…Om jag bara hade kontroll…

Det pågår mycket i mitt huvud just nu. Det som stör mig mest är att majoriteten av det kan jag inte berätta hursomhelst, utan att det blir förödande konsekvenser av det. Jag behöver skriva av mig, berätta exakt hur jag känner och upplever vissa saker, men jag har ännu inte kommit på hur jag ska göra för att enklast sätt dela med mig utav det som snurrar i mitt huvud för tillfället.

Det är bara mycket just nu, mer än vad som behövs vara där. Till en stor del är det bara positiva saker, men det finns också en stor rädsla och jag är också lite ledsen över vissa saker. Sjukt störigt är det med alltihop i alla fall.

Om jag hade haft kontroll, så hade jag bara slutat bry mig och aldrig ältat en endaste grej någonsin igen men så lätt är det inte att vara jag. Får man en tanke i huvudet som är tillräckligt intressant på något vis, eller kanske för störig för att kunna släppa – ja då sitter den där tills att problemet är löst eller att man genomfört vad det nu än är man bara vill få överstökat. Ett exempel är att jag håller på att längtar ihjäl mig efter Grand Danois. En väntan som hållit på i 20 år! Ett annat exempel är att jag längtar efter tills att vi bor i Malmö med tusen gånger  bättre läge och närhet till det man behöver. Ett tredje kan räknas som min nyfunna besatthet över att lära mig programmera och för en gångs skull förstå kod. Ett fjärde är hur mycket jag vill bidra med i vår förening Funkibator och etableringen av Funkibator Syd.

Hade jag också haft kontroll över precis allt så hade jag lätt varit mer aktiv, läst mer böcker, druckit vatten istället för läsk (och föredragit det över alla andra ohälsosamma drycker) och orkat laga nyttig, hälsosam och vegetarisk mat varje dag utan att mer eller mindre klagat. Jag hade också haft ett konstant lugn och inte haft en karusell av känslor som bara beter sig hur de vill. Som att slippa bli fly förbannad för att man typ inte får upp blixtlåset på tröjan nån gång. När sån ilska uppstår så är det på dagar då man har mindre energi, mindre ork och för mycket annat så jag orkar helt enkelt inte ”chilla” eller ta kontroll, för jag kan bara inte. Jag vet liksom inte hur man gör… Det är inte kul att ha det så – vara utan total kontroll när jag vet att inte behöver eller ens vill bete mig på vissa sätt i särskilda situationer. Jag hade accepterat mer av de saker jag idag tycker är skittråkiga och jag hade gjort allt i min makt för att få saker och ting att fungera för alla parter. I verkligheten är det en helt annan sak. I verkligheten har jag hinder som stör mig titt som tätt. En värk som uppkommer när man som mest vill göra roliga saker och ett intresse som bara verkar vara inställt på bekväma lösningar och tv tittande eller nått i den stilen. Det finns många fler hinder utöver detta, som att det krävs pengar för allting!

För närvarande håller jag på att tappa kontrollen helt, men jag försöker att göra mitt bästa för att det inte ska gå överstyr ändå. Jag fungerar fortfarande och allt är som vanligt. Det är ingen lögn. Det är bara så att ju längre tiden går desto mer eftersöker jag en radikal förändring. Det bara känns så. Dags för förändring…

Det är fan dags att lyckas med olika saker och för en gångs skull i mitt liv, få kontroll över mina handlingar och mitt liv så allt blir så fungerande som möjligt.

När jag hittat ett sätt att förmedla i text mina tankar jag har som jag vill dela med mig så återkommer jag. Ge gärna förslag nedan i form av en trevlig och stöttande kommentar.

Summering av årets påskvecka

Till årets påskvecka tänkte jag vara smart och ta långledigt. Det var en bra plan, men den var bättre innan än efteråt, för nu när det är över så känner jag mig inte direkt utvilad eller taggad för något annat. Påskledigheten blev långt ifrån vad jag hade planerat och tänkt mig.

Tanken var att jag skulle vila ut mig, träffa kompisar och lära mig koda. Det blev knappt nått av det. Jag fick sovmorgon i alla fall, men har inte känt mig direkt utvilad när jag vaknat. Ibland har jag sovit rätt dåligt också. Jag har inte träffat några kompisar och jag har suttit totalt någon timme bara under de 10 dagar jag varit ledig med att fortsätta lära mig C#. Enda riktiga planen var att vi skulle fira påsk med Henriks familj på påskdagen och att Henriks ena bror skulle komma och hälsa på. De planerna blev av, men påskfirandet blev inte riktigt heller som jag tänkt, men det återkommer jag till senare.

