Några mindre mirakel har hänt denna veckan…

Med allt mitt tjat de senaste månaderna om vikt, mobilhetsen och problem att hitta byxor så verkar det som om att från och med nu är dessa problemen lösta och förhoppningsvis för evigt. D.v.s nu kan det bara vända och bli bättre.

Sen i torsdags så har jag varit mer aktiv. Minst två timmar med motion har jag fått per dag, vilket har resulterat i tröttheten från helvetet. I torsdags var jag i Växjö över dagen, i Fredags åkte jag till Lund + att jag gjorde massa annat jag inte kommer ihåg, i lördags hyrde vi bil och köpte massa nya tekniska prylar. I Söndags åkte vi till Klippan för att fira Henriks ena bror och igår vankades det läkarbesök samt ett påtvingat spontanbesök till det lokala köpcentret.

Jag är segare än kola just nu och har varit det sen ungefär i lördags, men det som det här inlägget ska handla om är vad som skedde igår men även lite idag. Igår, när jag var tvungen att besöka köpcentret igen så fick jag och Henrik ett ryck när det gällde mina problem med mina byxor. Den modell jag på sistone köpt på H&M, som för övrigt har suttit skitbra och varit bekväma så har jag ju haft ett problem att de pyttesmå fickorna + min phablet till telefon har orsakat hål i fickorna. De senaste byxorna av den modellen (L.O.G.G. chinos för 249 kr) har dock gått sönder så pass mycket att jag var kanske timmar ifrån att mobilen skulle åka igenom fickan och hamna på marken p.g.a materialet. Det var hål i botten på fickan, på sidan (där det vanligtvis har börjat) samt genom byxorna där kanten på mobilen orsakat dels ett hål men även en förslitning. Även fickan på andra sidan där jag har min plånbok började bli sliten, och dessa byxor har jag haft i ca 2 månader.

I alla fall. Vi gick till Dressmann och där skedde miraklet. Med deras nya miljövänliga byxor som för tillfället marknadsförs starkt så visade det sig att deras svarta modell passar mig och min (feta) röv perfekt! Fickorna är också så pass stora att mobilen får plats! Det var så underbart att sätta på sig dem och få plats med allt och samtidigt kunna sitta och böja sig utan att  man ens känner vad man har i fickorna. Jag köpte två stycken svarta, men jag prövade även ett par ljusblåa och ett par gråa. De ljusblåa satt någorlunda bra, men de var alldeles för tighta. De gråa var nästan bekvämast, men de var lite för pösiga där fram så det såg inte så bra ut.

I förra veckan beställde jag även ett par byxor från Bonprix.se och till min förvånad så kom de faktiskt hem i brevlådan. Annars blir typ inget i postväg levererat hit, utan större paket måste alltid hämtas på posten, vilket jag hade räknat med. Dessa byxor satt också riktigt bra, med stora fickor där mobilen också får plats utan problem. Det var underbart det också och riktigt skönt är det att jag slapp hämta dem på posten.

Efter helgens aktiviteter och min totala trötthet samt turen som gjorde att jag slapp hämta ut byxorna på posten så beställde vi hem mat via mat.se så nu behöver vi inte handla mat på flera dagar. Detta gör att jag kan slippa lämna lägenheten på ett par dagar, för nu måste jag verkligen vila!

Jag är i alla fall glad över att jag har hittat byxor och jag hoppas det kommer fungera. Nu är bara nästa steg att försöka gå ner lite i vikt, sakta men säkert i en takt och metod som fungerar. Jag har börjat äta havregrynsgröt till frukost som ett steg i rätt riktning och när jag behöver ett mellanmål så blir det ofta en skål med grönsaker, typ blomkål eller brysselkål som jag värmer i mikron. Jag ska också börja göra storkok av linsgrytor som jag kan börja ta till lunch, men det har inte riktigt blivit av ännu. Middagen brukar vara någorlunda nyttig med. Det stora problemet är att sluta med onyttigt. Köpa hem chips, godis etc men tids nog ska det bättras på det med. Vi har redan blivit bättre på det och sparar det mesta onyttiga till helgen. På sistone, efter att jag varit förkyld så har jag varit relativt dålig på att äta med. Missförstå mig rätt nu. Jag har ätit, jag har bara inte varit hungrig och när jag väl har ätit så blir jag mätt på väldigt lite. Det i sig har också lett till att när jag väl ätit onyttigt så äter jag heller inte lika mycket av det, för jag är inte hungrig eller sugen. Om det håller i sig återstår att se, men glad är jag i alla fall över alla små framsteg som görs.

