Minskad stress, kaloriräkning(💩) och ostadigt sommarväder…

Efter förra inlägget så känns saker otroligt mycket bättre. Det blev ingen direkt kaos situation efter att jag rensat Facebook på personer som jag inte behöver ha kontakt med och det är skönt. Jag pratade ut med vännen om hur jag kände och upplevde alls och det blev inte alls den bittra situationen jag förutsett utan snarare tvärtom, så det är skönt. Sen dess så är det som ett väldigt stort moln har lättat och jag hoppas känslan håller i sig.

I övrigt så fortsätter livet som vanligt. Jobb på valfria timmar som ofta blir mellan 11-15 istället för vad jag först hade planerat och hoppats på, vilket är 8-12, men jag har varit så trött att jag ofta behövt sova vidare ett par timmar och eftersom jag väljer mina timmar helt själv så innebär det ett litet förskjutet arbetsschema. När jag väl sitter och jobbar så är det som vanligt. Snigelfart och nästan ingen energi. Jag börjar bli rätt trött på att vara trött, men jag känner ändå att det förmodligen kommer bli lite bättre om några månader – under förutsättning att inget katastrofalt dåligt händer d.v.s.

Kaloriräkning och allmänt bajsprat

Vi har börjat räkna kalorier igen, men det är mer för att se till att man inte äter för mycket. Jag har börjat göra storkok på linsgrytor av olika slag som jag äter till lunch, och med havregrynsgröt till frukost så kan jag ofta få ihop det dagliga fiberbehovet på dessa två måltider. Mitt mål är egentligen inte att bry mig om kalorier, för det jag har lärt mig är att det spelar inte så mycket roll – om man äter så nyttigt man kan (WFPB), vilket jag sakta men säkert försöker lära mig själv att göra. Jag gör detta genom att försöka promenera och maximera samt bibehålla mitt fiberintag. Första målet just nu är att större delen av dagarna i veckan (kanske 5 av 7 dagar) nå minst 25 gram fiber per dag. När detta funkar och är mer standard än undantag så är målet att öka det ännu mer, kanske till 40 gram och sen plussa på det tills att man kanske når så högt och normalt som 100 g. Visste ni, förresten att våra förfäder faktiskt åt minst 100 gram fibrer på en dag? Det rekommenderade dagsintaget av fibrer på 25 g är faktiskt för lågt, så ju mer fibrer desto bättre. Kolla videon nedan för mer information om det:

Och här är en till!

Jaja, nog om bajsprat. Vi går vidare till nästa ämne; sommarväder…

Sommarvädret är aldrig perfekt

Det känns som om att sommaren numera inte är något att räkna med längre. Det man förväntar sig, i alla fall i mitt tröga lilla huvud är att shorts kan man ha redan i början av april, majväder är lagom varmt, juni är svinkallt, juli stekhett, augusti är lagom varmt igen och sen är det typ höst eller nått sånt tråkigt. Numera och under de senare åren sen jag började bry mig om vädret så känns det som om att vi har sommar i mars och lite här och där i april och maj. Sen tar sommaren en paus, det är antingen regn och 17 grader eller så är det värmebölja i 6 veckor. Sen så blir Augusti och september väldigt varma och hösten är nästintill regnfri. Det är iaf så jag har upplevt våra 4 årstider de senaste åren. Åtminstone känns det så, även om verkligheten säger annat. I mitt huvud går ju saker och ting i supersnabb fart och går saker och ting långsamt så känns det extremt jävla långsamt för mig, så därför är det lite svårt att hålla koll och vara uppmärksam på förändringar. Årets sommar har hittills var ok, även om den har varit lite ”kallare” än normalt. Dock så har det varit shortsväder ändå och jag har börjat inse att det behöver inte bli över 23 grader för att det ska vara ok väder. Det räcker med att solen är framme och att det inte blåser för mycket samt att temperaturen är någonstans mellan 15-20 grader för att man ska kunna må gott av sommarväder. Jag gillar ändå inte att ligga på stranden och jag hatar att bada. Däremot är det nästan jobbigt att vara ute och gå om det är för varmt och då är det att föredra om det är under 20 grader än över. Det handlar ju också om hur svalt eller fuktig luften är, men oavsett vilket blir jag svettig som fan när jag rör på mig, så det är skitsamma. Det känns i alla fall som om att årets sommar regnat bort till sist. Det har regnat där vi bor nästan varje dag sen vi flyttade och det regnade säkert en hel del innan vi flyttade med, men där märkte vi det inte lika mycket som vi gör i nya bostaden. Jag bara hoppas att det blir en lång sommar. Här i Malmö är det inte lika mycket björkträd har jag märkt så har man tur så tar det kanske nån månad extra eller så innan allt det gröna börjar försvinna här. Det hade varit bra, för grönskan är det jag uppskattar mest mer än trevliga temperaturer.