Jag färgade också håret igen, med mina roliga färger. Denna gången valde jag blått och lila. Denna gången tog jag även extra mycket färg, använde bara ett starkt schampo innan och resultatet blev snäppet bättre än sist, men fortfarande skitdåligt. Jag vill ha blått hår och lila hår! Istället ser det blåa typ grönt ut och det lila? Nja… jag tycker jag ser ut som en påskhäxa eller nått, så på så vis var det ju passande…

Jag visar upp mitt ”lila och blåa” hår. Jag är inte nöjd vilket man kan se av min grimas.

Orsaken till varför det mesta inte gått som planerat beror på att jag inte varit på humör för något. Samtidigt har jag varit sjukt uttråkad och inte haft någon direkt lust eller motivation till något särskilt. Jag har bara varit trött och sur, ungefär. Något som jag fullkomligt avskyr att vara! Jag var riktigt taggad med det här att lära mig koda C# innan ledigheten började, men lördagen när man vaknade upp så var det bara blä, ungefär och det har sedan gått i vågor. Istället har jag spenderat tid med att glo på telefonen, sett Vi på Saltkråkan via Öppet arkiv, spelat ett avsnitt av Walking Dead (säsong 3) med Henrik och hans bror, börjat se Naruto och tittat på annan anime. Jag har också sett en hel del filmer och serier. Det enda jag har haft ork till är alltså att bara se på tv i stort sett, men vi har varit iväg till Emporia också och lite andra ställen.

På påskdagen åkte vi iväg till Klippan för att fira påsk med familjen. På vägen dit fick vi reda på att tågen var inställda så vi var nästan beredda på att åka hem igen, men som tur var slapp vi det. Istället blev det nästan en rekordsnabb visit till familjen. Henriks ena syster skulle göra en potatisgratäng, vegansk sådan som jag var otroligt nyfiken på, men den tog så lång tid att bli klar att vi hann aldrig smaka på den. I och med att vi bor där vi bor just nu och vi inte hade så många lediga dagar kvar + att vi behövda handla innan vi kom hem så var vi tvungna att åka hem några timmar tidigare så då missade vi att äta av gratängen. Jag får istället försöka göra den själv någon gång.

I det stora hela så blev det absolut inte som jag hade tänkt mig och det gör mig allmänt besviken. Idag har jag jobbat igen, men jag är långt ifrån utvilad och det sura humöret kvarstår. Kanske bloggar jag lite mer om mina tankar kring hur jag mår senare, men inte idag.

Hur var ditt påsklov?

Sanndrömmar, terrordåd och så lite programmering

Ingen kan nog ha missat vad som hände i Fredags eftermiddag, den 7 april 2017. Själv tog det ett tag innan jag förstod att något hade hänt och dessutom vad. Orsaken beror på en dröm jag hade någon natt innan det hände…

I det här inlägget använder jag sidbrytningar för varje del jag tänker prata om. Ifall du inte vill läsa om vad jag har att säga kring terrordådet, skippa sida 3. Jag pratar nämligen en hel del om vad jag tycker vi bör göra med dagens problem folk har med ”invandrare”.

Semester och nya äventyr

Efter en lång vår och en massa upp och ner känslor, flyttlängtan, köp av ny lägenhet, visningar, livet som ”fet” samt väntan på ny mobil så ska det blir ruggigt skönt att gå på semester och vara långledig ett tag.

Sist jag hade semester var runt jul och då var vi fortfarande nyinflyttade i denna lägenheten som ligger någonstans mellan Malmö och Lund. Jag tog ut en massa semester i samband med flytten, och fick två veckor ledigt runt jul, men i och med att man var nyinflyttad så blev det inte så mycket vila. När det var dags att börja jobba igen så var det svårt att hitta energin och sen dess har det nästan varit som om att man inte alls har någon energinivå att ens tala om. Jobbet har ändå fungerat bra efter omständigheterna och jag kör på i det tempo som har funkat för mig och min ibland tröga hjärna och trötta kropp.

