fel med typ allt hon säger.

Så, gå och lev ett vego-liv du med!

Lite viktframgång?

Detta är det tredje påbörjade blogginlägget för den här dagen (3 juli 2017, men publiceras dagen efter) och det ska inte handla om flytt eller lägenhet. I alla fall inte i sin helhet. Jag kanske nämner lägenheten, men inlägget handlar om något annat. Det borde iofs titeln ha avslöjat redan, men ändå. Nu kör vi!

Alla som läser min blogg ofta och känner mig, vet om att jag sedan jag blev ihop med Henrik har gått upp ett X antal extrakilon som jag gjort vad jag kan för att få bort. De är ännu inte borta och fler kilon har istället lagts på. Jag vet att jag väger mer än 70 nu, eller åtminstone däromkring, så jag vågar inte ställa mig på vågen förrän jag vet att jag gått ner en bra jävla bit. Ångesten över att jag skulle väga typ närmare 80 nu skulle bara få mig att må skitdåligt så jag vägrar. I alla fall…

Fram tills någon gång förra året (2016) så kämpade jag med så kallat 15 extrakilon och vägde runt 65. Det var fantastiskt när jag lyckades hålla mig under 65 i närmare 1 år, men efter det så gick jag lätt upp 5-6+ kilon till. Förra sommaren köpte jag två par nya shorts. Detta var efter jag gick upp några kilon till. Som tur var hittade jag shortsen på Dressmann och det var två olika modeller. Det gjorde mig överlycklig att kunna ha herrshorts på mig igen, för att hitta lämpliga shorts för tjejer går fan inte. I alla fall inte om man är som mig, grabbig och vill ha stora fickor samt ben som kanske räcker till knäna i alla fall som inte sitter som ett extra skinn.

I våras när värmen återkom och det blev shortsväder så prövade jag de shorts jag köpte förra sommaren. Det ena paret funkade fint, men det andra kunde jag knappt få på mig och de gick inte ens att stänga eller få över magen. Helt galet! Dock har jag klarat mig fint med enbart ett par, för jag har tvättat dem ofta. Sen kom min semi-vegan vecka som bestod av kaos blandat med frukt och grönt samt extra fibrer. Sen dess har jag faktiskt rört mig lite mer än genomsnittet (från typ, inte alls till kanske 3-4 timmar i veckan i snitt pga flytt och andra ärenden) och veckan med nyttigheter har förmodligen lett till en minskad lust att äta onyttiga saker. Jag har fortsatt så klart att äta onyttiga saker, men inte alls i samma mängd som innan min nyttiga vecka. Häromdagen så köpte jag ett par nya shorts på Dressmann för att ersätta de gamla som jag inte fått på mig, men när vi kom hem så testade jag ändå att ta på mig de gamla och hör och häpna! Jag fick på mig dem! Kan stänga dem o allt. Det behövs dock inte något bälte till dem, men ändå. Jag kan stänga dem! De sitter rätt ok i övrigt med. Dock så är de ändå lite smått på gränsen till för små i midjan.

Närbild på mina feta lår som ser ut som korvar. Dock lite mindre korvar numera eftersom jag får på mig de shorts som tidigare var för små.

Igår hade vi födelsedagsfika här för mig, Henrik och Henriks ena syster som fyllde år igår. Det firades i vår nya lägenhet, så det var lite halvt inflyttningsfest med. Till det gjorde vi två stycken gräddtårtor (med lager av chokladpudding) och riven choklad ovanpå. Vi bjöd även på pizza och kakor samt lite jordgubbar. Jag kan säga direkt att när jag tog på mig shortsen idag så var dem lite tightare än innan så det märks att minsta lilla onyttiga grej påverkar min vikt rätt så rejält numera. Nån centimeter till och de byxorna får lov att återgå till garderoben tills man gått ner lite till igen.

Dock är jag i alla fall väldigt glad över att jag får på mig de shortsen, för det är en liten framgång, även om den förmodligen inte är hållbar eller kommer vara länge.

Jag ska också tillägga en annan bra sak!

Favoritunderkläderna finns numera online!

I och med att jag gått upp dessa extra extra kilona (alltså de som gör att jag väger runt 70 istället för runt ~65) så har det också börjat strula med underkläder. Trosor i storlek M eller 38 funkar liksom inte lika bra längre, utan det är 40-42 som måste införskaffas eller storlek L. Mina absoluta favorit-trosor är av märket Pieces, vilket är skitsnygga boxertrosor med häftiga färger och mönster med en sån där kant som typ Björn Borg kallingar har till killar. Underkläder generellt till tjejer är numera bara string, spets eller annat relativt obekvämt och jag gillar inte det. Undantaget var dock att jag hittade Star Wars trosor på H&M, men dessa säljs inte längre och i och med dessa extrakilon så föredrar jag verkligen boxertrosor från Pieces. Det stora problemet i och med att jag väger absolut för mycket numera (för min egen trivsel och hälsas skull oavsett vad ni tycker om min kropp!) är att mina tidigare underkläder från Pieces har blivit för små, eller så har det varit dags att byta ut dem av andra skäl. Det har gjort att jag letat lite som en galning efter dem i butik utan att hitta dem. Jag har tidigare köpt dem på Vero Moda, men de säljs inte där längre. Efter att ha ”trakasserat” några i personalen i diverse Vero Moda butiker så fick jag till sist veta att Pieces finns online i sin egen butik och det visade sig vara sant! Jag handlade 4 par i en annan modell för några veckor sen och jag är överlycklig! Nu efter att vi landat i vår nya lägenhet så planerar jag köpa och ersätta typ hela underklädesgarderoben med mina favoriter – men jag tänker i alla fall spara mina Star Wars trosor, för de sitter bra och känns kul att ha på sig, just för att det är Star Wars!

Annars är ju förhoppningen som vanligt – gå ner några kilon och centimeter (har ju typ 15-20 kg att gå ner och gärna 25-30 cm för att undvika hälsorisker som diabetes och annat skit) och göra sitt bästa för att promenera och äta bättre. I denna lägenheten har jag i alla fall bättre möjligheter att faktiskt lyckas jämfört med tidigare, men det skriver jag mer om i något annat inlägg. Vill ni säga grattis till min lilla framgång gällande vikten så lämna gärna kommentarerna här på bloggen istället för på sociala medier, men inget tvång.

