Äntligen vankas det valpar hos Kennel Grandison!!!

Bilder på Esther och Gibson i ett kollage med 4 bilder. Bilden är en länk.

För en dryg månad sen så parades Esther(C.I.B SE FI DK NO NORDUCH EECH LVCH SEVCH Grandisons Judgement Day) med Gibson )Nordic Giant’s Hot Gibson Guitar) och häromdagen blev det bekräftat att det blir äntligen bebisar igen hos min framtida uppfödare! Det här är verkligen jätteroligt!

Dock är det ju så att ingen av dessa fantastiska bebisar kommer att bli min, då jag inte har möjlighet att skaffa Grand Danois riktigt än. Jag har skrivit mer om detta tidigare, men om ni behöver veta mer så kan ni läsa om det här.

Valparna väntas någon gång i Januari 2018 och jag vet heller inte hur många det är, men jag hoppas på ett bra gäng i alla fall och att alla hittar fantastiska hem!

Esther är också multipel utställningschampion och det har även gått bra för Gibson i utställningar. Båda hundar har fantastiskt temperament! Esther är Harlekin och Gibson är svart i stamtavlan, men han ser ut som mantel. Det ska bli spännande att följa dessa små liv i alla fall och jag hoppas att allt kommer gå bra.

Nedan ser ni det officiella meddelandet från uppfödaren. Så jäkla roligt!

Den eviga frågan har fått ett litet svar…

Sen jag började aktivt längta och planera mitt liv efter att skaffa Grand Danois så har människor undrat när det hela ska ske. Mitt svar har alltid varit något i stil med snarast möjligt. Jag behöver bara en fast inkomst först och tillräckligt med tid. Tiden har jag iofs alltid haft, eftersom jag knappt har arbetat under alla dessa år, och nu när jag gör det så är det halvtid som gäller. Alltså, rent tidsmässigt har jag kunnat skaffat en GD för längesen. Problemet är ju att det är en dyr ras som kostar ett x antal tusenlappar i månaden, och ännu mer om något händer hunden. Men jag vill inte ha någon mindre, billigare ras. Jag vill ha en Grand Danois.

Planen de senaste 2-3 åren eller så har varit när jag vet om att jag har ett fast jobb, och sen jag fick halvtid på Funkibator för 1½ år sen så har jag allvarligt börjat planera och spara inför mitt köp. Nu är jag fast anställd, men det förändrar inte särskilt mycket. I år var två kullar planerade från uppfödaren, men tiken gick tom nu i våras, så det blev inga valpar. I juni förra året så hade jag samlat ihop halva pengen för mitt köp. Hela om jag hade valt att bli fodervärd och målet sedan långt tillbaka har varit att det ska bli en svart hane från den kommande höstkullen.

Men så blir det inte.

Tidigt i våras, hände massvis av omtumlande saker som satt djupa spår (tänk 7-8 månader av konstant trötthet). Personer i min närhet har haft det jobbigt och man har tagit felaktiga beslut som gett mig mer ångest än glädje (som flytten till Arlöv, istället för direkt till Malmö). Detta har lett till omfattande förändringar i mitt liv som jag är dels jävligt glad över, men samtidigt inte.

På min personliga blogg skrev jag i våras ett inlägg om var jag ser mig själv om 5 år och i det inlägget skrev jag också att jag inte kommer skaffa GD nu, men garanterat inom 5 år. Jag hoppas fortfarande att så är fallet men det beror lite på vad som kommer hända härnäst. Det finns olika backupplaner i alla fall, men det blir inte en GD under 2017 – om jag inte mirakulöst skulle vinna flera miljoner på lotto eller nått liknande och helt plötsligt vara utan bolån, tillräckligt med pengar för att betala av CSN, köpa elbil och dessutom ha råd med GD. Jag ska förklara mer nedan.

