…Om jag bara hade kontroll…

Det pågår mycket i mitt huvud just nu. Det som stör mig mest är att majoriteten av det kan jag inte berätta hursomhelst, utan att det blir förödande konsekvenser av det. Jag behöver skriva av mig, berätta exakt hur jag känner och upplever vissa saker, men jag har ännu inte kommit på hur jag ska göra för att enklast sätt dela med mig utav det som snurrar i mitt huvud för tillfället.

Det är bara mycket just nu, mer än vad som behövs vara där. Till en stor del är det bara positiva saker, men det finns också en stor rädsla och jag är också lite ledsen över vissa saker. Sjukt störigt är det med alltihop i alla fall.

Om jag hade haft kontroll, så hade jag bara slutat bry mig och aldrig ältat en endaste grej någonsin igen men så lätt är det inte att vara jag. Får man en tanke i huvudet som är tillräckligt intressant på något vis, eller kanske för störig för att kunna släppa – ja då sitter den där tills att problemet är löst eller att man genomfört vad det nu än är man bara vill få överstökat. Ett exempel är att jag håller på att längtar ihjäl mig efter Grand Danois. En väntan som hållit på i 20 år! Ett annat exempel är att jag längtar efter tills att vi bor i Malmö med tusen gånger  bättre läge och närhet till det man behöver. Ett tredje kan räknas som min nyfunna besatthet över att lära mig programmera och för en gångs skull förstå kod. Ett fjärde är hur mycket jag vill bidra med i vår förening Funkibator och etableringen av Funkibator Syd.

Hade jag också haft kontroll över precis allt så hade jag lätt varit mer aktiv, läst mer böcker, druckit vatten istället för läsk (och föredragit det över alla andra ohälsosamma drycker) och orkat laga nyttig, hälsosam och vegetarisk mat varje dag utan att mer eller mindre klagat. Jag hade också haft ett konstant lugn och inte haft en karusell av känslor som bara beter sig hur de vill. Som att slippa bli fly förbannad för att man typ inte får upp blixtlåset på tröjan nån gång. När sån ilska uppstår så är det på dagar då man har mindre energi, mindre ork och för mycket annat så jag orkar helt enkelt inte ”chilla” eller ta kontroll, för jag kan bara inte. Jag vet liksom inte hur man gör… Det är inte kul att ha det så – vara utan total kontroll när jag vet att inte behöver eller ens vill bete mig på vissa sätt i särskilda situationer. Jag hade accepterat mer av de saker jag idag tycker är skittråkiga och jag hade gjort allt i min makt för att få saker och ting att fungera för alla parter. I verkligheten är det en helt annan sak. I verkligheten har jag hinder som stör mig titt som tätt. En värk som uppkommer när man som mest vill göra roliga saker och ett intresse som bara verkar vara inställt på bekväma lösningar och tv tittande eller nått i den stilen. Det finns många fler hinder utöver detta, som att det krävs pengar för allting!

För närvarande håller jag på att tappa kontrollen helt, men jag försöker att göra mitt bästa för att det inte ska gå överstyr ändå. Jag fungerar fortfarande och allt är som vanligt. Det är ingen lögn. Det är bara så att ju längre tiden går desto mer eftersöker jag en radikal förändring. Det bara känns så. Dags för förändring…

Det är fan dags att lyckas med olika saker och för en gångs skull i mitt liv, få kontroll över mina handlingar och mitt liv så allt blir så fungerande som möjligt.

När jag hittat ett sätt att förmedla i text mina tankar jag har som jag vill dela med mig så återkommer jag. Ge gärna förslag nedan i form av en trevlig och stöttande kommentar.

Sanndrömmar, terrordåd och så lite programmering

Ingen kan nog ha missat vad som hände i Fredags eftermiddag, den 7 april 2017. Själv tog det ett tag innan jag förstod att något hade hänt och dessutom vad. Orsaken beror på en dröm jag hade någon natt innan det hände…

I det här inlägget använder jag sidbrytningar för varje del jag tänker prata om. Ifall du inte vill läsa om vad jag har att säga kring terrordådet, skippa sida 3. Jag pratar nämligen en hel del om vad jag tycker vi bör göra med dagens problem folk har med ”invandrare”.

Inget SSL, inget WordPress bloggande?

Jag älskar WordPress. Det är ingen hemlighet. Jag har bloggat här av och till sen jag började blogga via webbhotell i början av 2009 och sen 2014 bestämde jag mig på riktigt att jag aldrig igen skulle byta plattform att blogga på och det har hållit i sig i nästan 3 år nu. I juli är det 3 år i alla fall.

Bli inte rädda nu, eller arga. Jag kommer fortsätta blogga på WordPress. Det finns liksom ingen annan bloggplattform jag älskar så mycket som WP. Denna plattform har liksom allt och lite till som jag efterfrågar. Dock finns det ett problem vilket innebär att snart så kommer jag behöva göra en sak jag verkligen inte vill göra. Jag behöver byta Webbhotell.

