En lättnadens suck, eller oro över framtiden?

Efter gårdagens inlägg så känner jag mig allmänt lättad, men samtidigt lite smått oroad över saker. Det går liksom inte att bara ignorera. Jag har rensat bort lite personer på Facebook och avföljt några. De personer jag har tagit bort är praktiskt taget personer som jag ändå inte vill eller behöver ha någon kontakt med, då vi knappt pratar och när vi väl pratar så handlar det bara om saker jag inte vill ta del utav egentligen. Då är det bättre att bara låta vara. Sen får personerna tycka vad fan de vill.

Det som har stört mig utöver att personer i min närhet har haft det jobbigt ett tag är massa saker egentligen. Jobbet är en grej, men jag klagar inte nu för snart börjar distanskursen igen och det är alltid lika skoj. Jag återtog kontakt förra året eller så, med ett par personer som jag egentligen gjorde av tillfälligt hjärnsläpp och det har känts så fel från första början. Det fanns ju liksom en anledning till varför man inte vill ha vissa personer i sitt liv. Särskilt när dessa personer inte kan släppa vissa gemensamma personer man haft i sitt liv som gör att man känner varandra överhuvudtaget. Jag behöver gå vidare med mitt liv till fullo, vilket jag tekniskt sett har gjort i rätt många år nu. Jag har njutit som fan av mitt liv, vilket många vet om. Dock så är det så att besluten jag tog när jag valde att ha kontakt med personer jag inte borde ha kontakt med, så har det bidragit till dåliga känslor och jag gillar inte det. Jag vill bara fortsätta vara och må så fint som jag gjort i flera år nu. Därför rök dem från vänlistan på fejjan!

Om man ska prata framtid så finns det två aspekter. En är den jag ser fram emot när/om jag utbildar mig till något tekniskt och förhoppningsvis äntligen börjar jobba med programmering och vilka möjligheter det kan innebära. Den andra är hur jobbiga personerna kommer bli när de inser att vi inte är vänner på Facebook längre. Fast det skiter jag egentligen i. Skulle de komma o fråga så tänker jag bara säga att jag vill inte ha någon kontakt, och vi skulle aldrig ha återupptagit den heller, för det har inte bidragit med något av värde. I alla fall inte för mig.

Jag hoppas i alla fall att det börjar återigen vända åt rätt håll och att jag snart kan börja njuta av livet till fullo. Med de saker jag har gjort för att må bättre så tror jag det är fullt möjligt. Där vi bor nu (åh, fantastiska lägenhet!  ❤️️ ), hoppet om framtiden och allt annat positivt ger mig själv hopp om allting.

Jag tror det här kommer sluta riktigt bra, faktiskt…

En paus från mänskligheten… Det kanske man hade behövt?

Missförstå mig rätt nu från början. Jag pratar inte om självmord eller något annat drastiskt. Det är bara det att på sistone (egentligen flera månader) så har personer utöver mig själv haft det lite jobbigt och eftersom jag är typ en person som inte kan sluta bry sig om andra, så har deras problem påverkat mig så otroligt mycket att det nu är nära klimax, eller något i den stilen.

Det finns främst 3 personer i mitt liv som jag är måttligt (eller väldigt) oroad över. Jag ska inte nämna några namn, men jag tänker så pass mycket på dessa personer att det ibland är svårt att dels få fram ett ord och dels att det blir svårt att göra något annat, men man gör det till sist ändå. Det tar bara en jävla tid att komma dit.

Jag minns inte att jag har suttit i en sån här sits tidigare, men då detta hittills har varit året av total insikt, där jobbet varit något av en ”negativ” utmaning och dessa tre personer i mitt liv haft det riktigt jävla pissjobbigt så är det lite mer än vad jag faktiskt orkar med. Jag själv har också stora planer och funderingar kring framtiden samt en flytt till Malmö som väckt känslor av alla slag och i mitten av allt detta så är jag rätt så mentalt utmattad. Jag har varit nära att springa in i en annan typ av vägg flera gånger under våren. Inte en sådan som gör att man behöver sjukskriva sig, men en sådan som bara gör att man hellre sitter inne och inte vill träffa någon. Eller hur jag nu ska förklara det. Det känns bara konstigt och jag gillar inte den här känslan.

