Fortsatta ryggproblem och andra äventyr…

Ryggen gör fortfarande ont, men det börjar gå över… Eller ja, ibland tror jag att värken är helt borta, men självklart så händer det något annat skit med min usla kropp som gör att värken kommer tillbaka, så jag är inte helt tillbaka till mitt gamla jag igen. Det positiva är i alla fall i det stora hela så är jag mer rörlig och det gör inte lika ont, oftast i alla fall. Dock känns det ändå som om att det här kommer ta lång tid innan det är helt borta, men just nu kan jag överleva det – tror jag i alla fall.

Veckan har i övrigt bara flugit förbi. Det har gått relativt bra att jobba, men mitt i alltihop så gick väl datorn sönder på riktigt efter att ha varit opålitlig i flera månader. Älsklingen köpte ett nytt nätaggregat och förhoppningsvis hjälper det. Om inget annat så får vi se vad som händer härnäst. Jag vill som vanligt bara ha en fungerande dator så jag har någon trygghet i livet när jag behöver jobba eller koppla av och jag inte känner för att titta på TV för att göra det.

Igår var jag iväg en sväng till Hörby. Jag skulle jobba lite med Funkibator Syd då Runstenen hade en gala för personer i utanförskap där. Det var i alla fall nästan totalt meningslöst att åka dit, för det kom inga besökare. Det var bara personalen där och kanske några förbigående som råkade bli lite nyfikna av vår monter, men annars så blev det inte så mycket action. Jag åkte hem efter ca 4 timmar och sen var jag ruttet trött. Jag stod upp nästan hela dagen i Hörby och det var inte kul för min rygg. Dessutom var det väldigt kallt där vi var och vädret var nästan snudd på regn. Alla som vistades på stan i Hörby igår var istället på diverse loppis aktiviteter istället för att komma till Runstenens gala, men så kan det gå när haspen är på, eller nått. Det var också tänkt att jag skulle träffat en kompis i Hörby efteråt, men jag var så trött och hade inte bestämt några planer heller med min vän så jag åkte hem istället.

Annars så är det som en vanlig helg, där man mest sitter hemma och ser film eller sitter vid datorn.

Vad gör ni denna helg, förresten? Lämna en kommentar nedan och berätta!

Uppdatering om ryggskottet i Augusti 2017…

Och titeln på inlägget är just så på grund utav att jag inte har någon aning om när fan skiten kommer släppa och när det kan hända igen. Med tanke på att jag är som jag är och har den usla kropp jag har som aldrig någonsin fungerat bra under längre perioder så kan jag bara räkna med att jag snart kommer fortsätta ha ryggvärk igen efter att den här smärtsamma perioden är över.

Huskurer och tips hit och dit…

Enligt 1177.se så ska man hålla sig rörlig i den mån det går och ta värktabletter för att lindra värken. Att lägga sig på ett hårt golv med benen vilandes på en stol är också ett tips som både den hemsidan och andra privatpersoner rekommenderat. Jag har också fått tipset att gå till kiropraktor och hålla ryggen rak när jag böjer mig. Så vad har jag gjort för att lindra smärtan? Eftersom jag för övrigt lever ett väldigt stillsamt liv och inte rör mig särskilt mycket om dagarna så har jag fortsatt att vara inaktiv, med undantag för små promenader till ICA och runt området. D.v.s allt är som vanligt, bara mindre promenader än övrigt eftersom det är sommar nu. Dessa små, korta promenader gör jätteont i början men efter ett tag verkar det hjälpa och jag blir ”lite” mer rörlig. När jag är inomhus i lägenheten har jag suttit ner på ett sätt som gör att jag inte direkt känner av värken. Jag har också sen i Lördags, efter instruktioner av älsklingen min försökt hålla ryggen rak så ofta jag kan och tro det eller ej, men det har hjälpt – när det väl går.

