Imorgon är det dags att röntga nacken!

En bild på var huvudvärken kan slå till. Bilden är en länk

Som en del av er vet, så har jag under en väldigt lång tid drabbats utav en huvudvärkstyp som heter ”Ice pick headache” eller primär huggande huvudvärk. Jag har skrivit om det tidigare, särskilt i gamla bloggen. Det är i alla fall asjobbigt och det känns som om man blir slagen i huvudet med en stekpanna titt som tätt. Det kommer från en klarblå himmel och pang! så slår det till. Sen är det över.

När jag började på Lernia i mitten av Juni så gick jag på en del föreläsningar i början. Lokalen vi satt i där är alltid väldigt kall, och stolarna är dåliga för min rygg. När jag hade varit där för tredje dagen i rad så hände nått särskilt, och mina problem med den här huvudvärken har sedan dess eskalerat nått så fruktansvärt. Tidigare, när jag väl fick huvudvärken så fick jag kanske en, möjligtvis två attacker om dagen några dagar i veckan. Inga på natten. De här attackerna var väldigt kraftiga, även om de oftast bara varar i en sekund. Det är alltså inget migränanfall, även om det är vanligare hos personer mer migrän att få just den här typen av huvudvärksattacker. Under den tredje dagen när jag satt på föreläsningen så fick jag säkert ett tiotal attacker, och sen dess är det mer vanligt att jag får typ 30-50 kanske till och med uppemot 100 attacker om dagen. Till och med på natten.

När det var som värst, dagarna efter den där föreläsningen så fick jag först 40 attacker – kraftulla sådana på en och samma dag. Dagen efter fick jag ännu fler, säkert 100 och sen så ökade det och minskade i en vecka. Sen gick jag till läkaren och fick medicin utskrivet. En typ av kraftfullare ipren med indometacin som innehåll, eller åtminstone en ”kusin” till den. Efter lite google sökningar så har jag läst att just indometacin ska hjälpa mot den här typen av huvudvärk, men det har inte hjälpt för min del.

Ungefär så här känns det varje gång - asjobbigt!
Ungefär så här känns det varje gång – asjobbigt!

Däremot, efter att jag någon månad senare gick till läkaren igen för att medicinen inte hjälpt, så fick jag rådet att ta den där medicinen tillsammans med en väldigt stark huvudvärkstablett – typ citadon eller vad det heter. Det funkade väldigt bra, men det var otroligt obehagligt att ta den medicinen, för jag hade liksom ingen kontroll över mina muskler och det kändes som om jag låg på ett moln och flöt hela natten. Jag sov också väldigt dåligt. Däremot så var jag komplett huvudvärksfri i en hel vecka. Sen har attackerna börjat återkomma lite då och då.

Nu är det blandat hur ofta jag får dem. Medan jag har skrivit det här inlägget så har jag fått ett 10-tal, kanske fler. Orka hålla räkningen? De har inte varit så kraftfulla. Efter att jag har börjat få fler attacker så gör dem mindre ont. Det känns ungefär numera som om att hjärnan själv krymper ihop för en sekund, men det gör ändå ont (jag som är så smärtkänslig) och det är jävligt irriterande och frustrerande att ständigt få dessa attacker, även när jag sover. Jag har vaknat oerhört många gånger sen tidigare i somras pga att jag fått dem på natten.

När det började bli som värst, så ändrade jag lite strategier för att se om det blev bättre. Svaret är kortfattat; ja. Jag slutade nästan helt att sova på höger sida, jag bytte musen från höger sida till vänster (trots att jag är högerhänt) och jag sitter mer tillbakalutad när jag sitter vid datorn. Det hela började förmodligen med någon typ av musarms-problematik, då jag har haft ont i min högra axel länge och varit stel och haft en brännande känsla i hur många år som helst där. När jag varit på massage, så har jag haft rejäla knutor som aldrig försvinner, för jag spänner mig konstant (något jag gjort sen jag föddes), men sen den natten då jag tog citadon + starkare ipren medicin så har de flesta (och de värsta) spänningarna släppt.

Ungefär när det hela började så märkte jag också att jag började spänna käken helt okontrollerat, särskilt om nätterna. Jag gnisslar inte tänder, men jag spänner käken. Det har jag också nästan helt slutat med sen den natten och det är skönt. Visst är jag spänd fortfarande, men inte alls lika ofta och länge som innan jag tog den kombinationen av tabletter.

Jag vill också påpeka att jag är ingen läkare och rekommenderar INTE att någon annan som läser det här prövar hejvilt med att blanda tabletter ifall ni också lider av den här typen av huvudvärk. Tala ALLTID med en läkare först!

I alla fall, imorgon ska jag äntligen till sjukhuset för att röntga nacken och jag hoppas att jag får ett svar på varför jag har drabbats av den här förjävliga huvudvärken. Jag vill bara att den ska sluta, för den förstör mycket för mig, ibland nästan mer än själva fibromyalgin.

Ett svar på “Imorgon är det dags att röntga nacken!”

Kommentarer gör bloggande mycket roligare, så lämna gärna en eller två! Glöm dock inte att följa kommentarsreglerna!