Jag är lite smått förvirrad och vet inte riktigt hur jag hamnade i den här situationen, men förhoppningsvis blir det bra.

När jag först började blogga och skapade min första hemsida, köpte jag domänen greatdanemaniac.com från webbhotellet Crystone. Jag visste då absolut ingenting om något gällande domäner, bloggande etc och jag gjorde tusentals misstag. Jag har råkat radera mina huvudbloggar ett X antal gånger, jag har raderat viktiga blogginlägg som jag aldrig kommer få tillbaka, orsakat en otroligt massa php fel (eller vad det nu kallas för) och gjort bloggarna mina totalt oåtkomliga utan att veta varför. Jag har testat multisite, lokala installationer på min egna dator, separata WP installationer, hundratals olika plugins och jag har spenderat större delen av min fritid med att köra copy paste och googla på små sketna lösningar på att få till småsaker såsom jag vill utan att ofta lyckas. Oavsett vilket så har jag haft skitkul och jag vill verkligen fortsätta med allt det här.

Idag, och sen sommaren 2014 har jag varit nöjd kund hos Binero. Jag har betalat 79 kr per månad för själva webbhotellet, använt en bråkdel av utrymmet (ca 400 MB av 100GB) och ännu mindre i trafik. Jag har ingen populär blogg, men förhoppningen är att när jag äntligen blir GD ägare så hoppas jag att mitt generella läsarantal ska gå från ca 30 per inlägg till kanske 3-400. Man kan alltid hoppas.

För ca en vecka sen upptäckte jag att min blogg, när jag loggar in, inte är skyddad av SSL. Innan har den varit det, eller så har min webbläsare lurat mig. Detta är ett problem. Jag är ändå väldigt skyddad. Jag har ett bra lösenord och mina WP installationer har den senaste php versionen, nästan inga plugins installerade och alltid den senaste WP versionen. Jag loggar praktiskt taget alltid in på bloggen hemma via min stationära dator och aldrig via publika nätverk när jag väl är på resande fot. Än så länge har jag inte blivit hackad och det är dels ren tur men också kanske lite skicklighet.

Dock, eftersom SSL kostar 99 kr hos Binero så har jag tagit beslutet att byta webbhotell. Binero ska dock införa gratis SSL med Let’s Encrypt senare under 2017, men eftersom de inte vet när detta blir av så orkar jag inte riskera eller vänta på att det implenteras så jag har tagit beslutet att leta upp ett nytt webbhotell och jag har hittat var jag ska ta vägen.

Det blir till Inleed. Ett komplett webbhotell jag aldrig hört talats om, men de är grymt billiga och kunderna har bara positivt att säga om dem. När detta blir av återstår att se, men det är något jag ska undersöka i alla fall snarast möjligt. Under den tiden blir det svårt att komma åt mina bloggar på vanligt vis, men förhoppningsvis när transfern/ompekningen väl har börjat så hoppas jag på att det går på mindre än utlovade 48 timmar.

Nu ska jag bara se till att förbereda allt och jag hoppas att det nya webbhotellet kommer fungera bra. Framförallt kommer det innebära en rejäl besparing i pengar. Istället för att lägga runt tusen kronor om året inklusive mina domäner, blir det istället ett par ynka hundralappar. Det känns också lite bättre.

Några mindre mirakel har hänt denna veckan…

Med allt mitt tjat de senaste månaderna om vikt, mobilhetsen och problem att hitta byxor så verkar det som om att från och med nu är dessa problemen lösta och förhoppningsvis för evigt. D.v.s nu kan det bara vända och bli bättre.

Sen i torsdags så har jag varit mer aktiv. Minst två timmar med motion har jag fått per dag, vilket har resulterat i tröttheten från helvetet. I torsdags var jag i Växjö över dagen, i Fredags åkte jag till Lund + att jag gjorde massa annat jag inte kommer ihåg, i lördags hyrde vi bil och köpte massa nya tekniska prylar. I Söndags åkte vi till Klippan för att fira Henriks ena bror och igår vankades det läkarbesök samt ett påtvingat spontanbesök till det lokala köpcentret.

Jag är segare än kola just nu och har varit det sen ungefär i lördags, men det som det här inlägget ska handla om är vad som skedde igår men även lite idag. Igår, när jag var tvungen att besöka köpcentret igen så fick jag och Henrik ett ryck när det gällde mina problem med mina byxor. Den modell jag på sistone köpt på H&M, som för övrigt har suttit skitbra och varit bekväma så har jag ju haft ett problem att de pyttesmå fickorna + min phablet till telefon har orsakat hål i fickorna. De senaste byxorna av den modellen (L.O.G.G. chinos för 249 kr) har dock gått sönder så pass mycket att jag var kanske timmar ifrån att mobilen skulle åka igenom fickan och hamna på marken p.g.a materialet. Det var hål i botten på fickan, på sidan (där det vanligtvis har börjat) samt genom byxorna där kanten på mobilen orsakat dels ett hål men även en förslitning. Även fickan på andra sidan där jag har min plånbok började bli sliten, och dessa byxor har jag haft i ca 2 månader.