Minsta lilla ryggen inte är rak när jag böjer mig eller exempelvis ska resa mig från soffan eller sängen så gör det ont som fan. Igår gick vi också på ICA och köpte voltaren gel, den starkare formen som älsklingen smörjt in området med. Innan dess tog jag ipren och någon alvedon som jag inte upplevde hjälpte något alls. I natt sov jag också på Henriks sida av sängen, för hans madrass är hårdare än min. Det gick bra fram till typ kl 5 på morgonen eller så. Då vaknade jag till av att något i ryggen gjorde förbannat ont och sen gick det knappt att somna om. Henrik stannade också hemma för att ta hand om mig idag, för annars hade jag inte kunnat klä på mig eller göra något alls. Så ont gjorde det i morse…

Jag har heller inte lagt mig på något hårt golv och lagt benen på en stol, för risken – även med Henriks hjälp är att jag inte kommer upp igen. I vanliga fall har jag jättesvårt för att ”sitta på golv” och liknande eftersom min kropp vet verkligen inte vad mjukhet är, eller hur man böjer sig korrekt, hur muskler slappnar av etc. Den vet inte det och inte min hjärna heller! Därför har jag fått testa mig fram på andra sätt och hoppats på att det ska hjälpa mig.

De två absolut jobbigaste sakerna med detta är i alla fall nätterna, då vända sig i sängen är skitsvårt utan att det gör förbannat ont och att gå på toaletten, då det är nästan det mest smärtsamma av allt jag upplevt sen det här hände i Fredags. Det värsta av allt är också att jag blivit extra nödig och behöver gå på toaletten oftare än vanligt vilket är ännu mer irriterande, men jaja. Kan inte göra så mycket åt det. If you gotta go, you gotta go, you know?!

Trappor = rörlighet och en mirakelmaskin?

Idag dejtade vi också tvättstugan igen och då passade jag på att ta trapporna, för att hitta en ursäkt att röra mig på. Det gjorde skitont men det gick. Idag, efter att den värsta värken släppte något så har den också flyttat på sig och istället för att göra mest ont på högersidan av ländryggen gör det nu mest ont längs med ryggraden, men fortfarande i ländryggen alltså. Det har gjort att det känns lite bättre för tillfället, men jag räknar med att vara lika stel imorgon och ha lika ont resten av dagen ändå. För några veckor sen köpte jag en ”mirakelmaskin” på NetonNet för 300 kr. Det är en massagegrej som vibrerar och den har fungerat mycket bra där jag annars brukar ha fibrovärk. Tidigare idag testade Henrik den på min ländrygg, och även om det gjorde ont som vanligt att resa sig igen så känns ryggen nästan som vanligt när man står upp och det är en befrielse i sig. Den lär man ta flera gånger och förhoppningsvis hjälper den maskinen absolut bäst för att jag ska bli av med ryggskottet den här gången, men jag kommer fortsätta med det jag har gjort, vilket då är att ta små korta promenader när jag får möjlighet, tänka på att hålla ryggen rak och fortsätta med gelen från Voltaren ett par dagar till och hoppas på att den här skitvärken är borta snarast möjligt.

Jag tackar dock alla för sina tips, men jag kör på med vad jag upplever funkar bäst. Och imorgon hoppas jag att jag kan klä på mig själv utan att behöva hjälp. Yep. Så är det.

…och mitt i alltihop får man ryggskott!

Jävla skit, liksom. I fredags morse när jag skulle klä på mig så knäckte det till i ryggen som in i. Ryggvärken var ett faktum. Jag har haft ryggproblem i flera år i ländryggen, men det har mest varit på nätterna. Det gör ont att ligga för länge på rygg och när jag vaknar av värken så är det svårt att vända sig utan att man nästan skriker av smärta. Det är något jag har typ vant mig vid nu i minst 3 år, säkert mer. Dock så brukar det sällan göra ont i ryggen på dagarna, trots min usla hållning och totala oförmåga att böja på benen när jag ska böja mig framåt för att plocka upp något. Dock så har ryggvärken börjat sprida sig på sistone och sen minst 1 år tillbaka har jag börjat behöva en kudde bakom ryggen när jag sitter i soffan och sen vi flyttade till nya lägenheten så har jag fått ont i ländryggen oftare än jag vill erkänna, men jag har fortfarande varit fullt ”rörlig” vilket innebär att allt varit som vanligt för stela lilla jag.

