9 år med älsklingen idag!

Idag har jag varit tillsammans med världens bästa pojkvän. Ingen annan än Henrik. Dagen har spenderats med bio, tidiga julklappar, lunch ute, bussresor och promenader i kallt skånskt vinter väder. Det har också blivit chips till middag, men det kan man ju äta när man är vuxen – så det så!

Vi gick på bio och såg Star Wars filmen, The Last Jedi. Den var helt ok. Typisk Star Wars, liksom. Sen gick vi lite på sci-fi bokhandeln och efter det åt vi buffé på triangeln. Sen åkte vi och hämtade ut Henriks julklapp som tyvärr inte blivit levererad hem till oss och vi köpte lite godis. Sen har vi tagit det lugnt hemma, precis som vanligt.

I morse fick jag min present och tidiga julklapp av Henrik. Det var en tavla, målad av Charlie Bell, som är flickvän till TomSka på Youtube. Den föreställer oss två när vi var 14 år och vi först var tillsammans år 1997. Vill ni ha en uppdatering om hur det gick till när vi träffades, så ställ en fråga i kommentarerna så svarar jag där. Inlägget jag hade skrivit om hur vi träffades är nämligen numera privat då det ligger i min gamla blogg som är arkiverad nu, och jag skriver det här inlägget från mobilen. Jag orkar helt enkelt inte krångla, och de flesta som läser min blogg känner till vår historia med. Den är i alla fall häftig och jag är stolt över det.

Henrik fick två böcker av mig, men då Bokus strulade till leveransen lite så får han den andra boken imorgon.

Resten av kvällen har i vanlig bemärkelse spenderats med att se massa på tv och äta gott. Precis så som det ska vara!

Och som vanligt hoppas jag att jag får spendera många, långa år till med världens bästa älskling…

Två arbetsveckor kvar – sen går jag ner i tid!

Idag har jag två officiella arbetsveckor kvar på Funkibator på 50%. Från och med 1 januari är jag enbart anställd på 25%, och även om det är tråkigt ur ett löneperspektiv innebär det bara fördelar på andra sätt. Den 15:e januari 2018 börjar jag plugga programmering 1 via Miroi på distans här i Malmö. Det ska jag läsa på 25% och jag hoppas det kommer räcka. Helst hade jag velat studera på 50% för då hinner jag plugga mer och komma in på en ”riktig” utbildning minst 1 år tidigare. Men det får ta den tid det tar. Jag tror att det är värt det i slutändan! Det kan lösa sig ändå. Ordningen ser ut som följande gällande komvuxkurser och alla kurser läses på 25% så länge jag är kvar på Funkibator:

  1. Programmering 1
  2. Matematik 2 (tidigare B)
  3. Programmering 2
  4. Matematik 3 (tidigare C) eller annan datorkurs
  5. Övriga komvuxkurser istället för exempelvis arbetslöshet

Får jag som jag vill så lyckas jag komma in på exempelvis en systemutvecklarutbildning eller en webbprogrammeringsutbildning (som också har typ C# som huvudfokus) på högskola i någon form redan hösten 2018. Det hänger på om man kan bli godkänd med matematiken innan det är för sent. Funkar det inte så läser jag vidare alla kurser tills hösten 2019 och då hoppas jag att jag har kunnat komma in på någon utbildning på högskolenivå eller liknande.

För er som noggrant läser varje inlägg jag skriver så är detta förmodligen gammal skåpmat, eftersom jag tjatat och gnatat om detta sen i våras någon gång, men just min specifika plan jag har just nu har jag inte skrivit så jättemycket om så därför tänkte jag gå ut med det. I dagsläget blir det nog förmodligen så också att jag inte kommer gå den utbildningen på Lernia som jag tidigare var lite smått besatt över. Nej, nu pekar det mer åt faktisk högskoleutbildning. Problemet med att gå på högskola innebär ofta dock att utbildningarna är på 3 år istället för ungefär två. Det stora problemet är att mitt CSN riskerar ta slut om jag gör så att jag tar mer lån därifrån. Förmodligen har jag inget annat val, men frågan är om jag tar helt eller halvt lån. Tar man halvt lån, fast man studerar på heltid så sparar man veckor, vilket både är negativt som positivt. Det innebär att min ekonomi inte är lika bra, men å andra sidan är det mindre lån under de kommande studieåren. Ett annat problem är också att när jag väl påbörjar en (förmodligen) heltidsutbildning efter att jag studerat på komvux ett tag är att om utbildningen är längre än 2 år så blir det problem när jag sätter min sjukersättning som vilande.

Å andra sidan, även om det skulle gå att studera en vanlig högskoleutbildning på halvtid så är jag inte särskilt intresserad av det heller då det skulle ta dubbelt så lång tid vilket inte behövs. Jag tar i så fall min chans och ansöker igen om sjukersättning om det skulle visa sig att jag omöjligtvis kan studera och/eller arbeta mer än 50%. Att studera på heltid är jag inte rädd för. Egentligen inte att arbeta heltid heller inom IT sektorn. Men risken är mycket stor att kroppen ändå inte kommer orka med att arbeta heltid – även inom programmering!

Vi får helt enkelt se vad som händer och hoppas på det bästa.

Dags att komma i julstämning igen?!

Inte för att jag har känt av någon julstämning på flera år, men ändå. Man kan ju hoppas att man återigen någon vacker dag kan glädjas åt allt som juletider faktiskt innebär. Det är liksom redan December och en officiell vintermånad. I min hjärna är det typ en kall sommar just nu. En riktigt kall sommar, men så brukar det vara varje år. Jag ligger alltid lite efter. Och jag vill alltid ha sommar och grönska.

