En paus från mänskligheten… Det kanske man hade behövt?

Missförstå mig rätt nu från början. Jag pratar inte om självmord eller något annat drastiskt. Det är bara det att på sistone (egentligen flera månader) så har personer utöver mig själv haft det lite jobbigt och eftersom jag är typ en person som inte kan sluta bry sig om andra, så har deras problem påverkat mig så otroligt mycket att det nu är nära klimax, eller något i den stilen.

Det finns främst 3 personer i mitt liv som jag är måttligt (eller väldigt) oroad över. Jag ska inte nämna några namn, men jag tänker så pass mycket på dessa personer att det ibland är svårt att dels få fram ett ord och dels att det blir svårt att göra något annat, men man gör det till sist ändå. Det tar bara en jävla tid att komma dit.

Jag minns inte att jag har suttit i en sån här sits tidigare, men då detta hittills har varit året av total insikt, där jobbet varit något av en ”negativ” utmaning och dessa tre personer i mitt liv haft det riktigt jävla pissjobbigt så är det lite mer än vad jag faktiskt orkar med. Jag själv har också stora planer och funderingar kring framtiden samt en flytt till Malmö som väckt känslor av alla slag och i mitten av allt detta så är jag rätt så mentalt utmattad. Jag har varit nära att springa in i en annan typ av vägg flera gånger under våren. Inte en sådan som gör att man behöver sjukskriva sig, men en sådan som bara gör att man hellre sitter inne och inte vill träffa någon. Eller hur jag nu ska förklara det. Det känns bara konstigt och jag gillar inte den här känslan.

En annan grej började hända också för några veckor sen. Det är officiellt rubricerat som ett komplett missförstånd, och om det är det egentligen återstår att se. Jag bara hatar känslan av att den här situationen har uppstått. En annan vän började skriva sina åsikter på Facebook, och det är inget fel i att ha åsikter. Däremot stördes jag rejält av dennes språkbruk, för språkbruk är något jag har lärt mig mycket på senare år och vi arbetar mycket hårt i föreningen med att inte använda ett dåligt sådant. Om man då räknar in lärdomen jag fått under alla år som fått mig att inse att det är dåligt att generalisera gällande grupper och ställa dem mot varandra. Typ svenskar mot ”invandrare” (a.k.a muslimer) eller funktionsnedsatta mot icke-funktionsnedsatta, fattiga mot rika etc så kan man bidra till en hel del starka åsikter och en bidragande orsak (förmodligen) till att fler vill rösta på SD och kasta ut samt skylla allt på invandrarna, även om man pratar veganism eller nått. Att diskutera viktiga frågor idag är jättesvårt och jag orkar egentligen inte med det längre. Orsaken är för att jag helt enkelt inte har den mentala kapaciteten att argumentera, för det pågår för mycket i mitt huvud just nu för att jag ska bara lämna sängen och orka jobba samt vara en trevlig flickvän. Det jag skulle komma till är egentligen att jag vill inte prata grupper, utan det handlar om människor. Mer specifikt handlar mitt tankesätt om särskilda individers handlingar och jag tänker ofta numera på de grundliga orsakerna till varför dessa handlingar har uppstått.

Tar man ett så pass tufft ämne som flyktingkrisen så skyller jag inte på flyktingarna som många andra gör. Det är inte flyktingarnas fel att de har behövt fly från sina hemländer. Att de kommer hit utan några som helst värdesaker, pengar och/eller att de faktiskt råkat få med sig en iPhone men inget annat av värde. Det är inte deras fel att de får betala 50 kr för tandvårdsbesök, när vi betalar tusentals kronor, eller att de kanske får hjälp med att få bostad för ett mer integrerat samhälle. Jag skyller inte på dem, men många andra väljer att göra det och det är hemskt. Även om man inte menar det utåt sett, utan tycker detta beteende är skrämmande (för skrämmande är det), så kan man ändå formulera sig (och bli tolkad) som att man tycker att man är bättre eller mer värd än en fattig flykting som kommer till Sverige o ”tar våra jobb och bostäder samt får ‘gratis’ tandvård”.

Med allt som pågår i mitt personliga liv samt med tre väldigt viktiga människor i mitt liv så är såna här ”åsikter” eller spridning av falsk information som pågår hos var och varannan person numera ibland (känns det som) så är det alldeles för mycket för mig. Det tar sån energi och jag kan inte sluta bry mig, sluta engagera mig, även om jag vet att jag borde bara stänga av. Jag vet bara inte hur man stänger av permanent, eller så pass länge att det inte blir ett problem. Kan du lära mig det?

