Inget SSL, inget WordPress bloggande?

Jag älskar WordPress. Det är ingen hemlighet. Jag har bloggat här av och till sen jag började blogga via webbhotell i början av 2009 och sen 2014 bestämde jag mig på riktigt att jag aldrig igen skulle byta plattform att blogga på och det har hållit i sig i nästan 3 år nu. I juli är det 3 år i alla fall.

Bli inte rädda nu, eller arga. Jag kommer fortsätta blogga på WordPress. Det finns liksom ingen annan bloggplattform jag älskar så mycket som WP. Denna plattform har liksom allt och lite till som jag efterfrågar. Dock finns det ett problem vilket innebär att snart så kommer jag behöva göra en sak jag verkligen inte vill göra. Jag behöver byta Webbhotell.

Jag är lite smått förvirrad och vet inte riktigt hur jag hamnade i den här situationen, men förhoppningsvis blir det bra.

När jag först började blogga och skapade min första hemsida, köpte jag domänen greatdanemaniac.com från webbhotellet Crystone. Jag visste då absolut ingenting om något gällande domäner, bloggande etc och jag gjorde tusentals misstag. Jag har råkat radera mina huvudbloggar ett X antal gånger, jag har raderat viktiga blogginlägg som jag aldrig kommer få tillbaka, orsakat en otroligt massa php fel (eller vad det nu kallas för) och gjort bloggarna mina totalt oåtkomliga utan att veta varför. Jag har testat multisite, lokala installationer på min egna dator, separata WP installationer, hundratals olika plugins och jag har spenderat större delen av min fritid med att köra copy paste och googla på små sketna lösningar på att få till småsaker såsom jag vill utan att ofta lyckas. Oavsett vilket så har jag haft skitkul och jag vill verkligen fortsätta med allt det här.

Idag, och sen sommaren 2014 har jag varit nöjd kund hos Binero. Jag har betalat 79 kr per månad för själva webbhotellet, använt en bråkdel av utrymmet (ca 400 MB av 100GB) och ännu mindre i trafik. Jag har ingen populär blogg, men förhoppningen är att när jag äntligen blir GD ägare så hoppas jag att mitt generella läsarantal ska gå från ca 30 per inlägg till kanske 3-400. Man kan alltid hoppas.

För ca en vecka sen upptäckte jag att min blogg, när jag loggar in, inte är skyddad av SSL. Innan har den varit det, eller så har min webbläsare lurat mig. Detta är ett problem. Jag är ändå väldigt skyddad. Jag har ett bra lösenord och mina WP installationer har den senaste php versionen, nästan inga plugins installerade och alltid den senaste WP versionen. Jag loggar praktiskt taget alltid in på bloggen hemma via min stationära dator och aldrig via publika nätverk när jag väl är på resande fot. Än så länge har jag inte blivit hackad och det är dels ren tur men också kanske lite skicklighet.

Dock, eftersom SSL kostar 99 kr hos Binero så har jag tagit beslutet att byta webbhotell. Binero ska dock införa gratis SSL med Let’s Encrypt senare under 2017, men eftersom de inte vet när detta blir av så orkar jag inte riskera eller vänta på att det implenteras så jag har tagit beslutet att leta upp ett nytt webbhotell och jag har hittat var jag ska ta vägen.

Det blir till Inleed. Ett komplett webbhotell jag aldrig hört talats om, men de är grymt billiga och kunderna har bara positivt att säga om dem. När detta blir av återstår att se, men det är något jag ska undersöka i alla fall snarast möjligt. Under den tiden blir det svårt att komma åt mina bloggar på vanligt vis, men förhoppningsvis när transfern/ompekningen väl har börjat så hoppas jag på att det går på mindre än utlovade 48 timmar.

Nu ska jag bara se till att förbereda allt och jag hoppas att det nya webbhotellet kommer fungera bra. Framförallt kommer det innebära en rejäl besparing i pengar. Istället för att lägga runt tusen kronor om året inklusive mina domäner, blir det istället ett par ynka hundralappar. Det känns också lite bättre.