681.jpg
Gammal bild på en röd julgranskula, bara för att påvisa att inlägget handlar om julen…

Jag pyntar inte lägenheten. Inte för någon högtid. Någon annan får jättegärna komma hit och byta gardiner och ändra massa skit – under förutsättning att de kommer hit när högtiden är över och tar bort allt igen. Annars sitter det kvar till nästa års högtid, vare sig det är påsk, jul eller midsommar. Det är rätt skönt att slippa bry sig dock, men jag antar också att det inte bidrar till att mina julstämningskänslor återkommer heller. Som jag har skrivit tidigare år så har julen gått och blivit något tråkigt. Det är inte tråkigt dock att umgås med familj och äta julmat, men det är verkligen inte samma sak längre. Det suger, men jag får leva med det. Det blir också år nummer två som man äter vegetarisk jul. Jag hoppas allt kommer smaka bra. Det är långt ifrån alla köttsubstitut som kan ersätta prinskorv, gravad lax och julskinka. Astrid och Apornas julskinka smakade kartong eller något! Och att vara vegetarian på julafton är nog den enda nackdelen jag kan komma på just av den anledningen, med att vara just vego i någon form. Som tur är äter jag ju fortfarande ägg och mjölkprodukter, men laxen är ju en sak som för evigt är borta på julbordet… Julmat är gott, men jag hoppas att det blir bättre och bättre. Jag tänker inte äta kött just på julafton av den här anledningen. Det är det inte värt! Jag får mumsa på vegansk sill, rödbetssallad och potatis + alla andra trevliga vegetariska julrätterna som kommer finnas på julbordet i år. Bloggen Vegokäk har förresten en hel del julrecept som jag förmodligen kommer laga det här året bara för att det är så inspirerande!

I år blir det nästan helt julklappsfritt, och det är helt ok. Jag har beställt en julklapp till Henrik och hans familj ska också få lite julklappar men till min familj blir det inget. Så har det varit i många år, så det är inget unikt. Det kanske bara är lite tråkigt, men jag orkar inte bry mig längre. Jag har ändå inga julkänslor, jag avskyr vintersäsongen oavsett (p.g.a. kylan, som ni vet) och i dagsläget har jag ändå råd att köpa till mig själv det jag vill ha. Det som jag nu då bestämt ska främst vara till lägenheten de kommande åren, och bara nödvändiga saker till mig själv. Det är iofs rätt trevligt att man har råd med det, men jag älskar att öppna paket och det kommer jag nog aldrig sluta göra. Det är även trevligt att ge presenter, men asjobbigt att köpa dem och särskilt att slå in dem!

Därför är årets önskelista rätt enkel. Jag vill ha paket att öppna. Vad som är i dem, spelar mindre roll. Något ätbart, vegetariskt (gelatinfritt godis bland annat) och saker man har nytta av (presentkort till diverse ställen, typ) är trevligt.

Rena förslag är annars dessa två glasen som finns på IKEA: 4 stycken LODRÄT (ölglas, typ) samt 3 stycken BEHÄNDIG (vanliga glas). Siffrorna är för att vi vill ha 9 glas av varje sort. Idag har vi 5 av lodrät och 6 av behändig glasen. Vi råkade ta sönder ett av ölglasen, men vi har varit för lata med att dra på IKEA just för att köpa nya glas, så då kanske man kan önska sig det i julklapp istället?

Jaja, jag orkar inte rabbla på om detta. Jag är så trött idag att jag vet knappt var jag ska ta vägen. Nu ska jag äta mig en sen lunch som är rester på det här receptet (också från Vegokäk!)

Medan jag skrev det här inlägget lyssnade jag på följande spellista på Spotify:

Hur viktig är en penna?

Alltså, allvarligt. Hur jävla mycket behöver du en penna när du är och handlar på exempelvis ett köpcentrum? Blir du superglad och upp i hejsan varje gång du får en gratis penna utdelad av en försäljare som egentligen bara vill sälja dig ett telefonabonnemang, men för att locka dig och vara trevlig så får du en gratis penna. Som om du inte redan har fjortontusen såna hemma som ligger och skräpar i något hörn… Särskilt extra viktigt är det med en penna när du blir ”trakasserad” av samma person då hen tror att du gått in i en butik och ångrat att du inte köpte nått samt att du självklart måste ha en penna så fort du kommer ut ur närmsta butiken du gick in i…
IMG_20171205_152449.jpg
Här ser vi en utmärkt penna som jag redan hade hemma. Den fungerar riktigt bra. Jag behöver inte någon ersättare till den. Så det så!
Ok, för er som inte förstår så var jag på Emporia tidigare idag för ett välbehövt snabbesök. Jag behövde fixa till mina nya glasögon då de satt för hårt, hämta ut ett par beställda tröjor på Stadium, köpa en sladd och handla lite på ICA. Utanför Stadium står det ett gäng från Alltele eller nått sånt. De har ett permanent stånd där. En av nissarna frågar mig något på minst 10 meters avstånd. Jag säger direkt att jag inte är intresserad. Han vill ge mig en penna och säger att jag får den gratis. Jag vill inte ha någon penna och säger igen att jag inte är intresserad. Jag går in på Stadium och gör mitt ärende. Ett par minuter senare går jag ut igen, fast åt ett annat håll. Då står han där igen, och typ ”flirtar” och frågar om jag ångrar mig och vill ge mig en penna. Jag säger ”va?” och blir upprörd över att han bryr sig så mycket om just mig. Syns det inte att jag är typ sjöblöt av svett (för jag blir det av minsta aktivitet, särskilt i köpcentrum). Jag hade precis tagit av mig både jackan, mössan och min hoodie jag hade på mig. Så svettig var jag. Sen var jag också stressad för jag vill göra mina ärenden och jag vill inte ha nån jävla penna eller bli störd! Jag säger igen att jag inte är intresserad och han ropar efter mig. Jag höjer rösten igen, säger återigen ”JAG ÄR INTE INTRESSERAD!” och ber han att sluta. Sen går jag vidare, förbannad och irriterad över det här jävla yrket och alla förbaskade nissar som får betalt över att trakassera folk när de absolut inte är intresserade. Vill jag ha en penna, då köper jag en. Eller så ber jag om att få låna en. Så enkelt är det, liksom.

