Åh, vad jag hatar missförstånd!

Jag fick en smärre chock när jag vaknade i morse. En vän till mig hade skrivit att jag blivit blockerad och vänskapen är borttagen på Facebook och Instagram. Jag kunde inte ens svara på meddelandet och det gör mig ont. Nu ska jag förklara varför och hur det ligger till, och jag hoppas min vän läser detta.

I de senaste inläggen jag har skrivit så har jag nämnt att jag störts av massvis av småsaker samt att nära vänner till mig har haft det jobbigt och att detta har påverkat mig negativt. Jag upptäckte dock problemet, och det är borta nu. Problemet var att jag haft kontakt med personer jag inte vill eller behöver ha kontakt med. Dessa personer är främst människor som jag känner tack vare mina jobbiga ex, och dessa personer gör inget annat än pratar om vårt gemensamma ex när vi snackar och jag har ingen lust längre att ens tänka på den personen längre. Jag har liksom gått vidare – rejält, men det verkar som om att de andra personerna inte har det, även om det kan verka så på ytan.

Grejen är denna, att dessa personer jag syftar på antingen skriver till mig och ”bara” pratar om exet jämt, eller så hamnar vi där ändå till sist eller så pratar vi inte alls. Jag hade börjat uppleva någon form av ”ångest” i och med det. Jag har liksom gått och tänkt, när tänker den här personen skriva till mig igen och tjata om vårt gemensamma ex? Det kan liksom gå månader eller dagar emellan och jag har och hade aldrig från början någon jävla lust alls överhuvudtaget att ha kontakt med de här personerna. Det känns så mycket bättre nu när jag tagit bort dem från Facebook och avföljt dem från diverse sociala medier.

Den andra grejen som stört mig gäller ju som sagt en annan vän, men jag har upptäckt att det enda jag behöver är en paus. Ett par veckor eller så där vi inte pratar så mycket med varandra, så jag kan vila upp mig rent mentalt. Det kanske i sig inte är så bra för min vän, som säkert vill och behöver min hjälp och någon att prata ut med, men grejen är denna att jag är så sjukt galet trött på att älta saker. Jag har aldrig tyckt om det, men många jag känner ser ältande som en trygghet och kommer till mig för att rabbla upp samma saker om och om igen och det i sig är skitstörigt. Nog för att jag själv kanske inte pratar så mycket om nya saker alltid, men det är en strävan jag gör medvetet – att alltid försöka hitta nya vinklar och nya samtalsämnen så man inte ska bli så trött på att alltid prata om sina ex(vilket motvilligt sker med gamla ”kompisar”), veganism, när jag ska skaffa Grand Danois, hundträning och fan och hans moster. JAG VILL PRATA OM ALLT! Inte bara om samma tre saker om och om igen. Jag vill inte… Och jag behöver inte det.

Därför tog jag en paus. Hur länge den varar återstår att se.

Så fort jag gjorde detta och pratade ut med den andra vännen jag nämnde innan som skriver konstiga inlägg på Facebook så kändes allt så mycket bättre. Det innebar att jag kunde börja gå vidare även där och min vän, som i morse blockerade och inte vill vara min vän på Facebook något mer, har nog missförstått allt detta. Jag bryr mig om den här personen, och dennes grejer är inte för mycket för mig. Inte när jag har raderat allt annat skit och rensat Facebook på personer jag inte vill ha kontakt med. Den här personen är någon jag vill ha kontakt med, men om denna nu har missförstått och inte kan eller vill prata med mig och reda ut det så får det vara så. Jag får bara acceptera ytterligare ett missförstånd, för så är livet.

