Inget SSL, inget WordPress bloggande?

Jag älskar WordPress. Det är ingen hemlighet. Jag har bloggat här av och till sen jag började blogga via webbhotell i början av 2009 och sen 2014 bestämde jag mig på riktigt att jag aldrig igen skulle byta plattform att blogga på och det har hållit i sig i nästan 3 år nu. I juli är det 3 år i alla fall.

Bli inte rädda nu, eller arga. Jag kommer fortsätta blogga på WordPress. Det finns liksom ingen annan bloggplattform jag älskar så mycket som WP. Denna plattform har liksom allt och lite till som jag efterfrågar. Dock finns det ett problem vilket innebär att snart så kommer jag behöva göra en sak jag verkligen inte vill göra. Jag behöver byta Webbhotell.

Jag är lite smått förvirrad och vet inte riktigt hur jag hamnade i den här situationen, men förhoppningsvis blir det bra.

När jag först började blogga och skapade min första hemsida, köpte jag domänen greatdanemaniac.com från webbhotellet Crystone. Jag visste då absolut ingenting om något gällande domäner, bloggande etc och jag gjorde tusentals misstag. Jag har råkat radera mina huvudbloggar ett X antal gånger, jag har raderat viktiga blogginlägg som jag aldrig kommer få tillbaka, orsakat en otroligt massa php fel (eller vad det nu kallas för) och gjort bloggarna mina totalt oåtkomliga utan att veta varför. Jag har testat multisite, lokala installationer på min egna dator, separata WP installationer, hundratals olika plugins och jag har spenderat större delen av min fritid med att köra copy paste och googla på små sketna lösningar på att få till småsaker såsom jag vill utan att ofta lyckas. Oavsett vilket så har jag haft skitkul och jag vill verkligen fortsätta med allt det här.

Idag, och sen sommaren 2014 har jag varit nöjd kund hos Binero. Jag har betalat 79 kr per månad för själva webbhotellet, använt en bråkdel av utrymmet (ca 400 MB av 100GB) och ännu mindre i trafik. Jag har ingen populär blogg, men förhoppningen är att när jag äntligen blir GD ägare så hoppas jag att mitt generella läsarantal ska gå från ca 30 per inlägg till kanske 3-400. Man kan alltid hoppas.

För ca en vecka sen upptäckte jag att min blogg, när jag loggar in, inte är skyddad av SSL. Innan har den varit det, eller så har min webbläsare lurat mig. Detta är ett problem. Jag är ändå väldigt skyddad. Jag har ett bra lösenord och mina WP installationer har den senaste php versionen, nästan inga plugins installerade och alltid den senaste WP versionen. Jag loggar praktiskt taget alltid in på bloggen hemma via min stationära dator och aldrig via publika nätverk när jag väl är på resande fot. Än så länge har jag inte blivit hackad och det är dels ren tur men också kanske lite skicklighet.

Dock, eftersom SSL kostar 99 kr hos Binero så har jag tagit beslutet att byta webbhotell. Binero ska dock införa gratis SSL med Let’s Encrypt senare under 2017, men eftersom de inte vet när detta blir av så orkar jag inte riskera eller vänta på att det implenteras så jag har tagit beslutet att leta upp ett nytt webbhotell och jag har hittat var jag ska ta vägen.

Det blir till Inleed. Ett komplett webbhotell jag aldrig hört talats om, men de är grymt billiga och kunderna har bara positivt att säga om dem. När detta blir av återstår att se, men det är något jag ska undersöka i alla fall snarast möjligt. Under den tiden blir det svårt att komma åt mina bloggar på vanligt vis, men förhoppningsvis när transfern/ompekningen väl har börjat så hoppas jag på att det går på mindre än utlovade 48 timmar.

Nu ska jag bara se till att förbereda allt och jag hoppas att det nya webbhotellet kommer fungera bra. Framförallt kommer det innebära en rejäl besparing i pengar. Istället för att lägga runt tusen kronor om året inklusive mina domäner, blir det istället ett par ynka hundralappar. Det känns också lite bättre.

