Om Trump vinner så tror jag att halva planeten tar kollektivt självmord…

För det kan inte sluta bra! Det är jag övertygad om. Om han vinner valet så kommer han köra inte bara USA’s ekonomi i botten utan hela världsekonomin. Om han bara inte blir en sån där lattjo president som inte gör ett skit. Han kanske lobbar för att rika personer ska bli ännu rikare, men sen får vi se om allt annat skit han spytt ut sen kampanjen började faktiskt blir sant. Jag är så dåligt insatt i allt det här och för mig ser jag årets presidentval som ett enda stort skämt.

En tecknad bild på Trump och Hilary där det är oavgjort i en icke-populär tävling. Varför är de ens förstahandsval som presidentkandidater? Bilden är en länk.
En tecknad bild på Trump och Hilary där det är oavgjort i en icke-populär tävling. Varför är de ens förstahandsval som presidentkandidater? Bilden är en länk.

Vad det är för fel på Hilary vet jag inte heller men hon verkar ju vara ett klart bättre alternativ än Trump i alla fall.

Finns det något positivt som kan ske av denna politiska sörja då?

Jo, det finns det säkert. Kör Trump världsekonomin i botten är det en utmärkt anledning att snabba på resan mot vad Venusprojektet förespråkar, eller kanske landskatt och basinkomst för att börja någonstans. Eller så dör vi allihop om 3 månader i världens värsta kärnvapen attack. Tredje världskriget lär ju vara här på tre sekunder skulle jag tro oavsett. Om det inte bara är ett skämt! Det måste fan vara det…

Jag såg en rätt rolig bild, troligen på Facebook tidigare i år där ett gäng elever ungefär 100 år framåt i tiden hade en historielektion, där de skulle prata om åren 2015 och 2017. Vad hände 2016 då? Nä, det pratar vi inte om… Dock kan jag inte hitta den någonstans men något säger mig att oavsett vilken presidentkandidat som vinner så blir det förmodligen bara skit av det. Varför kan inte Obama få sitta kvar istället? Han är den bästa presidenten de har haft sen Kennedy om jag förstått det hela rätt.

Drömmarnas kontor, ett projekt i nätverket SIP i Växjö ska ha valvaka ikväll. De har ett event på Facebook. OBS! BEGRÄNSAT ANTAL PLATSER!
Anmäl dig till info@drommarnaskontor.se eller skriv till Drömmarnas kontor på Facebook med följande information:
– Namn
– Telefonnummer
– Eventuella allergier eller specialkost
– Sysselsättning och ålder

Nåja. Nog snackat om politik. Nu ska jag städa lägenheten! Vad hittar ni på idag?

Christian Engström från Piratpartiet skriver en serie om basinkomst!

Den borde alla läsa, för den tar upp basinkomst på ett sätt där Christian beskriver det så här:

Jag har tänkt blogga en serie inlägg där jag presenterar ett konkret förslag till basinkomstsystem, och visar hur man kan räkna på vad det kostar och hur det kan finansieras.

Christian har tidigare skrivit mycket om basinkomst på hans blogg och han pratar mycket om det. Mest i form som en negativ inkomstskatt, men i den här serien så ska alla möjliga olika förslag tas fram så det finns fler konkreta sätt att prata om basinkomst och se till att det faktiskt genomförs.

Jag vill ha basinkomst och gärna igår. Som jag skrivit tidigare så får den inte vara för låg med tanke på alla som har sjukersättning eller aktivitetsersättning. Nä, minst 10-12k per person tycker jag och ska det vara i form av en negativ inkomstskatt så ska gränsen gå vid en relativt hög inkomst, typ över 35-40k i månaden. Huvudsaken är att man tjänar på att ha basinkomst även om man jobbar, men jag förstår också att det kan vara ett sätt att införa det snabbt på om man gör det i form av en negativ inkomstskatt. Så länge som jag inte kommer arbeta mer än vad jag gör nu och är till 50% sjukpensionär så berörs inte jag särskilt mycket oavsett vad det blir för summa, men mer pengar (så länge vi levet i ett pengakrävande samhälle) är alltid eftersökt.

