En ond cirkel hoppas jag avslutas efter flytten…

Det är ingen direkt hemlighet att jag har haft en jobbig vår. Det mesta är relaterat till jobbet, men jag ska inte gå in för långt med det då jag inte vill ha några missförstånd. Jag älskar ju mitt jobb! I det stora hela handlar det om att jag fått till majoriteten arbetsuppgifter som mitt psyke är väldigt dåligt gjord för att hantera vilket har bidragit till en trötthet som inte är av denna värld. Mina närmsta kollegor är väl medvetna om detta då jag inte är rädd för att tala om hur jag mår etc.

Det stora problemet är egentligen många. Själva onda cirkeln ligger i misstag, dålig planering och förväntningar som omöjligen kan förverkligas eller nås upp till. Många jag pratar med, eller faktiskt nästan alla säger samma sak – att det handlar om att vi flyttar så ofta. Grejen är den att vi har inte flyttat ”ofta”. Det var bara det att flytten just till där vi bor nu – någonstans utanför Malmö som kanske var en dålig idé och därför letade vi nytt flera år innan planerat. Jag ställde mig strategiskt i bostadskö lite här och var i Sverige, dumt nog inte tillräckligt länge i Boplats Syd så jag kunde välja och vraka på lägenheter i hela Skåne, utan jag har bara stått hos några enstaka. Det positiva var ju att vi fick ju lätt lägenhet när det var dags, men hade man varit smart så hade man kanske satsat på en ny bostadsrätt direkt eller andra lösningar.

Missförstå mig rätt här nu. Att flytta till Skåne och närmare bestämt till Malmö området var INTE ett misstag. Det var bara mindre bra att välja ett läge som inte var så centralt som man hade behövt, eller till ett ställe där det tar 20 minuter till närmsta busshållplats och en kvarts promenad till tåget samt att tågen inte går hela tiden överallt som vid en knutpunkt.  Att bo i Skåne är för övrigt en jävla lyx! Jämfört med Växjö så är detta fan så mycket bättre så jag lär aldrig flytta tillbaka dit. Efter att ha fått känna på hur det är att bo närmare en storstad med sjuttioelva olika köpcentrum att välja på, eller bara möjligheten att beställa hem mat från mat.se med valfria mellanrum så föredrar jag att stanna här. Det hade liksom varit bättre säkert att ha flyttat till ett ställe där Öresundståg stannar egentligen. Landskrona känns liksom som ett bättre alternativ än där vi bor nu för det hade säkert inneburit mindre tågstrul för min älskade sambo som pendlar dagligen till Köpenhamn.

Utöver passkontroller, gränskontroller och 45 minuters extra restid eller vad det nu är i tidtabellen pga den skiten så har det strulat säkert 2-3 ggr varje vecka med tågen för honom sen han började jobbet på Unity i Januari. Efter bara några veckors pendling stod det klart. Det går inte att bo kvar just här längre. Vi måste närmare stan och närmare Köpenhamn – utan att flytta till just Köpenhamn, alltså. Bostaden i sig som vi fick har varit ok. Det känns att vi ”nedgraderat” oss från ett nybyggt ställe till ett äldre flerfamiljshus, men vi har gjort vad vi kan för att trivas. Grannarna är trevliga och orten känns trygg. Det är också trevligt att det är många grönområden och det är relativt lätt att promenera. Det som är jobbigt är väl just läget. Även om det bara är typ en kvart till tåget så går tågen väldigt sällan så missar man ett tåg blir det många stunder att fördriva tiden på och det är aldrig roligt. Det har jag haft tillräckligt av när jag bodde i Tomelilla och på andra sämre ställen. Det är också rätt jobbigt att ibland gå den lilla kvarten hem från affären då det är långt till mindre affärer. I Växjö hade vi Netto typ 100 meter bort, vilket var übernice vissa dagar då man inte orkade handla på större ställen.

I Växjö saknade man i praktiken inte särskilt mycket. Kanske bil eller en direktlinje till kontoret vissa dagar? NetonNet öppnade ju där till sist och vi hade tre bussar utanför huset. Däremot hade vi sommartidtabeller och då var man typ tvungen att gå överallt eller också passera massa dötid för att bussarna gick så sällan. Då bodde vi i alla fall lite mer centralt men i och med tröttheten man burit med sig så är man inte alltid på topp.

I det stora hela så är jag alltså glad över att vi flyttade tillbaka till Skåne. Nu ska jag väl skriva lite om min lilla onda cirkel jag suttit i alldeles för länge.

Arbetsuppgifterna på jobbet som till majoriteten då har gått och blivit saker jag inte orkar med har då orsakat en trötthet som inte är av denna värld. Resorna till Växjö som planerades bli många har istället blivit nästan inga alls och de har även inte blivit som jag förväntade mig. Jag kan inte säga exakt vad jag vad som var fel med detta, då vi har sekretess på jobbet och styrelsegrejer går man inte ut offentligt med hursomhelst. Lägger man då till att man typ ”ångrar” att man bor just här, att jag absolut inte har den energi som behövs för att lära mig programmera som var planerat tidigare i vår och en längtan till förbättring och förändring samt oro och aggression över andra små skitsaker så är det inte konstigt att man inte känt sig som sig själv på sistone.

