Nu är min insändare klar och inskickad till medier i Kronoberg!

Fast, om jag ska dela den eller ens prata om den nu innan den har blivit officiellt publicerad återstår att se. Mina kollegor på SIP fick i alla fall möjlighet att läsa den innan jag skickade iväg den och responsen jag fick var enorm! I stort sett alla tyckte den var riktigt bra skriven, och många mer eller mindre ”tappade hakan” i förvåning över hur jag formulerade mig. Hela dagen har jag känt mig peppad och ännu mera uppskattad, och min kärlek till alla kollegor och Nätverket SIP i sig blir bara större och större ju längre tiden går.

När texten var klar så var den väldigt lång, på över en sida inklusive min signatur. Jag fick tipset att jag skulle korta ner den till 2500 tecken inkl blanksteg och det var faktiskt väldigt lätt fixat. Så som texten är nu, så har jag fått fram precis allt som jag skrev från början, bara att två väldigt långa meningar har kortats ner, men budskapet når ändå fram.

Den som vågar, eller är nyfiken på att läsa min insändare kan läsa det här via Google Docs, där jag helst av allt gärna skriver ner allt som ska finnas i dokumentform.

Senare under dagen så träffade jag några från Funkibator som numera firar fredagsfika med en massa ”F”. Det var otroligt trevligt och jag fick träffa några nya ansikten och några gamla som jag inte träffat på länge, så det var roligt.

Funkibators Fika Fraktion Firar Fredag. Bilden är en länk och inte nerladdad.

Annars har jag idag pysslat med diverse bilder för att få fram en ny och bättre profilbild på de sociala medier som jag använder. Bilden är den som är ”utvald” och sitter ovanför rubriken till det här inlägget. Observera att bilden jag har valt ovan inte blev min nya profilbild.

Trevlig helg, kära läsare!

Nyårsdagen och lite andra grejer

Nyårsafton är över och spenderades väldigt lugnt här hemma framför tv:n, datorn och i sängen. Tyvärr hade jag ju gått och blivit förkyld, så planerna att fira nyår fick ställas in, men det gick bra ändå. Både jag och Henrik kände att vi behövde vara lite lediga och bara vara här hemma och pyssla med det som vi tycker om.

Nyårsdagen spenderades på samma sätt. Jag satt framför tv:n i stort sett hela dagen och såg filmer på Netflix och videoklipp på YouTube. Bland annat så såg jag en väldigt intressant föreläsning om varför man borde bli vegan. Den tog upp mycket av det jag själv har hittat den senaste tiden när jag obsessat över hälsa och vad man bör äta för att må bra. Är du nyfiken så titta gärna på den. Den är på Engelska men ljudet är bra och den är lätt att förstå.

På kvällen så såg vi även The Lone Ranger på Netflix. Den har varit sågad från dag ett, men jag tyckte den var väldigt bra. Jag förstår inte vad alla har tyckt varit så dåligt med den. Visst, vissa delar av filmen var lite för spektakulära och den påminde väldigt mycket om Pirates of the Caribbean filmerna. Jonny Depp spelade ju Tonto och det var mer eller mindre Jack Sparrow som indian, men själva filmen i sig var mycket bra gjord. Den var också rätt rolig.

Annars så har jag suttit nu under förmiddagen och finputsat lite på de uppgifter jag har fått än så länge inom SIP och Funkibator. Det har gått relativt bra och i ett lämpligt tempo. Det känns fortfarande som det är en ledig dag, och det är bra för mitt psyke. Det är ju klämdag idag och även på Måndag. På onsdag börjar ”verkligheten” igen och det ska bli kul att träffa alla på SIP efter julledigheterna igen.

Min första praktikmånad är snart över och snart ska vi ha uppföljningsmöte. Jag hoppas verkligen på förlängning eftersom än så länge finns inga tecken jag har upplevt att de är missnöjda med mig och min insats. Och jag stormtrivs fortfarande.