En annan grej började hända också för några veckor sen. Det är officiellt rubricerat som ett komplett missförstånd, och om det är det egentligen återstår att se. Jag bara hatar känslan av att den här situationen har uppstått. En annan vän började skriva sina åsikter på Facebook, och det är inget fel i att ha åsikter. Däremot stördes jag rejält av dennes språkbruk, för språkbruk är något jag har lärt mig mycket på senare år och vi arbetar mycket hårt i föreningen med att inte använda ett dåligt sådant. Om man då räknar in lärdomen jag fått under alla år som fått mig att inse att det är dåligt att generalisera gällande grupper och ställa dem mot varandra. Typ svenskar mot ”invandrare” (a.k.a muslimer) eller funktionsnedsatta mot icke-funktionsnedsatta, fattiga mot rika etc så kan man bidra till en hel del starka åsikter och en bidragande orsak (förmodligen) till att fler vill rösta på SD och kasta ut samt skylla allt på invandrarna, även om man pratar veganism eller nått. Att diskutera viktiga frågor idag är jättesvårt och jag orkar egentligen inte med det längre. Orsaken är för att jag helt enkelt inte har den mentala kapaciteten att argumentera, för det pågår för mycket i mitt huvud just nu för att jag ska bara lämna sängen och orka jobba samt vara en trevlig flickvän. Det jag skulle komma till är egentligen att jag vill inte prata grupper, utan det handlar om människor. Mer specifikt handlar mitt tankesätt om särskilda individers handlingar och jag tänker ofta numera på de grundliga orsakerna till varför dessa handlingar har uppstått.

Tar man ett så pass tufft ämne som flyktingkrisen så skyller jag inte på flyktingarna som många andra gör. Det är inte flyktingarnas fel att de har behövt fly från sina hemländer. Att de kommer hit utan några som helst värdesaker, pengar och/eller att de faktiskt råkat få med sig en iPhone men inget annat av värde. Det är inte deras fel att de får betala 50 kr för tandvårdsbesök, när vi betalar tusentals kronor, eller att de kanske får hjälp med att få bostad för ett mer integrerat samhälle. Jag skyller inte på dem, men många andra väljer att göra det och det är hemskt. Även om man inte menar det utåt sett, utan tycker detta beteende är skrämmande (för skrämmande är det), så kan man ändå formulera sig (och bli tolkad) som att man tycker att man är bättre eller mer värd än en fattig flykting som kommer till Sverige o ”tar våra jobb och bostäder samt får ‘gratis’ tandvård”.

Med allt som pågår i mitt personliga liv samt med tre väldigt viktiga människor i mitt liv så är såna här ”åsikter” eller spridning av falsk information som pågår hos var och varannan person numera ibland (känns det som) så är det alldeles för mycket för mig. Det tar sån energi och jag kan inte sluta bry mig, sluta engagera mig, även om jag vet att jag borde bara stänga av. Jag vet bara inte hur man stänger av permanent, eller så pass länge att det inte blir ett problem. Kan du lära mig det?

Så vad händer? Jo, jag praktiskt får en vän att tro att jag inte bryr mig, för alldeles för få personer i dennes liv faktiskt hör av sig och säger hej. Jag skriver mina kommentarer på min väns ”knasiga” FB inlägg och startar ett halvt krig och låter en annan vara fast jag egentligen inte vill. Och så skäller jag ut en annan vän fast det egentligen var onödigt. Samtidigt sitter jag också och längtar efter att ha energi över så jag orkar läsa några kapitel ur en bok eller börja lära mig programmering som jag numera är så desperat efter att få förståelse för. Det är alltså lite mycket nu och jag är på bristningsgränsen.

Och det enda jag vill är att sitta hemma i soffan och gosa med Henrik och längta efter Grand Danois och familjen.

Hur nya lägenheten upplevs…

Vi har bott i nya lägenheten i Malmö i någon dryg vecka eller så, och snart är det två veckor vi har bott här. I det stora hela så älskar jag verkligen det här stället! Läget kan inte bli bättre. Gångavstånd till praktiskt taget allt, buss nära till hands och nära till Hyllie Station och därmed Emporia. Det är underbart! Häromdagen gick vi hela vägen in till stan och handlade lite i de asiatiska butikerna på Möllan. Det var kul att gå in till stan. Det lär man göra fler gånger, för det var inte en svår väg att gå. Halva vägen var rätt så mysig med, men ju mer centralt man kom, desto sunkigare blev det.