Den nyttiga veckan var det ja…

Dags att sammanfatta lite av hur den här veckan som gräsänka och semi-vegan har fungerat hittills. I början var det komplett katastrof och jag höll på att ge upp. Planen var simpel men storartad. Ungefär lite så här:

  • Äta veganskt
  • Maximera fiberintaget
  • Dricka vatten istället för läsk
  • Göra ”meal prep”.
  • Ta sovmorgon
  • Promenera

Resultatet? Inte som ovan. Jag har dock inte ätit något som kan klassas som onyttigt. Har jag varit sötsugen har jag mumsat på dadlar. Först drog jag till affären och handlade massa grönsaker och frukt samt nyttiga grejer på konserv. Sen började kaoset…

Jag började i Söndags kväll med att göra 4 portioner ris med riskokaren, baka en butternut pumpa och två sötpotatisar i ugnen. Till det stekte jag lök, blomkål, färsk spenat och la till svarta bönor. Jag hade köpt en kikärts hummus och dill samt vitlök på tub som jag blandade ihop. Dippen smakade ok, men det visade sig rätt snabbt att den dippen inte fungerade med grönsakerna jag hade till. Det blev en massiv portion som jag bara åt en bråkdel av. Butternuttpumpan var jag tvungen att skala och den smakade ok, men dippen (med framförallt dillen) övertog alltihop och det smakade blä. Kvällen spenderades med att äta sig mätt på dadlar och micropopcorn.

I måndags tog jag en av sötpotatisarna som inte hade bakats tillräckligt så den var superhård. Till den hade jag en portion ris. Det var ett jävla helvete att dels få den varm och sen att skala den. Tanken var att jag skulle äta den som en vanlig bakad potatis, men den var superhård när jag tog fram den så värmde den i micron i totalt 6 minuter utan att den blev något mjukare. Tallriken höll däremot på att gå sönder. Till detta i alla fall när jag väl fått upp allt på tallriken så blandade jag en dill dipp med creme fraiche som fanns kvar i kylen, men det blev katastrof även denna gången. Dill fungerar tydligen inte med sötpotatis och dessutom så var ju potatisen så hård att den gick knappt att äta. Det var bara att slänga i soporna. Jag gav helt enkelt upp. Middagen till den dagen blev resten av riset jag hade gjort + en mosad avokado och sen fler dadlar tills jag inte orkade äta mer.

I tisdags så tänkte jag om helt. Till frukost blev det tekakor som fanns kvar sen helgen och dadlar däremellan måltiderna. Jag hade köpt andra grönsaker som backup, vilket är en gammal klassiker som jag lagat sen jag gick i högstadiet, dock ändå väldigt sällan. Det är en ”thailändsk” curry wok som innehåller extremt få ingredienser; Curry, en pressad vitlök (tog på tub), vitkål (jag tog färsk) och morötter. Man kan också ha ett rivet äpple i men jag glömde köpa det. Jag stekte det så pass länge att jag var övertygad om att det skulle funka och det gjorde det. Supergott var det men magen fick sig en chock och jag spenderade resten av kvällen med att spraylackera badrummet om ni förstår vad jag menar. Blev skitkass i magen av alla fibrer, men så är det ju med IBS och Fibromyalgi samt om man är som mig och äter typ en grönsak i halvåret eller nått. För att lugna magen åt jag två tekakor till och sen var påsen slut, men magen gillade den fiberfattiga standardmaten.

Igår, onsdag åt jag havregrynsgröt till frukost. Det har jag iofs ätit varje morgon, men denna vecka är lite annorlunda. Har ätit gröt till frukost i flera månader nu vilket känns bra, men det börjar bli lite tråkigt. För att variera har jag testat att ha kanel i gröten och denna vecka gjorde jag även overnight oats med frusna blåbär, hallon och jordgubbar. Självklart hann ju inte bären tina över natten så det blev lite udda, men det smakade bra. Jag gjorde detta med Oatly’s iKaffe och sen igår så testade jag att värma havregryn, iKaffe och frusna bär i micron i 3 minuter och det blev som en blandning av overnight oats och vanlig gröt. En trevlig upplevelse. Det konstiga är att värmer jag gröten med iKaffe istället för vatten så binder det inte samman och blir en gröt, men istället blir det nån slags overnight oats smak samt att bären är tinade så resultatet blir bättre. Sen åt jag lite dadlar en stund efteråt och på eftermiddagen drog jag in till Malmö med en kompis. Vi åt sushi på Triangeln och efter lite vandring där gick vi lite på stan och jag köpte grönsaker och frukt i ett stånd som fanns i närheten. Sen åkte vi upp till Mobilia och det var intressant att se det efter att de byggt om och byggt ut. Kände inte igen mig. Vi fikade på Espresso House och sen tog vi bussen hem tillsammans.

Idag är det torsdag och gröt till frukost blev det. Sen försökte jag göra mig en smoothie med vår bakmaskin vi har här hemma. Det finns en blender som tillbehör och i den stoppade jag två övermogna bananer. De såg inte trevliga ut trots att de stått i kylen för att inte mogna för snabbt. Sen tog jag resten av jordgubbarna, några nävar färsk spenat och sen drev jag igång blendern. Det blandades fint, men smaken var fan hemsk och den såg inte trevlig ut. Jag lade i 100 gram med dadlar, mixade lite till och då blev den superäcklig så det var bara att kasta. Åt två avokados istället och sen lite körsbär som jag köpte igår i det där ståndet jag nämnde. Till middag idag blir det antingen något med vanlig potatis eller en klassiskt pasta rätt, för nu är jag trött på att vara överambitiös med min mat.

Att äta växtbaserat är skitsvårt när man inte är van och göra så kallade ”meal preps” funkar inte tydligen. I alla fall inte för mig. Det ska vara gott. Inte ok, och absolut inte blä. Under veckan har jag fortsatt dricka läsk också för nån jävla njutning måste jag fan ha om jag ska orka med det här.

Förutom the mishap med fiberchocken i tisdags så har jag i alla fall mått bra, även om man känt sig lite smått besviken på att återigen ha misslyckats i köket med vegansk mat. Jag har dock inte känt mig särskilt pigg så jag har inte orkat engagera mig i kodningen. Det har istället blivit Disney on Demand, så jag har praktiskt taget bara tittat på Disney filmer och passat på se filmer som inte Henrik vill se och det är precis vad jag behövde. Jag fick en gratismånad igen på Viaplay så det är via dem jag ser alla filmer. Jag har några kvar att se innan Henrik kommer hem på Lördag.

Jag har än så länge vänt på dygnet på ett konstigt sätt. Jag har inte gått och lagt mig före midnatt sen i söndags, men istället har jag vaknat före kl 9 så jag har inte fått något jag kallar för sovmorgon. Varje morgon har man känt sig som en zombie så frågan är hur utvilad jag kommer känna mig när det är dags att återgå till jobbet på Måndag.

Jag är i alla fall glad över att jag fick en vecka till att passa på göra lite vad jag tycker är kul och försöka äta så nyttigt jag bara kan. Jag behöver verkligen lite ledighet och snart är det dags för flytten. Mindre än en månad till tillträdesdagen och man längtar galet mycket! Det ska bli så intressant att se hur det blir att bo så nära Hyllie och alla fördelar som finns med det läget vi får. Samt att bo i en trea och inte en fyra…

Hur har din vecka varit? Lämna en kommentar nedan så blir jag glad.

Dags att leka gräsänka igen!

Mellan Söndag och Lördag så är jag gräsänka igen. Det är också kombinerat med ledighet, vilket känns underbart. Det har ju varit lite kämpigt för mig under våren och många insikter som kommit upp till ytan, så ledighet behövs för att orka med allting.