I våras, när vi köpte vår nya bostad så hände det otroligt många andra saker som främst är jobbrelaterade. Det innebar att jag började tänka ut vad som kan ske i framtiden och där är jag hoppfull. Min plan är att när jag inte längre är kvar på Funkibator av olika skäl (uppsägning, eller att jag slutar medvetet själv) så tänker jag utbilda mig till något inom data. Jag har hittat utbildningar jag vill gå och jag har förberett för alla möjliga olika scenarion och tidsplaner. I och med detta så innebär det att jag absolut inte kommer kunna ha råd med GD, då ekonomin för vovven främst skall komma från min egna plånbok. Om jag utbildar mig så kommer jag ha väldigt lite pengar, säkert mindre än hälften av vad jag tjänar idag (basinkomst, tack!), eftersom jag inte direkt kan jobba extra då jag har sjukersättning. Så då väljer jag att medvetet vänta några år till. Om min plan lyckas och jag blir utbildad inom något med programmering så kan det också innebära att jag får en ökad arbetsförmåga, då programmering, även med den lilla kunskap jag har är något som jag lätt kan spendera timmar med. Ökad arbetsförmåga innebär också större inkomst och livet med Grand Danois blir då helt plötsligt fullt möjligt – så länge arbetsplatsen är flexibel nog för hund. Vovven måste antingen kunna följa med till jobbet och/eller så måste jag fortsätta arbeta hemifrån och ha ett liknande upplägg som idag.

Jag gjorde också valet att ta den del jag sparat undan och lägga den på kontantinsatsen till lägenheten istället och numera sparar jag inte längre aktivt undan till Grand Danois heller. Detta är också ett tråkigt val, men jag är glad över att jag tog det ändå. Just nu har jag lite andra prioriteringar (älskar nya lägenheten!), men bloggen om Grand Danois kommer självklart finnas kvar och jag kommer blogga så fort det uppkommer möjligheter. Den kommer kanske dock inte bli så fantastisk som jag hoppats på förrän om flera år, eller om jag kanske kortfattat får möjlighet att vara hundvakt till en GD i några veckor så jag får veta hur det hade funkat i den här lägenheten.

Ett scenario jag tänker mig är något i den här stilen:

  • Jag har inte kvar min anställning på Funkibator efter årsskiftet 2017/2018 och är arbetslös ett par månader tills jag börjar studera.
  • Jag läser då upp förkunskaper som behövs på distans, antingen på högskola eller på komvux på halvtid så jag kan behålla min sjukersättning.
  • När jag är klar där ansöker jag till de olika utbildningarna jag har hittat och börjar studera hösten 2018 på halvtid om möjligt.
  • Två till tre år senare är jag klar och hittar jobb relativt lätt på en arbetsplats som är flexibel nog för hund och som fungerar för mig, då jag är osäker på om det faktiskt går att arbeta mer än 50% – även inom programmering. Alternativt kanske jag skapar egna spel/applikationer på min fritid och startar eget beroende på hur framgångsrikt det blir.
  • När jag fått mitt första jobb inom programmering så får jag ut en sån pass mycket större lön att jag börjar spara och så fort jag har pengarna och en kull är redo så är min bebis här.

Ett annat scenario kan se ut så här:

  • Jag är kvar på Funkibator så länge som möjligt på halvtid oavsett arbetsuppgifter.
  • När jag känner att det är dags för något nytt så blir det samma procedur som ovan, att jag pluggar vidare och så fort jag har lön eller en fast inkomst igen så skaffar jag min efterlängtade Anton.

Mina spekulationer kring min anställning är enbart spekulationer. Jag arbetar i en ideell förening, och alla som gör det, vet hur det fungerar. Jag har fått godkännande att prata om mina spekulationer kring min anställning, så jag bryter inte mot något heller, och jag har inte gått ut med någon hemlig information.

Vi får se vad som händer, men jag är väldigt hoppfull. Nu vill jag bara få klara, raka besked så jag vet vad som händer med min anställning. När jag vet det så kommer jag meddela mer. Men som sagt – detta är en blogg om Grand Danois och du är välkommen hit för mer information om rasen och min personliga längtan av att skaffa en egen vovve av denna fantastiska ras!

Vill ni gästblogga om livet med Grand Danois?

