…och mitt i alltihop får man ryggskott!

Jävla skit, liksom. I fredags morse när jag skulle klä på mig så knäckte det till i ryggen som in i. Ryggvärken var ett faktum. Jag har haft ryggproblem i flera år i ländryggen, men det har mest varit på nätterna. Det gör ont att ligga för länge på rygg och när jag vaknar av värken så är det svårt att vända sig utan att man nästan skriker av smärta. Det är något jag har typ vant mig vid nu i minst 3 år, säkert mer. Dock så brukar det sällan göra ont i ryggen på dagarna, trots min usla hållning och totala oförmåga att böja på benen när jag ska böja mig framåt för att plocka upp något. Dock så har ryggvärken börjat sprida sig på sistone och sen minst 1 år tillbaka har jag börjat behöva en kudde bakom ryggen när jag sitter i soffan och sen vi flyttade till nya lägenheten så har jag fått ont i ländryggen oftare än jag vill erkänna, men jag har fortfarande varit fullt ”rörlig” vilket innebär att allt varit som vanligt för stela lilla jag.

Men i fredags morse så brast något och sen dess så har jag nästan brutit ut i gråt av smärtan. Jag skulle också till barnmorskan för att ta min p-spruta igen på morgonen och det var en smärtsam resa att ta sig dit och hem. Älsklingen fick komma hem tidigare från jobbet för att hjälpa mig med lite småsaker och det var snällt. Hade varit lite svårt annars med det mesta. Det enda som funkade då var att sitta still vid datorn. Som tur var har jag en ergonomisk stol som ger bra stöd för ländryggen och sitta vid datorn är generellt väldigt stilla arbete.

På lördagen så blev smärtan 10 gånger värre, men trots det så gick vi iväg en stund till Svågertorp, för motion ska vara bra när man har ont i ryggen, står det på 1177’s hemsida. Det gick i snigelfart både dit och hem och flera gånger högg det till och det var inte särskilt kul. När vi kom hem så satt jag praktiskt taget fastklistrad framför teven i ena soffan och då släppte värken lite, men i natt kom den tillbaka med dunder o bråk som de brukar säga och sen dess har jag knappt kunnat göra någonting utan att skrika ut av smärta. Jag har tagit ipren och lite alvedon men det hjälper knappast. Det enda som har hjälpt är att sitta korrekt i soffan och även att ligga lite i sängen med täcket under ryggen och med benen lite i vädret eller nått. Då släpper det lite, men det kommer snabbt tillbaka igen.

Jag är van vid att ha en kropp som alltid gör ont, som aldrig riktigt gör som man vill. Jag är van vid att ha händer och fingrar som sällan klarar av mer än att skriva på ett tangentbord och att mina ben sällan är böjda, om jag inte sitter ner på en stol i någon form utan möjligheter att lägga up dem på en pall eller liknande.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få den här skitvärken att gå över, så jag får väl bara överleva tills det känns bättre, vilket i nuläget känns som om att det kan ta veckor, om det ens någonsin kommer gå över helt.

Ont som fan gör det i alla fall och det gör mig komplett asförbannad att ytterligare en till grej har gått helt fel med min jävla bajskruka till kropp. Urk!

Ny frisyr, Malmöfestival och sjuttioelva andra händelser

Sen jag sist skrev, vilket typ var för 2 veckor sen så har det hänt en hel del. Allt kommer jag inte ihåg, men det har varit ett par aktiva veckor och särskilt förra veckan. Den största nyheten är väl att jag äntligen har klippt mig. Nu har jag inte längre långt hår och det är faktiskt jätteskönt.

Mer om hår

I onsdags så var det alltså dags att klippa sig. Självklart skedde detta hos Emelie på Derma Salong i Malmö och jag blev så nöjd! Det enda jag ”ångrar” eller hur man ska säga är att jag inte hade råd att bleka och färga det i roliga färger direkt. Tekniskt sett har jag råd med det, men nu behöver jag hålla lite i slantarna, för det är mycket pill i lägenheten som ska fixas inom kort och det kan bli dyrt.

Emelie fönar mitt avklippta hår och jag gör en grimas på köpet

Innan jag kom till Emelie käkade jag sushi på stans bästa och billigaste ställe som jag känner till, Bangkok Thai som ligger på Bergsgatan. Där kan man få 15 bitar för 90 kronor när de har lunch servering och det är så god sushi! Jag åt faktiskt sushi där två gånger under veckan, först när jag var hos Emelie och sen några dagar senare med brorsan och hans sambo.

