Vegosnack och ännu mera tjat om nya lägenheten!

Idag var första arbetsdagen efter min fyra veckor långa semester. I det stora hela så känns det ok att börja jobba igen, men det är långt till nästa långa ledighet. Dock efter att ha arbetat första dagen i nya lägenheten så har jag ingen direkt ångest kring det. Jag har ändrat om hur skärmarna står på skrivbordet och datorn verkar fungera bra. Inom kort ska jag också börja stå en stund varje dag för att öka förbränningen, men när det börjar får vi se. Jag älskar lägenheten mer och mer i alla fall och är så glad över att vi valde att flytta hit. Men nog om det – nu till inläggets huvudfokus!

En liten hemlighet…

Jag har inte pratat så mycket om vegetariskt på sistone och det är faktiskt lite konstigt. Idag går jag nämligen ut med en liten nyhet som bara de närmsta vet än så länge. Jag är lakto-ovo vegetarian. Det har jag faktiskt varit sen 1 december 2016 och för mig är det en extrem milstolpe. Jag strävar, som de flesta vet efter att bli vegan. Hur lång tid det tar att bli det återstår att se, men detta är i alla fall en början. Hur det gick till kommer jag dock inte berätta, och det får ni leva med. Ni får istället glädjas åt att jag kommit en bra bit på vägen mot bättre hälsa. Bara för att jag gått ut med den här lilla hemligheten så betyder inte det att bloggen kommer förändras och enbart handla om vegetarisk mat, men det kommer förmodligen innebära att jag sakta men säkert skriver mer om varför det är ett sånt viktigt steg att ta och någon gång kommer jag säkert ha med lite recept också och andra tips gällande matlagning.

Betydelsen av en stämpel

Jag väljer att kalla mig själv för lakto-ovo vegetarian, för att det är viktigt för mig, men vad jag kallar mig, eller stämplar mig som spelar ju egentligen ingen roll. Huvudsaken är att jag äter vegetariskt! Då jag under de senaste 5 åren eller så läst på och lärt mig otroligt mycket om hälsa, genomgått diverse dieter och lidit av sjukdomar som aldrig förmodligen kommer försvinna så har detta varit viktigt för mig. Målet egentligen var väl att bli vegan över en natt, men så blir det alltså inte och det är helt ok. Så länge det också inte finns ännu bättre vegetabiliska alternativ som smakar och beter sig som det man är van vid så är jag relativt glad i att jag idag fortfarande äter ägg och mjölkprodukter. Jag gör detta, även om jag vet idag att det absolut inte tillför något positivt för min hälsa, för djuren eller klimatet. Vissa vill inte stämpla sig med vad de äter och det är helt ok. Den dagen jag blir vegan, eller även nu som vegetarian så tänker jag inte bli någon jobbig typ (eller leva upp till stereotypen i videon nedan):

Däremot är det viktigt tycker jag att informera och sprida vidare korrekt information om kost, då förvirringen bara blir värre och värre så vad ska man då tro?

Vego behöver inte betyda hälsosamt…

Att vara lakto-ovo vegetarian är enkelt som fan, i alla fall idag. I höstas  hade jag en spektakulär plan om att jag skulle bli värsta hemmafrun när vi flyttade tillbaka till Skåne och jag skulle bara laga massa nyttiga WFPB (Whole Foods Plant Based) mat, vilket då är växtbaserad mat lagat från grunden; grönsaker, frukt, baljväxter, stärkelse, nötter och frön och minimera intaget av processad mat och automatiskt gå ner alla mina 20 ish kilon jag länge velat bli av med. Vad hände? Jo, det är ju mjölk och ägg i praktiskt taget allt som kommer i ett paket, så att vara onyttig, fortsätta äta godis etc är skitlätt. Det enda jag behöver akta mig ifrån i stort sett är gelatin i godis (och i min omeprazol medicin – blä!) och fisk i färdiga såser. I övrigt så funkar det mesta. Resultatet? Jo, fortfarande 20-ish kilon som inte försvinner och tröttheten från helvetet är kvar som om inget har hänt och likadant består min eviga fibrovärk. Det är skitlätt som lakto-ovo vegetarian att fortfarande få i sig 8 gram fibrer om dagen, precis som innan, istället för det minimala rekommenderade intaget på 25 gram, så där har inget förändrats. Frysen är proppfull med oumph, quorn, veggie pizzor och lite andra färdiga märken för att förenkla vardagen. Det är gott som fan och en stor brist på grönsaker finns absolut där. När jag skrev för någon månad sen att jag äter en grönsak i halvåret så stämmer det rätt bra, faktiskt. Men jag klagar inte så mycket längre. Maten vi äter är supergod och det är verkligen enkelt och lätt att äta och leva så här. Jag tror dock att tids nog så kommer vi äta mer mat lagat från grunden. Vi ska bara orka komma dit och göra det också. Det gäller att hitta bra recept som inte tar 100 år att laga. Ingen av oss vill stå och hacka grönsaker 3 timmar om dagen (och frysta grönsaker är lite vattniga), som det ibland känns att man gör när man testar nya recept, och många nya recept smakar ofta blä så det är fortfarande lite komplicerat när man vill vara nyttig och hälsosam.