Bild på ett grönt träd och klarblå himmel. Henrik har tagit bilden.

Under min ledighet så är det gamla vanliga planerat, vilket först och främst är äta veganskt, eftersom jag är så intresserad av det. Och ta sovmorgon! Utöver det så hoppas jag koda, göra klart C# kursen jag påbörjade för ett tag sen, blogga, pillra med bloggarna, träffa kompisar, promenera om vädret tillåter och se massa film. Det här förresten med veganskt. Det är något jag gör när jag är gräsänka. Jag passar då på att äta mat jag tycker om, experimentera med nyttig mat när älsklingen är bortrest. Köket brukar vanligtvis se ut som om jag släppt en bomb och jag brukar vanligtvis misslyckas med det jag lagar, men njuter ändå av lite annan mat och andra saker som är lite svåra att göra när älsklingen är hemma. Standardrätten är alltid rårakor med creme fraiche och rödlök, men den tror jag att jag skippar denna gången. Nu, efter att ha sett massvis av intressanta YouTube klipp (bland annat det nedan) om nyttig, vegansk och växtbaserad mat så är jag sugen att testa massa av dem och maxa fiberintaget. Jag ska försöka också att inte dricka läsk, men jag misstänker att det kommer bli skitsvårt, men jag ska i alla fall försöka dricka mer vatten, te och mineralvatten utöver läsk.

Nu har jag i alla fall tagit helg och det ska bli skönt med en ledig vecka! Vad ska du göra närmsta tiden? Skriv en kommentar nedan och berätta.

Nu börjar allvaret!

Den 2 januari 2017 börjar en hel del nya saker i mitt liv. Nya arbetstider, nya vanor, en kanske nyttigare lunch och eftermiddagar som kommer gå åt till att leka lite hemmafru. Det är åtminstone planen.  Och om detta blir en ful länk till G+ så slutar jag dela inlägg dit, för nu är jag trött på allt strul. Jag gör en lista:

Förväntade planer:

  • Nya arbetstider, istället för 10-14 så blir det 08-12. Om möjligt ska jag försöka få in många extra flextimmar och stå upp minst 2-3 timmar till sist om dagen när jag arbetar vid mitt nya skrivbord som är höj och sänkbart.
  • Tre nyttiga mål om dagen – Frukost(nått nyttigt bröd eller overnight oats med massa bär och annat gott på), lunch(nått veganskt om möjligt) och middag(nya, spännande recept) som är laddade med så mycket från växtriket som möjligt! Hey, det är ju jag som ska laga och äta det mesta så då får jag bestämma mer!
  • Leka hemmafru; Ha middagen klar tills älsklingen kommer hem
  • Viktnedgången kickstartas och jag går ner några kilon snabbt som en följd av alla grönsaker jag kommer stoppa i mig och för att jag är mer aktiv om dagarna. Det blir fler promenader, ärenden och resor för att hälsa på vänner jag har någorlunda nära.
  • Dialekten återkommer och jag talar till sist återigen en bred, härlig skånska som jag gjorde när jag bodde här nere sist.

Förväntat resultat:

  • Blandade arbetstider men främst förmiddagar. Flextimmarna arbetas in efter förmåga och möjlighet och åtminstone en timme per dag blir ståendes.
  • Bröd till frukost kl 06 nånting, nått halvfabrikat till lunch och nått äckligt till middag.
  • Hemmafru-experimentet tror jag kommer fungera de flesta dagarna i veckan men ibland lär man vara lat och fixa nått snabbt, eller äta rester.
  • Jag går ner nått kilo eller två och sen stannar det av eller så händer inget alls eftersom man ändå kompenserar sin hunger/verklighet med onyttiga saker hela kvällen, precis som vanligt…
  • Dialekten återstår (fejksmåländska med en skånsk accent), kanske till och med försämras och en vacker dag kanske jag tappar den helt? Det har känts så i flera månader redan att min älskade skånska, min halva identitet är på väg bort… Inte kul alls! Oh the horror… 😦

Detta kanske låter otroligt pessimistiskt men det är säkrast att vara ärlig och framförallt realistisk. Jag har många långa års erfarenhet av att ”försöka” och göra vad jag kan för att gå ner i vikt och nå mina mål. Det enda jag har nått är ett jobb och att jag har samlat ihop halva pengen till mitt köp av Grand Danois, men annars har jag inte uppnått mycket. Det finns en otrolig vilja att livet ska bli bättre, enklare och det finns verkligen alla möjligheter för det nu eftersom jag återigen är Skåning. Matvanorna är enbart en sak jag kan försöka förbättra och just nu känns det som om jag inte har något annat val i och med att våra liv förändras som de kommer göra, då jag kommer spendera allt för många timmar själv om dagarna och måste därmed äta på mer bestämda tider för att inte dö av hunger när älsklingen kommer hem.

Jag ska bara helt enkelt göra mitt bästa och hoppas på att jag faktiskt lyckas. Det hade varit trevligt om jag stadigt utan större ansträngning går ner så jag slipper dras med allt som den här asjobbiga ”över”vikten ger mig. Nu inser jag också hur tjatig jag låter, men det har varit en daglig påminnelse i alldeles för många år så nu är det dags för förändring.

Eller åtminstone ett ärligt försök.

Mina tankar inför återflytt till Skåne

Det har gått en vecka sen vi fick reda på att vi får lägenheten vi ville ha, och imorgon har det gått en vecka sen vi skrev på kontraktet också. Sen dess har man varit väldigt mör i kroppen och känt sig nästan illamående när man tänker på resa mellan Växjö och Skåne med Öresundståg. Inget fel egentligen med att resa på så vis. Det är smidigt och går någorlunda fort men när man åkt så mycket upp och ner som vi gjort senaste veckorna, ja då blir man lätt trött på det.

Ett kollage med känslor om hur jag vill att tiden ska gå fort eftersom jag längtar så mycket tills vi flyttar.
Ett kollage med känslor om hur jag vill att tiden ska gå fort eftersom jag längtar så mycket tills vi flyttar.

Jag har en del tankar och förväntningar på hur mitt liv kommer bli efter att vi har flyttat ner. Majoriteten av dem handlar om hälsa och aktiviteter. Att bo närmare Malmö har sina massiva fördelar. Det är lättare att hitta hälsosammare matställen, billigare luncher på stan och valmöjligheter rent generellt är större. Det är lättare att resa (tänk direkttåg till Hyllie och Emporia etc) och eftersom majoriteten av mina vänner bor runt Malmö eller Lund så underlättar resor dit också. I fortsättningen behöver jag alltså inte ha ångest för 6 timmarsbesök hos frisören när jag har en tid att passa i lund efteråt. Framöver så kan man göra allt på separata dagar. Frisören en dag och äta sushi i Lund en annan dag exempelvis.

