Hur viktig är en penna?

Alltså, allvarligt. Hur jävla mycket behöver du en penna när du är och handlar på exempelvis ett köpcentrum? Blir du superglad och upp i hejsan varje gång du får en gratis penna utdelad av en försäljare som egentligen bara vill sälja dig ett telefonabonnemang, men för att locka dig och vara trevlig så får du en gratis penna. Som om du inte redan har fjortontusen såna hemma som ligger och skräpar i något hörn… Särskilt extra viktigt är det med en penna när du blir ”trakasserad” av samma person då hen tror att du gått in i en butik och ångrat att du inte köpte nått samt att du självklart måste ha en penna så fort du kommer ut ur närmsta butiken du gick in i…
IMG_20171205_152449.jpg
Här ser vi en utmärkt penna som jag redan hade hemma. Den fungerar riktigt bra. Jag behöver inte någon ersättare till den. Så det så!
Ok, för er som inte förstår så var jag på Emporia tidigare idag för ett välbehövt snabbesök. Jag behövde fixa till mina nya glasögon då de satt för hårt, hämta ut ett par beställda tröjor på Stadium, köpa en sladd och handla lite på ICA. Utanför Stadium står det ett gäng från Alltele eller nått sånt. De har ett permanent stånd där. En av nissarna frågar mig något på minst 10 meters avstånd. Jag säger direkt att jag inte är intresserad. Han vill ge mig en penna och säger att jag får den gratis. Jag vill inte ha någon penna och säger igen att jag inte är intresserad. Jag går in på Stadium och gör mitt ärende. Ett par minuter senare går jag ut igen, fast åt ett annat håll. Då står han där igen, och typ ”flirtar” och frågar om jag ångrar mig och vill ge mig en penna. Jag säger ”va?” och blir upprörd över att han bryr sig så mycket om just mig. Syns det inte att jag är typ sjöblöt av svett (för jag blir det av minsta aktivitet, särskilt i köpcentrum). Jag hade precis tagit av mig både jackan, mössan och min hoodie jag hade på mig. Så svettig var jag. Sen var jag också stressad för jag vill göra mina ärenden och jag vill inte ha nån jävla penna eller bli störd! Jag säger igen att jag inte är intresserad och han ropar efter mig. Jag höjer rösten igen, säger återigen ”JAG ÄR INTE INTRESSERAD!” och ber han att sluta. Sen går jag vidare, förbannad och irriterad över det här jävla yrket och alla förbaskade nissar som får betalt över att trakassera folk när de absolut inte är intresserade. Vill jag ha en penna, då köper jag en. Eller så ber jag om att få låna en. Så enkelt är det, liksom.

Mina åsikter kring uppsökande försäljning…

Personligen så tycker jag att uppsökande försäljning borde förbjudas. Det borde anses vara olagligt att antingen ringa upp folk i tid och otid för att sälja strumpor, nyckelknippor, lampor eller vad fan folk nu vill sälja till en. Likaså är det asjobbigt när dessa personer haffar en på stan, i köpcentrum och liknande och särskilt jobbigt är det när man medvetet flyttar blicken bort från dem och går förbi och de ropar efter en, kommer fram till en – eller som idag då de tvunget bara måste ge mig en jävla penna jag absolut inte vill ha eller behöver just då.
Jag är absolut inte ensam om att tycka uppsökande försäljning är jobbigt. Däremot kanske jag är lite udda som medvetet och högt säger att jag inte är intresserad och jag kan visst bli arg och upprörd på de här personerna som inte fattar att jag vill inte bli störd av dem. Jag skiter i vad folk säger. Jag vågar stå för mig själv där och jag har en rätt att säga min åsikt.
Vad är din åsikt kring uppsökande försäljning? Har du något särskilt knep, ignorerar du dem bara eller ringer du supporten och klagar? Berätta nedan om vad du tycker kring det här!

35 år och mitt i livet…

I fredags fyllde jag 35 år. Jag känner mig som vanligt och dagen var praktiskt taget nästan som vilken annan dag som helst. Den började lite dåligt dock för internet försvann igen. Vi har haft lite internetstrul här de senaste veckorna, men förhoppningsvis är det löst för evigt nu. Vi flyttar ju om någon månad ändå, så spela roll. Tills dess vill vi i alla fall ha internet som vanligt eftersom praktiskt taget allt vi gör här hemma behöver internet.

Efter lite snack med supporten i alla fall på födelsedagen, lite Game of Thrones tittande och samtal med min kära bror samt några timmars jobb så stack vi iväg till Köpenhamn. Mitt främsta mål var att äta churros eller belgiska våfflor, då såna grejer är svåra att hitta här i Sverige om det inte är någon särskild marknad någonstans. Ett stånd året om som säljer såna godsaker är inte standard i alla fall vad jag har märkt.

Blick över Köpenhamn. Tagen från Rundetåårn.

Det blev lite svårt att hitta såna ställen även i Danmark, men det berodde mer på att det var 7 mil kö till de ställena och vi ville inte trängas bland alla andra som hade samma inställning som mig – att de ville äta något friterat och ohälsosamt just denna dagen. Vi gick upp i Rundetåårn och kollade ut över hela köpenhamn, och Henrik visade mig var hans kontor ligger. Sen så gick vi på Ströget i solskenet, köpte lite dricka på en 7 eleven butik och sen bestämde vi att vi åker en stund till Emporia istället och handlar lite kläder och mat där istället. Dock innan vi åkte hem så blev det ett sista minuten köp av en croissant med chokladsmak, för nått onyttigt och friterat skulle jag bara ha. Jag vet att såna inte är friterade men det är fan nära nog så då fick det bli en sån. Sen tog vi tåget till Sverige igen, gick då på Emporia och av en slump så såg jag en bild på en belgisk våffla på ett av caféerna som finns där, så jag fick till sist min våffla ändå. Inte lika god som den vi åt för några månader sen då det var vintermarknad på Gustav Adolfs torg i Malmö, men good enough. Henrik köpte lite kläder, sen köpte vi amerikanskt godis och så handlade vi lite snabbt på ICA, sen åkte vi hem.

Belgisk våffla på ett café i Emporias köpcenter

Helgen gick förbi som vanligt. Under min födelsedag så räknade vi ut att vi promenerade i över 4 timmar totalt så hela helgen har mina ben varit mer än trötta så det blev att ta det lugnt.

Ja, det var väl den uppdateringen. Livet fortsätter som om inget har hänt, bara att jag nu har en ålder som är lättare att komma ihåg. Jag är 35 år.