Mina åsikter kring uppsökande försäljning…

Personligen så tycker jag att uppsökande försäljning borde förbjudas. Det borde anses vara olagligt att antingen ringa upp folk i tid och otid för att sälja strumpor, nyckelknippor, lampor eller vad fan folk nu vill sälja till en. Likaså är det asjobbigt när dessa personer haffar en på stan, i köpcentrum och liknande och särskilt jobbigt är det när man medvetet flyttar blicken bort från dem och går förbi och de ropar efter en, kommer fram till en – eller som idag då de tvunget bara måste ge mig en jävla penna jag absolut inte vill ha eller behöver just då.
Jag är absolut inte ensam om att tycka uppsökande försäljning är jobbigt. Däremot kanske jag är lite udda som medvetet och högt säger att jag inte är intresserad och jag kan visst bli arg och upprörd på de här personerna som inte fattar att jag vill inte bli störd av dem. Jag skiter i vad folk säger. Jag vågar stå för mig själv där och jag har en rätt att säga min åsikt.
Vad är din åsikt kring uppsökande försäljning? Har du något särskilt knep, ignorerar du dem bara eller ringer du supporten och klagar? Berätta nedan om vad du tycker kring det här!

Att fokusera på att blogga…

Syftet med min flytt till wordpress.com var  av två mycket stora anledningar. Den första är att jag tröttnat på allt strul som webbhotell generellt har. Den andra är att jag vill ju bara blogga som sagt. Jag har ingen aning om hur det kommer gå men jag är i alla fall hoppfull.

För det första så känns det fantastiskt att ha valmöjligheter. Det här inlägget skrivs faktiskt från mobilen. Det har jag inte gjort på evigheter! Främsta orsaken till det är för att appen inte funkat för mig på skitlänge. Orsaken vet jag dock inte. Problemet dök upp när jag flyttade till mitt senaste webbhotell, egensajt.se. De har inte löst det och stängt mitt support ärende och det enda de vill (verkar det som) är suga ur pengar. Det känns skönt att slippa nu och framöver ska jag göra mitt bästa för att bara fokusera på att skriva. När jag inte gör det hoppas jag på att kunna jobba och återfå lite mer energi och när jag går ner i tid i januari och sen börjar plugga så hoppas jag också på att det ska gå fint att lära sig programmering.

Det beslutet jag tog när jag ville fokusera på programmering, byta karriär och sluta strula med webbhotell så har det ju hittills inte gått som planerat. Det enda jag gjort är bråkat med dem, betalat en massa (onödiga) pengar som jag inte vill spendera och fått huvudvärk av ilskan som ständigt brusar upp pga allt strul.

När man väl börjar tänka på det så är det inte så konstigt att jag börjar bli smått besatt av att bara ha saker omkring mig som bara funkar. Jag är så galet trött på strul! Giriga webbhotell, energitjuvar och allt annat jag drabbats av i år. Det är slut med det nu! Hoppas jag.

Framöver är det bloggande, lärande och roliga fritidsaktiviteter utöver ett jobb som gör skillnad. Och en glädje att jag kan skriva detta utan massiva felstavningar via mobilen…

Håll i slantarna! Ja, men hur då?

Just nu kliar det som fan i mina fingrar. Varför då? Jo, för att OnePlus 5T släpptes idag kl 15.00. Den kostar ca 5000 kr och klassas som en billig mobiltelefon. För billig är den, och man får en så kallad ”high end flagship” telefon för det priset. Ja, jag är smått besatt men det vet ni ju redan. I alla fall ni som känner mig och bryr er om mig och mina dåraktiga tankar och idéer.

Vad som behövs vs. vad jag vill ha…

Det jag behöver köpa till mig själv inom en väldigt snar framtid är detta:

  • Fler och/eller nya t-shirts
  • Hoodies, minst 2. De jag har börjar gå sönder…
  • En ny vinterjacka. Den jag har, har varit trasig i flera år och i år måste jag fan köpa en ny.
  • Ett par nya glasögon. Dessa beställde jag faktiskt idag. Mer om det nedan.
  • Alla sjuttioelva grejerna vi vill göra med lägenheten. Som tur var är de inte så akuta. Vi ska inte flytta på många långa år nu om vi får som vi vill.