Några mindre mirakel har hänt denna veckan…

Med allt mitt tjat de senaste månaderna om vikt, mobilhetsen och problem att hitta byxor så verkar det som om att från och med nu är dessa problemen lösta och förhoppningsvis för evigt. D.v.s nu kan det bara vända och bli bättre.

Sen i torsdags så har jag varit mer aktiv. Minst två timmar med motion har jag fått per dag, vilket har resulterat i tröttheten från helvetet. I torsdags var jag i Växjö över dagen, i Fredags åkte jag till Lund + att jag gjorde massa annat jag inte kommer ihåg, i lördags hyrde vi bil och köpte massa nya tekniska prylar. I Söndags åkte vi till Klippan för att fira Henriks ena bror och igår vankades det läkarbesök samt ett påtvingat spontanbesök till det lokala köpcentret.

Jag är segare än kola just nu och har varit det sen ungefär i lördags, men det som det här inlägget ska handla om är vad som skedde igår men även lite idag. Igår, när jag var tvungen att besöka köpcentret igen så fick jag och Henrik ett ryck när det gällde mina problem med mina byxor. Den modell jag på sistone köpt på H&M, som för övrigt har suttit skitbra och varit bekväma så har jag ju haft ett problem att de pyttesmå fickorna + min phablet till telefon har orsakat hål i fickorna. De senaste byxorna av den modellen (L.O.G.G. chinos för 249 kr) har dock gått sönder så pass mycket att jag var kanske timmar ifrån att mobilen skulle åka igenom fickan och hamna på marken p.g.a materialet. Det var hål i botten på fickan, på sidan (där det vanligtvis har börjat) samt genom byxorna där kanten på mobilen orsakat dels ett hål men även en förslitning. Även fickan på andra sidan där jag har min plånbok började bli sliten, och dessa byxor har jag haft i ca 2 månader.

I alla fall. Vi gick till Dressmann och där skedde miraklet. Med deras nya miljövänliga byxor som för tillfället marknadsförs starkt så visade det sig att deras svarta modell passar mig och min (feta) röv perfekt! Fickorna är också så pass stora att mobilen får plats! Det var så underbart att sätta på sig dem och få plats med allt och samtidigt kunna sitta och böja sig utan att  man ens känner vad man har i fickorna. Jag köpte två stycken svarta, men jag prövade även ett par ljusblåa och ett par gråa. De ljusblåa satt någorlunda bra, men de var alldeles för tighta. De gråa var nästan bekvämast, men de var lite för pösiga där fram så det såg inte så bra ut.

I förra veckan beställde jag även ett par byxor från Bonprix.se och till min förvånad så kom de faktiskt hem i brevlådan. Annars blir typ inget i postväg levererat hit, utan större paket måste alltid hämtas på posten, vilket jag hade räknat med. Dessa byxor satt också riktigt bra, med stora fickor där mobilen också får plats utan problem. Det var underbart det också och riktigt skönt är det att jag slapp hämta dem på posten.

Efter helgens aktiviteter och min totala trötthet samt turen som gjorde att jag slapp hämta ut byxorna på posten så beställde vi hem mat via mat.se så nu behöver vi inte handla mat på flera dagar. Detta gör att jag kan slippa lämna lägenheten på ett par dagar, för nu måste jag verkligen vila!

Jag är i alla fall glad över att jag har hittat byxor och jag hoppas det kommer fungera. Nu är bara nästa steg att försöka gå ner lite i vikt, sakta men säkert i en takt och metod som fungerar. Jag har börjat äta havregrynsgröt till frukost som ett steg i rätt riktning och när jag behöver ett mellanmål så blir det ofta en skål med grönsaker, typ blomkål eller brysselkål som jag värmer i mikron. Jag ska också börja göra storkok av linsgrytor som jag kan börja ta till lunch, men det har inte riktigt blivit av ännu. Middagen brukar vara någorlunda nyttig med. Det stora problemet är att sluta med onyttigt. Köpa hem chips, godis etc men tids nog ska det bättras på det med. Vi har redan blivit bättre på det och sparar det mesta onyttiga till helgen. På sistone, efter att jag varit förkyld så har jag varit relativt dålig på att äta med. Missförstå mig rätt nu. Jag har ätit, jag har bara inte varit hungrig och när jag väl har ätit så blir jag mätt på väldigt lite. Det i sig har också lett till att när jag väl ätit onyttigt så äter jag heller inte lika mycket av det, för jag är inte hungrig eller sugen. Om det håller i sig återstår att se, men glad är jag i alla fall över alla små framsteg som görs.

