Jag köper ekologiskt – men det går i vågor…

Nu köper alla ekologiskt känns det som, och för min del så känns det som om att jag låg steget före, då mina syskon är riktiga ”köp eko” galningar. Dem har tjatat om det i flera år, och själv har jag inte brytt mig särskilt mycket – förrän senaste året eller så. Jag köper inte allt eko, det har jag inte råd med, men när det finns möjlighet och jag anser att jag har råd – då går ekologiskt före besprutad mat.

Jag har aldrig varit rädd för varken e-nummer eller att maten är besprutad, men då jag under de senaste åren har börjat titta på väldigt bra och lärorika dokumentärer, så har i alla fall min bild om ekologisk mat ändrats, och nu tycker jag det är viktigt att åtminstone kaffet och bananerna är eko. Jag köper i alla fall inte ”fulbananer” längre.

En man på hemköp på frukt och grönt avdelningen. Bilden är en länk!

E-nummer är jag inte alls rädd för, och det tycker jag inte att någon borde vara, men för att hålla mig till ämnet om ekologiskt, så vill jag i framtiden bli bättre på att köpa eko, men det kommer väl när plånboken blir lite fetare, då jag nån dag borde få ett jobb med en rimlig lön.

I dagsläget, lägger vi dock väldigt mycket pengar på mat, men av nån konstig anledning så tycker jag ändå inte att vi får särskilt mycket för alla de tusenlappar man lägger på mat numera. Det känns som om det ökar med en tusenlapp om året, men onyttig som jag är, så är det säkert alla mängder o-ekologisk läsk samt kakor, godis och chips man äter i veckan som bidrar till att allt annat känns så dyrt.

Senare, under helgen ska jag skriva ett inlägg i del två av ”vilken diet är bäst, egentligen?” och jag kan tjuvstarta och säga redan nu att jag kommer prata om stärkelsebaserad diet (som f.ö. är totalvegansk), som innebär att man äter mest stärkelserik mat såsom potatis, pasta, bröd, majs, vete, bönor, linser och ris samt frukt och grönt. Att äta det är superbilligt, och följer man en sådan diet, så borde man faktiskt kunna köpa allt sånt ekologiskt, utan att man märker av det särskilt mycket i plånboken, eftersom det ändå är så pass billiga basvaror ändå. Ekologisk potatis är fortfarande rätt dyrt, om man köper en sån där stor påse, då kan kilopriset nästan vara det dubbla, jämföres med vanlig potatis, men det kan det vara värt om man vill tänka på både hälsan och miljön.

Att köpa ekologiskt bidrar till en bättre mångfald i vår natur + en massa andra positiva saker, och det är anledningen till varför jag har ändrat mig om ekologiska varor.

Hur mycket ekologiskt köper du?

Rekordstor efterfrågan på ekologisk mat i år – DN.SE.

I år har jag en anledning att bry mig om Pride paraden!

Kanske lite dumt formulerad rubrik, men jag ska förklara mig. Under hela min uppväxt så har jag ju känt till begreppet ”homosexualitet”, och det har inte varit nått konstigt. Jag och min syster, dock (särskilt min syster) var lite elaka mot min bror när han var liten bebis, för hon brukade klä upp honom i dockklänningar, sminka honom och köra runt han i hennes barnvagn – och så skällde jag på henne och sa att ”Du kommer göra vår bror homosexuell om du fortsätter sådär!”.

Lite rätt hade jag nog ändå, för efter många år av undran och hoppfull väntan så visade det sig att min älskade bror har kommit ut ur garderoben som bisexuell, och han har nu blivit tillsammans med sin första pojkvän. Jag är överlycklig över den här nyheten!

Tanken om att brorsan skulle ligga lite åt andra hållet har liksom varit där under alla dessa år, men när han var tonåring och gick i gymnasiet, så skaffade han flickvän som han höll ihop med under många år. Då blev vi nog alla lite förvånade i familjen – att ”jahapp, det bidde ingen pojkvän åt Marcus då?!”. Jag var lite ledsen över det, för det har alltid känts som om att brorsan borde ha en pojkvän istället för en flickvän. På nått sätt har det känts mer naturligt – och nu är det officiellt.

Jag frågade också om hans tillåtelse ifall jag fick skriva om att han har kommit ut, och det fick jag. Jag fick reda på att han kommit ut på min födelsedag i Maj, och kort därefter träffade han faktiskt någon. En kille som heter Kalle. Jag har inte träffat han ännu, men jag hoppas jag får göra det någon dag. Han har hängt med till Norrland, och det är en rätt stor grej (tycker jag åtminstone, när kärleken får träffa den norrländska släkten), så det är jätteroligt.

Jag är så stolt över min älskade bror,  och jag hoppas att han kommer fortsätta vara lycklig med sin Kalle. I år blev det inget Pride för mig, men nu vet man i alla fall i fortsättningen att man har ”rätt” att gå på den och det är roligt.

Jag har ju aldrig gått på Pride innan, men jag tycker det verkar skitkul. I år så har man inte möjlighet o gå av flera anledningar, men nästa gång eller om man hittar det i en närmare stad, så ska jag försöka gå.

Hur hanterade du när en nära vän eller släkting kom ut ur garderoben? Berätta gärna din historia genom att lämna en kommentar.

Skippa tv:n efter tuffa jobbdagar – Haha, sicket bullshit!

Läste det här alldeles nyss, och jag håller inte med. Varje dag så sitter jag vid tv:n. Det är mitt sätt att koppla av, och jag får aldrig några skuldkänslor för det. Allt som ska göras, gör jag ändå tids nog och det varierar med hur många timmar jag sitter där.

De senaste veckorna, så har jag inte suttit där särskilt mycket. I stället har jag suttit vid datorn. Det är min andra avkoppling. Trots att jag sitter 8 timmer om dagen framför en dator nu när jag är på Lernia, så kan jag ändå – mycket lätt sitta 3-4 timmar om inte mer vid min egen dator när jag kommer hem. Sitter jag inte där, så sitter jag vid tv:n. Så enkelt är det, och jag klagar inte ett endaste dugg.

Många tycker det är konstigt att jag gör så, för de flesta orkar inte sitta stilla så länge, men med min knasiga och trasiga kropp + en hjärna som väldigt lätt får slut på energi, så är det på något sätt väldigt avkopplande att se på en bra serie eller film, eller bara ägna sig åt roliga projekt – såsom att blogga, redigera videoklipp eller hänga på sociala nätverk. Det är liksom det jag gör på min fritid och jag fullkomligt älskar det.

Jag kallar det ”att göra så lite som möjligt”, för då mår jag som bäst. Sen är det skitsamma vad jag än gör, bara jag får mina timmar vid datorn och/eller tv:n så jag kan koppla av – så är jag nöjd.

Vad gör du för att koppla av?

Skippa tv:n efter tuffa jobbdagar – DN.SE.

Vilken diet är bäst, egentligen?

Det snabba svaret på den frågan är – Ingen aning, för vi är alla olika. Det är åtminstone vad jag tror, efter många års besatthet av att förlora alla de 15 kilon jag lade på mig under våren 2009, som jag sedan dess inte lyckats bli av med. Sen finns det så klart bättre ”dieter” och sämre grejer man kan prova. Därför skriver jag det här inlägget. Det kan bli långt, men är ni intresserade så läs vidare:

Fortsätt läsa ”Vilken diet är bäst, egentligen?”