En suddig bild tagen vid datorn där jag visar tummen upp, eftersom jag är så jävla nöjd med vår nya lägenhet!

Malmö må vara en stad jag varit mer eller mindre besatt över i många år av mitt liv, men det är inte en vacker stad. Efter att ha bott i Växjö i typ 6 år nästan, så saknar jag grönskan när man är i centrala Malmö. Det jag har gillat med Malmö är människorna jag mött där och hur de har påverkat mitt liv. Den skånska attityden är fan så mycket trevligare än den i Stockholm. Vissa har ju dock varit rena rövhål och andra har lärt mig livsviktiga läxor. Idag är jag iofs inte alls besatt över stan, men det är underbart att bo här igen och denna gången på riktigt. Det är grymt trevligt med att ha service och nära till allt, oavsett var man faktiskt bor i den här stan. Åtminstone upplever jag det så i alla fall.

Sist jag ”bodde i Malmö” så bodde jag i, men ändå utanför, i ett nybyggt område som heter Annestad. Det området då var precis i början av att bli en del av Hyllie egentligen och när jag bodde där då så gick bussen (5B) en gång i halvtimmen, det var kallt på golven och hyran var svindyr. Nu vet jag att det ska ha blivit åtminstone 3-4 ggr större och det ska finnas ett mindre centrum på området med. Och bussen går var tionde minut förbi! Inte för att jag vill bo där igen, men grattis säger jag till de som dels bor kvar, men även de som flyttat dit.

Jag har inte så mycket säga om lägenheten vi bor i nu egentligen, mer än jag är jätteglad över att vi flyttade hit. Det är en billigare lägenhet, vilket innebär större möjligheter till att amortera av lånet snabbare. Det är en trea fast med två toaletter, vilket är superviktigt. Sovrummen är ”små”, men ändå så pass bra planerade att det finns plats för hundsäng i det officiella sovrummet när det väl är dags. Dock var det andra sovrummet lite för litet för att ha som kontor, så vi har en lite udda möblering här, men det är ju vi som ska bo här och inte en barnfamilj. Så som vi har ordnat det så känns det häftigt, personligt och väldigt, väldigt bra. Vi ska lätt kunna bo här i många, långa år så länge inget negativt händer och som sagt, så är jag djävulskt trött på alla tankar om flytt just nu.

Det enda värt att ”störa” sig på är väl den dåliga mobiltäckningen inomhus, men den verkar ha förbättrat sig på sistone. I början hade jag bara någon plutt och alla samtal mer eller mindre bröts konstant om man inte satt på balkongen eller står vid fönstret i vardagsrummet, men nu när jag befinner mig på de platser jag kommer vara vid mest i lägenheten så har jag 3-4 pluttar nästan hela tiden så det är positivt.

I det stora hela är jag redan nu så jävla lycklig över hur mycket lättare allt känns. Vi bor i en normalstor trea, med två toaletter, ett litet kök som är ändå så pass välplanerat att vårt stora köksbord får plats + att vi inte behöver gå in i varandra hela tiden när vi lagar mat. Vardagsrummet är stort och sovrummen små, men ändå med så pass ”perfekt” planlösning att det känns helt fantastiskt – och detta till en relativt billig kostnad. Det kan liksom inte bli bättre… Jo, kanske – den dagen vi bygger vårt eget hus så vi får den exakta bostad som passar våra behov, men den dagen lär aldrig dyka upp och så länge lär jag trivas som fan just här i den här lägenheten. Jag är bara så jävla glad över att vi bor här!  😀

Efter ca två veckor är vi i ordning igen – nu bor vi i Malmö!

