Känslorna är i vågor, men förmodligen blir det bättre snart.

Jag har under de senaste veckorna, om inte månaderna känt mig lite sådär. De självklara anledningarna har jag nämnt förut, men på ett annat plan så har det förmodligen påverkat mig mer än vad man tror och de senaste två veckorna eller så har jag mått rätt pissigt. Och egentligen helt utan anledning. Vad det faktiskt beror på vet jag inte. Jag kan kalla det ”livet”.

Livet går ju liksom i vågor, och precis som de flesta människor har jag mått dåligt i perioder. Sist jag mådde så som jag känt mig på sistone var innan jag och Henrik blev ihop, så det här är en udda känsla. De två, tre officiella problemen (vikten och vilken jävla mobil som blir min nästa) jag upplever idag, känns i mitt huvud som flera miljoner olika sorters problem, vilket absolut inte är fallet. Jag är komplett medveten om att jag känner så här utan anledning och det är förmodligen just det som är problemet. Jag mår ”dåligt” utan att veta exakt varför och det stör mig rätt rejält. Och officiellt skyller jag på dessa två, eller tre problemen.

Inget särskilt har hänt på sistone. Ok, jo, vi flyttade ju men det är ju bara positivt i sig. Jobbet går bra, även om det går lite trögare just nu, men efter veckans omständigheter och väl givande samtal med familjen så har jag fått ny luft under vingarna och jag planerar (om jag orkar) att komma ifatt med allt och sakta men säkert se till att jag ska sluta obsessa över dessa små skitproblem jag har. Grejen är liksom att om jag bara väntar, så löser det sig. Om några månader har jag en ny mobiltelefon. Fortsätter jag att försöka äta bättre (mer fibrer,  mindre onyttigt) och sedan röra mig mer kommer jag förmodligen gå ner i vikt och kläderna kommer återigen sitta lite bättre. Jag behöver alltså bara vänta och sen är det ordnat. Det är väl mer att bara sitta och vänta och om inget händer som har gjort att känslorna kommit igång på allvar, för vad jag tänker, hoppas och tror på är oftast totalt tvärtom jämföres med vad som händer i det verkliga livet.

Det löser sig. Jag ska bara orka vänta till skiten faktiskt passerat och mina tillfälliga problem är borta. Frågan är bara hur fan man står ut tills att det är gjort. Nåja, jag överlever. Jag har gjort det hittills så…

 

Det är inte ofta jag ligger i mammas knä numera.

Det är inte ofta jag ligger i mammas knä numera… Oftast befinner jag mig i garderoben. I den nya lägenheten så är garderobdörren mycket lättare att få upp, så majoriteten av mina dagar spenderar jag nu genom att håra ner mammas kläder som ligger där inne. Det positiva är att dammsugaren inte känns lika farlig, men nackdelen är att mamma fryser om låren eftersom jag inte värmer upp henne som jag brukar. Nåja, det är en aspekt av att vara katt! #baraförattjagkan #livetmedkatt #katter #katt #skåne #katthår [end]

8 år med älsklingen idag!

8 år med älsklingen idag! Och vi kom på det nu för ca 5 minuter sen att det var idag det skulle firas. Tidigare idag åkte vi till Malmö och triangeln för att köpa in lite fler grejer till våra lampor. Vi åt middag på Max och köpte periodkort. En helt vanlig dag med andra ord. Och som vanligt hoppas jag på att vi får 100 år till ihop eller nått liknande. Bilden var mest bara för att symbolisera vår vardag. #8år #malmö #triangeln #webbhallen #maxhamburgare

Nu har mamma och husse flyttat färdigt!

Nu har mamma och husse flyttat färdigt! Och jag överlevde den någorlunda bra. När möblerna kom och det blev lite mer ordning så kändes det bättre. Idag lagade de till och med mat och jag fick äntligen smaka på mina vanliga godsaker som mamma och husse ger mig för att jag inte ska tigga deras mat. Saker och ting börjar återgå till det normala men bäst blir det nog när allt är som vanligt igen. [end]