Lite viktframgång?

Detta är det tredje påbörjade blogginlägget för den här dagen (3 juli 2017, men publiceras dagen efter) och det ska inte handla om flytt eller lägenhet. I alla fall inte i sin helhet. Jag kanske nämner lägenheten, men inlägget handlar om något annat. Det borde iofs titeln ha avslöjat redan, men ändå. Nu kör vi!

Alla som läser min blogg ofta och känner mig, vet om att jag sedan jag blev ihop med Henrik har gått upp ett X antal extrakilon som jag gjort vad jag kan för att få bort. De är ännu inte borta och fler kilon har istället lagts på. Jag vet att jag väger mer än 70 nu, eller åtminstone däromkring, så jag vågar inte ställa mig på vågen förrän jag vet att jag gått ner en bra jävla bit. Ångesten över att jag skulle väga typ närmare 80 nu skulle bara få mig att må skitdåligt så jag vägrar. I alla fall…

Fram tills någon gång förra året (2016) så kämpade jag med så kallat 15 extrakilon och vägde runt 65. Det var fantastiskt när jag lyckades hålla mig under 65 i närmare 1 år, men efter det så gick jag lätt upp 5-6+ kilon till. Förra sommaren köpte jag två par nya shorts. Detta var efter jag gick upp några kilon till. Som tur var hittade jag shortsen på Dressmann och det var två olika modeller. Det gjorde mig överlycklig att kunna ha herrshorts på mig igen, för att hitta lämpliga shorts för tjejer går fan inte. I alla fall inte om man är som mig, grabbig och vill ha stora fickor samt ben som kanske räcker till knäna i alla fall som inte sitter som ett extra skinn.

I våras när värmen återkom och det blev shortsväder så prövade jag de shorts jag köpte förra sommaren. Det ena paret funkade fint, men det andra kunde jag knappt få på mig och de gick inte ens att stänga eller få över magen. Helt galet! Dock har jag klarat mig fint med enbart ett par, för jag har tvättat dem ofta. Sen kom min semi-vegan vecka som bestod av kaos blandat med frukt och grönt samt extra fibrer. Sen dess har jag faktiskt rört mig lite mer än genomsnittet (från typ, inte alls till kanske 3-4 timmar i veckan i snitt pga flytt och andra ärenden) och veckan med nyttigheter har förmodligen lett till en minskad lust att äta onyttiga saker. Jag har fortsatt så klart att äta onyttiga saker, men inte alls i samma mängd som innan min nyttiga vecka. Häromdagen så köpte jag ett par nya shorts på Dressmann för att ersätta de gamla som jag inte fått på mig, men när vi kom hem så testade jag ändå att ta på mig de gamla och hör och häpna! Jag fick på mig dem! Kan stänga dem o allt. Det behövs dock inte något bälte till dem, men ändå. Jag kan stänga dem! De sitter rätt ok i övrigt med. Dock så är de ändå lite smått på gränsen till för små i midjan.

Närbild på mina feta lår som ser ut som korvar. Dock lite mindre korvar numera eftersom jag får på mig de shorts som tidigare var för små.

Igår hade vi födelsedagsfika här för mig, Henrik och Henriks ena syster som fyllde år igår. Det firades i vår nya lägenhet, så det var lite halvt inflyttningsfest med. Till det gjorde vi två stycken gräddtårtor (med lager av chokladpudding) och riven choklad ovanpå. Vi bjöd även på pizza och kakor samt lite jordgubbar. Jag kan säga direkt att när jag tog på mig shortsen idag så var dem lite tightare än innan så det märks att minsta lilla onyttiga grej påverkar min vikt rätt så rejält numera. Nån centimeter till och de byxorna får lov att återgå till garderoben tills man gått ner lite till igen.

Dock är jag i alla fall väldigt glad över att jag får på mig de shortsen, för det är en liten framgång, även om den förmodligen inte är hållbar eller kommer vara länge.

Jag ska också tillägga en annan bra sak!

Favoritunderkläderna finns numera online!