Och förbannat skönt känns det att jag har byxor och dessutom herrbyxor som passar mig!

Intresseklubben antecknar! | Nästan två år senare är problemet med fula länkar på Google+ inte löst…

Jag håller allvarligt på att få fnatt. På senare tid har jag bloggat mer ofta, nästan varje dag eller åtminstone flera gånger i veckan sen vi flyttade. Det är kul och det behövs tycker jag. Det bästa är när jag har en ny tanke att skriva ner varje dag. Det gör det hela liksom roligare. Dock så finns ett problem som gör att jag håller fan på att bli helt tokig.

Google+ är ett av mina favoritnätverk gällande sociala medier. Fast på senare år så har det gått och blivit dötrist. Interaktionen med läsare, eller bara rent allmänt är ”totalt piss”, så jag har sen många månader tillbaka aktivt slutat posta grejer där. Det är liksom inte lönt. En bråkdel av mina läsare kommer från det nätverket och det är tråkigt. Dock har jag slutat bry mig för längesen om läsare och allt sånt. Det är bara tråkigt att folk inte håller kontakt på samma sätt som förr. Det var ett rätt tight nätverk men allteftersom så dog det mesta ut och folk var tvungna att jobba eller hålla på med annat som inte är lika viktigt som att vara social på nätet. Jag ska dock inte klaga för mycket, för även jag själv interagerar inte på samma sätt som förr där heller. Jag plussar inte inlägg lika ofta och jag kommenterar inte heller så ofta. Det går dock i perioder men jag är fullt medveten om mina egna handlingar där.

Jag ska dock tillägga att jag sen några veckor tillbaka då jag börjat blogga lite oftare så har jag börjat skicka mina inlägg till både min G+ sida för bloggen samt till min profil. Detta är till av två skäl – dels för att kolla om jag får fler läsare från Google+ till min blogg och dels för att se ifall länkarna behandlas annorlunda när de delas. Till det första inläggen eller två så stämde det med länkarna i alla fall, men antalet läsare har inte direkt förändrats, vilket var väntat.

Det här med fula länkar driver mig till vansinne. På sistone så verkar det som om att oavsett om jag har en bild i mitt inlägg, eller en logotype (som en slags grundläggande och återkommande bild som ska användas ifall ingen annan bild går att hitta), så skiter Google+ att rendera bilden och istället är jag lämnad med en ful länk. Som vanligt är detta också något jag ser för många, många andra som delar länkar ifrån blogginlägg. Det är alltså ett återkommande problem men som vanligt är det bara lilla jag som bryr sig.

Däremot har jag tröttnat på att byta ut inläggen när detta händer för jag orkar inte. Det är för mycket som pågår i mitt lilla huvud numera att jag kan bara inte hantera allting. Det är tusen småsaker som bara driver mig till vansinne. Det mesta har jag skrivit om, så ni som läser min blogg och har läst det jag skrivit senaste halvåret eller så borde förstå vad jag syftar på. Om inte kan jag snabbt nämna att det gäller strulet med att hitta en ny mobiltelefon, för små fickor på byxor, min vikt, störiga personer som inte har något vett i skallen och så det här nudå med asfula länkar på Google+ som får mig att ruttna totalt på allting.

Det här inlägget tänker jag för övrigt dela manuellt till Google+, för jag håller på att testa en grej som jag hoppas funkar. Gör det inte det, ja då är det ajöss med lite mer aktivitet från mig till det nätverket. Tror inte någon saknar mig där ändå…

Sjuttioelvamiljarder tankar just nu – och jag kan inget göra

Jag är sur och förbannad idag. Det började igår egentligen, och anledningen varför tänker jag låta förbli hemlig.  Jag känner mig bara helt komplett jävla hjälplös för oavsett vad jag än gör så hjälper det inte. Jag vill skrika ut varför jag är så förbannad, men det gör ingen nytta. Jag vill skriva ut den exakta anledningen till min ilska men det kommer bara göra det värre. Vad jag än gör så kommer det missförstås, spridas vidare så att andra kan missförstå det också. Ändå är jag så sur och så förbannad och inget förändras utav det.