Och förbannat skönt känns det att jag har byxor och dessutom herrbyxor som passar mig!

Jag träffade Diesel på Karl-Oskar dagarna 2016.

Jag är kär. Och har varit det i snart en vecka. Riktigt kär, nästan. Det är heller inte så konstigt. Diesel är en svart Grand Danois hane som jag träffade på Karl-Oskar dagarna i lördags.

Jag såg han först av slump när jag stod i churros kön för att köpa mig nått gott att äta på Fredagen. Henrik stod en bit bort och då gick en skitsnygg hane förbi. Jag ville egentligen bara skita i att stå i kön och springa fram till den vackra hanen, men det sunda förnuftet fick så lov att hålla i sig. Jag kunde dock inte släppa det och några timmar senare så skrev jag i Facebook gruppen ”Vi med Grand Danois” att jag sett en skitsnygg hane, och jag hade tur. Ägaren till vovven var med i gruppen och vi bestämde lite halvt att vi skulle ses dagen efter.

Jag skulle träffa min kompis Mac oavsett och jag höll utkik i ett par timmar medan hon och jag gick runt på stan. Efter ca 2-3 timmar på stan så träffade jag på en kollega som hade sett Diesel och eftersom de flesta som känner mig vet hur galen jag är i Grand Danois så berättade de direkt att de sett en GD stå längre bort på gatan. Jag och Mac gick dit och sa hej i några minuter och det var underbart. En riktig gosegris är det, och så lugn och snäll. Han verkar dock se husse som sin ”go to” nisse för bus, lek och hopp. Det var intressant att se.

Efter några minuters prat så sa vi hejdå eftersom de skulle gå vidare på stan. Jag och Mac gick på MacDonald’s och köpte en varsin dricka och sen gick vi runt mer på stan. Då träffade vi på dem igen när de satt vid en parkbänk och där stod vi rätt länge (i alla fall jag) och pratade och gosade mycket med Diesel.

Diesel i vacker profil. Ägarna sitter bakom på parkbänken.
Diesel i vacker profil. Ägarna sitter bakom på parkbänken.

Jag fick möjlighet att ta några bilder som blev rätt så bra. Här är några fler:

Diesel tittar rakt in i kameran. Han har grymt vackra gula ögon. Åtminstone ser det ut så på bilden.
Diesel tittar rakt in i kameran. Han har grymt vackra gula ögon. Åtminstone ser det ut så på bilden.

Resten av bilderna jag tog kan du se här.

Jag har tänkt på Diesel mycket under den senaste veckan. Det är ju så sällan jag träffar på grandisar och här i Växjö har jag inte sett en GD på typ 3 år eller nått, men å andra sidan kan det bero på att jag sällan rör mig i centrum mer eller går till Willys och handlar. Oftast är jag ju bara hemma, och efter pratet i gruppen om den vackra hanen jag hade sett så visade det sig att det finns ett bra gäng med grandisar i Växjö med omnejd. Det är kul – och snart hoppas jag att det finns en till! Anton är ju på G, men även om det kan skita sig så håller jag hoppet uppe.

Fullt ös i 4 dagar när päronen kom och hälsade på igen!

Yes. Söndag. Komplett vilodag idag, efter 4 dagar med massvis av sociala evenemang. Jag har längtat länge efter att få besök av mina föräldrar, så det var kul när de äntligen kom och hälsade på igen.

I onsdags så storstädade vi lägenheten. Det är rätt viktigt jobb, eftersom pappa är allergisk mot pälsdjur, och vi har ju en liten hårig katt här hemma. Det gick i alla fall bra med städningen och inga allergiska reaktioner skedde heller efter att de kom hit. I torsdags så slängde vi också en massa skräp som legat och samlat damm ett bra tag på vår balkong och i vårt så kallade gästrum, som bara använts som det en endaste helg på över 3 år. Vi får ju aldrig besök på så vis, och när folk kommer och hälsar på så sover de någon annanstans än hos oss, så numera har vi inget dedikerat gästrum längre, utan det ska förvandlas till ett rum kombinerat med min green screen, Henriks kettle bells och för lättare förvaring för pantflaskor och sånt. Det är ju inte lönt att ha en extrasäng längre, så nu har vi lite mera plats över.