Ja, det var väl det jag hade att säga för idag. Kommande inlägg borde egentligen innehålla en recension på första boken av Wheel of Time serien som jag nu läst färdigt, lite snack om politik, förhoppningsvis några videoklipp från min urtråkiga YouTube kanal som ingen bryr sig om (ja, nu lät jag besviken eller hur?) och kanske lite mera vardag. Vem vet. Jag ska bara hitta orden först.

God fortsättning på det nya året. Nu hoppas vi att det här blir året då mina drömmar uppfylls! Och självklart allt ni också längtar efter, kära läsare.

Första veckan på Funkibator är avklarad!

…Och jag kan inte säga annat än att jag är supernöjd med min praktik för första veckan. Det har varit jätteroligt, inspirerande och fritt. Alla önskemål jag någonsin kunde ha haft finns på Nätverket SIP och därmed också på Funkibator. Det är en otrolig känsla, faktiskt. Jag har fått göra det jag är utbildad till och mer lär det bli ju längre jag stannar.

Jag har fått träffa otroligt trevliga personer, haft videosamtal via skype och pratat väder och vind, utan att någon skällt ut mig för mina åsikter. Jag har självklart gjort mitt bästa för att ta det lugnt och försiktigt och än så länge verkar det fungera väldigt bra. Idag hade vi också väldigt intressanta diskussioner på lunchen och sex, fördomar och funktionsnedsättningar. Det var jättekul att prata om det.

Just begreppet sex kanske låter lite konstigt, men i nätverket SIP så finns det ett projekt som heter ”På tal om 6” och jag satt och pratade med en som jobbar i det, tillsammans med några andra från Funkibator.

Nu är det Fredag, det är helg. Vi har golv i köket igen och på Måndag gör dem förmodligen det sista för att fixa till vattenläckan. I helgen så blir det lite shopping. De sista julklapparna ska inhandlas, kylen, frysen och skafferiet ska fyllas på med mat för närmsta månaden och på Söndag firar jag och älsklingen 6 år tillsammans! Det är jätteskoj! Vi får se hur vi firar det men det blir säkert en trevlig dag.

Sen har jag också uppgraderat WordPress till 4.1. Det har inte släppts officiellt ännu, så jag använder mig utav deras ”Release Candidate”. På tisdag ska det släppas ordentligt, men jag kunde inte hejda mig. Jag har längtat så mycket efter ett nytt tema och nu har alla mina officiella bloggar och hemsidor i nätverket ett nytt tema – Twenty Fifteen. Antons blogg är nog snyggast, så kolla gärna in den.

Annars så är jag bara allmänt glad, men frusen. Och svettig. Men det är en annan historia. Trevlig helg på er, kära läsare!

Imorgon börjar praktiken på Funkibator!

Det är Söndag, och för en gångs skull ska jag blogga på riktigt. Det mesta lär väl handla om min framtida praktikplats på Funkibator, som är en del av nätverket SIP men även om funderingar kring kommunikation som jag upplevt det här året. Min officiella ”ledighet” som jag haft i ca 6 veckor nu är alltså över, och går allt som det ska och jag praktiserar på Funkibator i minst en månad så kommer det dröja länge innan jag är ”ledig” igen.

En bild på mig med min lila huvatröja.
En bild på mig med min lila huvatröja.

Jag hoppas verkligen att den här praktiken kommer funka. Det finns mycket jag ser fram emot med att få praktisera just där. Bland annat så ska det bli kul att äntligen få göra något på riktigt som är relaterat till min utbildning som samhällsvetare med en examen i pedagogik. Inget jag kommer göra på Funkibator kommer vara nått slags ”hittepå” bara för att jag ska göra något, utan allt kommer på ett eller annat sätt bidra till verksamhetens utveckling. Det är mycket bra tycker jag. I slutändan hoppas jag bara att det leder till en anställning och mitt första riktiga jobb.