Oj, upptäckte nu att jag inte skrivit något här på över 2 månader, men finns det inget särskilt att säga så är ju det förståeligt. Det har inte hänt så mycket just nu – i alla fall inget som jag vet att jag kan gå ut och säga och tills dess att jag har idéer på blogginlägg så har jag tänkte lite på en annan sak.

Jag håller just nu på att leka lite med undersökningsverktyget Limesurvey och där håller jag på att skapa en liten ”enkät” eller snarare ett gästbloggsverktyg där valfria personer som är uppfödare, valpköpare eller har ägt Grand Danois tidigare kan hjälpa till och bidra med blogginlägg om livet med denna härliga ras.

Det här gästbloggandet är helt valfritt och jag har valt att göra det så här via Limesurvey istället för att skapa nya användare till min blogg av rena säkerhetsskäl och för att det är lättare att ställa frågor via ett enkätsverktyg än i en blogg.

Jag är långt ifrån klar med den här undersökningen, men när jag är klar så kommer jag skapa en sida på bloggen där undersökningen är inklistrad så den som vill kan gå in och berätta lite om sina grandisar, dela med sig av vad de äter, hur gamla de är, vilken kennel de kommer ifrån och också dela med sig av en fin bild och en rolig berättelse. På det här viset tror jag denna bloggen kan bli mer intressant, och visa bättre utåt hur det är att ha Grand Danois.

Personerna som väljer att göra detta får själva välja hur mycket information de vill dela med sig och det är helt ok att avbryta mitt i alltihop och inte ta med sig något alls till min blogg. Ifall personer har egna bloggar, YouTube kanaler etc, så kommer länkar till sociala medier att finnas med dit om så önskas.

Inläggen kommer publiceras sporadiskt och bli en särskild kategori med inlägg, så jag hoppas detta kommer bli en positiv sak. Jag återkommer när gästbloggen är klar att medverka i. Förhoppningsvis tar det inte så lång tid men just nu är jag mitt i en flytt och sen är det lång semester som gäller, men tids nog så…

Jag hoppas i alla fall att många vill delta så jag har lite inlägg att sprida när det är lite idétorka…

Var jag ser mig själv om 5 år…

På senare tid så har det blivit en hel del filosoferande, på både gott och ont men det är något som verkligen har behövts. Den här våren har varit upplyftande (och jobbig) på många olika sätt och den senaste månaden eller så har jag verkligen funderat på många olika saker och många (eller alla) handlar om min framtid, men även på vad jag gjort tidigare.

Inlägget är jättelångt, så jag delar in det på flera sidor.

Grandisträff på Ribban i Malmö!

I Lördags var jag med på en Grand Danois träff på Ribbersborgs hundrastplats i Malmö. Det var en tjej som frågade runt i den stora GD gruppen på Facebook, och eftersom jag nu har långledigt över påsk så tänkte jag att jag mer än gärna hänger på. Det är ju så sällan jag träffar grandisar och har jag inget bättre för mig ändå så kan man lika gärna sticka dit.

Vi kom överens om att ses kl 12 på Ribban, och jag till min stora dumhet hade planerat  min tågresa helt fel och kom över 30 minuter för tidigt. Dessutom var alla de andra lite sena (vilket är helt ok), men jag fick alltså stå och vänta i typ 45-50 minuter innan jag träffade någon med en Grand Danois.

När klockan började närma sig 12.15 började jag nästan få lite panik, men till sist så löste det sig och jag träffade på två tjejer med deras blåa tikar. Vi stod och pratade ett par minuter medan hundarna busade med varandra. Sen kom det några till och de hade med sig en svart tik. Då började buset på riktigt, men det var kul att se grandisar med så mycket energi. En stund senare så stötte vi på en tjej med en blå hane som inte alls visste om träffen, men hon och hennes hane höll oss sällskap så det  var skoj. Ett par minuter senare kom en familj med en blå hane. Han var lite försiktigt av sig, men till sist så började han också busa med de andra hundarna. Vi träffade också på en Rottweiler som lekte med hundarna och senare träffade vi på massvis av andra olika hundar. Det var också extremt många mopsar på området. Under den tiden jag var där, såg jag minst 10 stycken + två engelska bulldoggs, så det var riktigt kul. Näst efter Grand Danois har jag gått och blivit lite mopstokig, pga mopsen Rut. Saknar henne mycket, och det lär dröja innan man träffar henne igen. Rut, är för övrigt en mops till en gammal kollega som jag hjälpte ta hand om på jobbet och jag brukade vara hundvakt åt henne varje måndag. Nu är vi dock inte kollegor längre och sen jag har flyttat ifrån Växjö så blir det allt mer sällan som vi ses.