I alla fall. Vi gick till Dressmann och där skedde miraklet. Med deras nya miljövänliga byxor som för tillfället marknadsförs starkt så visade det sig att deras svarta modell passar mig och min (feta) röv perfekt! Fickorna är också så pass stora att mobilen får plats! Det var så underbart att sätta på sig dem och få plats med allt och samtidigt kunna sitta och böja sig utan att  man ens känner vad man har i fickorna. Jag köpte två stycken svarta, men jag prövade även ett par ljusblåa och ett par gråa. De ljusblåa satt någorlunda bra, men de var alldeles för tighta. De gråa var nästan bekvämast, men de var lite för pösiga där fram så det såg inte så bra ut.

I förra veckan beställde jag även ett par byxor från Bonprix.se och till min förvånad så kom de faktiskt hem i brevlådan. Annars blir typ inget i postväg levererat hit, utan större paket måste alltid hämtas på posten, vilket jag hade räknat med. Dessa byxor satt också riktigt bra, med stora fickor där mobilen också får plats utan problem. Det var underbart det också och riktigt skönt är det att jag slapp hämta dem på posten.

Efter helgens aktiviteter och min totala trötthet samt turen som gjorde att jag slapp hämta ut byxorna på posten så beställde vi hem mat via mat.se så nu behöver vi inte handla mat på flera dagar. Detta gör att jag kan slippa lämna lägenheten på ett par dagar, för nu måste jag verkligen vila!

Jag är i alla fall glad över att jag har hittat byxor och jag hoppas det kommer fungera. Nu är bara nästa steg att försöka gå ner lite i vikt, sakta men säkert i en takt och metod som fungerar. Jag har börjat äta havregrynsgröt till frukost som ett steg i rätt riktning och när jag behöver ett mellanmål så blir det ofta en skål med grönsaker, typ blomkål eller brysselkål som jag värmer i mikron. Jag ska också börja göra storkok av linsgrytor som jag kan börja ta till lunch, men det har inte riktigt blivit av ännu. Middagen brukar vara någorlunda nyttig med. Det stora problemet är att sluta med onyttigt. Köpa hem chips, godis etc men tids nog ska det bättras på det med. Vi har redan blivit bättre på det och sparar det mesta onyttiga till helgen. På sistone, efter att jag varit förkyld så har jag varit relativt dålig på att äta med. Missförstå mig rätt nu. Jag har ätit, jag har bara inte varit hungrig och när jag väl har ätit så blir jag mätt på väldigt lite. Det i sig har också lett till att när jag väl ätit onyttigt så äter jag heller inte lika mycket av det, för jag är inte hungrig eller sugen. Om det håller i sig återstår att se, men glad är jag i alla fall över alla små framsteg som görs.

Och förbannat skönt känns det att jag har byxor och dessutom herrbyxor som passar mig!

Nya byxor beställda med hopp om framtiden…

Har precis genomfört en beställning av ett par cargobyxor i damstorlek som jag hoppas kommer sitta absolut perfekt. Främst hoppas jag på att fickorna inte heller kommer vara för små så min phablet till telefon får plats utan att fickorna går sönder. Ett evigt tjat, jag vet men någon gång måste man ju göra något åt det.

Ett par svarta cargobyxor i storlek 42 är beställda.

Jag beställde dem från Bonprix. Har aldrig beställt därifrån tidigare och jag hittade dessa av en ren och skär slump. Det började med att jag fick lite inspiration från filmen La La Land som vi såg på bio i förra veckan. Det var en tjej där som hade ett par riktigt blåa byxor och det tyckte jag var snyggt. Faktum är att många där var väldigt färgglatt klädda så jag gjorde en Google sökning för några dagar sen på färgglatt mode och hittade in till sist på Bonprix.se. Där kan man sortera på färg och det finns kläder i alla möjliga typer och färger så det är skoj. Jag får se om jag någon gång skulle få för mig att beställa ett par rosa, gröna eller kanske blåa byxor. Först ska jag gå ner i vikt så jag trivs bättre med mig själv. Innan dess tycker jag inte det är lönt, plus att jag redan har lite för mycket kläder redan. I alla fall när det gäller t-shirts. Just nu sitter majoriteten av dem inte lika bra längre men så blir det när man helt poff från ingenstans ökar med 10+ cm på varje ställe och vägrar köpa tighta damkläder. Min förhoppning är ju att jag snart ska börja gå ner, men det krävs ju också lite mer från min sida.

Första steget är i alla fall att försöka få i mig så mycket fibrer jag bara kan, minska ner på allt onödigt onyttigt och när jag orkar ska jag försöka motionera. Vårvärmen är på väg och jag hoppas den är här för att stanna. Ju bättre väder, desto lättare är det att faktiskt vilja gå ut. Det viktigaste är dock kostförändringarna och jag gör vad jag kan med det. Allt får liksom ta den tid det tar. Jag är lat och jävligt bekväm och onyttiga saker är för gott. Och fan vad jag tjatar – jag vet! Bleh.