Så vad händer? Jo, jag praktiskt får en vän att tro att jag inte bryr mig, för alldeles för få personer i dennes liv faktiskt hör av sig och säger hej. Jag skriver mina kommentarer på min väns ”knasiga” FB inlägg och startar ett halvt krig och låter en annan vara fast jag egentligen inte vill. Och så skäller jag ut en annan vän fast det egentligen var onödigt. Samtidigt sitter jag också och längtar efter att ha energi över så jag orkar läsa några kapitel ur en bok eller börja lära mig programmering som jag numera är så desperat efter att få förståelse för. Det är alltså lite mycket nu och jag är på bristningsgränsen.

Och det enda jag vill är att sitta hemma i soffan och gosa med Henrik och längta efter Grand Danois och familjen.

Vi borde faktiskt inte äta några djur, men det gör oss inte till rasister…

En bild på författaren till artikeln om att köttändande och rasism hör ihop. Bilden är en länk.

Den här artikeln har surrat runt på Google+ i någon dag eller två nu, och säkerligen desto mer på Facebook. Många brister ut och säger att författaren till artikeln inte har någon fritid och är praktiskt taget dum i huvudet, men jag tänker lite som hon och efter allt jag har sett, hört och läst om så förstår jag vad det är hon menar. Däremot så har jag lite svårt att förstå den rasistiska biten. Och jag erkänner, rubriken till det här inlägget lät lite knäppt, men det får ni leva med. Egentligen hade jag själv velat säga att vi alla (även jag själv) är ignoranta hycklare, vare sig vi är det medvetet eller omedvetet.

Alla djur är enligt mig lika mycket värda och människor är vad som tar död på världen genom jakten på höga vinster och massvis av pengar, men trots denna åsikt så är jag själv en köttätare och jag tänker inte sluta inom det närmsta, hur mycket jag än hade velat. Faktum är att jag försöker sträva efter att äta så mycket veganskt jag kan efter att ha sett tillräckligt av dokumentärer, sett YouTube klipp gjorda av veganer, läst (snarare sett) forskningsrapporter om vad vi bör äta och hur kött, mejeriprodukter och ägg faktiskt påverkar vår hälsa och miljö, så kan jag ta ställningstagandet att vi borde alla vara veganer, om vi vill rädda vår planet, vår hälsa och leva längre och friskare liv.

 

Om du inte tror på det här, så fine by me. Det kräver jag inte av dig. Jag är själv något av en hycklare, då jag har denna kunskapen, men gör egentligen inget i verkligheten åt den. Jag är ingen vegan som sagt och det faktumet stör mig ibland.

Jag är en djurälskare. Jag skulle till och med kunna påstå att jag är något av en miljövän, men enligt många veganer online så kan man inte vara en djurälskare och miljövän om man inte är vegan. Det har jag full förståelse för. Istället gör jag mitt bästa för miljön. Jag bor i ett miljöhus där vi sparar på elektricitet så mycket det går, trots att mitt största intresse involverar teknik som kräver elektricitet i någon form så använder vi exempelvis bara led lampor i lägenheten och vi är sparsamma med att tända dem när ingen vistas i rummet. Ibland, så klart så händer det att man glömmer det, men så är det. Vårt elavtal innebär 100% förnyelsebar el, från vind, vatten eller solkraft. Jag duschar och tvättar håret max 3 ggr i veckan och schampot vi använder just nu är relativt miljövänligt jämföres med de flesta kommersiella märken man kan köpa – vad jag vet i alla fall. Jag och min sambo har inga barn, vi har ingen bil och skulle vi någonsin skaffa så ska den vara en miljöbil och helst 100% elektrisk. Vi handlar bara det vi behöver, och när det gäller kött så är det sällan nöt vi bär hem. Oftast är det fläsk eller kyckling, och även om inte det alls är bra för miljön, så är det snäppet bättre åtminstone.