Jag berättade lite om min längtan efter GD, hur länge jag har väntat, varför jag vill ha rasen etc. och det var kul att få bra information. En av hundarna som var med var nämligen en 4 månader gammal valp, så då fick jag lite bra information och tips ifrån ägaren till valpen. Det uppskattades mycket, och det var kul att höra att hon tränade med positiv förstärkning och bara ger spannmålsfritt foder.

Jag filmade en liten snutt, men tog tyvärr inga bilder. Jag var så fullt upptagen med att kolla på de fina hundarna som sprang omkring, och titt som tätt så kom det en grandis med en farlig svans så jag tänkte att det är bäst att låta bli, för jag ville inte tappa telefonen. Däremot var Google snäll mot mig och skapade en gif av en del från filmen så det var bra. Den kan ni se nedanför:

En blå tik och en blå valp (också tik tillsammans med en nyfiken rottweiler springer omkring och hälsar med glada svansar på ägarna till de blå tikarna.

Igår var jag och älsklingen en snabbis också till Ica Maxi som ligger i Västra hamnen i Malmö, och då träffade vi på ägaren till den svarta tiken igen. Denna gången var hon mycket lugnare, men hon var ändå lite reserverad och inte så intresserad av att hälsa på mig så det blev bara en riktig snabbvisit, men kul i alla fall var det. Alla chanser man får till att träffa grandisar är bara ett måste!

Nästa träff får man se när det blir av, men jag hoppas det blir träffar lite då och då och att jag snart kan ta med mig min egen lilla bebis dit.

Mer snack om lägenhet – snart bor vi bättre!

Det är inte ofta jag har uppdaterat den här bloggen på sistone, men det har ju sina anledningar. Mycket av min tid har gått åt till att jobba och gör jag inte det så har jag gjort annat än just blogga. Här har jag inte särskilt mycket att säga, men nu är det dags för en ny uppdatering i alla fall.

Vi har köpt ny lägenhet och flyttar någon gång i sommar till Södra Malmö, eller nära Hyllie station. Den här lägenheten är jag lite osäker på om den kan fungera med Grand Danois, men då jag snart inte orkar eller tänker vänta så länge till på att skaffa så får det så lov att till sist fungera. Nya lägenheten är i alla fall inte sjuttioelva våningar upp, som det ibland kan kännas när man bor högst upp i ett hyreshus eller bostadsrätt. Nej, denna gången hamnar vi lite längre ner i alla fall. Tanken var ju att vi skulle bo i denna lägenheten i ett par år men det visade sig allt för fort att det blev lite för jobbigt för min sambo gällande pendlingen till Köpenhamn, så nu är det viktigt att snabbt men bekvämt komma till ett bättre ställe.

Skillnaden på den här lägenheten och den nya är att den nya är ca 20 kvm mindre. Det är en trea. Hur vi fixar detta med alla våra möbler samt att man utgår ifrån att Anton lever ett par år (eller kanske hela sin livstid) i den lägenheten får vi se senare, men jag har inte gett upp hoppet alls. Snarare tvärtom. Det ska funka med GD och jag bara hoppas att jag snart om ett par månader vet mycket, mycket mer om hur framtiden blir med mitt efterlängtade köp av världens bästa hundras. I år är det ett spännande år för min uppfödare och livet i Skåne är i övrigt väldigt trevligt så jag tycker att vi snart borde kunna utöka vår lilla familj snart med en till fyrbent sak.

Mina tankar kring att leva i en mindre lägenhet tänkte jag ta i ett kommande inlägg, så håll utkik!