Idag inleds tredje semesterveckan och vi är inflyttade nu till nya lägenheten. Allt har gått bra, även om det mesta varit rätt jobbigt men så är det ju när man flyttar. Efter den här flytten ska det fanimej inte bli tal om flytt på minst 5-10 år ifall man får som man vill! Är så galet trött på att flytta nu, även om det inte blivit allt för ofta ändå. Såsom vi bor nu är nästan för bra för att vara sant, men det finns några småsaker som behövs fixas och vissa saker som inte går att lösa utan problem.

Packningen, flyttningen och tillträdet

Vi började packa ner saker ca 3 veckor innan det var dags för tillträde, men det mesta började vi packa ner under första semesterveckan. Det gick väldigt fort när vi väl satte igång och i stort sett hela lägenheten blev nerpackad på ca 4 dagar. Vi har ju inte så jättemycket grejer för att bo i en fyra. Vi hade köpt extra starka lådor från Ö&B som fungerade riktigt bra, och vi hade sparat de små lådorna samt några stora gamla lådor från förra flytten och det var bra. I de små lådorna packade vi mycket av tillbehören till våra tekniska saker. Tillträdet fick vi den 20 juni, och vi gick först på tillsyn.

Då fick vi veta att badrummet med den inkluderande tvättmaskinen behövs fixas, för det var inte någon permanent installation, vilket vi trodde att det var. I övrigt så kändes lägenheten bra. Efter tillträdesmötet så åkte vi tillbaka till nya lägenheten och mätte allt och bekräftade hur vi skulle möblera saker. Sen åkte vi hem till gamla lägenheten och sov vår sista natt där.

Dagen efter hyrde vi bil från Sunfleet igen och åkte med alla tekniska prylar och lite lådor samt det vi kunde få med oss själva till nya lägenheten. Henriks familj hjälpte till och det uppskattades rejält! Henriks mamma och ena syster stannade kvar i nya lägenheten medan jag, Henrik och Henriks ena bror åkte fram och tillbaka med grejerna. Jag körde och det blev 3 officiella rundor. Efteråt var jag otroligt trött, men ändå glad för nu började det! Vi valde att sova i nya lägenheten den natten. Jag på uppblåsbar madrass och Henrik på vår tunna madrass som var dubbelvikt. Det blev en jobbig natt, för Maja var orolig och visste inte var hon skulle sova någonstans. Bilresan med henne gick iofs bra, hon gnällde och så men annars var det lugnt. Som tur var behövde vi ju bara åka någon mil eller så istället för 25-30 som det var när vi flyttade från Växjö till Skåne.

Flyttdagen

Den 22 juni kom flyttgubbarna. Även denna gången anlitade vi tolvans flytt och de var lika duktiga och professionella som förra gången. En av gubbarna hade bott på området tidigare så det var skoj tyckte vi. Vi tog bilen och satt i lägenheten medan gubbarna höll på. Det tog ungefär 2 timmar för dem totalt att tömma gamla lägenheten. Sen tog vi det absolut sista i vår hyrda bil och körde till nya lägenheten. Flyttgubbarna åkte till tippen med det som skulle slängas och sen möttes vi upp på nya stället. Det tog dem lite längre tid denna gången att bära upp allt, ca 3 timmar men det gick mycket bra. Sen var lägenheten en röra. Jag tog några foton på röran, men dessa tänker jag inte visa här…

Päronhelgen

På självaste midsommarafton kom mina föräldrar ner och hjälpte oss komma i ordning. Vi började med att packa upp köket – jag och mamma medan pappa och Henrik åkte till Bauhaus för att köpa en massa prylar till lägenheten. Sen började de banka och slå, men det blev ett fint resultat. Nya nätverksuttag bland annat, alla lampor sattes upp och vi har fått nya lister. Vi fick också bra tips av pappa gällande badrummet. På lördagen tvättade jag och mamma kläder nere i tvättstugan och pappa och Henrik fortsatte hålla på med alla lister och nätverksuttag. Vi kom allt mer i ordning och sen när helgen var över så var vi i ordning till 90% eller så.