Ja, det blev en lite längre uppdatering än vad jag hade planerat, men så får det bli. Nu vet ni lite mer av vad som hänt och det enda jag gör nu är att fortsätta blicka framåt, räkna lite kalorier, maximerar mitt fiberintag så mycket som är möjligt och jobbar när jag behöver. Vad gör ni den här sommaren?

En lättnadens suck, eller oro över framtiden?

Efter gårdagens inlägg så känner jag mig allmänt lättad, men samtidigt lite smått oroad över saker. Det går liksom inte att bara ignorera. Jag har rensat bort lite personer på Facebook och avföljt några. De personer jag har tagit bort är praktiskt taget personer som jag ändå inte vill eller behöver ha någon kontakt med, då vi knappt pratar och när vi väl pratar så handlar det bara om saker jag inte vill ta del utav egentligen. Då är det bättre att bara låta vara. Sen får personerna tycka vad fan de vill.

Det som har stört mig utöver att personer i min närhet har haft det jobbigt ett tag är massa saker egentligen. Jobbet är en grej, men jag klagar inte nu för snart börjar distanskursen igen och det är alltid lika skoj. Jag återtog kontakt förra året eller så, med ett par personer som jag egentligen gjorde av tillfälligt hjärnsläpp och det har känts så fel från första början. Det fanns ju liksom en anledning till varför man inte vill ha vissa personer i sitt liv. Särskilt när dessa personer inte kan släppa vissa gemensamma personer man haft i sitt liv som gör att man känner varandra överhuvudtaget. Jag behöver gå vidare med mitt liv till fullo, vilket jag tekniskt sett har gjort i rätt många år nu. Jag har njutit som fan av mitt liv, vilket många vet om. Dock så är det så att besluten jag tog när jag valde att ha kontakt med personer jag inte borde ha kontakt med, så har det bidragit till dåliga känslor och jag gillar inte det. Jag vill bara fortsätta vara och må så fint som jag gjort i flera år nu. Därför rök dem från vänlistan på fejjan!

Om man ska prata framtid så finns det två aspekter. En är den jag ser fram emot när/om jag utbildar mig till något tekniskt och förhoppningsvis äntligen börjar jobba med programmering och vilka möjligheter det kan innebära. Den andra är hur jobbiga personerna kommer bli när de inser att vi inte är vänner på Facebook längre. Fast det skiter jag egentligen i. Skulle de komma o fråga så tänker jag bara säga att jag vill inte ha någon kontakt, och vi skulle aldrig ha återupptagit den heller, för det har inte bidragit med något av värde. I alla fall inte för mig.

Jag hoppas i alla fall att det börjar återigen vända åt rätt håll och att jag snart kan börja njuta av livet till fullo. Med de saker jag har gjort för att må bättre så tror jag det är fullt möjligt. Där vi bor nu (åh, fantastiska lägenhet!  ❤️️ ), hoppet om framtiden och allt annat positivt ger mig själv hopp om allting.

Jag tror det här kommer sluta riktigt bra, faktiskt…

En paus från mänskligheten… Det kanske man hade behövt?

Missförstå mig rätt nu från början. Jag pratar inte om självmord eller något annat drastiskt. Det är bara det att på sistone (egentligen flera månader) så har personer utöver mig själv haft det lite jobbigt och eftersom jag är typ en person som inte kan sluta bry sig om andra, så har deras problem påverkat mig så otroligt mycket att det nu är nära klimax, eller något i den stilen.

Det finns främst 3 personer i mitt liv som jag är måttligt (eller väldigt) oroad över. Jag ska inte nämna några namn, men jag tänker så pass mycket på dessa personer att det ibland är svårt att dels få fram ett ord och dels att det blir svårt att göra något annat, men man gör det till sist ändå. Det tar bara en jävla tid att komma dit.

Jag minns inte att jag har suttit i en sån här sits tidigare, men då detta hittills har varit året av total insikt, där jobbet varit något av en ”negativ” utmaning och dessa tre personer i mitt liv haft det riktigt jävla pissjobbigt så är det lite mer än vad jag faktiskt orkar med. Jag själv har också stora planer och funderingar kring framtiden samt en flytt till Malmö som väckt känslor av alla slag och i mitten av allt detta så är jag rätt så mentalt utmattad. Jag har varit nära att springa in i en annan typ av vägg flera gånger under våren. Inte en sådan som gör att man behöver sjukskriva sig, men en sådan som bara gör att man hellre sitter inne och inte vill träffa någon. Eller hur jag nu ska förklara det. Det känns bara konstigt och jag gillar inte den här känslan.