Förväntningar kring motion och energinivå

Jag hoppas att en flytt till Skåne innebär att jag återigen kommer vara mer aktiv och träffa mina vänner mer.  Jag har ju skaffat mig ett par kära vänner jag umgås med här i Växjö, men även om vi bor bara några km ifrån varandra så träffas vi kanske varannan månad om ens så sällan. Vart jag än vill åka efter flytten så innebär det ändå att jag måste gå minst 10 minuter för att ta antingen buss eller tåget vidare någon annanstans, om jag inte handlar i det lokala köpcentret. Det innebär också minst en 10 minuters promenad för att ta mig hem. Här i Växjö går bussen utanför dörren nästan så här tar jag oftast bussen om jag ska någonstans och särskilt till kontoret. Jag är bara i stan när jag behöver, vilket är väldigt sällan. Jag gissar i alla fall att jag nästan kommer ta dagliga promenader på 30 minuter minst och om jag kan hålla i det året om (oavsett temperatur) så hade det varit nice. Extra bra hade det varit om min kropp inte är lika känslig för kyla som den har blivit, men Skåne är ju mycket varmare än resten av landet och jag hoppas på att jag i framtiden slipper snö 99% av året. Gärna 100% men det blir nog svårt. Om jag orkar träffa mina vänner så mycket som jag planerar och jag går då fram och tillbaka till stationen eller bussen så hoppas jag att min energinivå hänger med och att den ökar.

Förväntningar kring hälsa och matval

Mer motion och mer sociala tillfällen är ju typ givet som jag skrivit ovan och om mina minnen från att bo i Malmö säger mig något så tror jag också att välja bättre mat blir lättare. I Malmö kan man hitta jättegod falafel för typ 30 kr (om priserna är detsamma som sist jag bodde där för typ 10 år sen men hittar man en falafel/kebabrulle under 60 kr så är det fortfarande billigt enligt mig). Det finns China Box där man kan äta kinesisk mat i en låda för 50 kr och veganska matställen har också exploderat där i utbud och likaså finns det många sushiställen att välja på. Växjö har två sushiställen där en normal meny kostar typ 125 kr för 12-14 bitar. Det finns också gott om matställen på orten vi kommer bo på, så det är nice det med. Eftersom Henrik kommer få 2 timmars pendling per dag till och från jobb, totalt i alla fall, så innebär det också att jag får ändra mina nuvarande rutiner och jag tänkte testa göra maträtter som underlättar för vår hälsa och vikt efter att han börjat på nya jobbet. Jag ska börja laga egen lunch igen och jag tänkte försöka leka lite hemmafru och ha middagen klar tills älsklingen är hemma. Jag hoppas att alla de grytor och andra maträtter jag kommer göra smakar bra och blir ett nytt koncept för oss. Självklart tänkte jag testa att laga mer mat åt det vegetariska hållet men om det blir av återstår att se. Jag utgår att det blir som vanligt – d.v.s. att den veg* maten smakar skit, är för krånglig eller att jag återigen överköper massa bönor och annan hälsomat som bara står i skafferiet och samlar damm. Går det bra så innebär det en förbättrad hälsa, nyfikenhet för grönsaker i matlagning och förhoppningsvis (per automatik?) en simpel men stadig viktnedgång för oss båda.

Jaja, jag ska inte tjata och gnata i all evighet om det här men ändå. Jag längtar som fan tills flytten blir av och jag ser fram emot att återigen bli Skåning och jag hoppas också att det innebär att jag återfår min skånska som numera låter som någon utdrygad småländska eller nått. Inte kul.

Hej Tjockis, vad smal du är…

Är det möjligt att vara ”farligt fet”, fast man är smal? Svar ja.
Är det möjligt att känna sig tjock, fast man har ett normalt BMI? Svar ja.
Är det möjligt att man som tjej avskyr kläder som sitter tight och föredra baggy eller kläder som sitter riktigt löst? Svar ja.
Är det möjligt att det är bättre att dölja sina icke välkomnade kurvor för att må bättre rent psykiskt? Svar ja.
Är det möjligt att att vi alla är formade olika, och att fettansamlingar på kroppen påverkar oss olika? Självklart ja.

Ok, det här är ett inlägg där jag känner att jag måste verkligen argumentera mig fram för att folk ska förstå hur jag resonerar kring vikt, hälsa, BMI och midjemått. Denna diskussionen hade jag igår eftermiddag på Facebook med mina vänner efter att jag varit och shoppat på stan och letat byxor, så det har inspirerat till det här inlägget.

Som jag skrev för inte alls så längesen så är faktumet så att jag gått upp ännu mer i vikt, efter att lyckligtvis hållit mig under 65 kilo i nästan ett helt år. Detta gör mig totalt bedrövlig när jag väl tänker på det, men jag har liksom lärt mig att leva med mina extrakilon och insett att inget kommer hända förrän mirakel händer och jag börjar äta bättre – för evigt. Jag har liksom inte prövat det ännu, att äta riktigt hälsosamt vilket är den optimala kosten, på svenska definierad som helt vegetabilisk kost (WFPB = Whole Foods Plant Based). Den innebär i korthet att man äter vegansk kost som är lagad från grunden. Alltså inget processat skit (fast pepsi Max/light läsk lär jag aldrig kunna släppa, om jag skulle bli vegan) och självklart inget från djurriket. Den är också naturligt låg på fett och väldigt rik på komplexa kolhydrater. Men nog om det. Det här inlägget handlar om lite andra saker som folk fan aldrig verkar förstå när det gäller mig.

Jag är en tjej som avskyr mitt kön. Ingen direkt hemlighet. Jag löser det här dilemmat med dels en sterilisering som jag gjorde 2009, men för att slippa det månatliga äcklet så tar jag även en p-spruta var tredje månad och slipper bry mig och påminnas om något av det mest ologiska den mänskliga kvinnokroppen måste genomgå oavsett om man skaffar barn eller inte. Jag hatar mens. Inget konstigt det heller. Och det är också en helt annan historia. Jag löser också mitt lilla dilemma genom att vara annorlunda på många sätt. Jag köper helst mina kläder på herravdelningen. Trots min viktuppgång 2009 där jag gick upp ca 15 kg som jag ännu inte förlorat för evigt så kan jag åtminstone köpa t-shirts och tröjor på herravdelningen och kör med storlek L för t-shirts och mellan M och L i Hoodies. Det beror på hur de är formade. Byxor däremot är svårt.

När jag var ”normalviktig” (i alla fall i min egen beräkning) så var kläder aldrig något problem, oavsett om jag valde att klä mig feminint med allt vad det innebär eller om jag köpte kläder på herravdelningen. Nu sitter herrbyxor rent generellt väldigt dåligt på mig, och det får jag tacka mina (fula) kvinnliga former för. Det hänger för mycket på ställen där snorren borde sitta och är för tight på andra ställen. Nu när låren går ihop så innebär det också att jag lättare får skavsår och det är inte kul. Eftersom jag inte trivs i mitt biologiska kön, känns det väldigt konstigt och jobbigt att jag är så päronformad. Jag vill vara en banan! Smal och rak så det inte är någon skillnad mellan höft och midja. Men det går inte egentligen. Innan viktuppgången 2009 så tyckte jag dock att jag var rätt rak och inte så kurvig så hade jag gått ner mina kilon så hade säkert den känslan återkommit. Man kan ändå vara päronformad i storlek 36. Det märks bara inte på samma sätt.