Jag räknar i alla fall inte med att jag kommer få en anställning och absolut inte direkt. I det stora hela så är praktiken bara något väldigt bra att stoppa i CV:t så länge som det kommer fungera bra och jag blir omtyckt och uppskattad på arbetsplatsen. Det finns nämligen en del saker jag behöver hjälp med och jag hoppas att dem på Funkibator och SIP kan hjälpa mig med dessa sakerna.

Framförallt handlar det om kommunikation och konflikter. Ibland, det senaste halvåret eller så, så känns det som om att jag bara hamnar i konflikter med personer som jag inte känner så väl. Vi kan inte ens komma överens om att vi inte är överens och då är det illa. Jag vet att jag kan vara hård i mina åsikter och ibland pusha på lite för hårt, men mitt grundliga budskap i min kommunikation är ändå densamma – jag vill lära mig av dig, och jag vill att du ska ta åt dig av det jag kan lära dig. I dialogen ska det alltså bli ett utbyte av information som är lika värdefull för bägge parter.

På sistone känns det alltså som att jag lär ut, men ingen jävel är intresserad av vad jag har att säga och oavsett vad jag säger så är jag antingen ointressant, för tråkig, för hård eller bara allmänt knäpp för att jag har mina åsikter. Detta har lett till att jag har börjat tröttna på att kommunicera med människor och därför tar jag till bloggen oftare, eller diskuterar med människor jag känner väl som kan ta ”figthen”, även om jag egentligen aldrig vill ”slåss” med ord.

Jag vill kunna umgås med människor normalt, oavsett om jag känner dem väl eller om det är en främling jag mött på en busshållsplats. Jag vill att det ska vara lika mycket kunskap från en part till en annan och jag vill att varje möte ska leda till en ny och bättre kunskap som kan leda oss bägge framåt, oavsett om ämnet handlar om kost, hundträning eller vilket annat ämne som helst.

Jag respekterar andras olikheter, men sällan känns det som om att jag blir uppskattad för den jag är och jag har nu valt att böja mig inför det här för att få ordning på alla dessa jobbiga konflikter. Jag är den som behöver hjälp med att lugna ner mig när jag pratar med människor. Jag är den som behöver lära mig att lyssna mer och prata mindre. Jag är den som behöver förstå att alla kanske inte vill lyssna på mig, eller få råd av mig och jag är den som har insett att det är bättre att undvika konflikter än att ingå i en diskussion för att slippa må dåligt över att jag är en ambitiös person med otroligt mycket drivkraft.

Jag vill bara inte att detta ska leda till att jag känner mig ensam och att jag hellre vill undvika personer än umgås med dem, men för tillfället mår jag bättre utav det än att få ångest över att ”ytterligare en till konversation gick åt skogen”. Vid  varje gång som detta har hänt så känner jag mig så nerslagen och korkad, som om jag vore nån jävla diktator eller att jag har någon hemsk sjukdom där jag verkligen inte kan kommunicera med människor. Som om jag är instängd i en liten lilla bubbla och den enda som trivs därinne är jag själv.

Det har liksom bara blivit lite för mycket nu och nu är jag trött på det. Dessutom känns det lika jobbigt att backa, men hellre det om det kan leda till en bättre kommunikation i övrigt mellan mig och andra personer. Fast helst av allt så önskar jag bara att jag från och med nu bara möter personer som känner lika stor lust att lära sig, eller förändra något där de söker råd av mig och jag kan hjälpa dem. Jag har väldigt mycket kunskap och jag vill så gärna lära ut det jag har lärt mig. Problemet är att väldigt få vill lyssna och då blir lärandet så otroligt tråkigt för min del.

Jag har upptäckt att lärande gör mig entusiastisk och det är en härlig känsla. Det är tråkigt bara att andra inte känner likadant, att ingen annan vill lära sig så mycket nya saker som jag vill lära mig. Och att ingen förstår mig.