Ok, nu har jag rabblat på tillräckligt om vad jag gör för miljön. Det är långt ifrån tillräckligt, men det är vad jag gör. Nu kommer jag till delen som gäller – varför är jag inte vegan? Det kan faktiskt enkelt förklaras så här:

  • Jag har varit köttätare hela livet, och föredrar smaken av kött, mejeriprodukter och ägg över vegetariskt 99% av alla gånger. Det är svårt att sluta äta något som är så fruktansvärt gott.
  • Min trasiga kropp med IBS och fibromyalgi framförallt innebär att jag alltid har problem med magen i stort sett. Antingen är jag för lös eller för hård. Väldigt sällan är jag ”bra”. Det jag dock har märkt, efter att ha fört matdagbok i flera månader för några år sen + att jag börjat följa ett mönster på sistone så kan jag med största allvar säga att min kropp mår tusen gånger bättre av en diet som innehåller (tyvärr) mycket kött. Den bästa balansen och magen får jag när jag äter en bra balans av kött och stärkelse i någon form. För mycket fibrer och magen vänder sig ut och in. Undantaget är i alla fall fibrer i form av stärkelse, men magen blir inte bra av det ändå, men det är i alla fall inte för dåligt. För mycket mejeriprodukter och jag blir stenhård. För mycket vegetariskt/fiberrikt och jag sitter på dass i en vecka minst och lider av diaréer som inte går över. Jag väljer hellre just nu att må bra i övrigt samt ha en mage som mår bra över generell hälsa, riskfaktorer och miljöaspekter (och tyvärr även djurliv) för att jag egoistiskt nog ska må bra och inte vilja ta livet av mig efter att rumpan blöder av för många toalettbesök, om ni förstår vad jag menar.
  • Jag är lat, bekväm och smaklighet är för viktigt! Jag vill inte sitta och äta mat som smakar pappkartong och må fysiskt dåligt (se föregående punkt) för att jag ska rädda några djurs liv. Däremot om jag tänker på att djur dör för att jag ska äta dem känns så otroligt fel, så jag längtar efter den dag då vi kan köpa odlat kött i labb, så djur slipper lida och vi kan fortsätta äta kött, dricka mjölk etc utan dåligt samvete. Oavsett hälsorisker. Jag vet dock om att vegetarisk mat, såsom tofu kan bli riktigt jävla gott om man tillagar det rätt, och det har jag själv aldrig någonsin lyckats med. Det finns bara på restaurang eller utvalda, svindyra helfabrikat som har kilopris på närmare hundralappen och såna pengar vill jag inte spendera när vi redan lägger ofantliga summor på mat i dagsläget.

Det finns säkert mer att säga, men de tre övre punkterna är tillräckliga argument just nu. Om min fibromyalgi och IBS någonsin skulle bättras och jag får möjlighet att äta till majoriteten veganskt så skulle jag göra det, men den möjligheten har jag inte just nu.

Frågan är – gör detta mig till en rasist? Nej. Återigen nej. Möjligen en hycklare som har kunskap som många andra i västvärlden säkert medvetet skiter i att bry sig om. En del anser att djur är till för att ätas, så länge det inte är deras husdjur och det är helt ok för mig att tycka så. Förmodligen beror väl det på indoktrineringen som faktiskt sker i västvärlden, då vi lär oss från barnsben att hund, katt och fåglar i bur äter vi inte, men kossor och grisar kan vi minsann våldta och mörda för att äta. Det är inget problem!

Det är ett svårt ämne att prata om det här, för varje gång jag nämnt det så har jag blivit antingen utskälld för att jag är en fegis som inte kan bli vegan av bekvämlighetsskäl (vilket är en del av sanningen, men långt ifrån allt), till att bli utskrattad, förlöjligad, hånad etc. Att diskutera veganism med köttätare går liksom inte, så jag är nu förberedd på att folk kommer fortsätta hata mig, tycka jag är dum i huvudet etc. för att jag för tillfället väljer att lyssna på min egen kropp, sätta mitt välmående först och fortsätter ”stänga av” faktumet att det är en död gris jag nyligen åt till middag, fast jag likaväl hade kunnat köpa veggofärs för 79 kr kilot och räddat nått viktigt. När det gäller mat – ja då är jag egoistisk.

Och det tänker jag fortsätta vara tills min kropp och mitt liv tillåter att jag kan göra andra val. Tillsvidare tänker jag leva mitt liv, barnfritt, i miljöhus, med få duschningar i veckan, äta mitt kött och mina potatischips och fortsätta klappa och gosa med min katt Maja, som jag inte äter upp av indoktrineringsskäl som följd av min västerländska uppfostran.

Hur tänker du göra?

 

”Allt är fan rasism idag?!”