Men i fredags morse så brast något och sen dess så har jag nästan brutit ut i gråt av smärtan. Jag skulle också till barnmorskan för att ta min p-spruta igen på morgonen och det var en smärtsam resa att ta sig dit och hem. Älsklingen fick komma hem tidigare från jobbet för att hjälpa mig med lite småsaker och det var snällt. Hade varit lite svårt annars med det mesta. Det enda som funkade då var att sitta still vid datorn. Som tur var har jag en ergonomisk stol som ger bra stöd för ländryggen och sitta vid datorn är generellt väldigt stilla arbete.

På lördagen så blev smärtan 10 gånger värre, men trots det så gick vi iväg en stund till Svågertorp, för motion ska vara bra när man har ont i ryggen, står det på 1177’s hemsida. Det gick i snigelfart både dit och hem och flera gånger högg det till och det var inte särskilt kul. När vi kom hem så satt jag praktiskt taget fastklistrad framför teven i ena soffan och då släppte värken lite, men i natt kom den tillbaka med dunder o bråk som de brukar säga och sen dess har jag knappt kunnat göra någonting utan att skrika ut av smärta. Jag har tagit ipren och lite alvedon men det hjälper knappast. Det enda som har hjälpt är att sitta korrekt i soffan och även att ligga lite i sängen med täcket under ryggen och med benen lite i vädret eller nått. Då släpper det lite, men det kommer snabbt tillbaka igen.

Jag är van vid att ha en kropp som alltid gör ont, som aldrig riktigt gör som man vill. Jag är van vid att ha händer och fingrar som sällan klarar av mer än att skriva på ett tangentbord och att mina ben sällan är böjda, om jag inte sitter ner på en stol i någon form utan möjligheter att lägga up dem på en pall eller liknande.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få den här skitvärken att gå över, så jag får väl bara överleva tills det känns bättre, vilket i nuläget känns som om att det kan ta veckor, om det ens någonsin kommer gå över helt.

Ont som fan gör det i alla fall och det gör mig komplett asförbannad att ytterligare en till grej har gått helt fel med min jävla bajskruka till kropp. Urk!

Ny frisyr, Malmöfestival och sjuttioelva andra händelser

Sen jag sist skrev, vilket typ var för 2 veckor sen så har det hänt en hel del. Allt kommer jag inte ihåg, men det har varit ett par aktiva veckor och särskilt förra veckan. Den största nyheten är väl att jag äntligen har klippt mig. Nu har jag inte längre långt hår och det är faktiskt jätteskönt.

Mer om hår

I onsdags så var det alltså dags att klippa sig. Självklart skedde detta hos Emelie på Derma Salong i Malmö och jag blev så nöjd! Det enda jag ”ångrar” eller hur man ska säga är att jag inte hade råd att bleka och färga det i roliga färger direkt. Tekniskt sett har jag råd med det, men nu behöver jag hålla lite i slantarna, för det är mycket pill i lägenheten som ska fixas inom kort och det kan bli dyrt.

Emelie fönar mitt avklippta hår och jag gör en grimas på köpet

Innan jag kom till Emelie käkade jag sushi på stans bästa och billigaste ställe som jag känner till, Bangkok Thai som ligger på Bergsgatan. Där kan man få 15 bitar för 90 kronor när de har lunch servering och det är så god sushi! Jag åt faktiskt sushi där två gånger under veckan, först när jag var hos Emelie och sen några dagar senare med brorsan och hans sambo.

