Med mina blåa hörlurar

Lyssnar jag på musik, i förhoppningen om att få upp min motivation för bokföringen idag. Idag är jag i alla fall inte lika trött, så det är positivt. Fick också reda på igår att jag kanske kan gå ner till 50% men ända få helt aktivitetsstöd, och det hade varit underbart, för jag har verkligen inte kapacitet att vara här på 100%. Till min vanliga tur, så är handläggaren på semester igen, så jag får vänta minst 3 veckor till innan jag kan få ett beslut om det.

Vad gör ni idag?

#plusbloggen #fibromyalgi #arbetsförmåga #lernia

Post imported by Google+Blog for WordPress.

Ibland känner jag mig som en zombie…

Ordet ”zombie-trött” är ett begrepp jag numera brukar använda relativt ofta, och idag har jag varit som en zombie hela dagen. På grund av värmen, men säkerligen av massa andra skäl också så har jag haft sömnproblem, och det brukar ofta visa sig i form utav att det antingen tar timmar o somna, eller att man vaknar och somnar om vartannat. Bägge situationer är lika jobbiga.

I natt så tog det lång tid att somna, trots att jag var väldigt trött och inte orkade hålla ögonen öppna särskilt länge. När jag väl somnade så sov jag som en stock tills klockan ringde, men när jag vaknade så var det tydligt att jag fått för lite sömn.

Jag är en sån person som behöver minst 8-9 timmar per natt och i natt fick jag kanske 6 timmar. Det har resulterat i att jag varit supertrött hela dagen och knappt hållit mig vaken.

När jag kom hem så gick jag o la mig och sov nån timme, men det var inte tillräckligt så det lär bli en tidig kväll ikväll.

Anywho…

Igår så fick jag nästan 100 besökare på bloggen, tack vare inlägget om min bror Marcus och Pride. Det kändes jätteroligt att jag så tidigt i mitt nya bloggande fått så många besökare på en dag. Men nog pratat om det. Glad är jag i alla fall och idag så har jag suttit och ordnat med massa gamla länkar från gamla bloggen så att google kan skicka dem till rätt inlägg, istället för en massa 404. Det var ett jävla jobb och få rätt på och jag fick testa många olika plugin innan jag hittade ett som funkade.

Pluginet jag hittade heter ”Redirection” och det har även koll på alla 404:or som kommer in på ens sida, och man kan lätt ladda upp csv filer om man (som jag) har väldigt många länkar som ska flyttas vidare permanent (301). Är nån nyfiken på hur jag gick tillväga så säg det, så ska jag blogga om det i ett senare inlägg.

Annars så har jag mest bara suttit och funderat på vad jag ska skriva om härnäst. Del två om dieter ska komma tids nog i alla fall, samt en till spelrecension för ett annat populärt android spel. Apropå det – Om du inte har gjort det ännu, så ladda ner min sambos spel för Android – som praktiskt nog handlar om zombies… 😛 Det heter Zombie Scare ifall du har missat det, när jag bloggade om det tidigare i veckan. Nya versioner kommer ständigt och spelet utvecklas i en bra takt.

Till sist, måste jag ändå fråga innan jag helt glömmer bort det pga den här extrema trötthetskänslan; Hur många timmar sömn behöver du per natt för att må bra?

I år har jag en anledning att bry mig om Pride paraden!

Kanske lite dumt formulerad rubrik, men jag ska förklara mig. Under hela min uppväxt så har jag ju känt till begreppet ”homosexualitet”, och det har inte varit nått konstigt. Jag och min syster, dock (särskilt min syster) var lite elaka mot min bror när han var liten bebis, för hon brukade klä upp honom i dockklänningar, sminka honom och köra runt han i hennes barnvagn – och så skällde jag på henne och sa att ”Du kommer göra vår bror homosexuell om du fortsätter sådär!”.

Lite rätt hade jag nog ändå, för efter många år av undran och hoppfull väntan så visade det sig att min älskade bror har kommit ut ur garderoben som bisexuell, och han har nu blivit tillsammans med sin första pojkvän. Jag är överlycklig över den här nyheten!

Tanken om att brorsan skulle ligga lite åt andra hållet har liksom varit där under alla dessa år, men när han var tonåring och gick i gymnasiet, så skaffade han flickvän som han höll ihop med under många år. Då blev vi nog alla lite förvånade i familjen – att ”jahapp, det bidde ingen pojkvän åt Marcus då?!”. Jag var lite ledsen över det, för det har alltid känts som om att brorsan borde ha en pojkvän istället för en flickvän. På nått sätt har det känts mer naturligt – och nu är det officiellt.

Jag frågade också om hans tillåtelse ifall jag fick skriva om att han har kommit ut, och det fick jag. Jag fick reda på att han kommit ut på min födelsedag i Maj, och kort därefter träffade han faktiskt någon. En kille som heter Kalle. Jag har inte träffat han ännu, men jag hoppas jag får göra det någon dag. Han har hängt med till Norrland, och det är en rätt stor grej (tycker jag åtminstone, när kärleken får träffa den norrländska släkten), så det är jätteroligt.

Jag är så stolt över min älskade bror,  och jag hoppas att han kommer fortsätta vara lycklig med sin Kalle. I år blev det inget Pride för mig, men nu vet man i alla fall i fortsättningen att man har ”rätt” att gå på den och det är roligt.

Jag har ju aldrig gått på Pride innan, men jag tycker det verkar skitkul. I år så har man inte möjlighet o gå av flera anledningar, men nästa gång eller om man hittar det i en närmare stad, så ska jag försöka gå.

Hur hanterade du när en nära vän eller släkting kom ut ur garderoben? Berätta gärna din historia genom att lämna en kommentar.

Skippa tv:n efter tuffa jobbdagar – Haha, sicket bullshit!

Läste det här alldeles nyss, och jag håller inte med. Varje dag så sitter jag vid tv:n. Det är mitt sätt att koppla av, och jag får aldrig några skuldkänslor för det. Allt som ska göras, gör jag ändå tids nog och det varierar med hur många timmar jag sitter där.

De senaste veckorna, så har jag inte suttit där särskilt mycket. I stället har jag suttit vid datorn. Det är min andra avkoppling. Trots att jag sitter 8 timmer om dagen framför en dator nu när jag är på Lernia, så kan jag ändå – mycket lätt sitta 3-4 timmar om inte mer vid min egen dator när jag kommer hem. Sitter jag inte där, så sitter jag vid tv:n. Så enkelt är det, och jag klagar inte ett endaste dugg.

Många tycker det är konstigt att jag gör så, för de flesta orkar inte sitta stilla så länge, men med min knasiga och trasiga kropp + en hjärna som väldigt lätt får slut på energi, så är det på något sätt väldigt avkopplande att se på en bra serie eller film, eller bara ägna sig åt roliga projekt – såsom att blogga, redigera videoklipp eller hänga på sociala nätverk. Det är liksom det jag gör på min fritid och jag fullkomligt älskar det.

Jag kallar det ”att göra så lite som möjligt”, för då mår jag som bäst. Sen är det skitsamma vad jag än gör, bara jag får mina timmar vid datorn och/eller tv:n så jag kan koppla av – så är jag nöjd.

Vad gör du för att koppla av?

Skippa tv:n efter tuffa jobbdagar – DN.SE.