Jag ska försöka släppa detta men det är svårt. Tillsvidare så tänkte jag dra lite vardagssnack. Igår var jag och älsklingen i Köpenhamn. Vi skulle kolla upp var hans nya jobb ligger samt att jag ville kolla lite på kläder. Det blev ett litet äventyr på ca 3-4 timmar och det var trevligt. Det enda som var jobbigt och det gjorde mig också smått irriterad (om inte också lite förbannad) var resan hem och allt strul som hörde till det. Numera är det ju gränskontroller och det var verkligen inte roligt! Jag lider med alla de som måste genomgå det där dagligen för att de jobbar i Danmark men bor i Sverige.

På kvällen senare så kom Mac och hälsade på. Hon gick lite vilse så jag fick komma och möta henne men sen satt vi hemma i vårt kök och drack te och pratade lite. Det var trevligt och jag hoppas jag kommer kunna umgås med henne ofta framöver.

Jag har lite andra saker att prata om också men jag skiter i dem. Jag kan dock nämna att vi äntligen fick tvättmaskinen och torktumlaren installerad häromdagen så nu slipper vi springa i tvättstugan stup i kvarten när vi ska tvätta kläder.

Hur fan tänker modeindustrin nu för tiden?!

Just nu går jag i valet eller kvalet över två saker. Det hela baserar sig på två saker – att min nuvarande mobiltelefon är för stor för i stort sett alla tjejbyxor jag kan få tag på samt att jag väger sjukt för mycket så att kläder i övrigt är bara blä just nu.

Bild från H&M på de nuvarande byxorna jag köper. Bilden är en länk. OBS! INTE JAG PÅ BILDEN!

Varför görs det inte tjej jeans med stora fickor så att en stor telefon får plats i fickan?

Är man av manligt kön så kan man ignorera denna punkt. Killkläder har alltid större fickor oavsett byxmodell vad jag vet. Det är fruktansvärt orättvist! Som tjej är det idag tänkt att man ska klä sig i skinntajta byxor eller leggings där mobilen inte får plats och därmed måste man införskaffa sig en otymplig handväska. Om man gör som jag gör och desperat letar sig efter byxor som har lite större fickor (för det finns, jag har hittat såna) då innebär det istället att man tar sönder byxfickorna till sist för att mobilen är för stor. Jag har förstört 2 av 3 byxor på bara några månader för att min mobil inte får plats ordentligt i fickan. Dessa byxor har jag köpt på H&M (LOGG) för 249 kronor och det är chinos. I det stora hela är jag supernöjd. De är jättebekväma, billiga som fan och de finns i bra färger. Jag har ett par beiga, ett par svarta och ett par marinblåa. De sistnämnda är än så länge hela men det är bara en tidsfråga tills de också går sönder.

Frågan är varför jag inte köper kläder på killavdelningen då? Jo, för att jag är för fet. Galet fet (min helt egna åsikt) men jag har snabbt av någon konstig anledning gått upp ytterligare 6 kg (från ca 64 kg till 70!) på kort tid. Jag vet inte hur det gick till. Någon gång i våras 2016 sa det bara poff! och jag blev ännu fetare. Ursäkta om mitt val av ord trampar någon på tårna men jag fullkomligt hatar det! Jag vill inte vara så här stor! I förra veckan när jag inte hade något bättre för mig så gick jag runt på Samarkand i Växjö och provade lite kläder. För att testa så gick jag in på Dressmann också. Alla byxor satt så fullkomligt fel så det gick knappt att beskriva. Magen är för fet, byxorna gick inte att stänga, eller så gick de en bra bit över naveln och satt supertight i övrigt. Nej. Inte bekvämt!

