Vegosnack och ännu mera tjat om nya lägenheten!

Idag var första arbetsdagen efter min fyra veckor långa semester. I det stora hela så känns det ok att börja jobba igen, men det är långt till nästa långa ledighet. Dock efter att ha arbetat första dagen i nya lägenheten så har jag ingen direkt ångest kring det. Jag har ändrat om hur skärmarna står på skrivbordet och datorn verkar fungera bra. Inom kort ska jag också börja stå en stund varje dag för att öka förbränningen, men när det börjar får vi se. Jag älskar lägenheten mer och mer i alla fall och är så glad över att vi valde att flytta hit. Men nog om det – nu till inläggets huvudfokus!

En liten hemlighet…

Jag har inte pratat så mycket om vegetariskt på sistone och det är faktiskt lite konstigt. Idag går jag nämligen ut med en liten nyhet som bara de närmsta vet än så länge. Jag är lakto-ovo vegetarian. Det har jag faktiskt varit sen 1 december 2016 och för mig är det en extrem milstolpe. Jag strävar, som de flesta vet efter att bli vegan. Hur lång tid det tar att bli det återstår att se, men detta är i alla fall en början. Hur det gick till kommer jag dock inte berätta, och det får ni leva med. Ni får istället glädjas åt att jag kommit en bra bit på vägen mot bättre hälsa. Bara för att jag gått ut med den här lilla hemligheten så betyder inte det att bloggen kommer förändras och enbart handla om vegetarisk mat, men det kommer förmodligen innebära att jag sakta men säkert skriver mer om varför det är ett sånt viktigt steg att ta och någon gång kommer jag säkert ha med lite recept också och andra tips gällande matlagning.

Betydelsen av en stämpel

Jag väljer att kalla mig själv för lakto-ovo vegetarian, för att det är viktigt för mig, men vad jag kallar mig, eller stämplar mig som spelar ju egentligen ingen roll. Huvudsaken är att jag äter vegetariskt! Då jag under de senaste 5 åren eller så läst på och lärt mig otroligt mycket om hälsa, genomgått diverse dieter och lidit av sjukdomar som aldrig förmodligen kommer försvinna så har detta varit viktigt för mig. Målet egentligen var väl att bli vegan över en natt, men så blir det alltså inte och det är helt ok. Så länge det också inte finns ännu bättre vegetabiliska alternativ som smakar och beter sig som det man är van vid så är jag relativt glad i att jag idag fortfarande äter ägg och mjölkprodukter. Jag gör detta, även om jag vet idag att det absolut inte tillför något positivt för min hälsa, för djuren eller klimatet. Vissa vill inte stämpla sig med vad de äter och det är helt ok. Den dagen jag blir vegan, eller även nu som vegetarian så tänker jag inte bli någon jobbig typ (eller leva upp till stereotypen i videon nedan):

Däremot är det viktigt tycker jag att informera och sprida vidare korrekt information om kost, då förvirringen bara blir värre och värre så vad ska man då tro?

Vego behöver inte betyda hälsosamt…

Att vara lakto-ovo vegetarian är enkelt som fan, i alla fall idag. I höstas  hade jag en spektakulär plan om att jag skulle bli värsta hemmafrun när vi flyttade tillbaka till Skåne och jag skulle bara laga massa nyttiga WFPB (Whole Foods Plant Based) mat, vilket då är växtbaserad mat lagat från grunden; grönsaker, frukt, baljväxter, stärkelse, nötter och frön och minimera intaget av processad mat och automatiskt gå ner alla mina 20 ish kilon jag länge velat bli av med. Vad hände? Jo, det är ju mjölk och ägg i praktiskt taget allt som kommer i ett paket, så att vara onyttig, fortsätta äta godis etc är skitlätt. Det enda jag behöver akta mig ifrån i stort sett är gelatin i godis (och i min omeprazol medicin – blä!) och fisk i färdiga såser. I övrigt så funkar det mesta. Resultatet? Jo, fortfarande 20-ish kilon som inte försvinner och tröttheten från helvetet är kvar som om inget har hänt och likadant består min eviga fibrovärk. Det är skitlätt som lakto-ovo vegetarian att fortfarande få i sig 8 gram fibrer om dagen, precis som innan, istället för det minimala rekommenderade intaget på 25 gram, så där har inget förändrats. Frysen är proppfull med oumph, quorn, veggie pizzor och lite andra färdiga märken för att förenkla vardagen. Det är gott som fan och en stor brist på grönsaker finns absolut där. När jag skrev för någon månad sen att jag äter en grönsak i halvåret så stämmer det rätt bra, faktiskt. Men jag klagar inte så mycket längre. Maten vi äter är supergod och det är verkligen enkelt och lätt att äta och leva så här. Jag tror dock att tids nog så kommer vi äta mer mat lagat från grunden. Vi ska bara orka komma dit och göra det också. Det gäller att hitta bra recept som inte tar 100 år att laga. Ingen av oss vill stå och hacka grönsaker 3 timmar om dagen (och frysta grönsaker är lite vattniga), som det ibland känns att man gör när man testar nya recept, och många nya recept smakar ofta blä så det är fortfarande lite komplicerat när man vill vara nyttig och hälsosam.

