Saker och ting börjar se lite ljusare ut.

När jag skrev mitt förra inlägg var jag nästan på gränsen till desperation. Sen dess har saker och ting blivit bättre. Jag känner mig dels inte lika ensam längre och det beror på flera olika saker. Sen har jag också släppt min besatthet kring iOS och Apple produkter rent generellt, vilket känns jätteskönt. Jag ska berätta varför nu och jag har ingen aning om hur länge jag babblar på.

Närbild på senaste sushin jag har ätit. Supergott! Taget med min Lenovo P2

Ensamhet – no more?

Orsaken till varför jag känner mig mindre ensam för närvarande är för att jag sen senaste inlägget har hittat på lite mer saker att göra. Jag har träffat en av mina kompisar, som också är frisör och ätit sushi med henne två gånger samt att jag också klippte mig häromaden hos henne. Dock bara en toppklippning så inget särskilt, men jag saknar verkligen att ha rosa hår och möjligheten till att ha andra roliga färger. Vi får se vad framtiden vill när det gäller mitt hår. Framöver vankas det också lite roligare saker och lite mer händelser så det är kul. Vilka de är kommer jag berätta om i efterhand senare. Om jag kommer ihåg att blogga om dem d.v.s.

Ingen mer besatthet kring Apple

Gällande iOS och Apple så försvann i stort sett alla besatthetstankar och idéer för någon dryg vecka sen. Samma dag som jag skrev ett väldigt irriterande inlägg på min engelska blogg så löste det sig. Min älskling hade läst det och blivit lite förvirrad av vad som stod och när jag hade förklarat att jag först inte var intresserad av en mobil med fysiskt tangentbord, men sen blev det och var glad över min födelsedagspresent så sa han att jag får låna hans gamla mobil han köpte i våras som en tillfällig mobil. Det är en Lenovo P2. En jättebillig, helt ok Android med 5100 mAh batteri, och det var därför min älskling köpte den. I mitt senaste blogginlägg på min engelska blogg förklarar jag lite mer om allting, så gå och läs det nu! Jag är i alla fall jättenöjd med den, men jag är grymt sugen på att skaffa mig en OnePlus telefon som nästa mobil. Det känns som om att den har allt jag har letat efter! När jag köper den återstår att se, för samma dilemma är kvar och det är att jag måste spara mina pengar och lägga så mycket jag kan på lägenheten istället de kommande åren. Därför får förmodligen en ny mobil, även om det är en billigare Android vänta. Och en tredje telefon på ett år får jag inte i present av min älskade älskling, så det är inte lönt att hoppas på att man får en OnePlus 5T i julklapp direkt.

Lite bättre hälsa, eller kanske en total inbillning?

I drygt två veckor eller något så har jag börjat ta extra vitamintillskott. Detta är för att personer runtomkring mig har tjatat och gnatat på mig att jag borde göra det och till sist har jag alltså börjat testa. Och jag är mycket skeptisk! Det jag har börjat ta är:

  • D-vitamin, extra stark dos
  • B12, särskild sort som gör att upptaget säkerställs mer
  • MSM och C vitamin ( i en och samma tablett)

Utöver detta så tar jag även min vanliga medicin vilket är Omeprazol för min Reflux sjukdom. Det är för övrigt asjobbigt med alla de här tabletterna. Jag hatar det. Jag känner mig som värsta knarkaren och än så länge har jag inte märkt någon direkt skillnad. I alla fall inget som jag upplever är nytt. Det enda som kanske kan nämnas att jag har haft för jävla ont i mina muskler på sistone. Varje kväll, och även på dagarna känns det som om jag ska dö, för all ork bara totalt försvinner från mig och det är svårt att gå, röra sig eller ens bara leva. Ok, kanske lite överdrivet men jag försöker få fram ett budskap här eller nått. Make a point. Vad det nu heter på svenska. Det är i alla fall tillfälligt bättre och det är skönt.

Värken jag har haft är dock inget konstigt. Det enda konstiga med det är att det har varat oerhört länge. Säkert en vecka, vilket är ovanligt. Oftast får jag sån värk efter att en stor grej har blivit överstökad. Men då brukar jag ha ont i typ en dag. Inte en vecka eller hur länge det nu har gått.