Mobiltelefondilemmat…

Jag har en Nexus 6P som jag är supernöjd med. Den är stor, med 5,7″ tum. Jag vill köpa mig en Pixel telefon (Googles version av iPhone i ny tappning, Nexus är det gamla), som nu finns i mindre storlek utan att tumma på kvalitén och jag vägrar i stort sett köpa en annan typ av telefon av Android som inte är ren Android. Jag vill heller inte köpa en äldre telefon, utan det ska vara nytt. Problemet är dels att Pixel inte verkar komma till Sverige, och om de gör det så kostar det skjortan. Lika mycket som en iPhone, vilket är galet! Det finns så klart några andra märken av android jag kan tänka mig såsom OnePlus, men problemet är fortfarande – telefonerna är för stora. Om dock OnePlus inom kort kommer ut med en mindre variant så är mitt problem förmodligen löst. Det är inne nu med så kallade Phablets och jag förstår varför. Jag älskar att ha en stor telefon och skulle gärna fortsätta med det. Om jag nu inte vore så jävla fet och inte hittar några jävla byxor med lagom bra stora fickor. Jävla bajs. Ursäkta. Det blev lite mycket svordomar där men just nu skiter jag i det. Jag är så arg över detta.

Varför inte en iPhone?

Jo, för att de är svindyra, har ett uselt UI som jag inte gillar och iPhone 7 har heller inte något hörlursuttag. Men jag vet inte. Oavsett vilket är det bara blä just nu. Jag har haft en 3GS för hundra år sen (~2009 typ) och då var iPhone rent skräp och jag vet att det är bättre nu. Vi har en padda här hemma så jag har erfarenhet av iOS etc, men nej. Jag gillar det inte. Att övergå till iPhone skulle innebära att jag förlorar många av de funktioner jag använder mest i Android idag, eftersom iPhone inte ännu har dem.

Varför går jag inte ner i vikt?

Ja, det är något jag har försökt med nu i ca 8 år och jag jobbar konstant på det. Jag har skrivit om det flera gånger på bloggen och tänker inte återupprepa mig där. Min förhoppning är att nu eftersom jag återigen är skåning och ska försöka vara mer aktiv samt äta mer hälsosamt så hoppas jag att jag lyckas gå ner i vikt och sen hålla mig i en klädstorlek jag trivs i och där jag slipper störa mig på min kropp och allt som petar ut åt fel håll.

Mina alternativ?

  • Gå ner i vikt och efter det börja köpa byxor på herravdelningen igen. Något jag verkligen hoppas på kan bli verklighet en vacker dag. Jag hade behövt komma ner runt 60 kg igen och gärna under 80 cm i bukomfång tror jag för att det ska gå att handla på herravdelningen igen.
  • Fortsätta köpa samma chinos jag har nu, men tvingas köpa nya kanske en gång i månaden tills att jag går ner i vikt eller lyckas hitta ett bättre par byxor med större fickor och hoppas på det bästa. Om jag hittar ett par bättre byxor lär det också förmodligen innebära nån typ av stretchbyxor, men så länge de sitter ok och har stora fickor så kan det vara en ”ok” tillfällig lösning.
  • Gå emot alla mina instinkter och köpa en iPhone i alla fall och vara glad att jag åtminstone får plats med telefonen i fickan. Eller någon annan asdålig telefon som är mindre i storlek med massa dumma lager och skit (typ nån Samsung telefon)
  • Gå emot alla instinkter deluxe och sluta köpa byxor, återgå tillfälligt till Leggings, införskaffa en asjobbig handväska, gå galen för att jag inte har allt tillgängligt, oroa mig för att lättare bli rånad etc (i och med handväska och allt relaterat med det)

Oavsett vilket så är detta en asjobbig situation, men som med allt annat så överlever jag trots min ilska och irritation. Jag har inte valt att vara som jag är, alltså att föredra baggy kläder över feminina kläder. Det är inte mitt fel att jag inte fungerar normalt om jag tvingas ha handväska och det är absolut inte mitt fel att fickor på dambyxor generellt är pyttesmå och ibland fejk. Däremot är det mitt fel att jag har gått upp i vikt och att jag har vägt ca 15 kg för mycket sen jag blev ihop med Henrik och jag vet varför jag väger för mycket. Det är mitt pris jag får betala för att i övrigt ha det absolut bästa åren i mitt liv, för ni som känner mig och förstår mig vet att jag aldrig varit lyckligare.

Även om jag inte kan hitta några jävla byxor som passar…