Är det ok att bo i hus om man bara är två personer?!

Ja, det är frågan. Tankarna kring boendefrågan dyker upp allt oftare nu med besked, och detta är en tanke jag har haft i huvudet av och till ett bra tag nu. Idag ska jag försöka få mina tankar och känslor till ord.

Jag sitter och funderar på drömboendet och var vi hamnar härnäst. Spänningen är olidlig!

Historian av fyrorna…

Sen 2011 har jag och älsklingen omedvetet valt att bo i fyror. Tanken har varit när vi har letat bostad att vi sökt oss efter stora tvåor eller treor. En stor tvåa är över 65 kvm och en stor trea är allt över 80 kvm, men det handlar mer om planlösningen än själva kvadratmetrarna. Det är i alla fall så jag själv resonerar. När vi skulle flytta till Växjö 2011 så hade vi inte tillräckligt med köpoäng för att få en lägenhet i stan, eller så fanns inget ledigt där vi ville bo. Vi tittade på en supersunkig trea på gamla Norr och tyckte att den var skräp och istället letade vi oss lite smått utanför. Vidingehem hade en ledig fyra för rimlig kostnad (ca 7k i månaden) på ca 95 kvm. Den fick vi, och det var 1½ mil utanför Växjö. Vi bodde på landet och fick ”glatt” ta bussen till stan och planera precis allt för att bara simpelt ta sig in till stan. Det var jobbigt, men det gick.

Något drygt år senare fick vi äntligen möjlighet att flytta in till Växjö och huset som vi hade tittat ut extra mycket var ett nybygge och när det fanns lediga lägenheter i huset så var vi på. Helst ville vi ha en trea, men även fyror var ok. Det blev en ledig fyra i huset, vi gick på visningen och vi fick den. Den var dyr, 11k ungefär blev det, men det var pengar vi sparade in på busskort istället så det blev nästan plus minus noll.

Vi bodde i den lägenheten i 4,5 år totalt, varav sista året blev det en bostadsrätt. Vi sålde den fort och enkelt och fick en bra vinst för framtiden. Denna lägenheten här i Skåne är också en fyra, som jag har berättat om tidigare.

Frågan är nu vad nästa ställe blir?

Definition av drömhuset

Hade jag fått bestämma fullständigt över pris, hus och kvadratmeter så hade det egentligen blivit ett nybyggt hus eller lägenhet, men nu är vi mer inne på ett äldre, men fräscht och renoverat radhus eller liknande. En lägenhet hade varit helt ok det med, men då ska det vara bra nog för att fungera. ”Drömhuset” ser i alla fall ut att vara något i den här stilen:

  • Ett äldre, fräscht och nyrenoverat (inget krav, men positivt) rad/par/kedjehus i två våningar.
  • 3 rum och kök, eller möjlighet att göra om en 4:a eller 5:a till en stor trea. Målet är väl att sovrummet och kontoret på ovanvåningen skall vara på ca 20 kvm vardera.
  • Ca 100-120 kvm stort fördelat på de två våningarna.
  • Två toaletter, en med dusch och den andra som gästtoalett, en på varje våning.
  • Grovkök/tvättstuga i anslutning till köket med tvättmaskin och torktumlare samt förrådsmöjligheter för retursaker(pant och sånt) och städprylar.
  • Avlångt kök (såsom i klassiska radhus, där allt ligger på en rad, istället för ”fyrkantigt” kök) med hel kyl och frys samt diskmaskin. Extra nice är det med induktionshäll och varmluftsugn.
  • Stabilt bredband med hög uppkoppling med fiber. Typ 100/100 Mbit.
  • Tillhörande garage, gärna i direktanslutning till huset med möjlighet till att ladda en elbil, eller garage nära nog för att det inte ska kännas jobbigt att bära hem  många matkassar från en storhandling.
  • Ett extra förråd och en någorlunda liten tomt. Tillräckligt stor för att släppa en Grand Danois lös ett ex antal gånger om dagen. Kanske en vind också, men absolut inget tvång.
  • Läget; så nära Hyllie station som möjligt (max 2 km). Gärna i ett lugnt och tryggt område.
  • Pris; Max 2 miljoner i lån, men gärna lägre.
  • Äganderätt om möjligt, men låg avgift om det är bostadsrätt.
  • Möjlighet för insynsskydd eller byggande av staket runt tomten, om detta inte redan finns.
  • Förutom nära till Hyllie och Emporia så är det ett plus i kanten om det finns typ en Netto eller annan butik på snabbt gångavstånd för de där ”sista minuten” handlingarna eller när man är godissugen på en torsdag kväll.