Första veckan jag tog tabletterna kände jag mig lite piggare än vanligt, men det gör jag inte nu och har inte gjort på typ nån vecka, så jag är väldigt skeptisk till att dessa extra pillren ska hjälpa mig att ha mindre värk, bli piggare och må allmänt bättre så jag orkar mer. Jag tror mer på att det är viktigare att äta bättre samt att ständigt försöka hålla sig motiverad. Typ istället för att käka massa piller så vill jag hellre stadigt äta en fiberrik kost sprängfylld med grönsaker och nyttig spenat eller nått i den stilen. Det tror jag är viktigare än något annat.

Jaja, tiden får avgöra hur man mår och om vitaminerna hjälper så fine. Då fortsätter jag med dem, men om jag om 3 månader inte märker någon direkt skillnad på mitt välmående så är det experimentet officiellt över. Enda jag tänker fortsätta med i så fall är B12, men i så fall kommer jag ta det i annan form och mer sällan, för man behöver inte ta det dagligen vad jag vet. Tidspressen är ju att varje burk med tabletter varar i ca 3-4 månader om jag fortsätter ta dem dagligen och i dagsläget så tror jag absolut inte att det kommer göra någon skillnad alls för mitt välmående. Eller för min fibromyalgi.

Som sagt. Jag är skeptisk.

Fördelar vs. nackdelar och lite om #MeToo kampanjen…

Ok, det här blir det tredje inlägget i serien om Apple och iOS etc. Och på slutet blir det lite egoistiskt och ologiskt snack om #MeToo kampanjen som för närvarande driver mig till vansinne.

Något annat som driver mig till vansinne är att min lilla smått galna besatthet av Apples produkter fortfarande inte släppt. Om något har det blivit värre. Och detta egentligen utan anledning, eller vad man ska säga. Jag står fast vid det jag sagt tidigare. De är svindyra, i dagsläget onödiga och jag borde fokusera på bättre saker, men min hjärna vägrar släppa det här.

Det har nu spridit sig till att jag till och med kollat på YouTube videos kring skillnaderna mellan MacOS och Windows, och kollat på videos om hur en Macbook funkar etc. Helt jävla galet om jag får säga det själv. Paddan här hemma har blivit en ny uppskattad leksak, där jag dagligen upptäcker små, små fördelar med iOS som jag absolut inte trodde skulle finnas. Den största är röstinspelningen, där jag kan prata välartikulerad skånska av Malmöitisk sort med den och den förstår vad jag säger. Jag kan också skriva in särskilda tecken såsom punkter, utropstecken och frågetecken. Det tycker jag är fantastiskt. Inte ens min dator kan göra detta! Och android kan, men den kan inte de där särskilda tecknen vilket gör det smått meningslöst.

Fördelar med iOS över android är:

  • Röstinspelning som funkar med skånska och skiljetecken.
  • Hela familjen har en iFåne, med delade album där jag också kan se och vara med och dela via paddan (än så länge). Google Photos finns, men familjen har inte använt sig av detta alls, och funktionaliteten är heller inte lika bra.
  • Paddan, även om den är seg, har aldrig kraschat eller agerat konstigt. Min Blackberry är däremot strulpelle deluxe, då den skriver konstigt ibland, ändrar styrka på skärmen helt i onödan, laggar och har sig och är allmänt jobbig till och från. Fysiska tangentbordet hjälper heller inte mot mina känsliga fingertoppar som ibland och oftare på sistone har gjort ont.
  • Hade man hamnat in i hela Apples ekosystem så verkar det mer än smidigt. Att dela filer mellan sina prylar går jättebra och låter extremt lockande inför framtiden. Exempelvis tänker jag på när jag har en GD, en aktiv eller flera YouTube kanaler där jag filmat med en iPhone, som jag sen redigerar på en Mac dator och sen laddar upp till YouTube. Som det funkar idag så är det relativt smidigt, så jag klagar inte ännu, men ibland tar det 100 år innan fotona och filmklippen hamnar i Google Photos på lokala datorn och 4k filmerna jag spelat in blir bara i 1080p vilket inte är lika bra.
  • iOS är enkelt, och lätt att lära sig, men jag tycker fortfarande på ett sätt att det är för simpelt. Vilket också gör det krångligt.
  • Appar rent generellt funkar oftast supersmidigt på iOS, vilket de sällan gör på Android.