Det som eskalerade, var också ett inlägg jag skrev på Instagram igår

Jag följer ett antal personer på Instagram. Några av dem postar ett par gånger i veckan och det är fine. Ett x antal andra postar 7 gånger om dagen, och eftersom Instagram inte direkt har någon bra funktion att klumpa ihop folks inlägg så kan dessa inlägg lätt stoppa upp flödet. Sen de började med icke-kronologisk ordning också så kan 7 dagar gamla bilder dyka upp blandat med något som var skapat för 5 minuter sedan. Instagram är också den plattform, förutom Twitter som jag kollar absolut minst. Nu har det gått över en vecka, och jag fick mail att jag skulle kolla uppdateringar från vänner jag följer, och för att skriva ett ”förlåt” inlägg så kanske jag var lite dum och nämnde detta och detta missförstods något så fruktansvärt och ledde till att min vän valde att dumpa mig – säkert med all rätt.

Senaste veckan eller så, sen jag valde att rensa så har jag nästan medvetet valt att inte kolla instagram, för jag orkar inte gå igenom alla bilder jag har missat. Jag har till och med gått från att praktiskt taget gilla alla bilder i flödet, till att bara gilla vissa utvalda bilder, för att annars tar det mig för lång tid att gå igenom alla bilder. Men det är ju för att så är Instagram uppbyggt och jag kan inte göra något åt det.

Jag menade i alla fall inte att trampa någon på tårna eller göra någon illa. Jag agerade bara lite klumpigt och oavsett vad dessa konsekvenser leder till så kommer jag acceptera dem. Vill min vän aldrig mer prata med mig, så fine. Då är det ajöss och jag hoppas allt i dennes liv löser sig. Om inte, så finns jag här och jag hoppas det kan redas ut. För jag bryr mig om den här personen, och man behöver faktiskt inte alltid komma överens för att vara vänner. Jag hade liksom bara inte en aning om att detta skulle ske och jag är förvånad över det, men nåja. Gjort är gjort och nu har jag förklarat mitt.

Jag hoppas du förstår. Jag ber om ursäkt för allt. Det var inte meningen.

Känslorna är i vågor, men förmodligen blir det bättre snart.

Jag har under de senaste veckorna, om inte månaderna känt mig lite sådär. De självklara anledningarna har jag nämnt förut, men på ett annat plan så har det förmodligen påverkat mig mer än vad man tror och de senaste två veckorna eller så har jag mått rätt pissigt. Och egentligen helt utan anledning. Vad det faktiskt beror på vet jag inte. Jag kan kalla det ”livet”.

Livet går ju liksom i vågor, och precis som de flesta människor har jag mått dåligt i perioder. Sist jag mådde så som jag känt mig på sistone var innan jag och Henrik blev ihop, så det här är en udda känsla. De två, tre officiella problemen (vikten och vilken jävla mobil som blir min nästa) jag upplever idag, känns i mitt huvud som flera miljoner olika sorters problem, vilket absolut inte är fallet. Jag är komplett medveten om att jag känner så här utan anledning och det är förmodligen just det som är problemet. Jag mår ”dåligt” utan att veta exakt varför och det stör mig rätt rejält. Och officiellt skyller jag på dessa två, eller tre problemen.

Inget särskilt har hänt på sistone. Ok, jo, vi flyttade ju men det är ju bara positivt i sig. Jobbet går bra, även om det går lite trögare just nu, men efter veckans omständigheter och väl givande samtal med familjen så har jag fått ny luft under vingarna och jag planerar (om jag orkar) att komma ifatt med allt och sakta men säkert se till att jag ska sluta obsessa över dessa små skitproblem jag har. Grejen är liksom att om jag bara väntar, så löser det sig. Om några månader har jag en ny mobiltelefon. Fortsätter jag att försöka äta bättre (mer fibrer,  mindre onyttigt) och sedan röra mig mer kommer jag förmodligen gå ner i vikt och kläderna kommer återigen sitta lite bättre. Jag behöver alltså bara vänta och sen är det ordnat. Det är väl mer att bara sitta och vänta och om inget händer som har gjort att känslorna kommit igång på allvar, för vad jag tänker, hoppas och tror på är oftast totalt tvärtom jämföres med vad som händer i det verkliga livet.