Det jag vill ha, förutom det jag behöver ovan är ju som sagt en ny mobil. Det är en konstig tanke egentligen. Min Lenovo P2 funkar ju. Det är inget större fel på den. Inte egentligen. Den har sina fördelar. Största fördelen är batteriet. Det varar lätt i flera dagar för mig och många gånger på sistone har jag skitit i att ladda den om jag vet att jag inte ska iväg någonstans dagen efter. Jag får typ 5-6 timmars användande innan batteriet är nere på 50% sträcket såsom jag använder mobilen i dagsläget. En annan fördel är att den verkar ha tusen gånger bättre täckning jämfört med Blackberryn. Jag testade att ringa ett samtal inne i lägenheten för en stund sen, bara för jag orkade inte ut på balkongen och frysa. Då såg jag till min förvåning att jag hade full 3G täckning, eller vad det nu var som krävdes för samtalet. Dock fick jag inget svar, men det är ju nice att man hade full täckning för samtal. På Blackberryn när jag sitter vid datorn hade jag vanligtvis kanske en liten plutt när jag ringde och samtal bröts jämt. Ett stort störningsmoment! Nu kanske man slipper det problemet? Man kan ju i alla fall hoppas på det.

Jag kan i alla fall ändå inte släppa tankarna om en ny mobil. Men jag kan vänta och jag måste ju egentligen vänta. Fan, vad jag tjatar om det här! Vet inte hur många gånger jag nämnt det i bloggen nu, men alldeles för ofta känns det som. En ny telefon är det inte bråttom med heller. Det hade liksom bara varit trevligare med en telefon som är skitsnabb, tar bra foton (plus porträttfoton!), inte laggar och inte är för dyr.

Nya glasögon. Det tog bara 7½ år…

Jag har i flera år behövt byta ut mina nuvarande glasögon. Det är för att de börjar bli så pass repiga att de alltid är lite suddiga och det är jobbigt. Idag tog jag steget och började på allvar kolla runt på glasögon. På de flesta kedjor kostar ett par nya par runt 4000 kr inklusive diverse behandlingar och denna veckan är det så kallat ”Black Friday” rea. Jag har innan köpt alla mina glasögon på antingen Synsam eller Synoptik. Och sist var 2010. Då fick jag mina glasögon i födelsedagspresent och jag har varit supernöjd med dem sen dess. Främsta anledningen är för att de har inbyggda solglasögon. Det är en grymt fantastisk uppfinning och jag önskar jag hade haft det på alla mina glasögon tidigare. Nu tänker jag aldrig sluta med det.

I alla fall. Det slutade idag med att jag gick in på Specsavers hemsida och såg till min förvåning att de var sjukt billiga. De glasögon jag vill ha är såna som är så små som möjligt, rektangulära och gärna svarta. Det hittade jag där idag och jag bokade tid och beställde nya glasögon idag – för under 1000 kr! Helt jävla galet. Det hade kostat det dubbla om jag inte hade gjort det på rean de har denna veckan och även det hade varit löjligt billigt! Jag har ju hela tiden räknat med ett pris på minst 4000 kr men nu sparade jag alltså typ 75% av vad jag hade planerat att det skulle kosta. Det glädjer mig med tanke på att jag måste göra allt jag kan för att hålla i slantarna framöver. Särskilt med tanke på att jag än så länge inte vet exakt hur min ekonomi blir nästa år. Och kan glasögon vara så pass billiga så är det ju inga svårigheter direkt att köpa det oftare heller, men så länge de håller så är det huvudsaken. Jag köpte även till en billig försäkring ifall något skulle hända dem, även om jag vet att hemförsäkringen förmodligen hade täckt allt.

Dessa glasögon har jag beställt. Modell Adair för 395 kr inklusive glas på Specsavers! Bilden är en länk.

Mer tankar kring ekonomin de kommande åren

Den kan bli mycket sämre, lite förändrad (men sämre), rent skitdålig (om jag pluggar heltid utan CSN) eller mycket bättre än idag (om jag tar CSN när jag väl börjar plugga på riktigt). Min ekonomi hänger också mycket på om jag jobbar kvar på Funkibator. Det är mitt mål, men studierna är alltid viktigare då detta är en riktig möjlighet till en positiv karriärförändring! Maxat CSN lån spelar också mindre roll då CSN inte direkt påverkar min ekonomi nämnvärt. Att vara skyldig dem 100 000 kr eller 500 000 kr är liksom ingen skillnad. Det påverkar inte min förmåga att ha bolån, söka andra lån, spara pengar eller köpa en bil. Däremot tar det ju längre tid att betala av… Men får jag ett välbetalt heltidsjobb sen om ett par år och basinkomst kanske införs så kan man ju väldigt lätt betala av CSN utan att det ens hade märkts i ens plånbok på ett negativt sätt.

Jag är i det hela hoppfull och jag hoppas på att allt ordnar sig med det ekonomiska till sist så jag slipper oroa mig över allt sånt. Och det kommer lösa sig tids nog. Något annat tänker jag inte tillåta. Det enda jag måste försöka göra nu är att inte impulsköpa en ny mobil. Jag måste verkligen göra allt jag kan för att undvika det.

Även om det är så lockande….

Saker och ting börjar se lite ljusare ut.

När jag skrev mitt förra inlägg var jag nästan på gränsen till desperation. Sen dess har saker och ting blivit bättre. Jag känner mig dels inte lika ensam längre och det beror på flera olika saker. Sen har jag också släppt min besatthet kring iOS och Apple produkter rent generellt, vilket känns jätteskönt. Jag ska berätta varför nu och jag har ingen aning om hur länge jag babblar på.