Fördelar med Android över iOS är:

  • Valfrihet. Lägga appar var du vill, det är lätt att byta bakgrundsbilder och lägga in nya ringsignaler etc.
  • Det går att komma åt alla filer på telefonen. Det funkar inte på iOS, men varför bryr man sig om det? Behövs det verkligen för en privatperson?
  • Man kan öppna upp filer i valfria applikationer. iOS öppnar Safari över Chrome bland annat. Jag har även hört rykten att det inte går att öppna någon fil i valfritt program i iOS, men jag har inte testat det själv.
  • Billigare telefoner som funkar någorlunda ok med tanke på sitt pris? Denna går väl att diskutera. Alla androids jag har haft har strulat på ett eller annat sätt och laggat mycket. Det gjorde väl kanske min iPhone 3GS jag hade för 100 år sen med, men det var väl mer att det inte gick att skriva och den var totalt överhypad eller nått för mig just då.

Just nu känns det rent allmänt i alla fall som om att gapet minskat rejält och idag, i min supersnabba hjärna som kan bestämma saker över en handvändning så är jag lite smått lockad av iOS och apples produkter. Dock står jag som sagt kvar vid allt jag sagt tidigare. Det är för dyrt, förmodligen överpriser och inte värt sina pengar, och jag har inte råd eller lust med abonnemang. Min stationära dator här hemma är jag supernöjd med och den vill jag nödvändigtvis inte byta ut, och min strulpelle till mobil får jag behålla nått år till minst innan jag kanske har råd att byta ut den.

Skulle man däremot bli miljonär så antar jag att jag inte skulle ha några problem med att byta över hela systemet till Apple…

Och sen för att sammanfatta tror jag mina besatta tankar beror på att jag inte kan sluta tänka på att jag vill utbilda mig inom programmering och många idag väljer att gå över till Apple för att kunna göra detta på bästa sätt, även om det inte alltid är nödvändigt.

Så var det här med #metoo grejset…

Jag måste vara en väldigt ful och annorlunda kvinna egentligen. Fulheten går väl att diskutera. Att vara ful är ju individuellt och jag har fått höra det ofta när jag växte upp att jag var ful, och för min del var det liksom ok. Jag visste om att jag inte var snygg, men jag fick pojkvänner ändå och jag är inte oskuld längre. Många, miljontals kvinnor säger att de blivit utsatta för diverse grejer av män och jag ska inte förneka. Jag har också varit med om sånt. Men jag bryr mig liksom inte. Jag orkar inte, eller så är det för att jag tänker på det här idag på ett helt annat sätt än vad jag gjorde när dessa grejerna har hänt mig.

När jag var 14 år blev jag sexuellt utnyttjad i flera månader av en kille (också min dåvarande oseriösa pojkvän) som ”tvingade” mig flera gånger i veckan att suga av honom i trappuppgångar. Jag var liksom bara nyfiken på sex, men tyckte det var allmänt omständigt att vi aldrig gjorde nått snusk hemma hos honom istället. Det ledde till att jag fick epilepsi som var stressrelaterad. Men det fattade inte jag för många år senare och än idag så är jag inte arg eller upprörd över hans beteende. Han är en snuskpelle, inget snack om saken och sex är något han inte har ett filter för. Däremot så tänker jag heller inte skylla på alla män jag ser för hans beteende. Många gör så. Drar alla män över en kam. Jag gör inte det. Och det har inte påverkat mig negativt alls, även om jag fick epilepsi av det. Den är för övrigt borta och var tillfällig. Idag är jag fri från det.

När jag växte upp blev jag aldrig direkt utnyttjad av män. Jag var så ful och konstig säkert att de inte brydde sig om mig. Ingen tafsade på mig, ropade efter mig att de ville se mina tuttar etc eller hånglade upp mig mot en vägg. Nej, jag har i stort sett hela mitt liv blivit väldigt respekterad av män i övrigt. När jag inte blev mobbad så klart, men det är en annan historia. Det jag pratar om nu är av sexuell natur. Mobbing är inte det. Däremot har jag aldrig direkt blivit accepterad för den jag är under min uppväxt, men det är en helt annan historia.