Några mindre mirakel har hänt denna veckan…

Med allt mitt tjat de senaste månaderna om vikt, mobilhetsen och problem att hitta byxor så verkar det som om att från och med nu är dessa problemen lösta och förhoppningsvis för evigt. D.v.s nu kan det bara vända och bli bättre.

Sen i torsdags så har jag varit mer aktiv. Minst två timmar med motion har jag fått per dag, vilket har resulterat i tröttheten från helvetet. I torsdags var jag i Växjö över dagen, i Fredags åkte jag till Lund + att jag gjorde massa annat jag inte kommer ihåg, i lördags hyrde vi bil och köpte massa nya tekniska prylar. I Söndags åkte vi till Klippan för att fira Henriks ena bror och igår vankades det läkarbesök samt ett påtvingat spontanbesök till det lokala köpcentret.

Jag är segare än kola just nu och har varit det sen ungefär i lördags, men det som det här inlägget ska handla om är vad som skedde igår men även lite idag. Igår, när jag var tvungen att besöka köpcentret igen så fick jag och Henrik ett ryck när det gällde mina problem med mina byxor. Den modell jag på sistone köpt på H&M, som för övrigt har suttit skitbra och varit bekväma så har jag ju haft ett problem att de pyttesmå fickorna + min phablet till telefon har orsakat hål i fickorna. De senaste byxorna av den modellen (L.O.G.G. chinos för 249 kr) har dock gått sönder så pass mycket att jag var kanske timmar ifrån att mobilen skulle åka igenom fickan och hamna på marken p.g.a materialet. Det var hål i botten på fickan, på sidan (där det vanligtvis har börjat) samt genom byxorna där kanten på mobilen orsakat dels ett hål men även en förslitning. Även fickan på andra sidan där jag har min plånbok började bli sliten, och dessa byxor har jag haft i ca 2 månader.

I alla fall. Vi gick till Dressmann och där skedde miraklet. Med deras nya miljövänliga byxor som för tillfället marknadsförs starkt så visade det sig att deras svarta modell passar mig och min (feta) röv perfekt! Fickorna är också så pass stora att mobilen får plats! Det var så underbart att sätta på sig dem och få plats med allt och samtidigt kunna sitta och böja sig utan att  man ens känner vad man har i fickorna. Jag köpte två stycken svarta, men jag prövade även ett par ljusblåa och ett par gråa. De ljusblåa satt någorlunda bra, men de var alldeles för tighta. De gråa var nästan bekvämast, men de var lite för pösiga där fram så det såg inte så bra ut.

I förra veckan beställde jag även ett par byxor från Bonprix.se och till min förvånad så kom de faktiskt hem i brevlådan. Annars blir typ inget i postväg levererat hit, utan större paket måste alltid hämtas på posten, vilket jag hade räknat med. Dessa byxor satt också riktigt bra, med stora fickor där mobilen också får plats utan problem. Det var underbart det också och riktigt skönt är det att jag slapp hämta dem på posten.

Efter helgens aktiviteter och min totala trötthet samt turen som gjorde att jag slapp hämta ut byxorna på posten så beställde vi hem mat via mat.se så nu behöver vi inte handla mat på flera dagar. Detta gör att jag kan slippa lämna lägenheten på ett par dagar, för nu måste jag verkligen vila!

Jag är i alla fall glad över att jag har hittat byxor och jag hoppas det kommer fungera. Nu är bara nästa steg att försöka gå ner lite i vikt, sakta men säkert i en takt och metod som fungerar. Jag har börjat äta havregrynsgröt till frukost som ett steg i rätt riktning och när jag behöver ett mellanmål så blir det ofta en skål med grönsaker, typ blomkål eller brysselkål som jag värmer i mikron. Jag ska också börja göra storkok av linsgrytor som jag kan börja ta till lunch, men det har inte riktigt blivit av ännu. Middagen brukar vara någorlunda nyttig med. Det stora problemet är att sluta med onyttigt. Köpa hem chips, godis etc men tids nog ska det bättras på det med. Vi har redan blivit bättre på det och sparar det mesta onyttiga till helgen. På sistone, efter att jag varit förkyld så har jag varit relativt dålig på att äta med. Missförstå mig rätt nu. Jag har ätit, jag har bara inte varit hungrig och när jag väl har ätit så blir jag mätt på väldigt lite. Det i sig har också lett till att när jag väl ätit onyttigt så äter jag heller inte lika mycket av det, för jag är inte hungrig eller sugen. Om det håller i sig återstår att se, men glad är jag i alla fall över alla små framsteg som görs.