En annan grej började hända också för några veckor sen. Det är officiellt rubricerat som ett komplett missförstånd, och om det är det egentligen återstår att se. Jag bara hatar känslan av att den här situationen har uppstått. En annan vän började skriva sina åsikter på Facebook, och det är inget fel i att ha åsikter. Däremot stördes jag rejält av dennes språkbruk, för språkbruk är något jag har lärt mig mycket på senare år och vi arbetar mycket hårt i föreningen med att inte använda ett dåligt sådant. Om man då räknar in lärdomen jag fått under alla år som fått mig att inse att det är dåligt att generalisera gällande grupper och ställa dem mot varandra. Typ svenskar mot ”invandrare” (a.k.a muslimer) eller funktionsnedsatta mot icke-funktionsnedsatta, fattiga mot rika etc så kan man bidra till en hel del starka åsikter och en bidragande orsak (förmodligen) till att fler vill rösta på SD och kasta ut samt skylla allt på invandrarna, även om man pratar veganism eller nått. Att diskutera viktiga frågor idag är jättesvårt och jag orkar egentligen inte med det längre. Orsaken är för att jag helt enkelt inte har den mentala kapaciteten att argumentera, för det pågår för mycket i mitt huvud just nu för att jag ska bara lämna sängen och orka jobba samt vara en trevlig flickvän. Det jag skulle komma till är egentligen att jag vill inte prata grupper, utan det handlar om människor. Mer specifikt handlar mitt tankesätt om särskilda individers handlingar och jag tänker ofta numera på de grundliga orsakerna till varför dessa handlingar har uppstått.

Tar man ett så pass tufft ämne som flyktingkrisen så skyller jag inte på flyktingarna som många andra gör. Det är inte flyktingarnas fel att de har behövt fly från sina hemländer. Att de kommer hit utan några som helst värdesaker, pengar och/eller att de faktiskt råkat få med sig en iPhone men inget annat av värde. Det är inte deras fel att de får betala 50 kr för tandvårdsbesök, när vi betalar tusentals kronor, eller att de kanske får hjälp med att få bostad för ett mer integrerat samhälle. Jag skyller inte på dem, men många andra väljer att göra det och det är hemskt. Även om man inte menar det utåt sett, utan tycker detta beteende är skrämmande (för skrämmande är det), så kan man ändå formulera sig (och bli tolkad) som att man tycker att man är bättre eller mer värd än en fattig flykting som kommer till Sverige o ”tar våra jobb och bostäder samt får ‘gratis’ tandvård”.

Med allt som pågår i mitt personliga liv samt med tre väldigt viktiga människor i mitt liv så är såna här ”åsikter” eller spridning av falsk information som pågår hos var och varannan person numera ibland (känns det som) så är det alldeles för mycket för mig. Det tar sån energi och jag kan inte sluta bry mig, sluta engagera mig, även om jag vet att jag borde bara stänga av. Jag vet bara inte hur man stänger av permanent, eller så pass länge att det inte blir ett problem. Kan du lära mig det?

Så vad händer? Jo, jag praktiskt får en vän att tro att jag inte bryr mig, för alldeles för få personer i dennes liv faktiskt hör av sig och säger hej. Jag skriver mina kommentarer på min väns ”knasiga” FB inlägg och startar ett halvt krig och låter en annan vara fast jag egentligen inte vill. Och så skäller jag ut en annan vän fast det egentligen var onödigt. Samtidigt sitter jag också och längtar efter att ha energi över så jag orkar läsa några kapitel ur en bok eller börja lära mig programmering som jag numera är så desperat efter att få förståelse för. Det är alltså lite mycket nu och jag är på bristningsgränsen.

Och det enda jag vill är att sitta hemma i soffan och gosa med Henrik och längta efter Grand Danois och familjen.

Det bidde en tur till Skånes djurpark med!

Fast nu är det några dagar sen vi kom hem. I torsdags åkte vi i alla fall dit och det var skoj men åh vad trött man var när man kom hem sen. I alla fall, nu ska jag skriva om den äventyrsrika dagen – för det hände lite för mycket då.

Skånes djurpark

Överblick över Skånes djurpark, precis bakom entrén. Man ser stallet som ser ut som en gammal gård och massa människor.