Närbild på senaste sushin jag har ätit. Supergott! Taget med min Lenovo P2

Ensamhet – no more?

Orsaken till varför jag känner mig mindre ensam för närvarande är för att jag sen senaste inlägget har hittat på lite mer saker att göra. Jag har träffat en av mina kompisar, som också är frisör och ätit sushi med henne två gånger samt att jag också klippte mig häromaden hos henne. Dock bara en toppklippning så inget särskilt, men jag saknar verkligen att ha rosa hår och möjligheten till att ha andra roliga färger. Vi får se vad framtiden vill när det gäller mitt hår. Framöver vankas det också lite roligare saker och lite mer händelser så det är kul. Vilka de är kommer jag berätta om i efterhand senare. Om jag kommer ihåg att blogga om dem d.v.s.

Ingen mer besatthet kring Apple

Gällande iOS och Apple så försvann i stort sett alla besatthetstankar och idéer för någon dryg vecka sen. Samma dag som jag skrev ett väldigt irriterande inlägg på min engelska blogg så löste det sig. Min älskling hade läst det och blivit lite förvirrad av vad som stod och när jag hade förklarat att jag först inte var intresserad av en mobil med fysiskt tangentbord, men sen blev det och var glad över min födelsedagspresent så sa han att jag får låna hans gamla mobil han köpte i våras som en tillfällig mobil. Det är en Lenovo P2. En jättebillig, helt ok Android med 5100 mAh batteri, och det var därför min älskling köpte den. I mitt senaste blogginlägg på min engelska blogg förklarar jag lite mer om allting, så gå och läs det nu! Jag är i alla fall jättenöjd med den, men jag är grymt sugen på att skaffa mig en OnePlus telefon som nästa mobil. Det känns som om att den har allt jag har letat efter! När jag köper den återstår att se, för samma dilemma är kvar och det är att jag måste spara mina pengar och lägga så mycket jag kan på lägenheten istället de kommande åren. Därför får förmodligen en ny mobil, även om det är en billigare Android vänta. Och en tredje telefon på ett år får jag inte i present av min älskade älskling, så det är inte lönt att hoppas på att man får en OnePlus 5T i julklapp direkt.

Lite bättre hälsa, eller kanske en total inbillning?

I drygt två veckor eller något så har jag börjat ta extra vitamintillskott. Detta är för att personer runtomkring mig har tjatat och gnatat på mig att jag borde göra det och till sist har jag alltså börjat testa. Och jag är mycket skeptisk! Det jag har börjat ta är:

  • D-vitamin, extra stark dos
  • B12, särskild sort som gör att upptaget säkerställs mer
  • MSM och C vitamin ( i en och samma tablett)

Utöver detta så tar jag även min vanliga medicin vilket är Omeprazol för min Reflux sjukdom. Det är för övrigt asjobbigt med alla de här tabletterna. Jag hatar det. Jag känner mig som värsta knarkaren och än så länge har jag inte märkt någon direkt skillnad. I alla fall inget som jag upplever är nytt. Det enda som kanske kan nämnas att jag har haft för jävla ont i mina muskler på sistone. Varje kväll, och även på dagarna känns det som om jag ska dö, för all ork bara totalt försvinner från mig och det är svårt att gå, röra sig eller ens bara leva. Ok, kanske lite överdrivet men jag försöker få fram ett budskap här eller nått. Make a point. Vad det nu heter på svenska. Det är i alla fall tillfälligt bättre och det är skönt.

Värken jag har haft är dock inget konstigt. Det enda konstiga med det är att det har varat oerhört länge. Säkert en vecka, vilket är ovanligt. Oftast får jag sån värk efter att en stor grej har blivit överstökad. Men då brukar jag ha ont i typ en dag. Inte en vecka eller hur länge det nu har gått.

Första veckan jag tog tabletterna kände jag mig lite piggare än vanligt, men det gör jag inte nu och har inte gjort på typ nån vecka, så jag är väldigt skeptisk till att dessa extra pillren ska hjälpa mig att ha mindre värk, bli piggare och må allmänt bättre så jag orkar mer. Jag tror mer på att det är viktigare att äta bättre samt att ständigt försöka hålla sig motiverad. Typ istället för att käka massa piller så vill jag hellre stadigt äta en fiberrik kost sprängfylld med grönsaker och nyttig spenat eller nått i den stilen. Det tror jag är viktigare än något annat.

Jaja, tiden får avgöra hur man mår och om vitaminerna hjälper så fine. Då fortsätter jag med dem, men om jag om 3 månader inte märker någon direkt skillnad på mitt välmående så är det experimentet officiellt över. Enda jag tänker fortsätta med i så fall är B12, men i så fall kommer jag ta det i annan form och mer sällan, för man behöver inte ta det dagligen vad jag vet. Tidspressen är ju att varje burk med tabletter varar i ca 3-4 månader om jag fortsätter ta dem dagligen och i dagsläget så tror jag absolut inte att det kommer göra någon skillnad alls för mitt välmående. Eller för min fibromyalgi.

Som sagt. Jag är skeptisk.

Livet just nu. Ensamhet är en ny känsla.

För första gången i mitt liv känner jag mig ensam. På riktigt. Eller något i den stilen. Förhoppningsvis är detta något som är ytterst tillfälligt och en del av er som läser detta tänker säkert att jag får skylla mig själv.