Närbild på vegetarisk sushi från Bangkok Thai som ligger på Bergsgatan i Malmö

Jag blev som sagt i alla fall supernöjd med frisyren. Det är en bob, så det är lite uppklippt i nacken, men inte alls såsom jag hade det i början av 2011. Det var så här jag skulle ha klippt mig då i alla fall.

Tummen upp för nya frisyren. Idag är den lite rakare dessutom. Bilden är tagit med webcamen framför datorn

En resa till Österlen

Jag åkte också till Simrishamn för att hälsa på en mycket kär vän, som denna gången hade med sig sin hund. Min kära vän heter Kerstin och hennes hund heter Joy, och hon är en Puli. En hund med dreadlocks! Jag och Kerstin träffades först i Simrishamn vintern 2001 när vi skulle ta tåget hem till Stockholm. Hon hade två pudlar då som jag ville hälsa på och vi satt och pratade hela vägen och satt även bredvid varandra på tåget och sen dess har vi haft kontakt. Jag är lite dottern som hon aldrig fick och hon är lite av en extramamma. Nu bor hon dock återigen i 08-land sen säkert 10 år tillbaka och vi ses kanske en gång om året och håller mest sms och telefonkontakt.

En ramlösa jag köpte för resan till Simrishamn. Ramlösa Rabarber Jordgubb. Den var god.

I alla fall. Årets tur till Simrishamn skedde efter att jag hade slutat jobba för dagen. Jag tog första bästa pågatåg dit och vi gick och åt på ett asiatiskt ställe som har buffé. Jag tog istället 15 bitar sushi med avokado på, då det vegetariska utbudet i buffén var lite för skralt. Sen gick vi runt lite i stan, ner till hamnen. Jag köpte massa ekologiska och närodlade grönsaker för en billig penning och sen köpte vi glass nere i hamnen. Vi träffade också en gammal väninna till Kerstin som höll i olika typer av danser på Biblioteket i Simrishamn. Sen tog jag tåget hem och var rätt trött när jag kom hem.

Malmöfestival och kärt återseende av Marcus o Kalle

Min kära bror och hans underbara sambo har varit i Skåne och Köpenhamn hela vecka 32 och självklart skulle vi ses. Tanken var först att vi skulle ses på torsdagen, men det blev ändrat så vi sågs på fredagen och lördagen istället. På fredagen hämtade de upp mig här hemma när jag var klar för dagen och vi åkte tillbaka till sushistället för att käka lunch. Sen åkte vi hem och satt i köket och pratade lite tills Henrik kom hem. Sen tog vi bussen in till stan och gick runt lite på Malmöfestivalen och prövade vego-utbudet som var gigantiskt för i år. Det var typ 10 år sen eller nått jag sist besökte Malmöfestivalen, men det var kul att vara där igen. Vi prövade Kebbeh som var jättegott, sen en halv svamprulle, men den var ingen direkt höjdare. Sen testade vi något från Sydamerika, empanadas eller nått sånt och det var jättegott. Sen gick vi upp mot Lilla torg, sen Stora torg och tillbaka till Gustafs Adolfs torg. På vägen åt vi lite Churros och jag köpte gelatinfria remmar med smakerna hallon, kola och saltlakrits. Efter det åkte vi hem och vi somnade nästan framför teven. På lördagen tog vi det lugnt större delen av dagen. Sen träffade vi Marcus o Kalle igen fast på Emporia. Vi åt crepes och våfflor med frukt och choklad och självklart gick vi in i Tesla butiken som ligger där, bara för att man kan. En Model x är ju fan svindyr fick vi veta. En miljon i utgångspris… Vi fick skjuts hem och sen sa vi hejdå till familjen. Sen blev det en fortsatt lugn lördagkväll framför teven.

En snabbtur till Klippan

Vi åkte till Klippan en snabbis igår. En hel del förseningar blev det, men vi kom fram ändå. Vi var där i nästan två timmar och sen åkte vi hem igen. Mest minnet kom från resan hem, då det verkligen stank piss och/eller sådär illa som personer kan lukta om de inte duschat på flera veckor och inte tvättat sina kläder på åratal eller nåt. Värre än ett utedass i alla fall luktade det på tåget. Inte kul alls och jag vet inte var det kom ifrån. När vi kom tillbaka till Malmö gick vi o handlade på ICA och sen tittade vi på film och åt middag.