Gällande krav på lägenhet så ska den praktiskt taget vara stor nog för alla våra saker och ha en gästtoalett och fungera för att ha GD! Alltså plats för hundsängar och andra tillbehör för vovven utan att man känner sig instängd i ett hörn oavsett vart man än går i lägenheten. Läget och lite annat som är nämnt ovan är också viktigt.

Jag ska också tillägga att de ”krav” jag ställt ovan är kanske lite orimliga, men de är långt från omöjliga. Under det senaste halvåret sen vi började flytten ner till Skåne igen så har vi haft koll på marknaden och ett flertal radhus som har det vi söker har kommit ut på marknaden, så hoppet är stort att vi faktiskt hittar det perfekta huset. Den stora frågan där är egentligen – har vi råd? Det borde vi ha, men man får se. Ju lägre lån och bostadsavgifter vi har desto bättre. Särskilt om räntan skulle gå upp eller om bostadsmarknaden skulle få för sig att krascha.

Men varför bo så stort utan barn etc?!

Ja, det är frågan. Jag antar att bo över 6 år i fyror har gjort en bekväm. Vi har fyllt och köpt grejer som passar för att bo lite större, men å andra sidan har vi använt de senaste två lägenheterna (denna och den i Växjö) som treor med extra förråd. Vi hade klarat oss riktigt bra i en simpel trea, och därför hade det varit super awesome ifall vi äntligen hade kunnat hitta ett perfekt boende som fungerar med hund och som har stora(20 kvm typ), men få rum. Jag personligen störs inte av folks eventuella åsikter kring att vi bor så stort utan planer på att utöka oss med tvåbenta saker som skriker och bajsar. Det passar oss att bo så här. Även om jag hade bott själv så hade jag lätt kunnat bo ensam i ett hus eller en stor trea, likadant hade jag kunnat bo själv i en fyra. Den som har problem med att vi bor större än vad som är ”acceptabelt” får helt enkelt hålla såna åsikter för sig själv. Vi känner ett sug av att gärna bo i ett litet hus med en liten tomt. Efter år av lägenheter tycker både jag och sambon att det egentligen är dags för det.

2016 – året som bara fanns…

2016 var ett år där hela världen reagerade på mycket ont här i världen. Många kända personer avled, Trump blev president i USA och mycket annat hände. Det enda jag kan hoppas på angående alla dessa dödsfallen är att Michael J Fox samt att Lasse Åberg inte dör inom kort. Då blir jag ledsen… Det har verkligen varit ett komplett tragiskt år på så vis med alla dessa personer som avlidit. För min egna personliga del så var 2016 mest bara ”meh”. Det hände egentligen inget särskilt. Tiden gick dock otroligt fort så sammanfattningen kommer bara ta upp ett fåtal saker som har hänt mig under det här året.

De största grejerna

Det var några få stora saker som hände i år. Vi både köpte och sålde lägenhet. Eller ja, vi köpte vår gamla lägenhet i Växjö tekniskt sett i december 2015, men vi fick i alla fall testa på att bo i bostadsrätt under mer eller mindre exakt ett år. Jag jobbade mitt första år med halvtidstjänst på Funkibator, vilket är min personliga maxkapacitet. Detta gjorde jag till en mycket stor del hemifrån och det har fungerat bra. Nästa år hoppas jag dock att det kommer fungera mycket bättre och att i stort sett allt ska gå felfritt. Vi flyttade också tillbaka till Skåne och jag gick upp ytterligare 6 jobbiga kilon till som jag verkligen vill bli av med under 2017. Jag blev också blond på påbörjade mina Skåneresor, men som under 2017 kommer bli Växjöresor istället. Min älskade Morfar gick tyvärr också bort vilket innebar ett stort beslut om att effektivt aldrig åka upp till Norrland något mer, då jag inte längre har något där att hämta. Detta är för övrigt ett beslut som hånar mig då jag drömmer mycket ofta att jag är där uppe igen och ångrar att jag hamnat där, fast det ändå inte är en ”big deal” att jag tagit det beslutet. Jag har också försökt hitta sätt för att förbättra min hälsa som jag hoppas fungerar.