Jag får skylla mig själv för att jag valde att flytta bort från Växjö, där jag hade mina kollegor och ett par vänner nära till hands som jag kunde träffa praktiskt taget så ofta jag ville. Jag får skylla mig själv för att jag ”valt” att avsluta lite vänskaper, även om några avslutades lite väl fel. Jag får skylla mig själv att jag nästan valt att ”isolera” mig och vara hemma istället för att vara i centrala Malmö och utforska stan mer än nödvändigt och jag får skylla mig själv för att jag är introvert och blivit smått besatt av Apple produkter och videoklipp på YouTube som handlar om dem.

Jag är som jag är, men å andra sidan tror jag det här är tillfälligt. Som tur var har jag min älskling och nu ska han inte iväg på fler jobbresor förrän kanske någon gång nästa år. I år har vi varit ifrån varandra i totalt 3 veckor. Därför valde jag med flit att inte ta min höstvecka i år. Min höstvecka är den tid på året då jag någon gång under hösten väljer att åka ensam upp till Stockholm för att träffa min familj och vänner jag har där uppe samt umgås med hundarna som uppfödaren har. I år skiter jag i det av flera anledningar. Eller egentligen bara av två anledningar. Inte tillräckligt med semesterdagar och jag vägrar vara utan älsklingen i en hel vecka till – även om jag har fullt upp med att träffa vänner och familj!

Sen är det ju lite svårt att skaffa kattvakt för tillfället när man vill iväg eftersom jag inte känner så många här nere längre. Jag har kännedom om många, men jag har tappat kontakten med de flesta av bra anledningar. Därför blir det lite svårare för närvarande att bara åka iväg när man känner för det, för att man dels då inte hittar kattvakt på samma sätt och dels för att ingen av oss vill åka ifrån varandra något mer nu på ett bra tag.

Jaja, det går över.

Det är i alla fall en konstig känsla att längta rejält efter att umgås med folk. Det brukar jag inte direkt göra, eftersom jag ofta kan träffa personer jag vill träffa så ofta jag egentligen har känt för det tidigare, men av logiska skäl har det alltså blivit lite svårare. Jag och min bästa vän har inte pratat med varandra på flera månader. Och det är ok. Antar jag. Vi behöver ta pauser från varandra, men något säger mig att detta kanske är den sista pausen vi tar från varandra och att vi båda behöver gå vidare på något vis och kanske hitta andra personer att umgås med rent frekvent. Jag känner i alla fall lite så. Inte just med min bästa vän, utan med mycket under det här året.

2017 har ju varit året av förändring. Hur många gånger har jag skrivit och tänkt så nu på sistone? Alldeles för ofta känns det som. I år så har jag tagit många beslut, bra som dåliga men det känns som om de ”dåliga” besluten har fått en lite för stor negativ effekt och det är det som har lämnat mig lite ”ensam”. Jag känner mig inte fruktansvärt ensam egentligen. Det är inte som om att jag sitter hemma i min ensamhet och gråter och bara längtar efter att få krama folk. Nej. Så allvarligt är det inte. Det är mer så att jag typ vill leta efter ursäkter att faktiskt lämna lägenheten. Hitta på  saker och det gör mig inget alls ifall jag gör allt tillsammans med älsklingen. Han är min klippa i vardagen eller nått i den stilen och jag är mycket glad över att jag har honom. Hade jag inte haft honom – ja då hade jag nog mått riktigt jävla dåligt skulle jag tro och verkligen suttit hemma i min ensamhet och blivit deppig på riktigt.

Därför är jag ändå rätt hoppfull gällande saker och ting. Jag vill gå vidare – med det mesta. Eller allt beroende på hur man ser det. Mycket har jag redan gått vidare med tycker jag. Och jag tar konsekvenserna för det.

Hur illa jag än vill umgås med folk, käka sushi eller bara ta en fika…

Fördelar vs. nackdelar och lite om #MeToo kampanjen…

Ok, det här blir det tredje inlägget i serien om Apple och iOS etc. Och på slutet blir det lite egoistiskt och ologiskt snack om #MeToo kampanjen som för närvarande driver mig till vansinne.

Något annat som driver mig till vansinne är att min lilla smått galna besatthet av Apples produkter fortfarande inte släppt. Om något har det blivit värre. Och detta egentligen utan anledning, eller vad man ska säga. Jag står fast vid det jag sagt tidigare. De är svindyra, i dagsläget onödiga och jag borde fokusera på bättre saker, men min hjärna vägrar släppa det här.

Det har nu spridit sig till att jag till och med kollat på YouTube videos kring skillnaderna mellan MacOS och Windows, och kollat på videos om hur en Macbook funkar etc. Helt jävla galet om jag får säga det själv. Paddan här hemma har blivit en ny uppskattad leksak, där jag dagligen upptäcker små, små fördelar med iOS som jag absolut inte trodde skulle finnas. Den största är röstinspelningen, där jag kan prata välartikulerad skånska av Malmöitisk sort med den och den förstår vad jag säger. Jag kan också skriva in särskilda tecken såsom punkter, utropstecken och frågetecken. Det tycker jag är fantastiskt. Inte ens min dator kan göra detta! Och android kan, men den kan inte de där särskilda tecknen vilket gör det smått meningslöst.