Det enda jag hoppas på är att många av problemen försvinner av sig själv efter vi flyttar till ett ställe med bättre läge, att arbetsuppgifterna återgår och blir till vad de var förr. Till hösten får jag i alla fall spendera hälften av min tid med årets distanskurs så det är skoj! Distanskursen är väldigt rolig att jobba med tycker jag.

Jag har förväntningar så klart på vad jag vill ska ske efter att vi bor bättre och många av dem borde per automatik ske – bara för att vi får ett bättre läge. Bostaden vi flyttar till är fräsch, snygg och bra planerad. Om det blir trångt att bo i en trea återstår att se. Vi kommer se till att det funkar i alla fall. Sen får man bara hoppas på att grannarna är trevliga, tysta och att livet kan återgå till den njutning den har varit i så många år nu…

Var jag ser mig själv om 5 år…

På senare tid så har det blivit en hel del filosoferande, på både gott och ont men det är något som verkligen har behövts. Den här våren har varit upplyftande (och jobbig) på många olika sätt och den senaste månaden eller så har jag verkligen funderat på många olika saker och många (eller alla) handlar om min framtid, men även på vad jag gjort tidigare.

Inlägget är jättelångt, så jag delar in det på flera sidor.

…Om jag bara hade kontroll…

Det pågår mycket i mitt huvud just nu. Det som stör mig mest är att majoriteten av det kan jag inte berätta hursomhelst, utan att det blir förödande konsekvenser av det. Jag behöver skriva av mig, berätta exakt hur jag känner och upplever vissa saker, men jag har ännu inte kommit på hur jag ska göra för att enklast sätt dela med mig utav det som snurrar i mitt huvud för tillfället.

Det är bara mycket just nu, mer än vad som behövs vara där. Till en stor del är det bara positiva saker, men det finns också en stor rädsla och jag är också lite ledsen över vissa saker. Sjukt störigt är det med alltihop i alla fall.

Om jag hade haft kontroll, så hade jag bara slutat bry mig och aldrig ältat en endaste grej någonsin igen men så lätt är det inte att vara jag. Får man en tanke i huvudet som är tillräckligt intressant på något vis, eller kanske för störig för att kunna släppa – ja då sitter den där tills att problemet är löst eller att man genomfört vad det nu än är man bara vill få överstökat. Ett exempel är att jag håller på att längtar ihjäl mig efter Grand Danois. En väntan som hållit på i 20 år! Ett annat exempel är att jag längtar efter tills att vi bor i Malmö med tusen gånger  bättre läge och närhet till det man behöver. Ett tredje kan räknas som min nyfunna besatthet över att lära mig programmera och för en gångs skull förstå kod. Ett fjärde är hur mycket jag vill bidra med i vår förening Funkibator och etableringen av Funkibator Syd.

Hade jag också haft kontroll över precis allt så hade jag lätt varit mer aktiv, läst mer böcker, druckit vatten istället för läsk (och föredragit det över alla andra ohälsosamma drycker) och orkat laga nyttig, hälsosam och vegetarisk mat varje dag utan att mer eller mindre klagat. Jag hade också haft ett konstant lugn och inte haft en karusell av känslor som bara beter sig hur de vill. Som att slippa bli fly förbannad för att man typ inte får upp blixtlåset på tröjan nån gång. När sån ilska uppstår så är det på dagar då man har mindre energi, mindre ork och för mycket annat så jag orkar helt enkelt inte ”chilla” eller ta kontroll, för jag kan bara inte. Jag vet liksom inte hur man gör… Det är inte kul att ha det så – vara utan total kontroll när jag vet att inte behöver eller ens vill bete mig på vissa sätt i särskilda situationer. Jag hade accepterat mer av de saker jag idag tycker är skittråkiga och jag hade gjort allt i min makt för att få saker och ting att fungera för alla parter. I verkligheten är det en helt annan sak. I verkligheten har jag hinder som stör mig titt som tätt. En värk som uppkommer när man som mest vill göra roliga saker och ett intresse som bara verkar vara inställt på bekväma lösningar och tv tittande eller nått i den stilen. Det finns många fler hinder utöver detta, som att det krävs pengar för allting!

För närvarande håller jag på att tappa kontrollen helt, men jag försöker att göra mitt bästa för att det inte ska gå överstyr ändå. Jag fungerar fortfarande och allt är som vanligt. Det är ingen lögn. Det är bara så att ju längre tiden går desto mer eftersöker jag en radikal förändring. Det bara känns så. Dags för förändring…

Det är fan dags att lyckas med olika saker och för en gångs skull i mitt liv, få kontroll över mina handlingar och mitt liv så allt blir så fungerande som möjligt.