De dåliga sakerna?

Ja, fanns det några såna? Förutom att Morfar dog och att jag blev lite fetare (ursäkta mitt ordval), så var det inte så mycket annat dåligt som hände i år. Jag har varit allmänt glad och nöjd med det mesta och tiden har liksom bara gått förbi. Eller flugit förbi, kanske man istället ska säga. Den enda ilskan jag har haft har egentligen bara varit den senaste veckan eller så då tusen olika småsaker irriterat skiten ur mig och jag hoppas det går över snart.

De bra sakerna?

Ja, det måste ju har varit flytten tillbaka till Skåne, som jag gått och längtat efter länge även om jag trivts mycket bra i Växjö. Det var också en trevlig upplevelse att jag fick ett år till med Henrik och att det gick bra att sälja lägenheten. Jag blev också klar med tandställningen och det var skönt.

Förhoppningar inför 2017?

Främst hoppas jag att min hälsa förbättras och att få en Grand Danois i 35 års present är något jag hoppas på också. Jag fyller i Maj och det ska komma en vårkull så vi får se hur det går. Självklart hoppas jag ju på att Henriks jobb kommer gå jättebra och att vi båda går ner i vikt samt får fortsätta leva tillsammans och vara lika lyckliga som vi varit i alla år med varandra. Jag hoppas också på att jag kan fortsätta spara undan pengar minst lika effektivt som tidigare i år och att jag ska fortsätta slippa oroa mig för onödiga saker. Vad alla dessa ”onödiga” sakerna är går ju att lista tusen meter långt eller nått. 2016 slapp jag oroa mig för mycket av dem och jag vill bara fortsätta ha det bra.

GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG ALLA MINA LÄSARE!!!

Mitt liv som 60 åring | En dröm jag hade i natt

I natt drömde jag att jag fick se mitt liv som 60 åring. Det var skrämmande, häftig och i vissa fall otroligt osannolikt. Jag tror inte det var en sanndröm men det var ändå väldigt kul att få drömma nått sånt.

Jag var 60 år, men jag vet inte hur jag såg ut. Jag kände mig som jag känner mig idag. Ibland agerar jag ju som en gammal pensionär ändå med mina krämpor och värk men på nått vis kändes jag friskare än vad jag generellt gör idag i 2016. I alla fall, jag var på väg upp till Norrland. Jag hade inte varit där på över 30 år eller så och nu var det dags för någon slags släktträff. Jag kände mig riktigt ensam som om att livet bara var ett stort hål. Jag var inne på min tredje Grand Danois, som av någon konstig anledning fick stanna kvar hemma och jag bodde ensam.

Jag nämnde min ”före detta” sambo och denne person var Henrik. I drömmen bodde vi inte längre ihop och alla tecknen pekade på att han tyvärr hade avlidit och detta var anledningen till varför han inte fanns i mitt liv längre.  Saknaden efter Henrik var så enorm att jag förmodligen var i en djup depression. Trots att jag hade en GD hemma så spelade det inte så mycket roll, jag var ledsen och ensam ändå. Mina föräldrar gjorde allt de kunde för att muntra upp mig på den här släktträffen och jag antar att det mesta fungerade.