De som gjort saker mot mig har jag i så fall varit väldigt nära vän med eller ihop med. De enda män som gjort alla dessa ”sakerna” som kvinnorna skriker sig hesa över med den här jävla hashtaggen, är utländska män som raggat på allt med två ben och tuttar när jag varit på utlandsresor med familjen. Alltså när vi varit typ i Turkiet och alla inkastare till restaurangen raggar till sig kvinnor för att de ska äta på deras restauranger. DÅ av alla gånger har de raggat på mig, vilket jag alltid tyckt varit konstigt, då det generellt aldrig har hänt innan. Män har ju som sagt alltid generellt låtit mig vara. Undantaget är om jag känner dem, då har man hört kommentarer men det har aldrig varit direkt jobbigt.

Enda gången som var jobbig var typ 2002, då en nära killkompis till mig då (som också raggar på allt och alltid är otrogen) ville ha sex med mig och jag inte ville. Han försökte och försökte och det var nära att han lyckades, men det sket sig. Jag var ihop med ett av mina skitdåliga ex då och i dagsläget är jag snarare tacksam för att den här grejen hände, för i och med det fick jag se min dåvarande pojkväns riktiga sida. Bara några veckor tidigare hade min pojkvän tvingat mig att sälja min valp, vilket jag ångrade och ångrar fortfarande som fan idag. När den här grejen hände så anklagade han mig för att vara otrogen och då gjorde han slut. Jag stod alltså utan hund och utan pojkvän. Jävla idiot, liksom.

Men jag är inte arg på nissen som försökte ha sex med mig. Eller våldta mig, hur man nu vill se på det. Jag tänkte fan se till att det inte skulle bli nån jävla våldtäkt minsann och det blev det inte heller, även om jag gick och sa det då till mina närmsta. Jag blev skitförbannad på hans beteende, han bad om ursäkt och sen var det inget mer med det. Däremot är jag idag fortfarande asförbannad på min dåvarande pojkvän som lämnade mig och sålde min hund! Fy fan vilket jävla as! Men jag skyller fortfarande inte på ”alla män”. Det är mitt jävla pucko till ex jag skyller på. Jag hatar honom. Fortfarande. Om det gör mig till en konstig och ologisk kvinna så får det vara så. Det är så jag resonerar. Deal with it!

Mina misstag jag har gjort kring hela #metoo grejen är att jag inte har brytt mig tillräckligt. Inget av de här sexuella händelserna har påverkat mig negativt. Jag vet självklart att det är ett ”problem” att män beter sig allmänt skit gentemot kvinnor, men vad beror det på? Ja det är just det jag i så fall hade velat prata om. Jag tvivlar nämligen starkt på att alla män i hela världen går omkring och beter sig som as mot kvinnor och inte kan hålla sin grej innanför kallingarna och jag är trött på allt det här kvinnor mot män tjafset. Det är väl ett problem, men jag står stolt och starkt utanför det här och sen får ni andra tycka vad fan ni vill.

Jag är väl för ful och annorlunda för att jag ska kunna bry mig om detta för min egen del. Eller nått. Jag vet inte.

Bajs.

Varför tänker jag på iPhone igen?

Jag är en Androidanvändare. Och där borde mitt inlägg egentligen sluta. Varför är jag främst en användare av Android jämföres med iOS? Jo, av många, många anledningar. Det är större valfrihet, jag kan ha olika ”stör inte mig” inställningar och inte en som ska stämma för varje dag, året ut, dygnet runt, bättre batteritid, snabbladdning utan extra kostnad med mera.

Ändå, varenda jävla år som det kommer en ny iPhone så blir jag lite smått besatt. Men jag tänker inte köpa en. De är ju svindyra! Åtminstone (och fortfarande) inte om jag inte tvingas till det i framtiden, eller om jag råkar få en helt gratis av någon (isf enbart 7 eller 8 plus för kamerans skull), eller jag får låna någon för att min nuvarande gått sönder etc. Jag gillar inte iOS. Det är för simpelt. Och även för krångligt på många andra olika sätt. Jag avskyr att alla appar ligger på hemskärmen, även om det numera går att skapa mappar. App store är krångligt och kräver konstant ett lösenord som aldrig är korrekt för att man ska kunna ladda hem något. Att generellt skriva in sitt lösenord verkar hellre aldrig funka, även om det är rätt lösenord och man typ kopierat det för att vara säker på att det är rätt. En av tusen gånger eller nått funkar det, resten är det bara blä och bajs – fyll i ditt lösenord igen. Jag blir galen på det! Det finns många fler anledningar till varför jag inte vill ha iPhone, så varför blir jag så nyfiken varje år? Dessutom gillar jag att vara ett svart får, då hela släkten använder iPhone och jag är den enda Android användaren… Vad jag vet i alla fall. Min familj använder iPhone, men jag är osäker om resten av släkten gör det.

Jag har ingen aning. Det enda jag genuint gillar med iPhone är kamerafunktionen som kom med iPhone 7 plus förra året. Jag är helt frälst i porträttläget, med suddig bakgrund. Det är så häftigt! En sån kamera vill jag också ha!

Foto på mig, taget med brorsans iPhone 7 plus på Malmöfestivalen 2017.

Dock har jag ingen jävla lust att betala 9000 kr för en telefon bara för att få en sån häftig kamera. Nä, då köper jag hellre en DSLR (digital systemkamera) och behåller min nuvarande Android telefon.

Sen igår så såg jag den här videon och då blev jag smått chockad. Är kameran verkligen så bra, även vid videoinspelning? I så fall så är det skithäftigt!

Det här ”suktandet” efter iPhone brukar avta efter att jag själv köper mig en ny mobil, vilket jag vanligtvis gör på hösten, men då Pixel inte kom till Sverige förra året och jag i våras köpte mig en Blackberry KeyOne, så är jag heller inte på jakt efter en ny telefon i dagsläget, även om fysiskt tangentbord är lite överskattat. Missförstå mig rätt. Det är skithärligt att i 99% av fallen stava rätt, men det tär på mina fingrar då jag måste trycka rätt hårt, så jag undviker gärna att skriva, blogga och chatta för mycket på den, så jag kunde egentligen likaväl vara utan fysiskt tangentbord. Och sen vet jag att stavning på iPhone verkligen suger. Det har, vad jag vet inte blivit särskilt bättre sen jag själv hade en 3GS för hundra år sen. Åtminstone inte markant, men det kanske kom lite ändringar nu med iOS 11, vad vet jag?

I alla fall. Om jag i framtiden faktiskt bli en utvecklare/programmerare av något slag så är det mycket möjligt att jag åtminstone måste sätta mig in i Apples produkter mer, även om jag kanske inte tvingas köpa en iPhone. Tills dess så tänker jag fortsätta titta på YouTube klipp och prata iPhone med kompisar och familj som har en, och glädjas åt att jag fortfarande är en Android användare. För det är jag glad över att jag är!

Äntligen har jag en ny mobiltelefon, med fysiskt tangentbord dessutom!

Idag fick jag min Blackberry Key One. Det blev födelsedagspresenten från älsklingen min. Vid 10 tiden dök DHL budet upp och jag spenderade ungefär 2-3 timmar med att fippla med telefonen, men utöver det har jag inte varit så besatt över den som jag trodde att jag skulle vara.

Ett kollage med bilder på min nya telefon som jag håller i handen.

Det är en väldigt udda känsla i alla fall att ha fysiskt tangentbord. Det har jag inte haft sen 2011 eller nått sånt. Efter år av smartphones utan fysiska knappar att skriva med så har man haft lite delade känslor angående hur viktigt det är med fysiskt tangentbord. I början var det inte alls viktigt, men i samband med att Key One blev officiell så hände något med min Nexus 6P. Den började skriva skitdåligt. Batteriet började suga balle eller nått. Telefonen gick från att vara praktiskt taget perfekt till att bli nästan lite jobbig och opålitlig, ungefär som om att den visste att man ville byta ut den. Samtidigt var man desperat över att ha en Nexus telefon, då Pixel telefonen inte kom officiellt till Sverige plus att den kostade skjortan. Till sist löste ju sig allt, i och med mitt byxproblem som fixade sig för ett par månader sen. Telefonen har man liksom bara fått leva fram tills nu och idag byttes den ut. Älsklingen köpte en Lenovo P2 för ett tag sen med 5000 MaH batteri, så för hans del är batteriproblemen över. Jag var också lite sugen, men eftersom min telefon ändå fungerade någorlunda bra så behöll jag den.