Och förbannat skönt känns det att jag har byxor och dessutom herrbyxor som passar mig!

Nya byxor beställda med hopp om framtiden…

Har precis genomfört en beställning av ett par cargobyxor i damstorlek som jag hoppas kommer sitta absolut perfekt. Främst hoppas jag på att fickorna inte heller kommer vara för små så min phablet till telefon får plats utan att fickorna går sönder. Ett evigt tjat, jag vet men någon gång måste man ju göra något åt det.

Ett par svarta cargobyxor i storlek 42 är beställda.

Jag beställde dem från Bonprix. Har aldrig beställt därifrån tidigare och jag hittade dessa av en ren och skär slump. Det började med att jag fick lite inspiration från filmen La La Land som vi såg på bio i förra veckan. Det var en tjej där som hade ett par riktigt blåa byxor och det tyckte jag var snyggt. Faktum är att många där var väldigt färgglatt klädda så jag gjorde en Google sökning för några dagar sen på färgglatt mode och hittade in till sist på Bonprix.se. Där kan man sortera på färg och det finns kläder i alla möjliga typer och färger så det är skoj. Jag får se om jag någon gång skulle få för mig att beställa ett par rosa, gröna eller kanske blåa byxor. Först ska jag gå ner i vikt så jag trivs bättre med mig själv. Innan dess tycker jag inte det är lönt, plus att jag redan har lite för mycket kläder redan. I alla fall när det gäller t-shirts. Just nu sitter majoriteten av dem inte lika bra längre men så blir det när man helt poff från ingenstans ökar med 10+ cm på varje ställe och vägrar köpa tighta damkläder. Min förhoppning är ju att jag snart ska börja gå ner, men det krävs ju också lite mer från min sida.

Första steget är i alla fall att försöka få i mig så mycket fibrer jag bara kan, minska ner på allt onödigt onyttigt och när jag orkar ska jag försöka motionera. Vårvärmen är på väg och jag hoppas den är här för att stanna. Ju bättre väder, desto lättare är det att faktiskt vilja gå ut. Det viktigaste är dock kostförändringarna och jag gör vad jag kan med det. Allt får liksom ta den tid det tar. Jag är lat och jävligt bekväm och onyttiga saker är för gott. Och fan vad jag tjatar – jag vet! Bleh.

Känslorna är i vågor, men förmodligen blir det bättre snart.

Jag har under de senaste veckorna, om inte månaderna känt mig lite sådär. De självklara anledningarna har jag nämnt förut, men på ett annat plan så har det förmodligen påverkat mig mer än vad man tror och de senaste två veckorna eller så har jag mått rätt pissigt. Och egentligen helt utan anledning. Vad det faktiskt beror på vet jag inte. Jag kan kalla det ”livet”.

Livet går ju liksom i vågor, och precis som de flesta människor har jag mått dåligt i perioder. Sist jag mådde så som jag känt mig på sistone var innan jag och Henrik blev ihop, så det här är en udda känsla. De två, tre officiella problemen (vikten och vilken jävla mobil som blir min nästa) jag upplever idag, känns i mitt huvud som flera miljoner olika sorters problem, vilket absolut inte är fallet. Jag är komplett medveten om att jag känner så här utan anledning och det är förmodligen just det som är problemet. Jag mår ”dåligt” utan att veta exakt varför och det stör mig rätt rejält. Och officiellt skyller jag på dessa två, eller tre problemen.