Det har surrat runt lite trådar på sociala medier idag om att SVT klipper bort rasismen från Pippi Långstrump. Efter att ha kommenterat i en privat tråd på G+ och skrivit följande så har jag kommit fram ytterligare till vad jag faktiskt tycker om saken.

Jag tycker allt det här med rasism börjar gå i överstyr. Snart kan man inte säga ”Hej, jag heter Lisa och kommer från Sverige” utan att det anses vara rasistiskt eller nått. Man får fan passa sig för allt numera, och det börjar kännas lite galet. Allt ska vara så PK, och är man inte det, ja då blir det smisk på fingrarna!

Självklart finns det mycket rasism i vår vardag idag, men på nått vis så känns det som om att ju mer vi pratar om det, desto mera ”vi och dem” blir det.

Sen vet jag dock inte vad jag ska tycka om att de klipper om tv serierna. Jag får tänka på det och återkomma, eller nått.

Nu, några timmar senare så har jag tänkt över saken och kommit fram till att jag tycker det är galenskaper. På den tiden när Pippi spelades in så hade man iofs en helt annan attityd till olika folkgrupper, men då var det också mer ok att säga saker också. Min tolkning av det hela är att det inte innebar konkret rasism när folk sa det beryktade ”N-ordet” före ”boll” eller ”kung”. Pippi själv har ju aldrig sagt något i stil som om att den stammen som hennes pappa blev kung över är mindre värda eller något i den stilen. Hon har snarare pratat om det med ren nyfikenhet. I alla fall vad jag själv har sett från filmerna och TV serien. Jag har inte läst böckerna, eller i alla fall inte ordentligt, då jag som alltid har föredragit filmer och serier framför böcker. Det är i alla fall totalt trams.

Vad man bör göra åt det tycker folk väldigt olika om. En del tycker att serien och filmerna skall vara oklippta och att man istället talar om för barnen som tittar på det att ”idag säger vi inte så, men det var ok på den tiden”. Vissa tycker det är bra att det tas bort, för då slipper barnen undra. Det är så otroligt blandat men folk har ju rätt att tycka som dem vill. Att det däremot tolkas som att precis allt som Astrid Lindgren skrivit är totalt rasistiskt (vilket det ibland känns som att folk tycker när det lätt går överstyr) tycker jag personligen är dumheter. Jag tycker faktiskt att det är viktigt att visa skillnader från förr och nu, och jag tycker personligen att mycket med ”vad vi gjorde förr” är intressant. Sen tycker jag självklart att vissa saker vi gjorde förr var helkonstiga, men vi gör säkert ännu mer korkade grejer idag.

Det börjar liksom bara bli lite tröttsamt när precis allt idag kan tolkas som rasistiskt på något sätt. Snart vet jag själv inte vad som är ok att säga eller inte, och då kanske det är bättre att hålla tyst? Överallt i filmer, serier och när folk pratar så hör man bara ”That’s racist”, och det börjar bli så tråkigt. Har vi ens frågat de andra personerna som kommer från de här kulturerna som inte är våra, vad dem tycker om  det hela? Vissa kan ju tycka att det är rasistiskt att fråga personer som är adopterade, eller som kanske invandrade hit på 70 talet vilket land de kommer ifrån. Det är liksom bara inte ok att fråga, och det tycker jag är skittråkigt. Om jag frågar en person som ”inte ser typiskt svensk ut” eller hur man nu ska uttala sig för att inte låta som en urkorkad idiot som inte vet nått hyfs, vart de kommer ifrån så gör jag det för att jag är nyfiken. Det har inget med att döma, utan snarare att jag vill lära mig om dennes kultur, anledningar till varför man kom hit, hur föräldrarna har lärt sig språket etc. Jag frågar för lärandets skull, och för att jag vill lära känna personen bättre. Gör det mig till en totalt utblottad rasist då? Är det så, jahapp. Då håller jag väl käft i fortsättningen – för ibland får man ju inte lov att uttala sig med sina åsikter – oavsett hur lärorika dem faktiskt kan vara för andra.

Innan jag säger hej då för idag så delar jag med mig av en urtråkig och deprimerande höstbild. Ni som älskar det här skitvädret får tycka vad ni vill, men jag börjar bli deppig nu när det gröna börjar försvinna…

Bild på ett träd på vägen mellan mitt hem och Lernia som inte är grönt och vacker längre.