Uppdatering om ryggskottet i Augusti 2017…

Och titeln på inlägget är just så på grund utav att jag inte har någon aning om när fan skiten kommer släppa och när det kan hända igen. Med tanke på att jag är som jag är och har den usla kropp jag har som aldrig någonsin fungerat bra under längre perioder så kan jag bara räkna med att jag snart kommer fortsätta ha ryggvärk igen efter att den här smärtsamma perioden är över.

Huskurer och tips hit och dit…

Enligt 1177.se så ska man hålla sig rörlig i den mån det går och ta värktabletter för att lindra värken. Att lägga sig på ett hårt golv med benen vilandes på en stol är också ett tips som både den hemsidan och andra privatpersoner rekommenderat. Jag har också fått tipset att gå till kiropraktor och hålla ryggen rak när jag böjer mig. Så vad har jag gjort för att lindra smärtan? Eftersom jag för övrigt lever ett väldigt stillsamt liv och inte rör mig särskilt mycket om dagarna så har jag fortsatt att vara inaktiv, med undantag för små promenader till ICA och runt området. D.v.s allt är som vanligt, bara mindre promenader än övrigt eftersom det är sommar nu. Dessa små, korta promenader gör jätteont i början men efter ett tag verkar det hjälpa och jag blir ”lite” mer rörlig. När jag är inomhus i lägenheten har jag suttit ner på ett sätt som gör att jag inte direkt känner av värken. Jag har också sen i Lördags, efter instruktioner av älsklingen min försökt hålla ryggen rak så ofta jag kan och tro det eller ej, men det har hjälpt – när det väl går.

Minsta lilla ryggen inte är rak när jag böjer mig eller exempelvis ska resa mig från soffan eller sängen så gör det ont som fan. Igår gick vi också på ICA och köpte voltaren gel, den starkare formen som älsklingen smörjt in området med. Innan dess tog jag ipren och någon alvedon som jag inte upplevde hjälpte något alls. I natt sov jag också på Henriks sida av sängen, för hans madrass är hårdare än min. Det gick bra fram till typ kl 5 på morgonen eller så. Då vaknade jag till av att något i ryggen gjorde förbannat ont och sen gick det knappt att somna om. Henrik stannade också hemma för att ta hand om mig idag, för annars hade jag inte kunnat klä på mig eller göra något alls. Så ont gjorde det i morse…

Jag har heller inte lagt mig på något hårt golv och lagt benen på en stol, för risken – även med Henriks hjälp är att jag inte kommer upp igen. I vanliga fall har jag jättesvårt för att ”sitta på golv” och liknande eftersom min kropp vet verkligen inte vad mjukhet är, eller hur man böjer sig korrekt, hur muskler slappnar av etc. Den vet inte det och inte min hjärna heller! Därför har jag fått testa mig fram på andra sätt och hoppats på att det ska hjälpa mig.

De två absolut jobbigaste sakerna med detta är i alla fall nätterna, då vända sig i sängen är skitsvårt utan att det gör förbannat ont och att gå på toaletten, då det är nästan det mest smärtsamma av allt jag upplevt sen det här hände i Fredags. Det värsta av allt är också att jag blivit extra nödig och behöver gå på toaletten oftare än vanligt vilket är ännu mer irriterande, men jaja. Kan inte göra så mycket åt det. If you gotta go, you gotta go, you know?!

Trappor = rörlighet och en mirakelmaskin?

Idag dejtade vi också tvättstugan igen och då passade jag på att ta trapporna, för att hitta en ursäkt att röra mig på. Det gjorde skitont men det gick. Idag, efter att den värsta värken släppte något så har den också flyttat på sig och istället för att göra mest ont på högersidan av ländryggen gör det nu mest ont längs med ryggraden, men fortfarande i ländryggen alltså. Det har gjort att det känns lite bättre för tillfället, men jag räknar med att vara lika stel imorgon och ha lika ont resten av dagen ändå. För några veckor sen köpte jag en ”mirakelmaskin” på NetonNet för 300 kr. Det är en massagegrej som vibrerar och den har fungerat mycket bra där jag annars brukar ha fibrovärk. Tidigare idag testade Henrik den på min ländrygg, och även om det gjorde ont som vanligt att resa sig igen så känns ryggen nästan som vanligt när man står upp och det är en befrielse i sig. Den lär man ta flera gånger och förhoppningsvis hjälper den maskinen absolut bäst för att jag ska bli av med ryggskottet den här gången, men jag kommer fortsätta med det jag har gjort, vilket då är att ta små korta promenader när jag får möjlighet, tänka på att hålla ryggen rak och fortsätta med gelen från Voltaren ett par dagar till och hoppas på att den här skitvärken är borta snarast möjligt.