Inget särskilt har hänt på sistone. Ok, jo, vi flyttade ju men det är ju bara positivt i sig. Jobbet går bra, även om det går lite trögare just nu, men efter veckans omständigheter och väl givande samtal med familjen så har jag fått ny luft under vingarna och jag planerar (om jag orkar) att komma ifatt med allt och sakta men säkert se till att jag ska sluta obsessa över dessa små skitproblem jag har. Grejen är liksom att om jag bara väntar, så löser det sig. Om några månader har jag en ny mobiltelefon. Fortsätter jag att försöka äta bättre (mer fibrer,  mindre onyttigt) och sedan röra mig mer kommer jag förmodligen gå ner i vikt och kläderna kommer återigen sitta lite bättre. Jag behöver alltså bara vänta och sen är det ordnat. Det är väl mer att bara sitta och vänta och om inget händer som har gjort att känslorna kommit igång på allvar, för vad jag tänker, hoppas och tror på är oftast totalt tvärtom jämföres med vad som händer i det verkliga livet.

Det löser sig. Jag ska bara orka vänta till skiten faktiskt passerat och mina tillfälliga problem är borta. Frågan är bara hur fan man står ut tills att det är gjort. Nåja, jag överlever. Jag har gjort det hittills så…

 

Intresseklubben antecknar! | Nästan två år senare är problemet med fula länkar på Google+ inte löst…

Jag håller allvarligt på att få fnatt. På senare tid har jag bloggat mer ofta, nästan varje dag eller åtminstone flera gånger i veckan sen vi flyttade. Det är kul och det behövs tycker jag. Det bästa är när jag har en ny tanke att skriva ner varje dag. Det gör det hela liksom roligare. Dock så finns ett problem som gör att jag håller fan på att bli helt tokig.

Google+ är ett av mina favoritnätverk gällande sociala medier. Fast på senare år så har det gått och blivit dötrist. Interaktionen med läsare, eller bara rent allmänt är ”totalt piss”, så jag har sen många månader tillbaka aktivt slutat posta grejer där. Det är liksom inte lönt. En bråkdel av mina läsare kommer från det nätverket och det är tråkigt. Dock har jag slutat bry mig för längesen om läsare och allt sånt. Det är bara tråkigt att folk inte håller kontakt på samma sätt som förr. Det var ett rätt tight nätverk men allteftersom så dog det mesta ut och folk var tvungna att jobba eller hålla på med annat som inte är lika viktigt som att vara social på nätet. Jag ska dock inte klaga för mycket, för även jag själv interagerar inte på samma sätt som förr där heller. Jag plussar inte inlägg lika ofta och jag kommenterar inte heller så ofta. Det går dock i perioder men jag är fullt medveten om mina egna handlingar där.

Jag ska dock tillägga att jag sen några veckor tillbaka då jag börjat blogga lite oftare så har jag börjat skicka mina inlägg till både min G+ sida för bloggen samt till min profil. Detta är till av två skäl – dels för att kolla om jag får fler läsare från Google+ till min blogg och dels för att se ifall länkarna behandlas annorlunda när de delas. Till det första inläggen eller två så stämde det med länkarna i alla fall, men antalet läsare har inte direkt förändrats, vilket var väntat.

Det här med fula länkar driver mig till vansinne. På sistone så verkar det som om att oavsett om jag har en bild i mitt inlägg, eller en logotype (som en slags grundläggande och återkommande bild som ska användas ifall ingen annan bild går att hitta), så skiter Google+ att rendera bilden och istället är jag lämnad med en ful länk. Som vanligt är detta också något jag ser för många, många andra som delar länkar ifrån blogginlägg. Det är alltså ett återkommande problem men som vanligt är det bara lilla jag som bryr sig.

Däremot har jag tröttnat på att byta ut inläggen när detta händer för jag orkar inte. Det är för mycket som pågår i mitt lilla huvud numera att jag kan bara inte hantera allting. Det är tusen småsaker som bara driver mig till vansinne. Det mesta har jag skrivit om, så ni som läser min blogg och har läst det jag skrivit senaste halvåret eller så borde förstå vad jag syftar på. Om inte kan jag snabbt nämna att det gäller strulet med att hitta en ny mobiltelefon, för små fickor på byxor, min vikt, störiga personer som inte har något vett i skallen och så det här nudå med asfula länkar på Google+ som får mig att ruttna totalt på allting.

Det här inlägget tänker jag för övrigt dela manuellt till Google+, för jag håller på att testa en grej som jag hoppas funkar. Gör det inte det, ja då är det ajöss med lite mer aktivitet från mig till det nätverket. Tror inte någon saknar mig där ändå…