En liten önskan…

Nu när jag gått ut med detta så skulle jag uppskattas om frågor kring mitt val av kost inte blir en ”big deal”, även om det är en stor milstolpe för mig. Vill du veta mer om mitt val, fråga mig då när vi träffas så kan jag berätta.

Vad händer nu?

Medan du hämtar dig från denna lilla ”chocken” eller nyheten – vad du nu väljer att kalla det så tycker jag du ska kolla in ett gäng dokumentärer på Netflix, såsom What the Health, Cowspiracy, Forks over Knives, Food choices med flera, läsa ett par bra bloggar om vegetarisk(bara att googla) mat och absolut kolla in vegopodden. Idag har jag plöjt igenom tre avsnitt, den ena om Unbakery och den andra från bloggaren på Jävligt gott. Den tredje var en intervju med Therese Lindgren som är Sveriges största stjärna på YouTube (vad jag vet). Det finns ett antal skitbra kanaler på YouTube som också säger bra saker om veganism och annat i vegostil. Vegan i Sverige är en(dock lite för mycket hemska bilder på hur illa djur behandlas, men lärorik) och en annan stor favorit är Mic the Vegan(baserat på riktig forskning) samt Healthy Crazy Cool som lär dig att det finns hälsosamma fettkällor som är vegetabiliska. De två senare är på Engelska, men lätta att förstå. Den enda kanalen jag INTE (verkligen inte) rekommenderar är Unnatural Vegan. Hennes kanal är full av skit, totalt struntprat och inte ens baserad på riktig forskning. Lita inte på vad hon säger! Det enda positiva jag har att säga om henne är att hon är förmodligen en av de snällare personerna mot icke-veganer, då hon inte dömer dem, men hon sprider massvis av felaktig information om vad som är hälsosamt! Många andra YouTube kanaler är duktiga på att ”debunka” det hon säger. Hon är inte särskilt omtyckt i alla fall med all rätt, då hon är så negativ och har fel med typ allt hon säger.

Så, gå och lev ett vego-liv du med!

Vi borde faktiskt inte äta några djur, men det gör oss inte till rasister…

En bild på författaren till artikeln om att köttändande och rasism hör ihop. Bilden är en länk.

Den här artikeln har surrat runt på Google+ i någon dag eller två nu, och säkerligen desto mer på Facebook. Många brister ut och säger att författaren till artikeln inte har någon fritid och är praktiskt taget dum i huvudet, men jag tänker lite som hon och efter allt jag har sett, hört och läst om så förstår jag vad det är hon menar. Däremot så har jag lite svårt att förstå den rasistiska biten. Och jag erkänner, rubriken till det här inlägget lät lite knäppt, men det får ni leva med. Egentligen hade jag själv velat säga att vi alla (även jag själv) är ignoranta hycklare, vare sig vi är det medvetet eller omedvetet.

Alla djur är enligt mig lika mycket värda och människor är vad som tar död på världen genom jakten på höga vinster och massvis av pengar, men trots denna åsikt så är jag själv en köttätare och jag tänker inte sluta inom det närmsta, hur mycket jag än hade velat. Faktum är att jag försöker sträva efter att äta så mycket veganskt jag kan efter att ha sett tillräckligt av dokumentärer, sett YouTube klipp gjorda av veganer, läst (snarare sett) forskningsrapporter om vad vi bör äta och hur kött, mejeriprodukter och ägg faktiskt påverkar vår hälsa och miljö, så kan jag ta ställningstagandet att vi borde alla vara veganer, om vi vill rädda vår planet, vår hälsa och leva längre och friskare liv.

 

Om du inte tror på det här, så fine by me. Det kräver jag inte av dig. Jag är själv något av en hycklare, då jag har denna kunskapen, men gör egentligen inget i verkligheten åt den. Jag är ingen vegan som sagt och det faktumet stör mig ibland.

Jag är en djurälskare. Jag skulle till och med kunna påstå att jag är något av en miljövän, men enligt många veganer online så kan man inte vara en djurälskare och miljövän om man inte är vegan. Det har jag full förståelse för. Istället gör jag mitt bästa för miljön. Jag bor i ett miljöhus där vi sparar på elektricitet så mycket det går, trots att mitt största intresse involverar teknik som kräver elektricitet i någon form så använder vi exempelvis bara led lampor i lägenheten och vi är sparsamma med att tända dem när ingen vistas i rummet. Ibland, så klart så händer det att man glömmer det, men så är det. Vårt elavtal innebär 100% förnyelsebar el, från vind, vatten eller solkraft. Jag duschar och tvättar håret max 3 ggr i veckan och schampot vi använder just nu är relativt miljövänligt jämföres med de flesta kommersiella märken man kan köpa – vad jag vet i alla fall. Jag och min sambo har inga barn, vi har ingen bil och skulle vi någonsin skaffa så ska den vara en miljöbil och helst 100% elektrisk. Vi handlar bara det vi behöver, och när det gäller kött så är det sällan nöt vi bär hem. Oftast är det fläsk eller kyckling, och även om inte det alls är bra för miljön, så är det snäppet bättre åtminstone.

