Anton

Anton. Varför har jag valt det namnet? Jo, jag har en liten förkärlek till gamla Svenska pojknamn och efter många om och men, så bestämde jag mig någonstans runt millenieskiftet att min första Grand Danois skall heta Anton.

Jag har alltid velat ha en hanhund, och drömmen om en Grand Danois har varit det som gjort att jag har fortsatt kämpa på med mitt liv, när det ibland har varit som absolut svårast.

Jag vet inte hur Anton kommer att vara, men jag kommer att träna honom med positiva metoder och förhoppningsvis också råutfodra honom eller ge spannmålsfritt färsk eller torrfoder.

Han kommer att vara så svart som möjligt, och jag hoppas även på att han kommer ha en mankhöjd som är mycket hög. Det är inte ovanligt idag att hanhundar är runt 1 meter i manken när det gäller Grand Danois, och jag hoppas att jag kommer få Anton i en sådan mankhöjd – utan (självklart) att det påverkar hans hälsa negativt.

En frisk Anton är det viktigaste, men om drömmen blir komplett så blir han en stor och fin kille som kanske även kommer ställas ut ibland och möjligen bli far till en kull eller två – men det är en helt annan historia.