De positiva aspekterna i mitt liv, förutom hunden var att jag hade varit vegan i över 30 år. Jag berättade för släkten att min hälsa hade förbättrats enormt när jag blev först vegetarian i 35 års åldern och ett par år senare vegan. Riktigt bra blev hälsan när jag och Henrik började äta WFPB (Whole Foods Plant Based) vilket är 100% växtbaserat lagat från grunden. Jag berättade att jag lätt gick ner 20 kilo (jag väger idag jättetunga 70 kg enligt vågen 😮 ) och har inte gått upp i vikt sen dess och jag var mycket pigg, aktiv och ur många aspekter var mitt liv komplett annorlunda jämföres med hur jag lever det idag.

Jag träffade mina syskon. Bägge hade barn, säkert 3 vardera. Likaså hade mina kusiner. Släkten hade utökats en hel del. Det kändes som om jag spenderade en halv evighet uppe i byn, men förmodligen var jag bara där i ett par dagar. Det var både snö, sommar och solsken blandat med tråkigt mörker. Jag fick träffa många gamla ansikten och konstigt vilket muntrade upp mig rejält men jag var också med om en del tråkiga saker under den här släktträffen. Bland annat försökte folk tvinga på mig aktiviteter jag vägrar vara med på och jag blev arg i drömmen och röt ifrån. Varför utelämnar jag från det här blogginlägget.

Jag hann vakna innan det var dags att åka hem och drömmen fick inget direkt avslut. Jag var lite smått chockad när jag vaknade och det blev ett litet abrupt uppvaknande då vi har målare i huset som målat trappuppgångarna, hissen etc i flera veckor. I dag skulle de måla alla dörrar i huset så det blev till att kliva upp direkt och börja jobba.

Mina tankar om drömmen…

Den här drömmen får mig att tänka lite. Om det är en sanndröm återstår ju att se. Kanske är jag inne på min tredje GD när jag är 60 år, det är mycket möjligt att jag är vegan då också med tanke på teknikens framgångar med allt som pågår med hur mat odlas etc. Jag hoppas dock på att jag och Henrik fortfarande lever ihop och är lyckliga när vi är så gamla och att jag aldrig ska behöva känna mig ensam och deprimerad igen. Jag hoppas också på att jag kan ha en någorlunda aktiv livsstil som inte påverkar mig negativt och att det finns möjligheter till en bättre hälsa. Tiden får utvisa om drömmen var rätt eller inte. Vid det laget lär jag säkert ha glömt bort totalt att jag fick en inblick i min framtid. Jag har ju liksom länge sagt att om jag passerar 60 år så blir jag förvånad, för med min usla hälsa borde jag dö av en hjärtinfarkt när jag är 42 eller nått, men man vet aldrig. Sakta men säkert kanske matvanorna blir bättre och jag kanske lever tills jag blir 120. Who knows? Jag vill bara leva ett bra, hälsosamt och rikt liv. Och gärna tillsammans med Henrik och ett gäng grandisar…

Det kanske kan funka med en Grand Danois i den här lägenheten…

Men ännu är det inte riktigt bestämt. Idag tog jag och sambon vårt första riktiga samtal kring det hela och det kändes positivt. Först och främst ska jag ha en fast tjänst. Om allt går som det ska har jag det den 1 juli 2017. Sen ska det också funka med Henriks nya jobb, pendlingen till Köpenhamn etc. Allt som jag skrev om tidigare ska också stämma in.

Det känns dock positivt. Det kanske inte blir en GD i 35 års present, men vi får se. I denna lägenheten finns det gott om utrymme för hundsäng. Det bor otroligt många hundar i huset och i helgen träffade vi faktiskt en Grand Danois tik i entrén. Hunden bor dock inte i det här huset, men det var väldigt roligt att få se och höra att det ibland finns en GD i huset. Lyckliga grannar som får ha en sån härlig vovve hos sig!

Jag väntar som vanligt väldigt ivrigt på att få ta hand om min lilla efterlängtade bebis och jag hoppas att jag inte behöver vänta så länge till, men allt hänger på hur det känns att bo här. Vi har nu kommit i ordning i lägenheten och saker och ting börjar falla på plats. Vardagen har återkommit och det sker nya äventyr hela tiden. Snart är det dock jul och lite julledighet vankas. Det behövs för jag och sambon är väldigt trötta just nu.