Fördelar med iOS över android är:

  • Röstinspelning som funkar med skånska och skiljetecken.
  • Hela familjen har en iFåne, med delade album där jag också kan se och vara med och dela via paddan (än så länge). Google Photos finns, men familjen har inte använt sig av detta alls, och funktionaliteten är heller inte lika bra.
  • Paddan, även om den är seg, har aldrig kraschat eller agerat konstigt. Min Blackberry är däremot strulpelle deluxe, då den skriver konstigt ibland, ändrar styrka på skärmen helt i onödan, laggar och har sig och är allmänt jobbig till och från. Fysiska tangentbordet hjälper heller inte mot mina känsliga fingertoppar som ibland och oftare på sistone har gjort ont.
  • Hade man hamnat in i hela Apples ekosystem så verkar det mer än smidigt. Att dela filer mellan sina prylar går jättebra och låter extremt lockande inför framtiden. Exempelvis tänker jag på när jag har en GD, en aktiv eller flera YouTube kanaler där jag filmat med en iPhone, som jag sen redigerar på en Mac dator och sen laddar upp till YouTube. Som det funkar idag så är det relativt smidigt, så jag klagar inte ännu, men ibland tar det 100 år innan fotona och filmklippen hamnar i Google Photos på lokala datorn och 4k filmerna jag spelat in blir bara i 1080p vilket inte är lika bra.
  • iOS är enkelt, och lätt att lära sig, men jag tycker fortfarande på ett sätt att det är för simpelt. Vilket också gör det krångligt.
  • Appar rent generellt funkar oftast supersmidigt på iOS, vilket de sällan gör på Android.

Fördelar med Android över iOS är:

  • Valfrihet. Lägga appar var du vill, det är lätt att byta bakgrundsbilder och lägga in nya ringsignaler etc.
  • Det går att komma åt alla filer på telefonen. Det funkar inte på iOS, men varför bryr man sig om det? Behövs det verkligen för en privatperson?
  • Man kan öppna upp filer i valfria applikationer. iOS öppnar Safari över Chrome bland annat. Jag har även hört rykten att det inte går att öppna någon fil i valfritt program i iOS, men jag har inte testat det själv.
  • Billigare telefoner som funkar någorlunda ok med tanke på sitt pris? Denna går väl att diskutera. Alla androids jag har haft har strulat på ett eller annat sätt och laggat mycket. Det gjorde väl kanske min iPhone 3GS jag hade för 100 år sen med, men det var väl mer att det inte gick att skriva och den var totalt överhypad eller nått för mig just då.

Just nu känns det rent allmänt i alla fall som om att gapet minskat rejält och idag, i min supersnabba hjärna som kan bestämma saker över en handvändning så är jag lite smått lockad av iOS och apples produkter. Dock står jag som sagt kvar vid allt jag sagt tidigare. Det är för dyrt, förmodligen överpriser och inte värt sina pengar, och jag har inte råd eller lust med abonnemang. Min stationära dator här hemma är jag supernöjd med och den vill jag nödvändigtvis inte byta ut, och min strulpelle till mobil får jag behålla nått år till minst innan jag kanske har råd att byta ut den.

Skulle man däremot bli miljonär så antar jag att jag inte skulle ha några problem med att byta över hela systemet till Apple…

Och sen för att sammanfatta tror jag mina besatta tankar beror på att jag inte kan sluta tänka på att jag vill utbilda mig inom programmering och många idag väljer att gå över till Apple för att kunna göra detta på bästa sätt, även om det inte alltid är nödvändigt.

Så var det här med #metoo grejset…

Jag måste vara en väldigt ful och annorlunda kvinna egentligen. Fulheten går väl att diskutera. Att vara ful är ju individuellt och jag har fått höra det ofta när jag växte upp att jag var ful, och för min del var det liksom ok. Jag visste om att jag inte var snygg, men jag fick pojkvänner ändå och jag är inte oskuld längre. Många, miljontals kvinnor säger att de blivit utsatta för diverse grejer av män och jag ska inte förneka. Jag har också varit med om sånt. Men jag bryr mig liksom inte. Jag orkar inte, eller så är det för att jag tänker på det här idag på ett helt annat sätt än vad jag gjorde när dessa grejerna har hänt mig.

När jag var 14 år blev jag sexuellt utnyttjad i flera månader av en kille (också min dåvarande oseriösa pojkvän) som ”tvingade” mig flera gånger i veckan att suga av honom i trappuppgångar. Jag var liksom bara nyfiken på sex, men tyckte det var allmänt omständigt att vi aldrig gjorde nått snusk hemma hos honom istället. Det ledde till att jag fick epilepsi som var stressrelaterad. Men det fattade inte jag för många år senare och än idag så är jag inte arg eller upprörd över hans beteende. Han är en snuskpelle, inget snack om saken och sex är något han inte har ett filter för. Däremot så tänker jag heller inte skylla på alla män jag ser för hans beteende. Många gör så. Drar alla män över en kam. Jag gör inte det. Och det har inte påverkat mig negativt alls, även om jag fick epilepsi av det. Den är för övrigt borta och var tillfällig. Idag är jag fri från det.

När jag växte upp blev jag aldrig direkt utnyttjad av män. Jag var så ful och konstig säkert att de inte brydde sig om mig. Ingen tafsade på mig, ropade efter mig att de ville se mina tuttar etc eller hånglade upp mig mot en vägg. Nej, jag har i stort sett hela mitt liv blivit väldigt respekterad av män i övrigt. När jag inte blev mobbad så klart, men det är en annan historia. Det jag pratar om nu är av sexuell natur. Mobbing är inte det. Däremot har jag aldrig direkt blivit accepterad för den jag är under min uppväxt, men det är en helt annan historia.