Gå in och läs hans bloggserie och alla andra inlägg han har skrivit om basinkomst, vet ja!

Skånetrafiken nekar SD reklam i deras bussar. Och jag är bara neutral…

Ett bra val, antar jag för att undvika problem med folk som tvunget alltid skall vara politiskt korrekta… Däremot tycker jag det är lite förbannat tråkigt hur samhället börjar utformas nu. Är man inte rasist så är man 100% politiskt korrekt. Det finns inget däremellan, och skulle man råka finnas där – d.v.s. vara en person som bara tycker att alla människor är lika värda, som inte behöver gilla en bild på fejjan för att visa att man ogillar rasism, nazism, misshandel mot människor, orättvisor, mobbing, sexuella trakassier etc, utan man bara vill vara och leva och respektera allt och alla så långt man faktiskt kan så kan man bli rejält utskälld och förarga hela samhället?

Idag kan man heller inte vara en person som medvetet skiter i vad fan politiker eller SD håller på med, utan man vill bara vara neutral och framförallt bilda sin egen uppfattning om saker och ting, innan man öppnar munnen och berättar sin åsikt. Risken är också stor, med 99.9% säkerhet att oavsett hur neutral jag än önskar vara så blir jag utskälld för att jag är så pass neutral när det gäller det här. Som om att i och med min neutrala åsikt så är det ok att det finns exempelvis män som våldför sig på barn och kvinnor? Inte alls. Hur fan kan man ens tänka så? Det förstår inte jag…

Nej. Idag är det svart eller vitt och allt är rasistiskt eller politiskt korrekt. Börjar tröttna på folks beteende snart… Gah!

Jag kan faktiskt göra mitt genom att exempelvis inte rösta på SD, inte massprotestera mot ett politiskt parti, inte hota, trakassera personer som är nyfikna på något som SD gör eller har gjort, acceptera de som vill protestera och gå på möten för att försöka öppna upp samhället mer och få fler att bli accepterade oavsett hudfärg, ”ras” eller religion. Däremot kan jag ifrågasätta huruvida allt skrikande faktiskt öppnar upp samhället för alla, då det istället verkar skapa ett mer ”vi och dem” samhälle där bägge delarna är lika hemska fast på två olika sätt. Jag behöver inte bli arg över SD’s reklamkampanjer, riva ner lappar, hota bussbolag eller uppmuntra till våld mot icke-invandrare bara för att de är just svenskar eller råkar vara födda i vårt land för att de ”blyga små svenskarna” inte gör något för att utrota rasismen i vårt land som för närvarande pågår för fullt. Det jag syftar på är att man måste vara antingen det ena eller det andra. Vi = ”skrika-sig-hesa-antirasister”. Dem = ”Rasisterna, eller var de kanske bara missnöjda?”

Det är liksom väldigt simpelt i mina ögon. Varför ens krångla till det? Alla människor är lika mycket värda – faktiskt. Oavsett! Sen finns det rövhål, även om de faktiskt inte är Sverigedemokrater och ibland kan man uttrycka sig på ett sådant sätt som man inte riktigt har förstått kan tolkas som något rasistiskt utan att man menat något illa.

Jag skiter ifall du som läser är en av dem som röstar på SD. Jag skiter ifall du är vänster. Jag skiter också fullständigt i om du är muslim, är 100% svensk sen tusen generationer tillbaka och jag skiter också i om du uppskattar ett politiskt korrekt uttryck.

Det simpla i det här är bara:

  1. Acceptera alla människor så gott det går. Det betyder inte att du ska acceptera 100% av alla människors handlingar. Men du sätter ribban på vad du accepterar så länge du inte skadar någon annan psykiskt eller fysiskt.
  2. Var snäll mot alla så gott det går. Samma princip som ovan gäller även här. Lite sådär ”gyllene regeln” aktigt. Är du snäll mot alla, så kan du nästan räkna med att dessa människor i de flesta fall är lika snälla (minst) tillbaka mot dig.
  3. Var hjälpsam, så gott du kan efter din egna förmåga. Det är ok att säga nej ibland. Faktiskt.
  4. Lägg inte din röst på ett politiskt parti som du inte tycker förtjänar det. Rösta istället på ett parti som passar dig bäst, efter att du bildat din egen uppfattning om vad du vill att samhället ska innehålla. Fakta är jättebra, men bilda alltid en egen uppfattning! Och tro inte allt du läser eller vad du hör folk säga. Var påläst, men respektera andras åsikter om någon inte håller med dig.
  5. Du behöver inte gilla massa bilder för att visa ditt obehag inför något skit som någon människa gjort eller gör mot andra. Det finns rövhål överallt i vår värld, många av dem är styrda av pengar och vinster. Det jag menar är rätt logiskt. Inte fan kan någon tycka att exempelvis rasism eller pedofilliga(stavning?) saker är ok?  Det låter galet i mitt huvud om någon faktiskt tycker att det är ok, för det mest logiska är ju att alla är lika värda, eller har jag fel?

Jaja, jag menar inte att generalisera för mycket. Det här är bara en oerhört tråkig utveckling jag själv ser i samhället och jag börjar verkligen tröttna på att det blir så här. Jag själv sitter väl inte direkt i skiten för mina egna åsikter, men jag har blivit tillsagd ett par gånger och totalt missförstådd när jag velat bilda min egen uppfattning om något att jag helt plötsligt är antingen rasist eller något annat idiotiskt som absolut inte stämmer in på vem jag är och vad jag tycker och tänker om begrepp och människor samt deras handlingar mot varandra.

Jaja, nu har jag fått ur mig det värsta i alla fall, och vill du veta hela diskussionen om just Skånetrafikens beslut om att inte ha SD reklam i sina bussar så kan du klicka här.

Hur mycket skit får jag för det här nudå? Det ska bli spännande att se…

En Prezi presentation om begreppet landskatt och varför vi behöver införa/återgå till det!

Jag följer en sida på Facebook som heter Naturresursdelning. Den är jävligt bra, må jag säga. De informerar om några av mina nuvarande favoritämnen att diskutera när det gäller samhällsförändringar. Dessa begrepp är:

  • Landskatt
  • Medborgarlön
  • Basinkomst

Idag så delade dem den här presentationen. Jag trodde först att det var en video, men det är alltså en helt vanlig presentation. Man klickar sig fram på världskartan och får information om hur vi hade det förr innan demokratin kom till och hur landskatt och naturresursdelning kan lösa fattigdom och många andra problem vi har i världen idag.

Jag har skrivit om landskatt, medborgarlön och basinkomst tidigare, men det har varit tyst på ett bra tag nu. Orsaken till det är många, men mycket för min egen del beror på att jag tröttnat på politik då mina partier jag hejar på har inte gjort något annat än grälat på sistone och det är inget jag vill vara en del av. Däremot så kan dessa begreppen ändå diskuteras, även om många kan vara skeptiska till det då en hel livstid av indoktrinering av att ”arbeta ihjäl sig = skitbra” och ”ju mer pengar åt de rika desto bättre” kan få de flesta att rynka på näsan.

Ok, jag erkänner. De där förslagen sög, men det är lite så folk har blivit och även jag själv innan jag lärde mig mer om roten till många saker. Landskatt kan lösa mycket, men inte allt. Däremot kan det hjälpa att bekämpa fattigdom väldigt snabbt, bara det införs och behålls. En prestationslös basinkomst skulle nog glädja många, särskilt om den införs i samband med den här skattereformen och den inte är för låg. Det är dumt att beskatta fel saker som bidrar till hutlösa bostadspriser, fattigdom och sämre välmående för majoriteten av befolkningen i världen.

Se presentationen och ge gärna feedback till Facebooksidan Naturresursdelning, följ den gärna med! De har också en hemsida med mer information och på YouTube finns massvis av videoklipp på ämnet.

Jag är bäst! För det har Stefan sagt.

Tummen upp för coola mig. Jag är ju bara bäst!

Sen jag började praktisera på SIP så har mina positiva kommentarer om stället haglat ut ur min mun. Jag har stormtrivts från dag ett och har många gånger blivit förbluffad över hur allt är ok på arbetsplatsen. Jag får jobba hemma utan problem, jag får bestämma mina tider själv. Ingen tycker jag är för osocial eller alldeles för störig. Det är liksom bara bra. Jag passar in perfekt och är uppskattad för det jag gör.