Det löser sig. Jag ska bara orka vänta till skiten faktiskt passerat och mina tillfälliga problem är borta. Frågan är bara hur fan man står ut tills att det är gjort. Nåja, jag överlever. Jag har gjort det hittills så…

 

Det är inte ofta jag ligger i mammas knä numera.

Det är inte ofta jag ligger i mammas knä numera… Oftast befinner jag mig i garderoben. I den nya lägenheten så är garderobdörren mycket lättare att få upp, så majoriteten av mina dagar spenderar jag nu genom att håra ner mammas kläder som ligger där inne. Det positiva är att dammsugaren inte känns lika farlig, men nackdelen är att mamma fryser om låren eftersom jag inte värmer upp henne som jag brukar. Nåja, det är en aspekt av att vara katt! #baraförattjagkan #livetmedkatt #katter #katt #skåne #katthår [end]

8 år med älsklingen idag!

8 år med älsklingen idag! Och vi kom på det nu för ca 5 minuter sen att det var idag det skulle firas. Tidigare idag åkte vi till Malmö och triangeln för att köpa in lite fler grejer till våra lampor. Vi åt middag på Max och köpte periodkort. En helt vanlig dag med andra ord. Och som vanligt hoppas jag på att vi får 100 år till ihop eller nått liknande. Bilden var mest bara för att symbolisera vår vardag. #8år #malmö #triangeln #webbhallen #maxhamburgare

Nu har mamma och husse flyttat färdigt!

Nu har mamma och husse flyttat färdigt! Och jag överlevde den någorlunda bra. När möblerna kom och det blev lite mer ordning så kändes det bättre. Idag lagade de till och med mat och jag fick äntligen smaka på mina vanliga godsaker som mamma och husse ger mig för att jag inte ska tigga deras mat. Saker och ting börjar återgå till det normala men bäst blir det nog när allt är som vanligt igen. [end]

Jag har fått dille på drakar!

Jag har fått dille på drakar! Har nog sett allt jag kan när det gäller draktränarserien, och eftersom andra filmen försvann från Netflix så fick jag köpa den. Det gör inte mig något. Billig var den också. 59 kr + frakt från cdon.com. Jag rekommenderar också tv serien som finns på Netflix. Tre säsonger finns där och originalet som sändes på cartoon Network kan man köpa på DVD. #howtotrainyourdragon #toothless #draktränaren2 #dragons

Så här glad var jag på Pride i lördags!

Så här glad var jag på Pride i lördags! Det var kul att gå i paraden igen, även om jag inte fick någon vovve med mig. Nästa år kanske Anton hänger med? Det hade varit kul… och Anton, för den som inte vet är min framtida och första Grand Danois som jag längtat efter i typ 20 år snart… #prideväxjö #prideparaden #pride #kärlek #granddanois #happyface #funkibator #nätverketsip #drakbil

Det har varit en jobbig påskhelg på många olika sätt.

Det har varit en jobbig påskhelg på många olika sätt. Det värsta är att min morfar gått bort. Han skulle ha blivit 85 i år, så han fick leva rätt länge. Man visste att dagen skulle komma men dock inte så fort. Han led inte i alla fall och han har det bättre nu. Jag är lite mållös, men så blir det ju. Ibland har det varit svårt att hålla tårarna tillbaka, och i andra stunder är jag lättad. Den stora chocken lär väl komma på begravningen… Världens bästa morfar fick jag i alla fall. Minns du när vi låg och tittade på myrorna? Det finns i alla fall bara goda minnen av min älskade morfar. Nu är han i himlen, och jag hoppas han är där med momma och min farmor, farfar och gammelfarmor. Vila i frid, älskade ”moffar”… Älskar dig. Kommer sakna dig. #morfarhaldo #världensbästamorfar #ytterhogdal