Övriga händelser

I övrigt så har vi haft en del besök från familjen de senaste två veckorna. Förrförra måndagen kom Henriks pappa och nya sambo och hälsade på och i helgen hade vi besök av Henriks mamma och ena syster. Hans andra syster och hennes barn + nya pojkvän hälsade också på en stund. Det var trevligt.

Annars så har det varit lite som vanligt. Något annat värt att nämna är att jag för första gången i år känt mig pigg i nästan en hel vecka. Jag har inte varit superpigg, men mellan måndagen och fredagen var jag i alla fall inte en zombie om dagarna, vilket jag oftast har varit i år. Det känns positivt och vad det beror på kan likagärna vara utav slumpen. Dock kan det bero på att man börjat äta mycket, mycket bättre på sistone. Grönsaker praktiskt taget dagligen, linsgrytor till lunch och ett maxat fiberintag samt lite motion på det. Jag vet dock inte om jag gått ner nått i vikt, men några centimeter här och där har försvunnit i alla fall. Jag tänker i alla fall inte väga mig förrän jag har ett midjemått (bukfettsomfång) på max 85. Det är ca 9 cm kvar tills jag är där. Oftast de senaste åren så har jag ju pendlat mellan 84-92, men senaste året har jag minst legat på 94 och det har inte varit roligt. Det syns så väl att jag vägt ännu mer nu än vad jag någonsin gjort. Men jag tänker fortsätta att räkna kalorier utan att bli dum i huvudet, fortsätta maximera fiberintaget och försöka få i mig frukt, grönsaker och bär dagligen tills jag tröttnar, vilket förhoppningsvis inte kommer ske. Vi har också blivit bättre på att dricka vatten, även om det vissa dagar smakar skit. Det positiva med det är att läsken har räckt riktigt länge…

Hur har de senaste veckorna varit för dig? Lämna gärna en kommentar nedanför och berätta.

Åh, vad jag hatar missförstånd!

Jag fick en smärre chock när jag vaknade i morse. En vän till mig hade skrivit att jag blivit blockerad och vänskapen är borttagen på Facebook och Instagram. Jag kunde inte ens svara på meddelandet och det gör mig ont. Nu ska jag förklara varför och hur det ligger till, och jag hoppas min vän läser detta.

I de senaste inläggen jag har skrivit så har jag nämnt att jag störts av massvis av småsaker samt att nära vänner till mig har haft det jobbigt och att detta har påverkat mig negativt. Jag upptäckte dock problemet, och det är borta nu. Problemet var att jag haft kontakt med personer jag inte vill eller behöver ha kontakt med. Dessa personer är främst människor som jag känner tack vare mina jobbiga ex, och dessa personer gör inget annat än pratar om vårt gemensamma ex när vi snackar och jag har ingen lust längre att ens tänka på den personen längre. Jag har liksom gått vidare – rejält, men det verkar som om att de andra personerna inte har det, även om det kan verka så på ytan.

Grejen är denna, att dessa personer jag syftar på antingen skriver till mig och ”bara” pratar om exet jämt, eller så hamnar vi där ändå till sist eller så pratar vi inte alls. Jag hade börjat uppleva någon form av ”ångest” i och med det. Jag har liksom gått och tänkt, när tänker den här personen skriva till mig igen och tjata om vårt gemensamma ex? Det kan liksom gå månader eller dagar emellan och jag har och hade aldrig från början någon jävla lust alls överhuvudtaget att ha kontakt med de här personerna. Det känns så mycket bättre nu när jag tagit bort dem från Facebook och avföljt dem från diverse sociala medier.