I fredags var vi på Funkibators grillspecial igen och det var skoj. Äntligen fick jag visa upp mitt jobb för min familj, och älsklingen hängde också med. Igår, på lördagen blev det långkörning till Klippan i Skåne för att samla ihop våra familjer. Jag och Henrik har ju varit ihop i 6½ år lite drygt nu och under de åren så har familjerna aldrig träffat varandra. Nu är i alla fall det gjort, med undantag då för mina egna syskon som inte följde med denna gången. Kanske blir det en träff med dem när de kommer och hälsar på nästa gång? Vi får se vad som händer i alla fall.

Vegansk hamburgare från Café Rekommenderas i Växjö

God mat har vi ätit också. I torsdags var vi på först på Café Rekommenderas i Växjö och åt veganska hamburgare, sen var vi på Rose Garden och jag åt mongolisk bbq igen. Det var många år sen sist nu och det var riktigt gott! I fredags åt vi indiskt på King of India i Växjö och igår åt vi grekiskt på Rackis i Klippan.

Jag har också fått köra mycket bil, och allt har gått jättebra. Det är en skön känsla när man bara blir tryggare och tryggare bakom ratten efter varje körning.

Nu har vi i alla fall tillfälligt fått nog av sociala grejer, så nu ska vi passa på och njuta lite mer av att vara ensamma i vår lägenhet. Det är nice. Det är kul att vara social, men också otroligt skönt att få slappna av i sitt hem och bara ta det lugnt.

Ja, det var väl det. Hur har din vecka varit?

Funkibators FFFFF grillspecial!

Varje fredag erbjuder Funkibator fredagsfika och vi har valt att kalla det för FFFFF – Funkibators Fika Fraktion Firar Fredag. Kl 14.30 på ett café i Växjö som är anpassat nog för personer med funktionsnedsättningar träffas ca 20 personer för att fika och umgås.

Denna veckan var dock lite annorlunda, då vi hade grillspecial istället. Funkibator bjöd på korv med bröd och dricka, men ville man grilla något annat så gick det också väldigt bra.

Jag tog med mig majskolvar och champinjoner, men åt även lite korv.

I videon pratar jag även en del med min kollega Pia och Sara samt med de olika hundarna som också var på plats.

Följ hundarna Tony och Fjortis på Instagram!
https://instagram.com/bichonbolognese

Bli medlem i Funkibator!
https://funkibator.se/bli-medlem

Läs mer om Nätverket SIP!
https://natverketsip.se

Stort regnmoln över Växjö!

Jag har spelat in en till videoblogg på min YouTube kanal. Återigen från balkongen där Maja är med och jag berättar lite smått om påsken, hur duktig jag varit som städat lägenheten och vad jag ska göra i helgen samt lite om hundutställningen jag var på förra veckan.

Vad ska du hitta på i Påsk?

Vårt hus skall ombildas till bostadsrätter!

…och det känns väl sådär. Vi har vetat om det i säkert ett år nu att folk i huset vill ombilda och i förra veckan så hade dem en stämma för att rösta om det här. Vi röstade nej och deltog inte på stämman heller. Det blev ett ja, med mycket små marginaler och om ett tag är det väl dags att gå och prata med banken. Sen får vi se vad som händer.

Jag är rätt oroad över att det blir ombildning. Hur man än gör så blir det inte ett bra resultat…

Alla säger att ombildning är skitbra, för man sänker sina kostnader rejält. Det kanske stämmer för en del, men efter våra beräkningar som vi har gjort så måste vi också amortera, vilket leder till att denna ”besparing” vi gör är ca 1500 kr. Det märks knappt för vår del. Enligt bostadsrättsföreningens beräkning så skulle vi spara ca 4300 kr i månaden, men detta stämmer alltså inte. Nog för att jag är stenhård på att man alltid ska amortera om man köpt sin bostad. Man ska alltid sträva efter att vara skuldfri, men detta känns bara löjligt.

Själv så trivs jag med att bo i hyresrätt, även om det finns både fördelar och nackdelar med det. Det finns det med allt boende egentligen. Bor man i hus och pannan går sönder – ja då får man betala många tusenlappar, men å andra sidan vad jag vet, så kan man bo väldigt billigt och väldigt stort om man bor i hus i jämförelse med lägenhet. Vi bor stort. Nästan för stort för vad vi behöver egentligen, men vi trivs trots den dyra hyran på närmare 11k i månaden inkl varm och kallvatten. Vi bor ju i en stor fyra på ca 95 kvm med en jättefin utsikt och skitbra läge. Någon annanstans i stan hade man egentligen inte velat bo…

Eftersom vi kände till ombildningen rätt länge och för ett tag sen fick reda på att det skulle förmodligen gå igenom, så har vi varit tveksamma till det hela. Det enda positiva med att köpa sin lägenhet under ombildning för vår del är att vi har möjlighet till en relativt hög vinst om vi lyckas sälja den(som vi självklart måste skatta på). Men å andra sidan vill vi ju bo här och ingen annanstans. Jag personligen har tittat lite på de olika nybyggda områdena i Växjö stad, och även om man är ”sugen” så har jag fan ingen lust att exempelvis på i en trea med samma hyra som vi har idag och som är ca 25 kvadrat mindre och med bara en toalett. Vår lägenhet idag har dessa fördelar, eftersom vi bor i en fyra.