Bye, bye gamla lägenhet med udda planlösning…

När päronen hade åkt så var det dags för besiktning av gamla lägenheten. Den gick fint och efter att det var gjort var vi dock tvungna att fixa lite småsaker i lägenheten som städfirman glömt. Det ordnade vi direkt och efter det så åkte vi till hyresvärden och lämnade tillbaka alla nycklar. Nu ska den lägenheten stå tom tills nästa hyresgäst flyttar in så vi hoppas på att inget händer innan dess och att vi slipper problem med gamla hyresvärden efter att de har flyttat in med. Vi tror inte att några problem borde uppstå eftersom besiktningen gick fint, men man vet aldrig. Det känns i alla fall skönt att nycklarna är inlämnade och att vi inte behöver ha något alls med den lägenheten att göra nu.

Det här med att komma i ordning…

Efter att allt var över så gjorde vi vårt bästa för att själva komma i ordning och det gick bra. Vi är nu, ca en vecka senare helt i ordning skulle jag kunna påstå, för nu sitter jag äntligen vid min dator och bloggar. Det har jag längtat efter som fan! I alla fall, om vi återgår till lägenheten och allt sånt…

Vi hyrde bil igen och åkte på IKEA och köpte ny soffa och tv bänk till vår nya tv-spelshörna som vi planerat in. Det blev en Norsborg soffa och en Gettorp till TV bänk. Två mycket bra val, måste jag säga!

Maja ligger och myser i nya soffan i tv-spelshörnan. Den är som kattmynta för henne…

Ja, det var väl det hela. I alla fall allt av det jag minns angående flytten. Att flytta är ju inte superintressant kanske, men vi har gjort ett bra val och här hoppas jag vi kommer trivas rejält. Allt pekar på det, för lägenheten känns så underbar! De små saker som man kan eventuellt störa sig på är främst att mobiltäckningen inomhus är skitdålig. Det beror förmodligen på att allt är betong här, och förhoppningsvis blir det lite bättre inom kort ifall operatören kan ändra något för att förbättra det. Annars går det att köpa extra antenner, men det är allmänt krångligt. Tillsvidare funderar jag på att säga detta på min telefonsvarare och ger ett tips till alla som känner mig och brukar ringa mig att kommer du direkt till telefonsvarare – skriv till mig via messenger/hangouts eller nått för wifi funkar fint i alla fall. Eller skicka ett sms så svarar jag när jag kan.

Nu hoppas jag bara att man kommer trivas här och att alla andra små dumheter kommer försvinna med tiden. Två veckors semester kvar i alla fall och nu är datorn på plats så nu kan allt bli bättre på så vis. Det gör mig glad!

En ond cirkel hoppas jag avslutas efter flytten…

Det är ingen direkt hemlighet att jag har haft en jobbig vår. Det mesta är relaterat till jobbet, men jag ska inte gå in för långt med det då jag inte vill ha några missförstånd. Jag älskar ju mitt jobb! I det stora hela handlar det om att jag fått till majoriteten arbetsuppgifter som mitt psyke är väldigt dåligt gjord för att hantera vilket har bidragit till en trötthet som inte är av denna värld. Mina närmsta kollegor är väl medvetna om detta då jag inte är rädd för att tala om hur jag mår etc.

Det stora problemet är egentligen många. Själva onda cirkeln ligger i misstag, dålig planering och förväntningar som omöjligen kan förverkligas eller nås upp till. Många jag pratar med, eller faktiskt nästan alla säger samma sak – att det handlar om att vi flyttar så ofta. Grejen är den att vi har inte flyttat ”ofta”. Det var bara det att flytten just till där vi bor nu – någonstans utanför Malmö som kanske var en dålig idé och därför letade vi nytt flera år innan planerat. Jag ställde mig strategiskt i bostadskö lite här och var i Sverige, dumt nog inte tillräckligt länge i Boplats Syd så jag kunde välja och vraka på lägenheter i hela Skåne, utan jag har bara stått hos några enstaka. Det positiva var ju att vi fick ju lätt lägenhet när det var dags, men hade man varit smart så hade man kanske satsat på en ny bostadsrätt direkt eller andra lösningar.