Under denna påskledighet så ska jag fokusera på två saker, vila och programmera. Jag har nämligen bestämt mig att jag på allvar ska lära mig programmera på riktigt. Detta skall göras på fritiden och i min egen takt, men målet är att jag ska bli så pass bra på det att det eventuellt blir en ny sorts karriär för mig. Jag har planer på att skapa spel för Android också, men det får blir när jag samlat på mig styrkan att veta vad fan det är jag håller på med först.

Först ut ska jag lära mig C# (uttalas see sharp), och Unity. Därefter ska jag ge mig på C++ och .NET. Hur det går, får ödet avgöra.

Orsaken till detta beror på att jag börjar bli allmänt trött på mina misstag jag gjort under åren och att mina påhitt med bloggarna fortfarande inte är något där jag vet exakt vad jag håller på med. Det är helt ok så länge man bara skriver och ”bloggar”.Men då jag älskar att ”pilla” med mina bloggar, vilket innebär att göra kodsnuttar med php för att få till nån extra funktion som inte finns inbyggt i WordPress, så innebär det också att jag inte gör det på rätt sätt. Jag vet inte vad jag gör. Jag kopierar och klistrar in kod, men vet inte vad en funktion, metod, klass är och jag vet heller inte riktigt hur variabler fungerar och vad en boolean är för något. Jag vet praktiskt taget inte ett skit och efter äventyret med att jag gjorde ett av de största misstagen jag har gjort på senare år, vilket var att byta till ett billigt men också ”dåligt” webb hotell, har fått mig att för en gångs skull dra tummen ut ur röven och lära mig något jag har nytta av istället. Ni som vill veta mer om detta, kan läsa på min engelska blogg där jag utförligt rantat tills det pyst ut ur mina öron av ilska och irritation över det här dåliga valet.

Jag älskar fortfarande WordPress och jag kommer fortsätta pillra med mina bloggar, men planen är att jag ska i fortsättningen veta exakt vad jag gör och inte gissa eller testa mig till något. Kan jag lära mig kod och att programmera kan detta öppna upp många olika möjligheter för mig. Jag älskar mitt jobb och hoppas jag kommer fortsätta arbeta hemifrån och för Funkibator i någon form under väldigt många långa år, men om det inte skulle ske, så är programmering förmodligen det enda som kan fungera för mig på arbetsmarknaden. Detta är för att mitt intresse för det är så stort, trots att jag inte vet ett skit om vad jag talar om eller ens håller på med. Jag vill bara veta mer och jag vill lära mig detta på rätt sätt samtidigt som jag tycker det är jättekul.

Nu ser jag dock bara fram emot att få vara ledig, sova ut varje morgon i 10 dagar, göra lite vad fan jag vill. Det behövs!

Vad ska du göra under påskhelgen i år? Lämna en kommentar och berätta.

Inget radhus denna gång, men nya äventyr blir det!

Sen jag skrev mitt förra inlägg känns det som om en hel livstid har gått förbi. Det är så mycket som har hänt så jag vet knappt var jag ska börja. För att göra en lång historia kort så kan jag säga att vi har köpt en lägenhet och att vi väntar just nu med att flytta till något större. För er som vill veta hela historien – läs vidare!

Jakten började tidigt!

Vi har sen en många månader tillbaka hållit koll på bostadsmarknaden i Malmö, och sett både lägenheter, villor och radhus till salu. För ett par veckor sen dök det upp en intressant lägenhet, en trea nära Hyllie som vi bestämde oss för att titta närmare på. Vi blev otroligt imponerade av lägenheten, även om den kändes liten – men å andra sidan är vi vana att bo i lägenheter som är runt 100 kvm. Denna var ca 80. Fördelarna var väldigt många, nästan otroligt många. Nackdelarna var enbart ett par stycken som säkert går att lösa ”om vi hade fått den”. Så tänkte vi då i alla fall. När vi gick därifrån så kändes det lite blandat. Jag, som vanligt fick känslan innan vi kom dit att detta kommer bli skitbra. När vi tittade på den, även om den var supersnygg, fräsch etc. så kändes det inte lika bra efteråt. Vi pratade med mäklaren, mina föräldrar och bestämde oss för att gå på visningen igen dagen efter. Då kändes det bättre. Lägenheten upplevdes större och det var som om vi tittade på en helt annan lägenhet. Dock fanns det ett problem…