Datorerna har sitt eget rum, vi har ett gästrum (som aldrig används, för vi får nästan aldrig besök som ska sova över) och vi har ju självklart ett eget sovrum och ett stort vardagsrum. Och så har vi två toaletter! Det har räddat mig många gånger. Det enda jag hade velat med den här lägenheten är att sovrummen kunde gärna få vara lite större. Gäst och datarummet är på ynka 9 kvm vardera och sovrummet på 12. Själv hade jag velat att dessa rum skulle vara mycket större. Men det får duga. Det har funkat i snart 3 år, så nog fan lär det fortsätta funka. Den dagen man får möjlighet att bygga sitt drömhus så ska allting få plats i alla fall!

Jaja, idag var i alla fall första gången på det här året som vi åt lunch på balkongen. Det kändes som sommar när solen värmde som mest. Snart är den här på riktigt. Hoppas den varar extra länge i år och kommer mycket tidigare än vanligt.

8:e december börjar jag praktisera på Funkibator!

Nu är det bestämt att min praktik ska börja. 8:e december är det dags och nedräkningen har börjat. Det ska bli riktigt roligt att få en praktik som är baserad på min utbildning och passion, nämligen att hjälpa personer med funktionsnedsättningar att hitta deras drömjobb. Hur jag gör detta spelar mindre roll, huvudsaken är bara att jag bidrar till detta på ett eller annat sätt.

Jag ska praktisera i en månad till att börja med och när jag väl har börjat så får jag mer detaljer, så än så länge vet jag inte särskilt mycket mer än informationen jag fick när jag var där på studiebesök. Det enda jag kan hoppas på är att det kommer fungera bra och efter min första månad så hoppas jag att jag vill fortsätta praktisera ett tag till och att även dem på SIP vill att jag ska stanna kvar. Målet är verkligen att få en anställning snarast möjligt, men jag räknar inte med något. Det enda som är stressande med det hela är att om jag får en anställning, men mycket sent i vår exempelvis är att det kan strula med att få råd med Grand Danois till en mycket särskild kull som ska komma någon gång nästa år. Jag hoppas verkligen att jag är redo tills den kullen kommer, men jag är också förberedd på att jag behöver ändra lite i mina planer angående hur mycket pengar jag tänker spara undan etc.

Svartvit foto på Gandalf, som jag själv redigerade från mitt senaste besök till Kennel Grandison.
Svartvit foto på Gandalf, som jag själv redigerade från mitt senaste besök till Kennel Grandison.

När jag väl har fått en anställning så kan jag ha pengarna jag behöver ca 5-6 månader efter jag fått min första lön. Detta är väl planen om allt går som planerat och jag kan stoppa undan precis allt. I värsta fall så är huvudsaken att jag har pengarna till själva hundköpet, så får resterande saker komma i efterhand. Jag lär väl skriva mer om detta snart på Antons blogg.

Annars så har hantverkaren varit här angående vår vattenläcka. Imorgon ska han börja fixa med golvet och förhoppningsvis så behöver han bara bryta upp lite golv precis under vasken. Det har för övrigt torkat väldigt bra där nu, och har vi riktig tur så slipper hela golvet i köket rivas upp. Det hade verkligen varit asjobbigt om hela parketten måste rivas upp och det ska stå och torka i flera veckor. Då är vi främst utan diskmaskin, vilket är något jag vant mig vid väldigt bra och det är en bidragande orsak till varför lägenheten är så lättstädad, eftersom vi slipper diska så mycket för hand.

Jaja, det löser sig. Senare idag är det dags för uppföljningsmöte med arbetsförmedlingen och min handläggare på arbetslivsresurs. Det ska bli intressant!

Äntligen var jag på en hundutställning igen!