De som gjort saker mot mig har jag i så fall varit väldigt nära vän med eller ihop med. De enda män som gjort alla dessa ”sakerna” som kvinnorna skriker sig hesa över med den här jävla hashtaggen, är utländska män som raggat på allt med två ben och tuttar när jag varit på utlandsresor med familjen. Alltså när vi varit typ i Turkiet och alla inkastare till restaurangen raggar till sig kvinnor för att de ska äta på deras restauranger. DÅ av alla gånger har de raggat på mig, vilket jag alltid tyckt varit konstigt, då det generellt aldrig har hänt innan. Män har ju som sagt alltid generellt låtit mig vara. Undantaget är om jag känner dem, då har man hört kommentarer men det har aldrig varit direkt jobbigt.

Enda gången som var jobbig var typ 2002, då en nära killkompis till mig då (som också raggar på allt och alltid är otrogen) ville ha sex med mig och jag inte ville. Han försökte och försökte och det var nära att han lyckades, men det sket sig. Jag var ihop med ett av mina skitdåliga ex då och i dagsläget är jag snarare tacksam för att den här grejen hände, för i och med det fick jag se min dåvarande pojkväns riktiga sida. Bara några veckor tidigare hade min pojkvän tvingat mig att sälja min valp, vilket jag ångrade och ångrar fortfarande som fan idag. När den här grejen hände så anklagade han mig för att vara otrogen och då gjorde han slut. Jag stod alltså utan hund och utan pojkvän. Jävla idiot, liksom.

Men jag är inte arg på nissen som försökte ha sex med mig. Eller våldta mig, hur man nu vill se på det. Jag tänkte fan se till att det inte skulle bli nån jävla våldtäkt minsann och det blev det inte heller, även om jag gick och sa det då till mina närmsta. Jag blev skitförbannad på hans beteende, han bad om ursäkt och sen var det inget mer med det. Däremot är jag idag fortfarande asförbannad på min dåvarande pojkvän som lämnade mig och sålde min hund! Fy fan vilket jävla as! Men jag skyller fortfarande inte på ”alla män”. Det är mitt jävla pucko till ex jag skyller på. Jag hatar honom. Fortfarande. Om det gör mig till en konstig och ologisk kvinna så får det vara så. Det är så jag resonerar. Deal with it!

Mina misstag jag har gjort kring hela #metoo grejen är att jag inte har brytt mig tillräckligt. Inget av de här sexuella händelserna har påverkat mig negativt. Jag vet självklart att det är ett ”problem” att män beter sig allmänt skit gentemot kvinnor, men vad beror det på? Ja det är just det jag i så fall hade velat prata om. Jag tvivlar nämligen starkt på att alla män i hela världen går omkring och beter sig som as mot kvinnor och inte kan hålla sin grej innanför kallingarna och jag är trött på allt det här kvinnor mot män tjafset. Det är väl ett problem, men jag står stolt och starkt utanför det här och sen får ni andra tycka vad fan ni vill.

Jag är väl för ful och annorlunda för att jag ska kunna bry mig om detta för min egen del. Eller nått. Jag vet inte.

Bajs.

Problemet är löst. Jag går ner i tid till 25% i januari…

Igår satt jag och älsklingen och pratade en hel del om vad som är bäst för mig att göra när det gäller min framtidsplan om att studera, gå ner i tid och utbilda mig inom programmering. Min älskade sambo har hela tiden sagt, börja med att gå programmering 1 och låt det ta den tid det tar. Gillar jag det och det funkar så går jag programmering 2 eller hoppar på en utbildning som inte kräver den andra kursen nästa år. Eller så fortsätter jag plugga 25%, en kurs i taget och går något mer avancerat hösten 2019 istället.

Och så blir det. Det kan alltså fortfarande lösa sig, men jag har nu bestämt mig hur jag ska göra och det är att från och med 1 januari så går jag ner i tid på Funkibator från 50% till 25% och studerar programmering i olika former fram tills jag hoppas på den riktiga utbildningen. Vilken det blir återstår att se, men i dagsläget vill jag fortfarande helst läsa något mer avancerat, och inte bara ren och skär webbutveckling där jag bara lär mig html, css och javascript. Jag vill kunna mer!

Jag vill liksom kunna känna (om detta nu funkar, vilket det verkligen borde!) att jag kan många olika programspråk, så jag exempelvis kan arbeta och få lön för att jobba med C#, C++, ASP, .NET och Java och på fritiden kunna sitta med WordPress eller andra CMS verktyg och bygga hemsidor eller bara hjälpa till med WP’s egna utveckling. Det är liksom det som känns bäst och som jag hoppas kan vara den bästa lösningen.

Jag vet att jag idag älskar både HTML, CSS och särskilt PHP, och även om det också hade varit mycket bra att lära sig javascript med i olika former så är jag osäker på om jag ”nöjer” mig med det. Det hade förmodligen varit skitkul att sitta hela dagarna och få en heltidslön för att jobba med de sakerna, men jag vet inte om det är tillräckligt för mig. Kanske om man enbart hade jobbat med CMS verktyg, men inte allmänna hemsidor? Jag lär veta mer efter att jag åtminstone gått klart programmering 1.

Det känns i alla fall skönt att man har bestämt sig hur man ska göra, men det känns också lite surt att man på ett vis kanske måste vänta ett år till för att kunna gå den utbildning man vill. Men oavsett vilket så tror jag det kommer vara värt det, för fördelarna väger så mycket mer tyngre än nackdelarna!