Missförstå mig rätt här nu. Att flytta till Skåne och närmare bestämt till Malmö området var INTE ett misstag. Det var bara mindre bra att välja ett läge som inte var så centralt som man hade behövt, eller till ett ställe där det tar 20 minuter till närmsta busshållplats och en kvarts promenad till tåget samt att tågen inte går hela tiden överallt som vid en knutpunkt.  Att bo i Skåne är för övrigt en jävla lyx! Jämfört med Växjö så är detta fan så mycket bättre så jag lär aldrig flytta tillbaka dit. Efter att ha fått känna på hur det är att bo närmare en storstad med sjuttioelva olika köpcentrum att välja på, eller bara möjligheten att beställa hem mat från mat.se med valfria mellanrum så föredrar jag att stanna här. Det hade liksom varit bättre säkert att ha flyttat till ett ställe där Öresundståg stannar egentligen. Landskrona känns liksom som ett bättre alternativ än där vi bor nu för det hade säkert inneburit mindre tågstrul för min älskade sambo som pendlar dagligen till Köpenhamn.

Utöver passkontroller, gränskontroller och 45 minuters extra restid eller vad det nu är i tidtabellen pga den skiten så har det strulat säkert 2-3 ggr varje vecka med tågen för honom sen han började jobbet på Unity i Januari. Efter bara några veckors pendling stod det klart. Det går inte att bo kvar just här längre. Vi måste närmare stan och närmare Köpenhamn – utan att flytta till just Köpenhamn, alltså. Bostaden i sig som vi fick har varit ok. Det känns att vi ”nedgraderat” oss från ett nybyggt ställe till ett äldre flerfamiljshus, men vi har gjort vad vi kan för att trivas. Grannarna är trevliga och orten känns trygg. Det är också trevligt att det är många grönområden och det är relativt lätt att promenera. Det som är jobbigt är väl just läget. Även om det bara är typ en kvart till tåget så går tågen väldigt sällan så missar man ett tåg blir det många stunder att fördriva tiden på och det är aldrig roligt. Det har jag haft tillräckligt av när jag bodde i Tomelilla och på andra sämre ställen. Det är också rätt jobbigt att ibland gå den lilla kvarten hem från affären då det är långt till mindre affärer. I Växjö hade vi Netto typ 100 meter bort, vilket var übernice vissa dagar då man inte orkade handla på större ställen.

I Växjö saknade man i praktiken inte särskilt mycket. Kanske bil eller en direktlinje till kontoret vissa dagar? NetonNet öppnade ju där till sist och vi hade tre bussar utanför huset. Däremot hade vi sommartidtabeller och då var man typ tvungen att gå överallt eller också passera massa dötid för att bussarna gick så sällan. Då bodde vi i alla fall lite mer centralt men i och med tröttheten man burit med sig så är man inte alltid på topp.

I det stora hela så är jag alltså glad över att vi flyttade tillbaka till Skåne. Nu ska jag väl skriva lite om min lilla onda cirkel jag suttit i alldeles för länge.

Arbetsuppgifterna på jobbet som till majoriteten då har gått och blivit saker jag inte orkar med har då orsakat en trötthet som inte är av denna värld. Resorna till Växjö som planerades bli många har istället blivit nästan inga alls och de har även inte blivit som jag förväntade mig. Jag kan inte säga exakt vad jag vad som var fel med detta, då vi har sekretess på jobbet och styrelsegrejer går man inte ut offentligt med hursomhelst. Lägger man då till att man typ ”ångrar” att man bor just här, att jag absolut inte har den energi som behövs för att lära mig programmera som var planerat tidigare i vår och en längtan till förbättring och förändring samt oro och aggression över andra små skitsaker så är det inte konstigt att man inte känt sig som sig själv på sistone.

Det enda jag hoppas på är att många av problemen försvinner av sig själv efter vi flyttar till ett ställe med bättre läge, att arbetsuppgifterna återgår och blir till vad de var förr. Till hösten får jag i alla fall spendera hälften av min tid med årets distanskurs så det är skoj! Distanskursen är väldigt rolig att jobba med tycker jag.

Jag har förväntningar så klart på vad jag vill ska ske efter att vi bor bättre och många av dem borde per automatik ske – bara för att vi får ett bättre läge. Bostaden vi flyttar till är fräsch, snygg och bra planerad. Om det blir trångt att bo i en trea återstår att se. Vi kommer se till att det funkar i alla fall. Sen får man bara hoppas på att grannarna är trevliga, tysta och att livet kan återgå till den njutning den har varit i så många år nu…