I och med att jag gått upp dessa extra extra kilona (alltså de som gör att jag väger runt 70 istället för runt ~65) så har det också börjat strula med underkläder. Trosor i storlek M eller 38 funkar liksom inte lika bra längre, utan det är 40-42 som måste införskaffas eller storlek L. Mina absoluta favorit-trosor är av märket Pieces, vilket är skitsnygga boxertrosor med häftiga färger och mönster med en sån där kant som typ Björn Borg kallingar har till killar. Underkläder generellt till tjejer är numera bara string, spets eller annat relativt obekvämt och jag gillar inte det. Undantaget var dock att jag hittade Star Wars trosor på H&M, men dessa säljs inte längre och i och med dessa extrakilon så föredrar jag verkligen boxertrosor från Pieces. Det stora problemet i och med att jag väger absolut för mycket numera (för min egen trivsel och hälsas skull oavsett vad ni tycker om min kropp!) är att mina tidigare underkläder från Pieces har blivit för små, eller så har det varit dags att byta ut dem av andra skäl. Det har gjort att jag letat lite som en galning efter dem i butik utan att hitta dem. Jag har tidigare köpt dem på Vero Moda, men de säljs inte där längre. Efter att ha ”trakasserat” några i personalen i diverse Vero Moda butiker så fick jag till sist veta att Pieces finns online i sin egen butik och det visade sig vara sant! Jag handlade 4 par i en annan modell för några veckor sen och jag är överlycklig! Nu efter att vi landat i vår nya lägenhet så planerar jag köpa och ersätta typ hela underklädesgarderoben med mina favoriter – men jag tänker i alla fall spara mina Star Wars trosor, för de sitter bra och känns kul att ha på sig, just för att det är Star Wars!

Annars är ju förhoppningen som vanligt – gå ner några kilon och centimeter (har ju typ 15-20 kg att gå ner och gärna 25-30 cm för att undvika hälsorisker som diabetes och annat skit) och göra sitt bästa för att promenera och äta bättre. I denna lägenheten har jag i alla fall bättre möjligheter att faktiskt lyckas jämfört med tidigare, men det skriver jag mer om i något annat inlägg. Vill ni säga grattis till min lilla framgång gällande vikten så lämna gärna kommentarerna här på bloggen istället för på sociala medier, men inget tvång.

Äntligen under 65 kg!

Fast, det kanske inte är så smart att ta ut segern i förskott? Det är i alla fall sant att jag återigen har kommit under 65 kilos-sträcket på vågen och det är tack vare denna veckas totala fokus på min mage, då jag jobbat hemifrån i stort sett hela veckan och jag har inte lämnat lägenheten pga hur jag har mått. Mer information om det finns längst ner i inlägget.

Det här inlägget kommer alltså att handla om vikt, vilket är något jag mer eller mindre slutat prata om, då jag någon gång i våras (2014) gav upp totalt när det gällde allt vad ”gå ner i vikt” heter, då inget jag gjorde hjälpte för att komma till en mer lämplig nivå, både kilomässigt och centimetermässigt.

Sen några månader tillbaka har jag dock börjat väga mig och mäta mig en gång i veckan. Denna dagen har oftast varit fredagar. Utan någon större ansträngning så börjar vikten faktiskt att peka neråt och särskilt när det gäller centimetrar. Jag går stadigt ner ca 0,5 cm i veckan runt höfterna, och jag ligger nu på 95 cm, vilket är det lägsta runt höfterna jag har legat på på sen hösten 2012.

Runt midjan så skiftar det konstant sen i höstas mellan ca 73-76 cm och runt magen så har det pendlat från allt mellan det lägsta på 86 cm till farliga 91. När jag var som lägst centimetermässigt så var det 69 cm runt midjan, 80 cm runt magen och 94 cm runt höfterna,och detta var hösten 2012, vilket var resultatet av dagliga morgonpromenader på 45 minuter och extrem kalorirestruktion (max 1200 kcal). Som ni har märkt så funkar inte det i längden, då jag alltid går upp dessa förlorade kilon när vintern kommer och motion inte är möjligt.

Dock så har jag sedan den här ”viktnedgången” började i höstas någon gång inte legat över 88 cm i alla fall, vilket är positivt, och mina bilringar börjar sakta försvinna, men det är ändå alldeles för stort och brett runt magen för att jag ska vara nöjd och ”hälsosam” enligt det farliga bukfettets omfång som helst inte ska överstiga 80 cm för kvinnor.