I år var första gången på säkert 7-8 år som jag återigen besökte en hundutställning för att träffa massa Grand Danois. Denna gången blev det faktiskt i Växjö, då jag hade möjlighet att komma dit utan några större problem. Jag träffade en massa olika grandisar, men kom främst dit för att träffa Ann-Louise från Kennel Grandison. Hon tillsammans med en tidigare valpköpare, Sanna skulle ställa ut två hundar. A-L ställde Boss, som är syskon till Stella och Gandalf och Sanna ställde sin egen hund, Esther som är från förra årets kull. Bägge två var otroligt mysiga och jag fick spendera mycket tid med dem både innan och efter de var inne i ringen.

Just under utställningen så fick jag inte så mycket möjlighet att filma eller fotografera. De enda foton som jag tog var två halvdåliga bilder på Esther samt att jag filmade nån minut när Boss var i ringen. Resterande tid gick åt till att antingen vakta någon av hundarna, hitta en sittplats eller ens orka vara vaken men riktigt roligt var det ändå! Jag hade säkert kunnat filma mer, men risken hade varit stor att jag tappat telefonen i marken, och det hade ju inte varit nån höjdare direkt. Jag förklarar mer nedan.

Esther håller koll på de andra hundarna
Esther håller koll på de andra hundarna

Ibland fick jag agera lite hundvakt också, och hålla Esther och Boss i koppel medan Sanna och A-L gjorde annat. Det gick relativt bra. Det var mer än 10 år sen jag höll en GD i koppel, och Esther var väldigt mammig. Det gick fint att hålla henne så länge som hon bara såg sin ägare, men när hon försvann ur sikte så blev det lite svårare. Esther blev ängslig och orolig, men det gick i det stora hela väldigt bra. Stark är hon, och jag är supersvag som dels har en totalt otränad kropp och mycket svaga muskler pga det. Om jag kallade på henne eller försökte få hennes uppmärksamhet så fick jag den. Det var när det kom andra människor i närheten, eller vi började gå runt lite som det blev lite jobbigt och hon blev svår att hålla, men dem som hon rusade fram till var mycket förstående och jag förklarade för dem att det inte var min hund och att jag var ovan.

Esther ligger på sin filt och håller utkik
Esther ligger på sin filt och håller utkik

Det var ungefär samma historia med Boss när jag vaktade honom, men han slapp vara ensam med mig så mycket. A-L eller Sanna var ofta precis i närheten. Han gav mig uppmärksamhet när jag bad om det, och han var väldigt gosig, precis som en GD ska vara enligt mig. Jag kan väldigt lite om utställningar och om hur det hela fungerar, men det gick någorlunda bra för både Esther och Boss.

Boss blev först 2:a med CK i första omgången. I den andra fick han Excellent med CK och oplacerad i bästa hane med reserv CACIB. Esther fick Excellent och  blev oplacerad i bästa tik med reserv CACIB. Vad allt detta betyder har jag som icke-utställare ingen direkt aning om. Jag har fått det förklarat för mig flera gånger, men eftersom jag aldrig ställer ut så är det lätt att glömma bort vad det innebär. Sanna och A-L var i alla fall nöjda med resultatet och det tycker jag att dem ska vara. Keiko, en gul och gigantisk hane var den som vann i stort sett allt. Han var väldigt fin, pratglad, social med mycket läpp. Han var också väldigt mörk för att vara gul. Jag tror han kommer från X-foot’s kennel. Ägaren till den kenneln fick jag träffa, likaväl ägaren till Big Rangers. Det var otroligt roligt, men också mycket påfrestande för min usla kropp som sällan orkar med något annat än o sitta framför en skärm.

Jag fick lite träningsvärk i armarna och blev lite svettig efter mina ”motionspass” med Boss och Esther, men jag ser tillbaka på dagen som ett otroligt trevligt minne, eftersom jag fick träffa så många grandisar, och fler vovvar ifrån kennel Grandison. Både Esther och Boss var lika mysiga som Gandalf, även om vi inte mös lika mycket som jag och Gandalf gjorde när jag fick träffa honom.

Videon nedanför är en samling av alla videoklipp jag har tagit de senaste veckorna, inklusive det lilla jag filmade från utställningen. Titta gärna och njut av alla fina bebisar, Gandalf, Stella, Bonnie och Boss. Esther filmade jag aldrig, tyvärr, men ni fick ju se lite bilder på henne ovan ändå.