I onsdags kväll föreslog älsklingen att vi skulle åka till Höör för att gå på Skånes djurpark. Jag nämnde det också lite hastigt i våras när vi pratade om vad vi skulle göra på vår semester efter flytten, och detta blev alltså också av. Att åka dit var enkelt. Första bästa pågatåg till Höör, och sen buss 441 till djurparken. Vi sket i att ta öresundståg pga den extra restiden det innebär. Tågen står ju i Malmö C i 20 minuter numera tack vare de otroligt onödiga gränskontrollerna, så det fick bli trevligt pågatåg istället, men det gick fint. Bussen gick bara några minuter efter att vi kommit fram och sen tog det 10 minuter att åka till djurparken. Vi gick till entrén och betalade två vuxenbiljetter och sen gick vi runt hela parken och tittade på alla djur vi kunde. I stort sett så var det bara vargarna vi inte såg. Det var jättekul att vara där tycker jag. Vi käkade lunch på Björnberget. Kön för att beställa mat var relativt kort, men sen fick vi vänta närmare 30 minuter på maten. De hade extra tjocka pommes som smakade helt ok och burgarna var goda. Tyckte jag i alla fall. Henrik gillade dem inte. Någon timme senare var vid framme vid ett ställe som sålde mjukglass, så vi tog oss en varsin innan vi lämnade djurparken för att åka hem. Vi fick vänta lite på bussen och sen var det en halvtimmes väntan innan tåget åkte. Som tur var stod tåget inne så vi kunde kliva på direkt. På vägen hem så var vi så trötta att vi lätt hade kunnat somna, men som tur var gjorde vi inte det.

Fler äventyr, trots tröttheten från helvetet…

När vi kom hem så hade vi planer på att hämta ut två paket och sen ta en tupplur för att vi var så trötta. Dock så visade det sig att det fanns några felaktigheter med det ena paketet så vi fick glatt gå iväg till Bauhaus för att köpa rätt skruvar. När vi kom så gick det i alla fall fint att skruva ihop allt, men någon tupplur fick vi alltså skita i. Sen beställde vi hem pizza och poff! Så var klockan säkert efter midnatt och dags att sova.

Det hände massa andra saker också den dagen, men det tänker jag inte skriva om i det här inlägget. Det bidrog dock till andra tankar kring ett kommande inlägg jag förmodligen måste skriva. Det ska handla om hur man vet att man är genuint lycklig och i det inlägget (om jag nu lyckas skriva det) så ska jag försöka utelämna så mycket personliga detaljer som möjligt från det som har inspirerat till inlägget. I övrigt tycker jag själv att det är på tiden att jag skriver det här inlägget, om jag inte nu redan har tjatat tillräckligt om hur jävla lycklig jag varit de senaste 8½ åren sen jag blev ihop med Henrik. Lite till går det säkert att rabbla om och i så fall ur ett mer generellt perspektiv. Så håll utkik, alltså!

Det blev en sommartur till Köpenhamn idag!

Mitt i ledigheten bestämde vi oss för att åka över till Köpenhamn igen, jag och älsklingen. Det var skoj, även om vi inte gjorde så mycket när vi väl var där. Det var dock en häftig känsla med en sån förkortad restid från Hyllie att allt bara känns ännu bättre nu med att bo där vi bor. Jag är så extatiskt lycklig över det här! Vi tog första bästa tåg efter att vi vaknat och ätit frukost. Vi fick dock stå upp, för det var galet mycket folk, men efter vi kommit till Kastrup fick vi sittplatser.

Bild på en av scenerna som finns på Tivoli med asiatiskt tema.

ø

Sen när vi kom fram till Hovedbanegården så gick vi direkt till Tivoli. En standardgrej vi har börjat göra när vi är där är att vi äter churros, så det köpte vi direkt samt en belgisk våffla. Churrosen var goda som vanligt men våfflan smakade lika mycket som kartong – absolut ingenting och den var jättetorr. Stor besvikelse! Tur nog var den billig, bara 25 DKK. Sen gick vi runt lite sakta på Tivoli. Jag funderade på om jag skulle åka den flygande kofferten igen, men det sket jag i till sist. Den är rätt meningslös, men jag hade ändå velat, men jag struntade ändå i det. Sen gick vi på Strøget och jag gick in i några butiker som sålde t-shirts, men jag köpte inga. När vi närmat oss Nørreport så tog vi Öresundståget därifrån hem och sen gick vi lite på Emporia innan vi gick hem.

Sen vi kom hem har vi suttit och kollat på en ny Netflix serie som än så länge är mycket bättre än vad vi trodde den skulle vara. Den heter Glow och handlar om tjejer på 80-talet som sysslar med wrestling. Den rekommenderas ifall ni letar serier att se på Netflix.

I övrigt så är allt som vanligt. Semestern för i år tickar på i rasande fart. Det börjar kännas nu att man typ sover, äter frukost, sitter en stund vid datorn och sen är det dags att sova igen. Så fort går dagarna. På måndag är det dags att börja jobba igen och jag hoppas att det kommer gå bra. Så som jag satt upp min arbetstation här hemma så tror jag det kommer gå bra, under förutsättning att datorn inte kraschar mitt i alltihop som den gjort tidigare, men i så fall köper vi ett nytt nätaggregat till den och hoppas på att det löser alla problem.