Jag skulle dock vilja påstå att testa att äta mer stärkelse har faktiskt varit det som kickstartat min viktnedgång, för jag har varken motionerat som en tok eller gjort några andra extrema förändringar för att stadigt gå ner dessa centimetrar. Det enda jag har gjort är att göra ett ärligt försök till att minska ner på onyttigt, ätit mer stärkelse och framförallt mer veganskt när jag väl får bestämma. Det har gått sakta, men hellre se små förändringar som är stadiga än att man gör en snabb förändring som inte är hållbar. Jag vill verkligen inte väga mer nu, jag vill bara väga och må som bäst på en mer hälsosam nivå och där är jag verkligen inte idag – oavsett vad folk tycker om hur jag ser ut och väger idag.

Att säga just viktnedgång är egentligen fel ord, för vågen har stått mer eller mindre helt still hela hösten eller så har vikten ökat något. Det värsta jag har legat på är ca 67 kg. Min vikt har de senaste 4 åren eller så sen jag flyttade till Växjö ökat med ca 1 kg om året. När vi flyttade till Furuby så kommer jag inte ihåg hur det låg till med centimetrarna, men jag vet att min vikt när vi bodde där pendlade mellan ca 60 kg och 62. När vi flyttade in till stan för snart 3 år sen så har viktökningen eskalerat mer och jag har stadigt hamnat högre och högre upp på viktskalan, och sen har det varit mycket svårt att komma under en viss gräns.

När jag vägde som ”lägst” efter att jag exploderade 15 kg upp våren 2009 och gick från smala och mycket trivsamma vikt på 50 kg till ”feta” 65 kg så vägde jag 60 kg. Det var den magiska gränsen under mycket lång tid, men den har hela tiden ökat. Nu är det ett mirakel att jag ligger under 65, för där jag har inte varit på ett bra tag. Min nuvarande vikt idag var låga 64,4 kg! Jag hoppas verkligen att vikten kan åtminstone hålla sig där, eller inte peka över 65 igen, men det är inget jag räknar med.

Mest sannolikt har jag bara förlorat vattenvikt och viktig muskelmassa denna veckan men totalt sett har jag gått ner 2 kg på en vecka av att varit mycket dålig i magen sen i måndags. Förra fredagen vägde jag 66,4 kg och nu 64,4. Jag tyckte iofs när jag såg mig i spegeln i morse att mina dubbelhakor har förmodligen blivit mindre också under denna veckan, vilket är positivt. Inte så konstigt iofs om man gått ner 2 kg…

Vill du veta mer om hur jag mått så kan du läsa mitt föregående inlägg som är lösenordsskyddat pga ”äckelvarningen” jag utfärdade om vad jag har skrivit. Inlägget ska inte läsas av känsliga personer, men lösenordet är ”Poop” om du ändå är nyfiken, med stort P i början.

Trevlig helg!

Jag var med i Idol 2004!

jag-idol-2004
Bild på mig från idol 2004

Jag fick nyligen ett sms från min pappa där han tackade för presenten och sedan talade han om för mig att jag var på TV i måndags. Jag är den som har massa rosa smink på mig och där Clabbe säger att det passar bättre på säckpipa. Vad som däremot inte visades i programmet var att kisthi ville ha med mig. Hon tyckte bar att min stil var lite svår att tolka, då jag var klädd i svart huvatröja med knallrosa text + svarta baggy byxor, men på ryggen hade jag en jättesöt teddybjörn som ryggsäck. För 10 år sen så älskade jag nämligen att blanda ”sött” med ”hårt” och jag ville väldigt gärna bli en kändis. Om jag kan sjunga eller ej är ointressant, för sen Idol 2004 så har jag totalt lagt ner allt vad musik-karriär heter och jag sjunger aldrig numera, och det är helt ok. På grund utav min fibromyalgi så hade jag aldrig orkat vara med ändå, även om jag hade gått vidare.

Det enda jag kan se dock när jag ser mig själv från 10 år tillbaka är – ”herregud, vad smal jag är! Det är sådär jag borde se ut, inte feta kinder och dubbelhaka. Jag vägde väl typ 12-13 kg mindre än vad jag gör idag på den bilden, men skitsamma. Det är ju bara jag som tycker att jag ser tjock ut numera…

Jag sjöng i alla fall Amazing Grace, och det var därför jag fick den kommentaren av Clabbe.

Nu när idol har börjat igen och det fyller 10 år, så är det nästan självklart att min lilla audition borde visas igen, men det enda jag orkade leta mig igenom var det här lilla klippet:

Uppdatering!
Klippet när jag sjunger (faktiskt väldigt dåligt, så jag förstår varför jag inte gick vidare) har nu infunnit sig på YouTube. Det är Idol själva som lagt ut den, så varsågoda: