Varför tänker jag på iPhone igen?

Jag är en Androidanvändare. Och där borde mitt inlägg egentligen sluta. Varför är jag främst en användare av Android jämföres med iOS? Jo, av många, många anledningar. Det är större valfrihet, jag kan ha olika ”stör inte mig” inställningar och inte en som ska stämma för varje dag, året ut, dygnet runt, bättre batteritid, snabbladdning utan extra kostnad med mera.

Ändå, varenda jävla år som det kommer en ny iPhone så blir jag lite smått besatt. Men jag tänker inte köpa en. De är ju svindyra! Åtminstone (och fortfarande) inte om jag inte tvingas till det i framtiden, eller om jag råkar få en helt gratis av någon (isf enbart 7 eller 8 plus för kamerans skull), eller jag får låna någon för att min nuvarande gått sönder etc. Jag gillar inte iOS. Det är för simpelt. Och även för krångligt på många andra olika sätt. Jag avskyr att alla appar ligger på hemskärmen, även om det numera går att skapa mappar. App store är krångligt och kräver konstant ett lösenord som aldrig är korrekt för att man ska kunna ladda hem något. Att generellt skriva in sitt lösenord verkar hellre aldrig funka, även om det är rätt lösenord och man typ kopierat det för att vara säker på att det är rätt. En av tusen gånger eller nått funkar det, resten är det bara blä och bajs – fyll i ditt lösenord igen. Jag blir galen på det! Det finns många fler anledningar till varför jag inte vill ha iPhone, så varför blir jag så nyfiken varje år? Dessutom gillar jag att vara ett svart får, då hela släkten använder iPhone och jag är den enda Android användaren… Vad jag vet i alla fall. Min familj använder iPhone, men jag är osäker om resten av släkten gör det.

Jag har ingen aning. Det enda jag genuint gillar med iPhone är kamerafunktionen som kom med iPhone 7 plus förra året. Jag är helt frälst i porträttläget, med suddig bakgrund. Det är så häftigt! En sån kamera vill jag också ha!

Foto på mig, taget med brorsans iPhone 7 plus på Malmöfestivalen 2017.

Dock har jag ingen jävla lust att betala 9000 kr för en telefon bara för att få en sån häftig kamera. Nä, då köper jag hellre en DSLR (digital systemkamera) och behåller min nuvarande Android telefon.

Sen igår så såg jag den här videon och då blev jag smått chockad. Är kameran verkligen så bra, även vid videoinspelning? I så fall så är det skithäftigt!

Det här ”suktandet” efter iPhone brukar avta efter att jag själv köper mig en ny mobil, vilket jag vanligtvis gör på hösten, men då Pixel inte kom till Sverige förra året och jag i våras köpte mig en Blackberry KeyOne, så är jag heller inte på jakt efter en ny telefon i dagsläget, även om fysiskt tangentbord är lite överskattat. Missförstå mig rätt. Det är skithärligt att i 99% av fallen stava rätt, men det tär på mina fingrar då jag måste trycka rätt hårt, så jag undviker gärna att skriva, blogga och chatta för mycket på den, så jag kunde egentligen likaväl vara utan fysiskt tangentbord. Och sen vet jag att stavning på iPhone verkligen suger. Det har, vad jag vet inte blivit särskilt bättre sen jag själv hade en 3GS för hundra år sen. Åtminstone inte markant, men det kanske kom lite ändringar nu med iOS 11, vad vet jag?

I alla fall. Om jag i framtiden faktiskt bli en utvecklare/programmerare av något slag så är det mycket möjligt att jag åtminstone måste sätta mig in i Apples produkter mer, även om jag kanske inte tvingas köpa en iPhone. Tills dess så tänker jag fortsätta titta på YouTube klipp och prata iPhone med kompisar och familj som har en, och glädjas åt att jag fortfarande är en Android användare. För det är jag glad över att jag är!

Äntligen har jag en ny mobiltelefon, med fysiskt tangentbord dessutom!

Idag fick jag min Blackberry Key One. Det blev födelsedagspresenten från älsklingen min. Vid 10 tiden dök DHL budet upp och jag spenderade ungefär 2-3 timmar med att fippla med telefonen, men utöver det har jag inte varit så besatt över den som jag trodde att jag skulle vara.

Ett kollage med bilder på min nya telefon som jag håller i handen.

Det är en väldigt udda känsla i alla fall att ha fysiskt tangentbord. Det har jag inte haft sen 2011 eller nått sånt. Efter år av smartphones utan fysiska knappar att skriva med så har man haft lite delade känslor angående hur viktigt det är med fysiskt tangentbord. I början var det inte alls viktigt, men i samband med att Key One blev officiell så hände något med min Nexus 6P. Den började skriva skitdåligt. Batteriet började suga balle eller nått. Telefonen gick från att vara praktiskt taget perfekt till att bli nästan lite jobbig och opålitlig, ungefär som om att den visste att man ville byta ut den. Samtidigt var man desperat över att ha en Nexus telefon, då Pixel telefonen inte kom officiellt till Sverige plus att den kostade skjortan. Till sist löste ju sig allt, i och med mitt byxproblem som fixade sig för ett par månader sen. Telefonen har man liksom bara fått leva fram tills nu och idag byttes den ut. Älsklingen köpte en Lenovo P2 för ett tag sen med 5000 MaH batteri, så för hans del är batteriproblemen över. Jag var också lite sugen, men eftersom min telefon ändå fungerade någorlunda bra så behöll jag den.

Det tog ett par timmar innan jag hittade rätt inställningar för tangentbordet. Fram tills dess kändes det nästan jobbigt att skriva på den, då man var tvungen att hålla in antingen A eller O för att få fram våra nordiska tecken för Å, Ä och Ö. När jag hittade inställningarna så kunde jag enkelt få fram hela biblioteket för svenska och nu förstår telefonen per automatik att skriver jag ”sa” så ändrar den till ”så” om jag pekar på det valda ordet som kommer upp. Det är mycket bättre. Jag ska dock påpeka att det här inlägget skrivs som vanligt via datorn och inte via mobilen, men jag skulle gissa att fler inlägg i framtiden kommer skrivas på telefonen.

Batteriet verkar vara mycket bra det också. Den hade 51% batteri när den kom, och det gick relativt snabbt ner till ca 30 ett par timmar senare, men då hade jag ju installerat över 100 applikationer som flyttades över från min gamla telefon samt att jag suttit i inställningarna titt som tätt. Jag spelade även en stund i ett spel som heter Toy Blast. Ett totalt komplett galet och asjobbigt spel som är elakt som fan, men också otroligt beroendeframkallande. Jag kan inte sluta spela det trots att det suger. Jag har skrivit en recension om det spelet på min engelska blogg. Du hittar inlägget här. Varning dock för mycket svordomar!

När jag spelat det på min Nexus 6P så drar telefonen batteri som fan. Spelar jag typ mer än två gånger, vilket jag ofta gör så måste jag ladda mobilen runt middagstid. Jag har inte mätt hur mycket batteri spelet har dragit på 6P, men lätt 10-20% på en spelning som ofta varar i ca 10 minuter. När jag testade att spela det idag för första gången så blev telefonen rätt varm, men det kan också bero på andra saker. Just då satt jag på en varm balkong och hade minuterna innan spelat in en liten film för att testa kameran. När jag testade ett par timmar senare, då telefonen var praktiskt taget fullt laddad så blev den inte varm och batteriet hade bara gått ner med 1%, så det är en stor skillnad jämfört med min gamla Nexus.

I skrivande stund har jag 86% kvar, men då har jag inte använt den som en galning heller, men det beror ju mer på att jag är ledig och har spenderat större del av min tid med att antingen se film eller sitta vid datorn och leka med bloggarna och annat.

I övrigt, för den som är nyfiken så går den här nyttiga veckan sådär. Det mesta jag lagat smakar skit, men så brukar det bli. Jag ska skriva mer om detta senare, men tänkte spoila lite i alla fall för de som bryr sig tillräckligt mycket.

Ja, det var väl det. Tack för att du läste ända hit 😛

Recension | The Great Hunt | Wheel of Time

Den här boken är nummer två i serien som kallas för ”Wheel of Time” och den gick snabbare att läsa ut jämföres med första boken. Till en början så läste jag den enbart via ljudbok, men då jag också fortsatt läsa Harry Potter, fast via telefonen och Google play och upptäckt att det fungerade mycket bra så testade jag till sist att läsa även fler kapitel av The Great Hunt på det viset och det fungerade otroligt bra.

Tre kvinnor använder den sanna kraften. Bilden är en länk och jag vet inte vem som ritat den.

Handling:

Det är samma huvudkaraktärer som i första boken, fast med mer fokus på kvinnorna (enligt min tolkning). Rand brottas fortfarande med ”The dark one” men också med något annat som är betydligt mer intressant. Vad det är avslöjar jag inte, då det är en spoiler. I alla fall. Huvudstoryn är att Rand, Mat och Perrin tillsammans med Lord Ingtar, Loial och Hurrin samt några andra män åker land och rike runt, ungefär, för att leta efter ett särskilt horn och en dolk som har blivit stulna av Fain och några ”Dark Friends”. Den andra storyn i boken följer kvinnorna, där Egwene samt Nynaeve håller på och bli Ae Sedai samt Min och Elayne följer med dem för att också utbilda sig till det.

Min recension:

I den här boken får man en otroligt stor inblick i hur magin fungerar i den här världen, och det är stort fokus på kvinnor samt män och viktiga skillnader emellan dem. Det är positivt i alla fall enligt mig att trots den ”feministiska andan” som finns i boken, så är inte alla kvinnor rabiata manshatare, utan det finns en god människosyn. Berättelsen är mycket spännande och intressant och jag är glad att Loial fick en väldigt stor roll med. Vill ni veta vem/vad han är så får ni läsa boken.

I det stora hela så är jag bara fantastiskt glad över att jag lyckades läsa denna boken mycket snabbare och dessutom så många kapitel via text på min mobiltelefon. Böckerna i Wheel of Time serien går nämligen att köpa för ca 100 kr styck i Google Play butiken och det var så jag fick tag på dem. Nästa bok, samt kommande böcker hoppas jag kunna läsa till större del via telefonen, då jag av nån mirakulös händelse ”helt plötsligt” fångar upp så mycket mer av det jag läser + att det går mer än dubbelt så fort att läsa igenom kapitel. Får jag som jag vill så kommer varje bok i fortsättningen ta ca eller maximalt 1 månad att läsa istället för 3-4 månader som det tagit hittills. Jag började ju läsa första boken i slutet av Juli förra året och inte förrän nu har jag då läst de två första böckerna.

Dock, så tog det mig över 10 år att läsa igenom alla Harry Potter böcker, och jag har fortfarande inte läst klart den 7:e boken där ännu, men det kommer nu när jag äntligen hittat ett sätt där jag kan läsa snabbt, och få ut vad som tänkts av böckerna.

Har du läst den här boken? Vad tyckte du? Lämna gärna en kommentar här på bloggen så blir jag glad.

Nexus 6 kan presenteras idag!

Ryktena om Nexus 6 har den senaste veckan bara flödat in lite varstans på Internet. Det är jätteroligt. Bland annat så har själva ”råkat” läcka lite reklamfilmer, och det amerikanska telefonbolaget AT&T har råkat spilla lite information om telefonen samt vad den ska kosta om man köper den på abonnemang.

Bild från en av reklamfilmerna om Android. Bilden är en länk

Som jag skrev för nån vecka sen, så hoppas jag att det kommer fler storlekar av Nexus 6, och att telefonen inte ska vara för stor. Dessvärre verkar det som att just Nexus 6 är gigantisk, precis som ryktena sagt i ett par månader nu, men reklamfilmerna från Google påvisar att det kan komma nya versioner av äldre Nexus telefoner (4 & 5 främst) eller att Nexus 6 själv kan komma i flera storlekar, eller anpassas på något sätt.

Oavsett vilket så hoppas jag att telefonen kommer presenteras idag, så man slipper gå och ”längta” efter den. Jag vill ju bara veta vilken min ”nästa telefon” kommer att vara, och jag hoppas att det blir något bra.

Även Android 5.0, annars kallat L verkar vi få se mer av. Videoklipp av en Audition bland annat har cirklat runt på Google+ nu i morse och det ska bli kul att få se hur det ser ut i slutändan. Vi fick ju veta redan i somras när Google I/O 2014 hölls att nästa version av Android ska heta L och är 5.0.

Vad tycker du själv om det här? Vill du ha en Nexus 6 oavsett storlek? Vad förväntar du dig av Android L?

Zombie Scare – ett casual spel för Android

Bild på slottet

Min sambo är utbildad spelprogrammerare, och nu har han äntligen släppt sitt första spel till Android. Det heter Zombie Scare, och är faktiskt riktigt roligt, om man gillar spel som är så kallade ”casual”.

Själva principen av spelet är lite ”Whack – a – mole”, vilket innebär att man pekar på zombier för att skrämma dem så de försvinner. De härjar nämligen runt på slottet och ställer till med en rejäl röra. Se dock till att inte röra de röda zombierna. Dem är hjälpsamma!

En grön zombie tittar fram ur slottet

Du har 3 liv, vilket innebär att missar du att peka på 3 stycken, eller du råkar peka på en röd zombie eller en tom ruta, så förlorar du dina liv. Allt eftersom tiden går, så kommer det fler och fler zombies, så det är väldigt roligt att tävla om vem som kan få bort flest zombies via Google Play funktionen som har både leaderboards och achievements.

Spelet är helt gratis, men innehåller självklart lite reklam, men tids nog så ska en reklamfri version dyka upp (hoppas vi). Ladda gärna ner det via Google Play Store och har du några funderingar på funktioner du vill se, så uppskattas all typ av feedback. Du kan skicka feedback via Play butiken, men också till GitHub, om du vill.

Genre: Casual
Mitt betyg: 5 av 5
Namn: Zombie Scare
Plattform: Android (nu även iOS)
Pris: Gratis
Utvecklare: Henrik Poulsen