Vattenläcka i köket och andra framtidsdrömmar

Jag och Henrik har bott i en och samma lägenhet här i Växjö i över 2 års tid nu. Egentligen borde det räknas som nått slags rekord, för i snitt så har vi bara bott på ett och samma ställe (eller stad) i max 18 månader. Här trivs vi, även om det är dyr hyra. Vi bor fint, nästan lite lyxigt skulle jag vilja säga, men vi trivs. Faktum är att jag tycker det känns svårt att tänka på scenarion där man kan tänkas behöva lämna Växjö i framtiden, för att någon av oss får jobb i en annan kommun eller eventuellt i ett annat land. Helst vill jag aldrig lämna Växjö men risken finns alltid att det kan vara nödvändigt…

Utsikt från vår balkong ner på vägen utanför.

I alla fall. Sen ett tag tillbaka så har vi fått reda på att grannarna under oss har en synlig vattenläcka och vi har inte märkt något sånt sen vi flyttade in. Idag fick vi dock det bekräftat att det är från oss som vattnet kommer, men som tur var är det inget vi har orsakat, utan det beror på något annat. Nu är bara frågan vad som händer härnäst, men vi har fått det förklarat för oss ett flertal gånger att vi kan bo kvar i lägenheten och vi kan laga mat också. Sen huruvida det blir så – ja det får vi se. Förmodligen lär man göra sitt bästa för att undvika disk och rinnande vatten i köket, så i värsta fall får vi leva på micromat i några veckor och äta ute en del. Det löser sig säkert och förhoppningsvis är det inte så himla farligt som det verkar.

Annars så är saker och ting som vanligt. Jag börjar bli klar med det jag håller på med på Lernia och det är bra. Sista veckan, vilket är nästa vecka så lär jag kanske vara lite rastlös, men det går säkert fint. Finns det tid över så hoppas jag att jag kan sitta och leka med riktiga siffror, för jag vill verkligen veta hur ”dyrt” eller lönsamt det hade kunnat vara för min del om jag blivit min egen nån dag. Det är ju verkligen något jag drömmer om, men det får komma när jag får möjlighet. Tills dess så får jag bara fortsätta drömma om allt jag vill ha i mitt liv och hur min framtid ska se ut. Den är ju ändå rätt simpel; Ett liv med Anton, en stadig och väsentligt mycket högre inkomst än vad jag har idag, ett jobb jag kan trivas med samt en bra bostad jag kan fortsätta dela med Henrik.

Alla mina framtidsdrömmar kommer jag säkerligen gå in på mer ju längre tiden går. Jag har bland annat en skiss på mitt drömhus som jag också hoppas på att förverkliga någon dag, när jag har råd med det och designen är så pass unik att än så länge har jag inte sett någon hustillverkare göra ett hus såsom jag vill ha det. Dock är det inte helt omöjligt i alla fall. Mer om mitt drömhus får ni veta senare, när jag känner mig redo att lämna ut mer information om hur jag hade velat bo i framtiden.

Nu håller vaktmästaren på för fullt för att reda ut hur pass illa vår vattenläcka är, och Maja är instängd i sovrummet, då hon är så rädd för främlingar + att jag inte vill att hon ska försvinna iväg nånstans då det finns massa extra nya hål att krypa in i medan dem håller på och fixa vattenläckan. Risken är stor att man får hålla uppsikt över det här i flera veckor… Vi får hoppas att det inte är så.

Värmen förvandlar alla till sniglar…

Tecknad figur som svalkar sig med en mini-fläkt

Hela Sverige lider eller gläds åt värmeböljan som hållit på nu i flera veckor (känns det som i alla fall). Vad man tycker om det är ju självklart blandat, men jag har inte lidit av det så fruktansvärt mycket – om jag inte vistas utomhus så klart när det är som varmast.

Idag fick vi sluta tidigare pga värmen, då alla arbetade väldigt långsamt, till och med läraren. För min del är det skitsamma om det är 20 minusgrader eller 30+ som idag. Jag har för närvarande lika dålig motivation ändå.

Efter den korta semestern som jag fick, så har jag upptäckt mer om mig själv och jag vet att bokföring är något jag inte vill hålla på med på en professionell skala. Trots det är jag ändå tacksam, för min situation kunde ha varit mycket värre.

När jag gick hem idag så spelade jag in en kort videoblogg, i brist på annat. Jag har ju knappt haft nån tid över till annat, sen jag suttit o lekt med WP på semestern och när jag är på Lernia så har man ingen ork till nått särskilt sen heller. Att leka med WP tar dock mindre på krafterna än komma på bra idéer till videobloggar. Konstigt, va?

Sen måste jag fråga – hur påverkar vädret dig?