Det tog ett par timmar innan jag hittade rätt inställningar för tangentbordet. Fram tills dess kändes det nästan jobbigt att skriva på den, då man var tvungen att hålla in antingen A eller O för att få fram våra nordiska tecken för Å, Ä och Ö. När jag hittade inställningarna så kunde jag enkelt få fram hela biblioteket för svenska och nu förstår telefonen per automatik att skriver jag ”sa” så ändrar den till ”så” om jag pekar på det valda ordet som kommer upp. Det är mycket bättre. Jag ska dock påpeka att det här inlägget skrivs som vanligt via datorn och inte via mobilen, men jag skulle gissa att fler inlägg i framtiden kommer skrivas på telefonen.

Batteriet verkar vara mycket bra det också. Den hade 51% batteri när den kom, och det gick relativt snabbt ner till ca 30 ett par timmar senare, men då hade jag ju installerat över 100 applikationer som flyttades över från min gamla telefon samt att jag suttit i inställningarna titt som tätt. Jag spelade även en stund i ett spel som heter Toy Blast. Ett totalt komplett galet och asjobbigt spel som är elakt som fan, men också otroligt beroendeframkallande. Jag kan inte sluta spela det trots att det suger. Jag har skrivit en recension om det spelet på min engelska blogg. Du hittar inlägget här. Varning dock för mycket svordomar!

När jag spelat det på min Nexus 6P så drar telefonen batteri som fan. Spelar jag typ mer än två gånger, vilket jag ofta gör så måste jag ladda mobilen runt middagstid. Jag har inte mätt hur mycket batteri spelet har dragit på 6P, men lätt 10-20% på en spelning som ofta varar i ca 10 minuter. När jag testade att spela det idag för första gången så blev telefonen rätt varm, men det kan också bero på andra saker. Just då satt jag på en varm balkong och hade minuterna innan spelat in en liten film för att testa kameran. När jag testade ett par timmar senare, då telefonen var praktiskt taget fullt laddad så blev den inte varm och batteriet hade bara gått ner med 1%, så det är en stor skillnad jämfört med min gamla Nexus.

I skrivande stund har jag 86% kvar, men då har jag inte använt den som en galning heller, men det beror ju mer på att jag är ledig och har spenderat större del av min tid med att antingen se film eller sitta vid datorn och leka med bloggarna och annat.

I övrigt, för den som är nyfiken så går den här nyttiga veckan sådär. Det mesta jag lagat smakar skit, men så brukar det bli. Jag ska skriva mer om detta senare, men tänkte spoila lite i alla fall för de som bryr sig tillräckligt mycket.

Ja, det var väl det. Tack för att du läste ända hit 😛

Recension | The Great Hunt | Wheel of Time

Den här boken är nummer två i serien som kallas för ”Wheel of Time” och den gick snabbare att läsa ut jämföres med första boken. Till en början så läste jag den enbart via ljudbok, men då jag också fortsatt läsa Harry Potter, fast via telefonen och Google play och upptäckt att det fungerade mycket bra så testade jag till sist att läsa även fler kapitel av The Great Hunt på det viset och det fungerade otroligt bra.

Tre kvinnor använder den sanna kraften. Bilden är en länk och jag vet inte vem som ritat den.

Handling:

Det är samma huvudkaraktärer som i första boken, fast med mer fokus på kvinnorna (enligt min tolkning). Rand brottas fortfarande med ”The dark one” men också med något annat som är betydligt mer intressant. Vad det är avslöjar jag inte, då det är en spoiler. I alla fall. Huvudstoryn är att Rand, Mat och Perrin tillsammans med Lord Ingtar, Loial och Hurrin samt några andra män åker land och rike runt, ungefär, för att leta efter ett särskilt horn och en dolk som har blivit stulna av Fain och några ”Dark Friends”. Den andra storyn i boken följer kvinnorna, där Egwene samt Nynaeve håller på och bli Ae Sedai samt Min och Elayne följer med dem för att också utbilda sig till det.

Min recension:

I den här boken får man en otroligt stor inblick i hur magin fungerar i den här världen, och det är stort fokus på kvinnor samt män och viktiga skillnader emellan dem. Det är positivt i alla fall enligt mig att trots den ”feministiska andan” som finns i boken, så är inte alla kvinnor rabiata manshatare, utan det finns en god människosyn. Berättelsen är mycket spännande och intressant och jag är glad att Loial fick en väldigt stor roll med. Vill ni veta vem/vad han är så får ni läsa boken.