Jag tackar dock alla för sina tips, men jag kör på med vad jag upplever funkar bäst. Och imorgon hoppas jag att jag kan klä på mig själv utan att behöva hjälp. Yep. Så är det.

…och mitt i alltihop får man ryggskott!

Jävla skit, liksom. I fredags morse när jag skulle klä på mig så knäckte det till i ryggen som in i. Ryggvärken var ett faktum. Jag har haft ryggproblem i flera år i ländryggen, men det har mest varit på nätterna. Det gör ont att ligga för länge på rygg och när jag vaknar av värken så är det svårt att vända sig utan att man nästan skriker av smärta. Det är något jag har typ vant mig vid nu i minst 3 år, säkert mer. Dock så brukar det sällan göra ont i ryggen på dagarna, trots min usla hållning och totala oförmåga att böja på benen när jag ska böja mig framåt för att plocka upp något. Dock så har ryggvärken börjat sprida sig på sistone och sen minst 1 år tillbaka har jag börjat behöva en kudde bakom ryggen när jag sitter i soffan och sen vi flyttade till nya lägenheten så har jag fått ont i ländryggen oftare än jag vill erkänna, men jag har fortfarande varit fullt ”rörlig” vilket innebär att allt varit som vanligt för stela lilla jag.

Men i fredags morse så brast något och sen dess så har jag nästan brutit ut i gråt av smärtan. Jag skulle också till barnmorskan för att ta min p-spruta igen på morgonen och det var en smärtsam resa att ta sig dit och hem. Älsklingen fick komma hem tidigare från jobbet för att hjälpa mig med lite småsaker och det var snällt. Hade varit lite svårt annars med det mesta. Det enda som funkade då var att sitta still vid datorn. Som tur var har jag en ergonomisk stol som ger bra stöd för ländryggen och sitta vid datorn är generellt väldigt stilla arbete.

På lördagen så blev smärtan 10 gånger värre, men trots det så gick vi iväg en stund till Svågertorp, för motion ska vara bra när man har ont i ryggen, står det på 1177’s hemsida. Det gick i snigelfart både dit och hem och flera gånger högg det till och det var inte särskilt kul. När vi kom hem så satt jag praktiskt taget fastklistrad framför teven i ena soffan och då släppte värken lite, men i natt kom den tillbaka med dunder o bråk som de brukar säga och sen dess har jag knappt kunnat göra någonting utan att skrika ut av smärta. Jag har tagit ipren och lite alvedon men det hjälper knappast. Det enda som har hjälpt är att sitta korrekt i soffan och även att ligga lite i sängen med täcket under ryggen och med benen lite i vädret eller nått. Då släpper det lite, men det kommer snabbt tillbaka igen.

Jag är van vid att ha en kropp som alltid gör ont, som aldrig riktigt gör som man vill. Jag är van vid att ha händer och fingrar som sällan klarar av mer än att skriva på ett tangentbord och att mina ben sällan är böjda, om jag inte sitter ner på en stol i någon form utan möjligheter att lägga up dem på en pall eller liknande.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få den här skitvärken att gå över, så jag får väl bara överleva tills det känns bättre, vilket i nuläget känns som om att det kan ta veckor, om det ens någonsin kommer gå över helt.

Ont som fan gör det i alla fall och det gör mig komplett asförbannad att ytterligare en till grej har gått helt fel med min jävla bajskruka till kropp. Urk!

Imorgon är det dags att röntga nacken!

En bild på var huvudvärken kan slå till. Bilden är en länk

Som en del av er vet, så har jag under en väldigt lång tid drabbats utav en huvudvärkstyp som heter ”Ice pick headache” eller primär huggande huvudvärk. Jag har skrivit om det tidigare, särskilt i gamla bloggen. Det är i alla fall asjobbigt och det känns som om man blir slagen i huvudet med en stekpanna titt som tätt. Det kommer från en klarblå himmel och pang! så slår det till. Sen är det över.