I morse satt jag och skrev på en rätt så häftig uppgift som förhoppningsvis kan hjälpa mig vidare i min yrkeskarriär, och till min hjälp för att göra det här dokumentet så frågade jag min ena handledare, Stefan om hjälp.

Han skrev så här i en chatt:

”Skriv efter mig: Jag är bäst!”

Jag blev väldigt glad av att höra det, och senare pratade vi även lite om jantelagen. Det dokument som jag satt och skrev på lät lite osäkert och även om jag numera är en person som är trygg med sig själv och ärlig nog att veta vad jag klarar av och inte klarar, så sitter det en del osäkerhet kvar i mig sedan tidigare. Den här osäkerheten kan förklaras i att oavsett vilken arbetsplats jag än har varit i, så har jag inte passat in och i stort sett allt jag har gjort har till sist visat sig vara fel på något sätt.

Antingen pratar jag för mycket, jobbar för lite, orkar inte tillräckligt, tar för många sjukdagar, säger saker som folk tar illa upp utav vilket resulterar i ett snack med chefen om bordsskick (eller något i den stilen) och sedan en avslutad praktik/sommarjobb/arbetsträning etc. Jag kommer alltså inte tacksamt tillbaka till samma arbetsplats igen – utan tack och adjö, ofta fortare än jag har hunnit etablera mig. Ofta hinner det också bli konflikter som gör att arbetsmiljön efter det blivit ohållbar och då vill jag själv sluta, eftersom jag inte blir respekterad längre eller accepterad, trots att jag både bett om ursäkt och gjort mitt bästa för att lösa problemet.

Jag har dock fått beröm när jag varit på andra ställen, men det har ofta varit mycket kortvarigt. Det är fortfarande viktigast att fortsätta prestera – gärna tills man bränner ut sig, och att vara social med kollegor – ja, det är nått man får vara på (sin 5 minuters korta) lunchrast eller på sin fritid. Jag överdrev dock med att lunchen är 5 minuter kort, men ibland har det känts på andra ställen att man är inte på en arbetsplats för att ta det lugnt och vila upp sig när man har rast, utan på jobbet är man här för att jobba. Sen går man hem. Och fan ta dig, om du inte kommer överens med fembarnsmorsan i fikarummet!

Även om jag har en trevlig telefonröst, är serviceinriktad, hjälpsam så presterar jag sällan tillräckligt. Det går liksom inte att kompromissa om något på de tidigare ställen jag har varit på, utan att det resulterar i att chefen vill ta ett snack med en och frågar ”vill du verkligen vara här? Du presterar så dåligt och pratar för mycket”.

På SIP får jag alltså höra tvärtom. Det som jag aldrig – någonsin trodde att jag skulle få höra. Jag är bäst. Det är liksom inget nytt. Jag gör det jag ska, snabbt och relativt noggrant med få fel. Jag är trevlig och hjälpsam. Jag är lätt att nå och trevlig att prata med. Jag förstår, kommer med lösningar och försöker vara kreativ. När allt är så för min del, så blir inget en ansträngning, för jag får vara mig själv och bli respekterad och accepterad för den jag är och vad jag klarar av. Och då kan jag prestera!

Tidigare, när jag varit ännu mer självsäker och tyckt ”jag är bäst” så har jag fan fått höra mina versioner av jantelagen. Nä, när man jobbar då ska man jobba. Inget annat. Vara trevlig får man vara någon annan gång. Och sig själv. Nått annat hör inte hemma på den svenska arbetsmarknaden.

Nu kanske jag dock kan öva in förmågan att säga (och tycka) att jag är bäst, för att jag är mycket bra på det jag gör. Än så länge har jag inte fått höra något annat sen jag började på SIP, så kanske är det dags att min självkänsla återgår till ett tryggt centrum, samtidigt som jag får hjälpa världens bästa arbetsplats att komma framåt?

Vad är dina erfarenheter av arbetsplatser? Lämna gärna en kommentar och berätta.