I det stora hela så är jag bara fantastiskt glad över att jag lyckades läsa denna boken mycket snabbare och dessutom så många kapitel via text på min mobiltelefon. Böckerna i Wheel of Time serien går nämligen att köpa för ca 100 kr styck i Google Play butiken och det var så jag fick tag på dem. Nästa bok, samt kommande böcker hoppas jag kunna läsa till större del via telefonen, då jag av nån mirakulös händelse ”helt plötsligt” fångar upp så mycket mer av det jag läser + att det går mer än dubbelt så fort att läsa igenom kapitel. Får jag som jag vill så kommer varje bok i fortsättningen ta ca eller maximalt 1 månad att läsa istället för 3-4 månader som det tagit hittills. Jag började ju läsa första boken i slutet av Juli förra året och inte förrän nu har jag då läst de två första böckerna.

Dock, så tog det mig över 10 år att läsa igenom alla Harry Potter böcker, och jag har fortfarande inte läst klart den 7:e boken där ännu, men det kommer nu när jag äntligen hittat ett sätt där jag kan läsa snabbt, och få ut vad som tänkts av böckerna.

Har du läst den här boken? Vad tyckte du? Lämna gärna en kommentar här på bloggen så blir jag glad.

Nexus 6 kan presenteras idag!

Ryktena om Nexus 6 har den senaste veckan bara flödat in lite varstans på Internet. Det är jätteroligt. Bland annat så har själva ”råkat” läcka lite reklamfilmer, och det amerikanska telefonbolaget AT&T har råkat spilla lite information om telefonen samt vad den ska kosta om man köper den på abonnemang.

Bild från en av reklamfilmerna om Android. Bilden är en länk

Som jag skrev för nån vecka sen, så hoppas jag att det kommer fler storlekar av Nexus 6, och att telefonen inte ska vara för stor. Dessvärre verkar det som att just Nexus 6 är gigantisk, precis som ryktena sagt i ett par månader nu, men reklamfilmerna från Google påvisar att det kan komma nya versioner av äldre Nexus telefoner (4 & 5 främst) eller att Nexus 6 själv kan komma i flera storlekar, eller anpassas på något sätt.

Oavsett vilket så hoppas jag att telefonen kommer presenteras idag, så man slipper gå och ”längta” efter den. Jag vill ju bara veta vilken min ”nästa telefon” kommer att vara, och jag hoppas att det blir något bra.

Även Android 5.0, annars kallat L verkar vi få se mer av. Videoklipp av en Audition bland annat har cirklat runt på Google+ nu i morse och det ska bli kul att få se hur det ser ut i slutändan. Vi fick ju veta redan i somras när Google I/O 2014 hölls att nästa version av Android ska heta L och är 5.0.

Vad tycker du själv om det här? Vill du ha en Nexus 6 oavsett storlek? Vad förväntar du dig av Android L?

Zombie Scare – ett casual spel för Android

Bild på slottet

Min sambo är utbildad spelprogrammerare, och nu har han äntligen släppt sitt första spel till Android. Det heter Zombie Scare, och är faktiskt riktigt roligt, om man gillar spel som är så kallade ”casual”.

Själva principen av spelet är lite ”Whack – a – mole”, vilket innebär att man pekar på zombier för att skrämma dem så de försvinner. De härjar nämligen runt på slottet och ställer till med en rejäl röra. Se dock till att inte röra de röda zombierna. Dem är hjälpsamma!

En grön zombie tittar fram ur slottet

Du har 3 liv, vilket innebär att missar du att peka på 3 stycken, eller du råkar peka på en röd zombie eller en tom ruta, så förlorar du dina liv. Allt eftersom tiden går, så kommer det fler och fler zombies, så det är väldigt roligt att tävla om vem som kan få bort flest zombies via Google Play funktionen som har både leaderboards och achievements.

Spelet är helt gratis, men innehåller självklart lite reklam, men tids nog så ska en reklamfri version dyka upp (hoppas vi). Ladda gärna ner det via Google Play Store och har du några funderingar på funktioner du vill se, så uppskattas all typ av feedback. Du kan skicka feedback via Play butiken, men också till GitHub, om du vill.

Genre: Casual
Mitt betyg: 5 av 5
Namn: Zombie Scare
Plattform: Android (nu även iOS)
Pris: Gratis
Utvecklare: Henrik Poulsen