Drömhuset, eller åtminstone något i den stilen…

På måndagsmorgonen, vilket var andra dagen då vi skulle titta på lägenheten igen så vaknade vi upp i en smärre chock. Det visade sig att ett radhus lite längre bort (men fortfarande nära Hyllie) hade dykt upp på marknaden med en visning på söndagen därpå. När vi då kom till visningen av lägenheten på kvällen så berättade vi direkt för mäklaren hur vi kände. Det hade ju kommit ut ett radhus och att vi så gärna vill bo i ”hus” istället för lägenhet, men att vi inte tappade greppet helt om lägenheten ännu. Vi var fortfarande intresserade, men eftersom vi också är nya på bostadsmarknaden och inte alls direkt vet hur köpeprocessen går till så tänkte vi att det var bäst att vara ärliga med mäklaren. Det var bra gjort för våran del, för det gjorde att mäklaren var på oss och att vi kunde hålla varandra uppdaterade. Väntan blev det och hela veckan gick förbi i fullständig oro, ovetande, längtan, förhoppning etc. Vi gick på banken och skaffade ett lånelöfte med, vad vi tyckte, var en stor marginal för att kunna köpa radhuset. Vi var nästan övertygade om ( i alla fall jag) att vi lätt skulle slå ut de andra budgivarna. När söndagen äntligen kom var det dags för visning. Det var fullt hus och över 30 personer kom. Det var svårt att läsa av läget av vad de andra tyckte och likaså här kände vi oss relativt neutrala. Huset var inte perfekt, men nästan. Vi gjorde upp planer på hur man kunde fixa till övervåningen och mäklaren varnade alla om att det var en bra idé att renovera badrummet om man skulle bo där länge. Vi tänkte att det skulle skrämma bort alla, men vi hade så fel.

Så nära, men ändå så långt bort. Jag stor utanför radhuset inför första visningen och man ser mig bakifrån. Bilden har fixats till för jag vill inte tala om var radhuset ligger.

Budgivning suger!

Vi gjorde likadant här att vi gick på visningen även dagen efter och då tog vi med tumstock och så tog vi fler bilder på huset. Sen började budgivningen på riktigt. Det budades hejvilt i ca 2 dagar och på tisdagen så blev vi överkörda fortare än vi trodde med vårt bud. Samtidigt hade trean vi tittade på fått två stycken bud också, även om de var väldigt låga. Det tyckte vi var bra, i alla fall när vi fortfarande var i spelet för radhuset. Sen när vårt bud blivit överkört så fick vi ringa banken igen och höja vårt lånelöfte. Det tog längre tid än vi trodde och tiden började rinna ut. Vi började räkna lite mer på det och upptäckte att om vi ändå hade kört på så hade majoriteten av våra inkomster bara gått till att betala för huset och riktigt så ville vi inte ha det. Åtminstone inte jag. Skulle något hända så är det inte kul att sitta med miljoner i lån, och inte ha råd med något och absolut inte Grand Danois! Vi skulle kunna klara oss riktigt bra, så dålig är inte vår ekonomi men den stora glädjen i att känna ”äntligen blir det hus i någon form” dog snabbt ut.

Ibland måste man nöja sig…

Över en handvändning på tisdagskvällen så bestämde vi oss för att satsa på trean istället. Vi drog oss ur budgivningen helt på radhuset och lade ett sent men mycket högre bud än de andra två som sedan registrerades på onsdagmorgonen. Vår lilla kupp lyckades och säljarna av trean bestämde sig för att de säljer till vårt bud och de andra två budgivarna gick inte vidare. På torsdagen skrev vi kontraktet och nu har vi förberett för låneansökan med banken och nu längtar vi bara till inflyttningen. Vi måste komma närmare Hyllie – den saken är klar men mer än så får ni läsare inte veta var vi kommer flytta härnäst. Nära Hyllie räcker. Även om det blir en mindre lägenhet, och vi kanske måste sälja lite saker så är det ok. I denna lägenheten kommer vi säkert trivas och bo ett par år. Fortsätta spara massvis och när tiden är rätt så tänker vi buda på ett radhus, fristående litet hus eller något liknande eller så kanske vi trivs så pass bra att vi ändå bor där i typ 10-20 år. Vem vet? Jag är i alla fall positiv.