Byxor måste jag alltså köpa på tjejavdelningen och det gör det jättesvårt. Baggy på tjej idag = lite, lite löst istället för skinntajt eller nått. Det är inte baggy i min mening. Baggy är hip-hop baggy och typ inget annat. Jag har två par såna byxor idag som jag köpte på Lindex för ett gäng år sen, som är baggy nog för att godkännas av mig. Jag var överlycklig över det! Dock bara någon månad efter att jag hade köpt de byxorna så ändrade de modellen och numera finns den inte kvar. Baggy för tjej har återgått till att bli yttepytte löst istället för jag-kan-inte-andas-skit-tight. Eller nått sånt i den stilen.

Alternativt kan man idag köpa jätte ”baggy” byxor som är mer som tunna trikåbyxor så telefonen garanterat ramlar ur fickorna eller så är det finare mjukisbyxor. Det är liksom inte det jag är ute efter. Igår hade jag i alla fall tur och jag hittade chinos på H&M. Fick två par för under 500 kr. Jag köpte ett par svarta och ett par beiga. De sitter jättebra. Enda nackdelen är att telefonen riskerar (också) att ramla ur fickan, men eftersom jag typ alltid har händerna i fickorna när jag har kläder på mig så spelar det mindre roll. Fickorna känns i alla fall bra jämföres med de andra byxorna jag nämnde. Oftast är fallet istället att ingen jävla telefon eller plånbok (eller något annat) får plats i fickorna på tjejbyxor. Det är så jävla irriterande! Jag avskyr att använda handväska! Jag måste ha det viktigaste närmast mig. Jag blir knäpp i huvudet annars…

När jag har använt handväska tidigare så har jag bara blivit så nojig, jag missade samtal, hörde inte telefonen, hittade inte nycklarna etc. Det funkar inte för mig. Hatar det och jag avskyr trenden inom tejmodet som innebär att alla fan alltid måste ha handväska – om man inte mirakulöst nog faktiskt hittar byxor som har normalstora fickor. Det finns liksom några få undantag, och att jag lyckades hitta det på H&M anser jag vara ett mirakel.

I alla fall. Här kommer själva irritationen. Jag har tekniskt sett gått upp 4 klädstorlekar när jag gick upp 2009. Sen dess har jag pendlat upp och ner men aldrig förlorat kilona för gott. Jag kan motionera under sommaren, men går upp alla kilon när vintern kommer igen och kosten förbättras aldrig. Så långt är ni med mig, va? Jag känner mig tjock. Fast jag har ett normalt BMI. Men BMI säger absolut inte ett skit om ens faktiska hälsa. Folk tycker att jag är smal och JA – JAG ÄR SMAL, tekniskt sett åtminstone fortfarande. Jag är inte en boll. Jag har inte 70 kg övervikt. Jag behöver inte använda mamma-kläder. Jag lider INTE utav fetma. Jag vet att många andra gör det, men jag gör det inte. Jag har inte en skev bild utav min kroppsform heller. Jag vet hur jag ser ut och jag ser inte ett fettmonster när jag ser mig i spegeln. Jag ser mina fettvalkar för hur de faktiskt ser ut.

Innan jag gick upp hade jag ett BMI på kanske 19-20 beroende på vilken sida man gick in och mätte på. Det pendlade lite det också. Idag ligger det på nästan 24. Går jag upp 5 kilo till så är jag klassad som överviktig.  Innan viktuppgången brydde jag mig liksom inte. Jag har vägt sen jag var tonåring allt mellan 50 – 58 kg utan att jag har haft något problem med det. En kort period passerade jag 60 kg sträcket, men det berodde på att jag tillfälligt åt medicin. Jag har inte direkt mätt mitt midjemått under de åren heller, men när jag var i min senaste ”tjejperiod” vilket var mellan ca 2006 – 2009 så hade jag väl XS i storlek i det mesta. Storlek 36 var oftast nästan lite för stort. Så har det typ alltid varit för mig. Jag har också valt att köpa lite större kläder även när jag klädde mig tight, eftersom jag alltid ogillat för tighta kläder. Idag har jag storlek 42. Jag har gått upp alltså 4 klädstorlekar.

Mina ben var smala och gick inte ihop. Jag hade inte några dubbelhakor. Jag har alltid haft ”lite mage”, men när jag var som smalast runt 2007 (i vuxen ålder), då jag under ett tag åt det mest hälsosammaste i mitt liv (nästan veganskt + gluten och mjölkfritt) så försvann även hela putmagen och jag hade nästan en helt platt mage utan någon direkt ansträngning. Orsaken till varför jag åt glutenfritt var för att slippa komplicera det med min dåvarande pojkvän som har Celiaki. Jag upplevde också att jag mådde dåligt när jag åt eller drack mjölkprodukter och vi åt extremt mycket grönsaker utan att ens tänka på det. Vi åt köttprodukter – absolut, men majoriteten var från växtriket. Under den tiden trivdes jag som absolut bäst med min kropp, men av andra skäl mådde jag förjävligt rent psykiskt, men det berodde på hur vår relation sög balle. Det är också en annan historia.

När man talar midjemått och hur mycket jag har gått upp i rena centimetrar så kan jag gissa att jag gått upp minst 20 cm över magen, där det farliga bukfettet mäts. Innan alla extrakilon dök upp hade jag ju som sagt ”lite mage”, men nu har jag närmare en hängbuk. Mitt midjemått har sen 2009 pendlat mellan 84 – 92. Över 80 centimeter innebär att man ligger i riskzon, och värre är det över 88 cm för kvinnor. Detta är aspekten folk inte förstår. Jag ligger alltså i riskzon för att utveckla sjukdomar om jag inte går ner i vikt och/eller centimetrar!

Jag förstår att det är konstigt för er, när jag går omkring och kallar mig själv för tjockis och känner mig fet, när det finns tusentals andra som behöver gå ner mycket mer i vikt jämfört med mig själv. Jag  ber om ursäkt ifall jag trampar er på tårna med mina känslor, men jag kan inte rå för att uppleva det jag faktiskt känner. Det ni kanske borde förstå är att 4-5 kilos extrakilon för mig, kanske är samma sak som 15-20 kilon för den som lider av fetma. Det gör också ont i huden på mig vilket gör att det är svårt att sitta bekvämt. Detta beror på att min hud är väldigt känslig, och förmodligen beror det på att jag har fibromyalgi. Jag får skavsår lätt på olika delar av kroppen, det kliar och jag får utslag där mina fettvalkar sitter. 4 klädstorlekar kanske ni inte tycker är en big deal, men det är en big deal för mig – i min kropp som jag tyvärr lever med. Jag får mörkröda, nästan lila streck på magen efter valkarna också, vilket är väldigt smärtsamt.