Den andra grejen som stört mig gäller ju som sagt en annan vän, men jag har upptäckt att det enda jag behöver är en paus. Ett par veckor eller så där vi inte pratar så mycket med varandra, så jag kan vila upp mig rent mentalt. Det kanske i sig inte är så bra för min vän, som säkert vill och behöver min hjälp och någon att prata ut med, men grejen är denna att jag är så sjukt galet trött på att älta saker. Jag har aldrig tyckt om det, men många jag känner ser ältande som en trygghet och kommer till mig för att rabbla upp samma saker om och om igen och det i sig är skitstörigt. Nog för att jag själv kanske inte pratar så mycket om nya saker alltid, men det är en strävan jag gör medvetet – att alltid försöka hitta nya vinklar och nya samtalsämnen så man inte ska bli så trött på att alltid prata om sina ex(vilket motvilligt sker med gamla ”kompisar”), veganism, när jag ska skaffa Grand Danois, hundträning och fan och hans moster. JAG VILL PRATA OM ALLT! Inte bara om samma tre saker om och om igen. Jag vill inte… Och jag behöver inte det.

Därför tog jag en paus. Hur länge den varar återstår att se.

Så fort jag gjorde detta och pratade ut med den andra vännen jag nämnde innan som skriver konstiga inlägg på Facebook så kändes allt så mycket bättre. Det innebar att jag kunde börja gå vidare även där och min vän, som i morse blockerade och inte vill vara min vän på Facebook något mer, har nog missförstått allt detta. Jag bryr mig om den här personen, och dennes grejer är inte för mycket för mig. Inte när jag har raderat allt annat skit och rensat Facebook på personer jag inte vill ha kontakt med. Den här personen är någon jag vill ha kontakt med, men om denna nu har missförstått och inte kan eller vill prata med mig och reda ut det så får det vara så. Jag får bara acceptera ytterligare ett missförstånd, för så är livet.

Det som eskalerade, var också ett inlägg jag skrev på Instagram igår

Jag följer ett antal personer på Instagram. Några av dem postar ett par gånger i veckan och det är fine. Ett x antal andra postar 7 gånger om dagen, och eftersom Instagram inte direkt har någon bra funktion att klumpa ihop folks inlägg så kan dessa inlägg lätt stoppa upp flödet. Sen de började med icke-kronologisk ordning också så kan 7 dagar gamla bilder dyka upp blandat med något som var skapat för 5 minuter sedan. Instagram är också den plattform, förutom Twitter som jag kollar absolut minst. Nu har det gått över en vecka, och jag fick mail att jag skulle kolla uppdateringar från vänner jag följer, och för att skriva ett ”förlåt” inlägg så kanske jag var lite dum och nämnde detta och detta missförstods något så fruktansvärt och ledde till att min vän valde att dumpa mig – säkert med all rätt.

Senaste veckan eller så, sen jag valde att rensa så har jag nästan medvetet valt att inte kolla instagram, för jag orkar inte gå igenom alla bilder jag har missat. Jag har till och med gått från att praktiskt taget gilla alla bilder i flödet, till att bara gilla vissa utvalda bilder, för att annars tar det mig för lång tid att gå igenom alla bilder. Men det är ju för att så är Instagram uppbyggt och jag kan inte göra något åt det.

Jag menade i alla fall inte att trampa någon på tårna eller göra någon illa. Jag agerade bara lite klumpigt och oavsett vad dessa konsekvenser leder till så kommer jag acceptera dem. Vill min vän aldrig mer prata med mig, så fine. Då är det ajöss och jag hoppas allt i dennes liv löser sig. Om inte, så finns jag här och jag hoppas det kan redas ut. För jag bryr mig om den här personen, och man behöver faktiskt inte alltid komma överens för att vara vänner. Jag hade liksom bara inte en aning om att detta skulle ske och jag är förvånad över det, men nåja. Gjort är gjort och nu har jag förklarat mitt.

Jag hoppas du förstår. Jag ber om ursäkt för allt. Det var inte meningen.