Ok, nu har jag rabblat på tillräckligt om vad jag gör för miljön. Det är långt ifrån tillräckligt, men det är vad jag gör. Nu kommer jag till delen som gäller – varför är jag inte vegan? Det kan faktiskt enkelt förklaras så här:

  • Jag har varit köttätare hela livet, och föredrar smaken av kött, mejeriprodukter och ägg över vegetariskt 99% av alla gånger. Det är svårt att sluta äta något som är så fruktansvärt gott.
  • Min trasiga kropp med IBS och fibromyalgi framförallt innebär att jag alltid har problem med magen i stort sett. Antingen är jag för lös eller för hård. Väldigt sällan är jag ”bra”. Det jag dock har märkt, efter att ha fört matdagbok i flera månader för några år sen + att jag börjat följa ett mönster på sistone så kan jag med största allvar säga att min kropp mår tusen gånger bättre av en diet som innehåller (tyvärr) mycket kött. Den bästa balansen och magen får jag när jag äter en bra balans av kött och stärkelse i någon form. För mycket fibrer och magen vänder sig ut och in. Undantaget är i alla fall fibrer i form av stärkelse, men magen blir inte bra av det ändå, men det är i alla fall inte för dåligt. För mycket mejeriprodukter och jag blir stenhård. För mycket vegetariskt/fiberrikt och jag sitter på dass i en vecka minst och lider av diaréer som inte går över. Jag väljer hellre just nu att må bra i övrigt samt ha en mage som mår bra över generell hälsa, riskfaktorer och miljöaspekter (och tyvärr även djurliv) för att jag egoistiskt nog ska må bra och inte vilja ta livet av mig efter att rumpan blöder av för många toalettbesök, om ni förstår vad jag menar.
  • Jag är lat, bekväm och smaklighet är för viktigt! Jag vill inte sitta och äta mat som smakar pappkartong och må fysiskt dåligt (se föregående punkt) för att jag ska rädda några djurs liv. Däremot om jag tänker på att djur dör för att jag ska äta dem känns så otroligt fel, så jag längtar efter den dag då vi kan köpa odlat kött i labb, så djur slipper lida och vi kan fortsätta äta kött, dricka mjölk etc utan dåligt samvete. Oavsett hälsorisker. Jag vet dock om att vegetarisk mat, såsom tofu kan bli riktigt jävla gott om man tillagar det rätt, och det har jag själv aldrig någonsin lyckats med. Det finns bara på restaurang eller utvalda, svindyra helfabrikat som har kilopris på närmare hundralappen och såna pengar vill jag inte spendera när vi redan lägger ofantliga summor på mat i dagsläget.

Det finns säkert mer att säga, men de tre övre punkterna är tillräckliga argument just nu. Om min fibromyalgi och IBS någonsin skulle bättras och jag får möjlighet att äta till majoriteten veganskt så skulle jag göra det, men den möjligheten har jag inte just nu.

Frågan är – gör detta mig till en rasist? Nej. Återigen nej. Möjligen en hycklare som har kunskap som många andra i västvärlden säkert medvetet skiter i att bry sig om. En del anser att djur är till för att ätas, så länge det inte är deras husdjur och det är helt ok för mig att tycka så. Förmodligen beror väl det på indoktrineringen som faktiskt sker i västvärlden, då vi lär oss från barnsben att hund, katt och fåglar i bur äter vi inte, men kossor och grisar kan vi minsann våldta och mörda för att äta. Det är inget problem!

Det är ett svårt ämne att prata om det här, för varje gång jag nämnt det så har jag blivit antingen utskälld för att jag är en fegis som inte kan bli vegan av bekvämlighetsskäl (vilket är en del av sanningen, men långt ifrån allt), till att bli utskrattad, förlöjligad, hånad etc. Att diskutera veganism med köttätare går liksom inte, så jag är nu förberedd på att folk kommer fortsätta hata mig, tycka jag är dum i huvudet etc. för att jag för tillfället väljer att lyssna på min egen kropp, sätta mitt välmående först och fortsätter ”stänga av” faktumet att det är en död gris jag nyligen åt till middag, fast jag likaväl hade kunnat köpa veggofärs för 79 kr kilot och räddat nått viktigt. När det gäller mat – ja då är jag egoistisk.

Och det tänker jag fortsätta vara tills min kropp och mitt liv tillåter att jag kan göra andra val. Tillsvidare tänker jag leva mitt liv, barnfritt, i miljöhus, med få duschningar i veckan, äta mitt kött och mina potatischips och fortsätta klappa och gosa med min katt Maja, som jag inte äter upp av indoktrineringsskäl som följd av min västerländska uppfostran.

Hur tänker du göra?