När jag började på Lernia i mitten av Juni så gick jag på en del föreläsningar i början. Lokalen vi satt i där är alltid väldigt kall, och stolarna är dåliga för min rygg. När jag hade varit där för tredje dagen i rad så hände nått särskilt, och mina problem med den här huvudvärken har sedan dess eskalerat nått så fruktansvärt. Tidigare, när jag väl fick huvudvärken så fick jag kanske en, möjligtvis två attacker om dagen några dagar i veckan. Inga på natten. De här attackerna var väldigt kraftiga, även om de oftast bara varar i en sekund. Det är alltså inget migränanfall, även om det är vanligare hos personer mer migrän att få just den här typen av huvudvärksattacker. Under den tredje dagen när jag satt på föreläsningen så fick jag säkert ett tiotal attacker, och sen dess är det mer vanligt att jag får typ 30-50 kanske till och med uppemot 100 attacker om dagen. Till och med på natten.

När det var som värst, dagarna efter den där föreläsningen så fick jag först 40 attacker – kraftulla sådana på en och samma dag. Dagen efter fick jag ännu fler, säkert 100 och sen så ökade det och minskade i en vecka. Sen gick jag till läkaren och fick medicin utskrivet. En typ av kraftfullare ipren med indometacin som innehåll, eller åtminstone en ”kusin” till den. Efter lite google sökningar så har jag läst att just indometacin ska hjälpa mot den här typen av huvudvärk, men det har inte hjälpt för min del.

Ungefär så här känns det varje gång - asjobbigt!
Ungefär så här känns det varje gång – asjobbigt!

Däremot, efter att jag någon månad senare gick till läkaren igen för att medicinen inte hjälpt, så fick jag rådet att ta den där medicinen tillsammans med en väldigt stark huvudvärkstablett – typ citadon eller vad det heter. Det funkade väldigt bra, men det var otroligt obehagligt att ta den medicinen, för jag hade liksom ingen kontroll över mina muskler och det kändes som om jag låg på ett moln och flöt hela natten. Jag sov också väldigt dåligt. Däremot så var jag komplett huvudvärksfri i en hel vecka. Sen har attackerna börjat återkomma lite då och då.

Nu är det blandat hur ofta jag får dem. Medan jag har skrivit det här inlägget så har jag fått ett 10-tal, kanske fler. Orka hålla räkningen? De har inte varit så kraftfulla. Efter att jag har börjat få fler attacker så gör dem mindre ont. Det känns ungefär numera som om att hjärnan själv krymper ihop för en sekund, men det gör ändå ont (jag som är så smärtkänslig) och det är jävligt irriterande och frustrerande att ständigt få dessa attacker, även när jag sover. Jag har vaknat oerhört många gånger sen tidigare i somras pga att jag fått dem på natten.

När det började bli som värst, så ändrade jag lite strategier för att se om det blev bättre. Svaret är kortfattat; ja. Jag slutade nästan helt att sova på höger sida, jag bytte musen från höger sida till vänster (trots att jag är högerhänt) och jag sitter mer tillbakalutad när jag sitter vid datorn. Det hela började förmodligen med någon typ av musarms-problematik, då jag har haft ont i min högra axel länge och varit stel och haft en brännande känsla i hur många år som helst där. När jag varit på massage, så har jag haft rejäla knutor som aldrig försvinner, för jag spänner mig konstant (något jag gjort sen jag föddes), men sen den natten då jag tog citadon + starkare ipren medicin så har de flesta (och de värsta) spänningarna släppt.

Ungefär när det hela började så märkte jag också att jag började spänna käken helt okontrollerat, särskilt om nätterna. Jag gnisslar inte tänder, men jag spänner käken. Det har jag också nästan helt slutat med sen den natten och det är skönt. Visst är jag spänd fortfarande, men inte alls lika ofta och länge som innan jag tog den kombinationen av tabletter.

Jag vill också påpeka att jag är ingen läkare och rekommenderar INTE att någon annan som läser det här prövar hejvilt med att blanda tabletter ifall ni också lider av den här typen av huvudvärk. Tala ALLTID med en läkare först!

I alla fall, imorgon ska jag äntligen till sjukhuset för att röntga nacken och jag hoppas att jag får ett svar på varför jag har drabbats av den här förjävliga huvudvärken. Jag vill bara att den ska sluta, för den förstör mycket för mig, ibland nästan mer än själva fibromyalgin.