Igår i alla fall, när jag var ute på stan och shoppade med en kompis så hade jag en plan. Förutom att jag skulle köpa byxor så ville jag jävlas lite. Dels med mig själv men även med resten av världen. Byxorna jag hittade prövade jag i storlek 42. Då satt dem perfekt. Eftersom jag hade planerat att gå i andra butiker också så lade jag undan dem, men hittade inget i någon annan butik så jag gick tillbaka till H&M. Jag ville testa samma byxor fast i storlek 40 också för att se hur de satt. De i storlek 42 behöver skärp, nämligen och är lite för stora i midjan. De i 40 satt istället lite för tight och var inte alls lika lösa. Till dessa byxor i mindre storlek så testade jag också att dra på mig en typisk tjej t-shirt, storlek M (vilket jag mätt upp att jag har idag). T-shirten satt i praktiken perfekt. Till denna t-shirt drog jag även på mig en push-up BH (jag valde det för jag har alltid använt det tidigare) i storlek 80B. Tidigare när jag använt BH så har jag haft storlek 70A. Jag har alltså fått större bröst också av min dumma viktuppgång. Numera använder jag enbart sport-BH, för det är mest bekvämt och håller det någorlunda platt. Jag gillar inte mina bröst heller, men jag är konstig och min hud är för känslig. En annan historia, as usual…

När jag hade dragit på mig dessa typiska tjejkläder så såg jag mig i spegeln. Det enda jag såg var min putmage. Det kändes hemskt. Det är inte snyggt tycker jag när putmagen syns sådär. Därför döljer jag den med stora t-shirts i herrmodell, men det hade jag gjort även om jag gått ner i vikt igen så det spelar mindre roll. Nu, sen i våras då jag gått upp ytterligare några kilon så är det lite svårare också att dölja magen med mina vanliga t-shirts, men det funkar. Jag orkar inte bry mig, även om jag stör mig på mina extrakilon.

Min vän Lovisa tog den här bilden på mig. Jag kände mig som ett UFO på den här bilden...
Min vän Lovisa tog den här bilden på mig. Jag kände mig som ett UFO…

Jag ser ut som en helt normal tjej på den här bilden, och för alla andra så är det fine, om inte helt underbart. För mig är det hemskt! Jag har levt i så många år nu och pendlat mellan att vara pinnsmal till normalviktig (och nu självbenämd halvtjockis), haft så kallade ”tjejperioder” där jag klätt mig (och försökt bete mig) såsom det förväntas av en tjej i dagens samhälle. Varje gång jag haft mina tjejperioder så har jag inte tagits på allvar på samma sätt som jag gör när jag klär mig i det jag trivs i. Det har iofs inte så mycket med självsäkerhet att göra. Jag har snarare fått kommentarer klädd i klänning som liknar ”du, i din söta klänning, kan inte du fixa lite käk till mig?” eller nått i den stilen.

När jag klätt mig som jag trivs bäst så blir jag behandlad som vemsomhelst, även av personer som sett mig klädd i klänning. Det är som en trigger, att om jag är klädd ”som man ska” så beter sig folk per automatik helt annorlunda och förväntar sig att jag ska vara som alla andra tjejer på hela planeten. Älska barn, bland annat och tycka karlar är idiotska, typ vilket jag aldrig skulle få för mig att göra. Det är också så otroligt obekvämt när kläder sitter tight, är utan fickor och framhäver en figur jag inte alls uppskattar. Jag vill som sagt vara en glad banan. Alla andra älskar mig lika mycket oavsett hur jag klär mig, men jag är alltid ”finare” om jag klär mig feminint. Jag ryser av bara tanken att folk tycker så… Och därför klär jag mig inte så!

Det är väldigt simpelt, egentligen. För ”tjock” för herrkläder, för smal för att räknas som tjock, för ouppmärksam på andras åsikter om min smala kropp med putmage och dubbelhakor som är ”så himla normalt”. Kanske normalt, men hälsosamt? Nej. Snyggt? Nej.

Armé byxor i herrmodell. Baggy och sköna men alldeles för tighta i midjan och för mycket
Armé byxor i herrmodell. Baggy och sköna men alldeles för tighta i midjan och för mycket ”häng” där fram. Bilden är uppljusad för att man lättare ska se hur de sitter.

Nej, jag trivs bäst som jag klär mig och jag uppskattar att folk tycker om mig för den jag är oavsett vilken storlek jag har. Jag känner mig bara inte hälsosam och jag mår fysiskt sett inte bra av att ”vara så här stor”, som jag vet (med himlande ögon) är pyttesmal i era ögon, eller kanske något mullig. Jag gillar inte det här, men jag har lärt mig att leva med det och jag kommer fortsätta leva med den här verkligheten och mina känslor till den dagen jag dör av överviktsrelaterade sjukdomar eller går ner till en vikt och klädstorlek jag trivs med. Punkt slut.

Sen den eviga frågan. Faktumet att jag klär mig i större kläder – får det mig att se större ut än vad jag är? Ja, kanske men det skiter jag i. Jag trivs bättre med att dölja mina extrakilon och det får ni acceptera. Jag känner mig mindre när jag ser mig i spegeln med baggy kläder, eftersom jag bara ser alla fula kurvor när jag klär mig i tightare kläder.

Där tar sagan slut. Eller har den precis börjat? Det är frågan…

Beiga chinos med herr t-shirt i L storlek. Detta kan jag leva med.
Beiga chinos med herr t-shirt i L storlek. Detta kan jag leva med.

SURA KOMMENTARER UNDANBEDES. TACK PÅ FÖRHAND!

Gräsänka igen, värmebölja och trevligt Fredagsfika

Det är återigen Fredag och veckorna går framåt i rasanda fart. Det känns som om förra fredagen var för två dagar sen eller nått, så fort går det. Jag hinner inte med. Just nu spenderar jag majoriteten utav min tid (utanför arbetstid) med att se på TV och kanske leka lite med WordPress, men dock inte så mycket som jag generellt brukar. Det blir mest YouTube och Netflix numera. Jag har dock börjat se om Huset Fullt och det är faktiskt roligt denna gången. Sist jag såg den serien så tröttnade vi någonstans runt säsong 4 men nu har jag bestämt att jag ska alla 8 säsonger, eftersom de nu finns så lättillgängligt på Netflix.

I övrigt så har det varit värmebölja i Växjö, vilket säkert resten av Sverige också märkt av på ett eller annat vis. Växjö är också fortfarande relativt grönt, även om hösten tyvärr börjar sitt intåg. Snart är det alltså dags för höstdepression och naturlig ilska över att man bor i Sverige och måste dras med ett betongklätt land och temperaturer som inte jag gillar. Sen är det till sist dags för snö också och det känns bara blä…

Jag var gräsänka sen igår morse och gårdagen spenderades i gammal hederlig klassiskt tradition. Sovmorgon, lite jobb, film och TV. Jag äter också alltid rårakor med creme fraiche och rödlök när jag är gräsänka eller om jag får äta middag ensam. Sen åkte jag till Samarkand och handlade praktiskt taget enbart veganska produkter. Åkte hem och lagade Brownies gjorda på svarta bönor och hallonsylt samt en quinoa pilaf. Bägge smakade mer eller mindre skit. Jag köpte också färska, ekologiska jordgubbar som en delvis backup -för jag lyckas typ aldrig laga en vegansk maträtt som inte smakar blä när jag testar något nytt.