En liten önskan…

Nu när jag gått ut med detta så skulle jag uppskattas om frågor kring mitt val av kost inte blir en ”big deal”, även om det är en stor milstolpe för mig. Vill du veta mer om mitt val, fråga mig då när vi träffas så kan jag berätta.

Vad händer nu?

Medan du hämtar dig från denna lilla ”chocken” eller nyheten – vad du nu väljer att kalla det så tycker jag du ska kolla in ett gäng dokumentärer på Netflix, såsom What the Health, Cowspiracy, Forks over Knives, Food choices med flera, läsa ett par bra bloggar om vegetarisk(bara att googla) mat och absolut kolla in vegopodden. Idag har jag plöjt igenom tre avsnitt, den ena om Unbakery och den andra från bloggaren på Jävligt gott. Den tredje var en intervju med Therese Lindgren som är Sveriges största stjärna på YouTube (vad jag vet). Det finns ett antal skitbra kanaler på YouTube som också säger bra saker om veganism och annat i vegostil. Vegan i Sverige är en(dock lite för mycket hemska bilder på hur illa djur behandlas, men lärorik) och en annan stor favorit är Mic the Vegan(baserat på riktig forskning) samt Healthy Crazy Cool som lär dig att det finns hälsosamma fettkällor som är vegetabiliska. De två senare är på Engelska, men lätta att förstå. Den enda kanalen jag INTE (verkligen inte) rekommenderar är Unnatural Vegan. Hennes kanal är full av skit, totalt struntprat och inte ens baserad på riktig forskning. Lita inte på vad hon säger! Det enda positiva jag har att säga om henne är att hon är förmodligen en av de snällare personerna mot icke-veganer, då hon inte dömer dem, men hon sprider massvis av felaktig information om vad som är hälsosamt! Många andra YouTube kanaler är duktiga på att ”debunka” det hon säger. Hon är inte särskilt omtyckt i alla fall med all rätt, då hon är så negativ och har fel med typ allt hon säger.

Så, gå och lev ett vego-liv du med!

Kan en Grand Danois vara vegan?

Det här inlägget skriver jag med yttersta tveksamhet, men jag känner ändå att ni som är intresserade av att skaffa er en Grand Danois, eller lära er mer om foder för hundar bör även känna till denna aspekten i djungeln av foder som börjat öka rejält på sistone. Jag kommer länka till sidor som skriver mer om detta och många YouTube klipp, och jag kommer skriva ner mina egna åsikter om det här. Kom ihåg dock att jag är inte någon expert på varken foder, Grand Danois eller hundar i övrigt. Jag vill bara alla hundars bästa och foder är en mycket viktig del i det hela.

Fortsätt läsa ”Kan en Grand Danois vara vegan?”

Kort dokumentär om dominansmyten gällande hundträning

Igår så hittade jag av en ren slump en dokumentär om dominansmyten. Den var väldigt bra, men jag tyckte det var synd att den var så kort. Kanske finns den i flera delar? I videon får vi träffa ett flertal kända hundtränare i USA där alla utom en tränare kommit ifrån att träna ”som man gjorde förr”, med dominans och negativ förstärkning samt bestraffning som träningsmetod. Idag tränar dem alla (förutom 1 person) med enbart positiv förstärkning och dem får mycket bättre resultat, samt mer välmående hundar och en bättre relation med dem. Titta gärna på den och sprid den vidare. Den spelades in 2012. Min tolkning till varför bara en av tränarna använder Cesar Millans metoder beror väl på att de vill få flera synsätt av hundträning samt argument till varför man skall använda en viss metod för att träna sina hundar.