När jag hittat ett sätt att förmedla i text mina tankar jag har som jag vill dela med mig så återkommer jag. Ge gärna förslag nedan i form av en trevlig och stöttande kommentar.

Sanndrömmar, terrordåd och så lite programmering

Ingen kan nog ha missat vad som hände i Fredags eftermiddag, den 7 april 2017. Själv tog det ett tag innan jag förstod att något hade hänt och dessutom vad. Orsaken beror på en dröm jag hade någon natt innan det hände…

I det här inlägget använder jag sidbrytningar för varje del jag tänker prata om. Ifall du inte vill läsa om vad jag har att säga kring terrordådet, skippa sida 3. Jag pratar nämligen en hel del om vad jag tycker vi bör göra med dagens problem folk har med ”invandrare”.

Inget SSL, inget WordPress bloggande?

Jag älskar WordPress. Det är ingen hemlighet. Jag har bloggat här av och till sen jag började blogga via webbhotell i början av 2009 och sen 2014 bestämde jag mig på riktigt att jag aldrig igen skulle byta plattform att blogga på och det har hållit i sig i nästan 3 år nu. I juli är det 3 år i alla fall.

Bli inte rädda nu, eller arga. Jag kommer fortsätta blogga på WordPress. Det finns liksom ingen annan bloggplattform jag älskar så mycket som WP. Denna plattform har liksom allt och lite till som jag efterfrågar. Dock finns det ett problem vilket innebär att snart så kommer jag behöva göra en sak jag verkligen inte vill göra. Jag behöver byta Webbhotell.

Jag är lite smått förvirrad och vet inte riktigt hur jag hamnade i den här situationen, men förhoppningsvis blir det bra.

När jag först började blogga och skapade min första hemsida, köpte jag domänen greatdanemaniac.com från webbhotellet Crystone. Jag visste då absolut ingenting om något gällande domäner, bloggande etc och jag gjorde tusentals misstag. Jag har råkat radera mina huvudbloggar ett X antal gånger, jag har raderat viktiga blogginlägg som jag aldrig kommer få tillbaka, orsakat en otroligt massa php fel (eller vad det nu kallas för) och gjort bloggarna mina totalt oåtkomliga utan att veta varför. Jag har testat multisite, lokala installationer på min egna dator, separata WP installationer, hundratals olika plugins och jag har spenderat större delen av min fritid med att köra copy paste och googla på små sketna lösningar på att få till småsaker såsom jag vill utan att ofta lyckas. Oavsett vilket så har jag haft skitkul och jag vill verkligen fortsätta med allt det här.

Idag, och sen sommaren 2014 har jag varit nöjd kund hos Binero. Jag har betalat 79 kr per månad för själva webbhotellet, använt en bråkdel av utrymmet (ca 400 MB av 100GB) och ännu mindre i trafik. Jag har ingen populär blogg, men förhoppningen är att när jag äntligen blir GD ägare så hoppas jag att mitt generella läsarantal ska gå från ca 30 per inlägg till kanske 3-400. Man kan alltid hoppas.

För ca en vecka sen upptäckte jag att min blogg, när jag loggar in, inte är skyddad av SSL. Innan har den varit det, eller så har min webbläsare lurat mig. Detta är ett problem. Jag är ändå väldigt skyddad. Jag har ett bra lösenord och mina WP installationer har den senaste php versionen, nästan inga plugins installerade och alltid den senaste WP versionen. Jag loggar praktiskt taget alltid in på bloggen hemma via min stationära dator och aldrig via publika nätverk när jag väl är på resande fot. Än så länge har jag inte blivit hackad och det är dels ren tur men också kanske lite skicklighet.

Dock, eftersom SSL kostar 99 kr hos Binero så har jag tagit beslutet att byta webbhotell. Binero ska dock införa gratis SSL med Let’s Encrypt senare under 2017, men eftersom de inte vet när detta blir av så orkar jag inte riskera eller vänta på att det implenteras så jag har tagit beslutet att leta upp ett nytt webbhotell och jag har hittat var jag ska ta vägen.

Det blir till Inleed. Ett komplett webbhotell jag aldrig hört talats om, men de är grymt billiga och kunderna har bara positivt att säga om dem. När detta blir av återstår att se, men det är något jag ska undersöka i alla fall snarast möjligt. Under den tiden blir det svårt att komma åt mina bloggar på vanligt vis, men förhoppningsvis när transfern/ompekningen väl har börjat så hoppas jag på att det går på mindre än utlovade 48 timmar.

Nu ska jag bara se till att förbereda allt och jag hoppas att det nya webbhotellet kommer fungera bra. Framförallt kommer det innebära en rejäl besparing i pengar. Istället för att lägga runt tusen kronor om året inklusive mina domäner, blir det istället ett par ynka hundralappar. Det känns också lite bättre.