Jag fick använda mig av jordgubbarna som en del av en supersen middag, men gott var det i alla fall. Quinoa rätten ska man försöka rädda under helgen, men det lär nog fortfarande smaka skit skulle jag tro. Jag använde mig dock av röd quinoa och det är säkert en bidragande orsak till varför rätten smakade blä. Jag vet inte om de fick koka tillräckligt heller, för när nästan allt vatten var borta och det hade fått stå i typ 15 minuter så hade quinoan inte fått sin ”svans” som de annars brukar få. Det var som att tugga grus eller nått och jag tror inte att spiskummin passar heller till den rätten. Själva rätten smakade typ ingenting, men grönsakerna var goda. Jag kanske testar att göra om det någon gång men som vanligt så är det ofantligt trist att jag återigen har failat med något som är otroligt hälsosamt att äta.

Det som lockade mest var att jag hittade den svenska sidan för PCRM, vilket är läkare för framtiden och de hade en del recept. Kolla videon ovan för mer information. Jag hittade den sidan för några veckor sen så de två recepten ovan var de som lockade mest, samt att varje bit av brownie hade 8 gram fiber i sig. Gårdagens äventyr resulterade alltså i att jag fick i mig nästan 50 gram fiber, vilket är jättebra. En vanlig dag kanske jag får i mig 8 – 15 gram om ens det. Rekommenderat dagsintag är ju 25…

Rårakorna var runt 12 – 15 g fiber (ca 3 gram fiber per normalstor potatis och jag åt 4 + en halv rödlök), jag åt 3 brownies vilket är 24 gram fibrer, och jag åt i alla fall en portion av pilaffen vilket är ca 3 gram, så runt 45-50 gram fibrer blev det totalt igår inkluderat jordgubbarna. Rätt häftigt att få i sig mycket mer fibrer per dag är alltså inte särskilt svårt… Det svåra är alla experiment i köket man får göra när man testar sig fram efter nått nytt som är mer hälsosamt. Hade jag ätit havregrynsgröt till frukost så hade siffran varit närmare 60 gram fibrer på en dag. My mind is blown 😮.

Idag var vi på ett nytt ställe och hade fredagsfika med jobbet. Mammornas Café blev det och det var mycket gott och intressant. Jag åt tre olika typer av baklava. Mums! Det ligger på Utvandrarnas hus i Växjö, precis i entrén. Gå gärna dit och testa det goda fikat som finns där. De har även maträtter.

Ja, det var väl det jag hade att berätta för denna gången. Har du nått särskilt att berätta? Lämna i så fall gärna en kommentar nedanför så blir jag glad.

Att hitta en hållbar hälsosam livsstil – del två

För 3½ år sen skrev jag ett blogginlägg om hur jag kan hitta ett sätt att må bättre, gå ner i vikt och förbättra miljön. Jag kom fram till att jag vill fortsätta äta godis, chips, kakor och dricka läsk och att kött fortfarande är godare än något annat. Köttsubsitut är och var väl sådär och även då var jag trött på att jag inte förlorat de kilon jag gått upp sen jag blev ihop med Henrik i december 2008. Vad jag vägde då vet jag inte men det var fan så mycket mindre än vad jag väger idag.

Idag då? Jo, saker och ting är väl detsamma. Skillnaden är att jag har lärt mig mer om veganism och att jag planerar att faktiskt bli det – en vacker dag. Hur fan jag kommer dit vet jag inte. Det finns fortfarande många problem på vägen och sen finns det personliga val som är viktigare. Jag väntar dock ivrigt på rejäla substitut såsom Impossible Foods hamburgare som blöder, Perfect days veganska mjölk som smakar som vanlig komjölk och den dagen jag har råd att anställa en personlig vegansk kock som lagar middag åt oss ett tag.

Idag är jag fetare än någonsin. Ja, jag kallar mig själv fet för i min värld så upplever jag mig själv som det jämfört med hur mycket jag vägde för 10 år sen! Jag lyckades hålla mig under 65 kg i nästan ett helt år. I våras gick jag upp ca 3 kg och sen dess lite till. Sist jag vägde mig pekade vågen på 67,5 kg. Förjävligt! Men jag är inte besatt, även om man kan tro det. Mina mått har jag inte vågat ta, men jag känner det i kroppen och märker det på kläderna att det är inte särskilt roligt just nu. Sist det var så här illa bodde vi i Karlskrona, efter att vi käkade LCHF under hösten 2009. Vi äter ungefär nu som vi gjorde då, bara att nu är det mer onyttigt rent generellt. Jag är fet, tjock, mullig, ohälsosam eller allmänt blä. Vad man nu vill kalla det. Kanske allt på samma gång? Det är i alla fall inte bra och jag är missnöjd. Fysiskt sett har jag aldrig mått sämre.

Vad gör jag åt mina problem då? Jo, inte ett skit och det jag faktiskt gör fungerar inte. I alla fall inte såsom verkligheten ser ut. Mitt främsta mål (i alla fall i en annan drömvärld) är att få i mig mycket mer fibrer. Det får man enbart från växtriket i olika former. Jag skulle bli förvånad om jag får i mig mer än 10 g per dag i snitt. Rekommenderat dagligt intag är 25 g. Vad vi människor åt förr (under Paleo tiden) är minst 100 g per dag. Med min IBS som numera krånglar mer än vad den någonsin har gjort så börjar jag nästan få panik. Min mage är nästan aldrig bra. När jag väl får i mig mer fibrer så flippar magen ut och jag blir istället skitdålig med diarré och annat otrevligt.

Vad äter jag? Kött i olika former, väldigt lite grönsaker, väldigt sällan frukt och har nästan helt slutat med både potatis, pasta och ris. Detta är dock inget aktivt val, det har bara blivit så. Vi köper helt enkelt inte hem billiga basvaror och äter dem, utan istället äter vi mer av annat som är mindre bra för hälsan. Å andra sidan är mat numera mycket godare än vad det varit tidigare, så på vis är jag mycket nöjd. Det är efter man har ätit allt det där goda som ångesten kommer. Sen beställer vi hem kanske 1-2 ggr per vecka. Det blir också mycket onyttigt i form av chips, godis, kakor och annat. Jag försöker få i mig så mycket grönsaker och frukt jag kan, men ingen av oss har lust eller energi nog att stå och hacka en massa till middagen varje dag (och ja, jag vet att det finns frysta grönsaker, men det är inte riktigt samma sak!). När jag köper hem frukt (vilket jag börjat göra oftare) så äter jag det rätt duktigt i några dagar men sen slutar jag (när suget efter frukt och nyttigt är över), och då blir resten av frukten jag köpt hem bara dålig. Med andra ord ett katastrofalt dåligt scenario. Och jag orkar inte göra något åt det.