I filmen nämns bland annat att sen Cesar Millan kom på TV, så har hundträningen i världen kastats tillbaka ca 50 år och det är något som dessa hundtränare vill ändra på – och jag med för den delen. Jag har förklarat tidigare varför jag inte gillar CM’s metoder längre och jag blir ledsen och upprörd när jag tänker tillbaka på hur dåligt jag själv har behandlat hundar, men även när jag ser personer idag behandla sina djur illa genom att träna dem med negativa metoder som inte behövs och som dessutom gör jobbet svårare. För att spoila lite så kan jag säga att jag gillar den sista meningen som sägs i dokumentären, vilket ingår i min egna filosofi är:

Att ha hund ska vara roligt och inte ett ”jobb”.

Det jag menar med det är att hundträning, samt livet med hund ska vara lätt, roligt och undervisande hela tiden. Det ska inte vara frustrerande, tidskrävande (på fel sätt) eller riktigt jobbigt, att du ångrar att du skaffar din hund. Jag har själv suttit i den situationen tidigare, och det är inget jag vill vara med om igen. Jag är 100% övertygad att med rätt balans mellan en köttbaserad diet (aka så lite kolhydrater som möjligt) tillsammans med rätt mängd motion för din hund (oavsett ras) och rätt träningsmetod så kan man få en sådan önskedröm att livet med hund blir positivt istället för jobbigt och frustrerande.

Utan att vara totalt utbildad gällande hundar så är det i alla fall min åsikt och en gissning. Sätter man hunden i en situation där den inte kan göra annat än lära sig snabbt, så blir det också lättare för bägge parter. Jag bara hoppas att det blir så när jag väl själv blir hundägare igen. I alla fall – åter till dokumentären!

Filmen lades nyligen ut för att hedra Sophia Yin, som tydligen gick bort precis. Detta är något jag totalt missat, och jag följer henne på Facebook bland annat. Mycket tragiskt att hon gått bort. Jag vet inget om hennes dödsorsak, bara att det var mycket oväntat.

Vad är dina åsikter om dominansmyten, Cesar Millan och dina erfarenheter med att träna hundar? Vilken metod föredrar du? Berätta gärna genom att lämna en kommentar här på bloggen. Har du dock problem med att kommentera (får felmeddelanden etc) så skriv en kommentar på Facebook eller G+ och beskriv vad du har fått för problem så ska jag försöka åtgärda problemet.

Att kommuner slösar skattepengar är ingen direkt hemlighet, eller?

Jag har nu sett dokumentären om skattepengar, som jag delade med mig utav i förra inlägget. En sammanfattning är att den var uselt gjord och jag lärde mig inte något nytt direkt. Alla som har delat den har sagt att den var jättebra, men det var mycket jag störde mig på.

Jag ger dokumentären om slöseri av skattepengar tummen ner.
Jag ger dokumentären om slöseri av skattepengar tummen ner.

För det första. Introt fick mig att må illa, men jag tänker inte säga varför. Det får ni lista ut själva. Det andra var att jag störde mig på alla jobbiga scener när han var utklädd till clown och lekte på en scen. Han kunde liksom ha presenterat de sakerna på ett bättre sätt. Det tredje  var kameran. Det var jävligt bra bildkvalité, men kameran höll ständigt på att zooma in och ut på vissa som han intervjuade och jag kunde knappt fokusera då bilden blev suddig hela tiden, eller att det var skakigt. Visst, jag själv suger på att spela in saker och redigera dem, men ändå. Dåligt gjort var det för att vara en dokumentär.

Å andra sidan så är det ingen direkt hemlighet att kommuner och tjänstemän slösar bort våra skattepengar på skit som inte behövs, eller att byggen av olika slag ofta kostar mer än vad det var tänkt. Att slösa närmare 260 000 kr på ballonger och annat på en fest är däremot lite väl galet. Hur kan ballonger kosta så mycket? Någon som vet?

Jag tyckte i alla fall inte att den var särskilt sevärd, men ändå. Vad tyckte du?