Hur mycket motionerar jag? Nästan ingenting. Jobbar hemifrån (jätteskönt ur jobbsynpunkt) och när jag tar mig in till kontoret så blir det bussen dit och ofta får jag skjuts av en snäll kollega på vägen hem. Vi har (jag och sambon) börjat promenera igen runt sjöarna men vad händer? Jo, jag åker på benhinneinflammation… Det kan man bara vila bort. Och snart är sommaren över och det vankas kallare temperaturer vilket också innebär att den enda träningsform jag tycker om snart är borta. Jag kan tekniskt sett bara promenera utan att må dåligt mellan kanske april- september. Resten av året är det förmodligen för kallt beroende på när man väljer att gå ut. Perfekt temperatur är runt 18-20 grader. Annars är det för varmt eller för kallt. Såna temperaturer har vi väldigt sällan i Sverige, enbart ett fåtal veckor per år. Det finns säkert de som inte håller med om det jag skrev där, men det är min verklighet. Ni vet inte hur min kropp mår av att promenera eller motionera om inte vädret är tillräckligt bra! Vad som funkar för er, fungerar sällan för mig… tråkigt nog. Alltså, om vi promenerar duktigt under sommarhalvåret och går ner några kilon av det så ser vinterhalvåret till att man går upp allt igen och till nästa års sommar börjar det om igen.

Vad är då lösningen? I en perfekt värld, bestämmer sig jag och Henrik oss för att vi testar att äta en ren och skär vegansk kost i några veckor (Veganuary, eller nått liknande). Eller åtminstone så försöker vi så gott vi kan. Det kommer aldrig att bli av, för jag är den enda i det här hushållet som är intresserad av att ändra min kost av hälsoskäl i den nivå som är snabb nog så det kan funka.

Jag, personligen tror nämligen att det måste ske direkt och inte i små steg. Det har liksom prövats tusen gånger tidigare och vi har testat allt möjligt för att gå ner i vikt. INGET AV DET ÄR HÅLLBART! Jag är egentligen inte intresserad av att stressa på det här på sambon heller. Även om jag egentligen måste. Jag har liksom tjatat och gnatat om det här sen vi blev ihop, eftersom hälsa blivit ett stort intresse för mig sen vi blev ett par. Eftersom vi testat diverse olika dieter och funnit att inget funkar i längden så är det förbud mot alla andra typer av kostrelaterade förändringar och det suger, med tanke på vad jag lärt mig om vegansk kost och växtbaserad diet. (WFPB = Whole Foods Plant Based). Just nu och sen ett tag tillbaka känns det som om att jag är på bristningsgränsen till att dö, bli allvarligt sjuk eller bara tröttna på precis allt om jag inte kan få en bättre hälsa och en bättre vikt.

Varför är jag då inte vegan? Jo, av flera anledningar. Kött är fortfarande gott. Det finns heller fortfarande inget bra veganskt alternativ till exempelvis fläskkarré (bästa konsistensen på kött enligt mig), 40%ig vispgrädde eller creme fraiche och gräddfil. Det som finns är ok, men inte tillräckligt gott för att det ska funka för mina smaklökar. Eller Henriks för den delen. Det är där just Impossible Foods hamburgare kommer in i bilden samt Perfect Day som jag nämnde ovan. Jag har noll energi till att laga mer hälsosam kost. Mitt liv tillsammans med Henrik är just nu viktigast av allt. Jag vet vilket pris det är jag fått betala för att rent mentalt ha fått vara lyckligare än någonsin, så jag är inte dum. Jag har gjort ett val och just nu är det Henrik och det vi har tillsammans. Och jag är fullständigt medveten om att vi båda kämpar med övervikt och att vi kan leva längre (och lyckligare) tillsammans i många fler år om vi bara väger mindre och får en bättre hälsa. Men det är liksom lite moment 22 över det här. Verkligheten är liksom bara för verklig och det som jag vill ha känns omöjligt att nå.

Jag bara hoppas att hälsoproblemen löser sig av sig självt. Att vi bara någon dag vaknar upp och inser att ok, vi gör ett försök och testar oss fram till en optimal hälsa. Oavsett om det sker i små steg eller cold turkey.

Antingen så händer det, eller så dör man av en hjärtinfarkt i sömnen. Punkt slut.

För att sammanfatta;
Jag vill äta mer veganskt. Istället blir det köttrika rätter 5 dagar i veckan. Mat är jättegott, men ger ångest. Andra dagar beställer vi hem. Ibland äter vi vegetariskt, hela frysen är full med quorn, frysta grönsaker och andra köttsubstitut eller potatisrätter. Det är dock väldigt random. Dagligt fiberintag är under 10 gram. Önskat fiberintag 72,5. Lagom överestimerat, alltså. Jag vill promenera, gå runt sjöarna och få in i snitt 10 000 steg per dag. Vad händer? Jo, för lite promenader och istället åker man på benhinneinflammation när man väl kör igång. Jag är sugen på frukt och grönt, och köper hem det i perioder. Äter tills jag inte är sugen längre och resten blir dåligt. Vi minskar ner på onyttigt, klarar det fint under veckodagarna och på helgen dippar man chips och äter godis tills man nästan spyr. Dock inte varje vecka, men ofta nog för att det märks på vågen, den allmänna hälsan och vikten. Jag spenderar större delen av min fritid genom att titta på inspirerande YouTube klipp om veganism och önskar ta steget. Det som händer är att jag istället uppskattar min älskling mer och mer och inser att saker och ting får lov att ta sin tid. Jag inser också hur jävla mycket jag älskar mitt liv idag jämföres med tidigare och det spelar in så otroligt mycket till varför jag inte tar steget och blir mer hälsosam.

Det är alltså en shitstorm deluxe som pågår av hopp, förtvivlan, jävla massa kärlek och en mental hälsa som aldrig någonsin mått bättre. För det är sant, samtidigt som det är komiskt. Hur kan man må mentalt rent awesome medan ens kropp sitter där och säkert insjuknar i cancer, diabetes och/eller hjärtsjukdomar? Jo, om man är jag så är det så. Det är 50/50 av det bästa samtidigt som det värsta pågår. Glad och lycklig över livet är jag men bedrövligt olycklig över hälsa med värk, övervikt och en förbannad IBS mage…

Det blev långt det här, men jag tror jag har fått ut det mesta av vad jag ville nu.

Jag vill inte veta av några sura kommentarer. De kan du behålla för dig själv. Jag kämpar med dessa handlingar och tankar dagligen och jag vet mycket väl om vad vi gör rätt och fel. Jag behöver inte bli påmind om det från någon annan just nu. Jag har lösningen, men att genomföra den är idag omöjligt. Och jag avskyr det…