Närbild på vegetarisk sushi från Bangkok Thai som ligger på Bergsgatan i Malmö

Jag blev som sagt i alla fall supernöjd med frisyren. Det är en bob, så det är lite uppklippt i nacken, men inte alls såsom jag hade det i början av 2011. Det var så här jag skulle ha klippt mig då i alla fall.

Tummen upp för nya frisyren. Idag är den lite rakare dessutom. Bilden är tagit med webcamen framför datorn

En resa till Österlen

Jag åkte också till Simrishamn för att hälsa på en mycket kär vän, som denna gången hade med sig sin hund. Min kära vän heter Kerstin och hennes hund heter Joy, och hon är en Puli. En hund med dreadlocks! Jag och Kerstin träffades först i Simrishamn vintern 2001 när vi skulle ta tåget hem till Stockholm. Hon hade två pudlar då som jag ville hälsa på och vi satt och pratade hela vägen och satt även bredvid varandra på tåget och sen dess har vi haft kontakt. Jag är lite dottern som hon aldrig fick och hon är lite av en extramamma. Nu bor hon dock återigen i 08-land sen säkert 10 år tillbaka och vi ses kanske en gång om året och håller mest sms och telefonkontakt.

En ramlösa jag köpte för resan till Simrishamn. Ramlösa Rabarber Jordgubb. Den var god.

I alla fall. Årets tur till Simrishamn skedde efter att jag hade slutat jobba för dagen. Jag tog första bästa pågatåg dit och vi gick och åt på ett asiatiskt ställe som har buffé. Jag tog istället 15 bitar sushi med avokado på, då det vegetariska utbudet i buffén var lite för skralt. Sen gick vi runt lite i stan, ner till hamnen. Jag köpte massa ekologiska och närodlade grönsaker för en billig penning och sen köpte vi glass nere i hamnen. Vi träffade också en gammal väninna till Kerstin som höll i olika typer av danser på Biblioteket i Simrishamn. Sen tog jag tåget hem och var rätt trött när jag kom hem.

Malmöfestival och kärt återseende av Marcus o Kalle

Min kära bror och hans underbara sambo har varit i Skåne och Köpenhamn hela vecka 32 och självklart skulle vi ses. Tanken var först att vi skulle ses på torsdagen, men det blev ändrat så vi sågs på fredagen och lördagen istället. På fredagen hämtade de upp mig här hemma när jag var klar för dagen och vi åkte tillbaka till sushistället för att käka lunch. Sen åkte vi hem och satt i köket och pratade lite tills Henrik kom hem. Sen tog vi bussen in till stan och gick runt lite på Malmöfestivalen och prövade vego-utbudet som var gigantiskt för i år. Det var typ 10 år sen eller nått jag sist besökte Malmöfestivalen, men det var kul att vara där igen. Vi prövade Kebbeh som var jättegott, sen en halv svamprulle, men den var ingen direkt höjdare. Sen testade vi något från Sydamerika, empanadas eller nått sånt och det var jättegott. Sen gick vi upp mot Lilla torg, sen Stora torg och tillbaka till Gustafs Adolfs torg. På vägen åt vi lite Churros och jag köpte gelatinfria remmar med smakerna hallon, kola och saltlakrits. Efter det åkte vi hem och vi somnade nästan framför teven. På lördagen tog vi det lugnt större delen av dagen. Sen träffade vi Marcus o Kalle igen fast på Emporia. Vi åt crepes och våfflor med frukt och choklad och självklart gick vi in i Tesla butiken som ligger där, bara för att man kan. En Model x är ju fan svindyr fick vi veta. En miljon i utgångspris… Vi fick skjuts hem och sen sa vi hejdå till familjen. Sen blev det en fortsatt lugn lördagkväll framför teven.

En snabbtur till Klippan

Vi åkte till Klippan en snabbis igår. En hel del förseningar blev det, men vi kom fram ändå. Vi var där i nästan två timmar och sen åkte vi hem igen. Mest minnet kom från resan hem, då det verkligen stank piss och/eller sådär illa som personer kan lukta om de inte duschat på flera veckor och inte tvättat sina kläder på åratal eller nåt. Värre än ett utedass i alla fall luktade det på tåget. Inte kul alls och jag vet inte var det kom ifrån. När vi kom tillbaka till Malmö gick vi o handlade på ICA och sen tittade vi på film och åt middag.

Övriga händelser

I övrigt så har vi haft en del besök från familjen de senaste två veckorna. Förrförra måndagen kom Henriks pappa och nya sambo och hälsade på och i helgen hade vi besök av Henriks mamma och ena syster. Hans andra syster och hennes barn + nya pojkvän hälsade också på en stund. Det var trevligt.

Annars så har det varit lite som vanligt. Något annat värt att nämna är att jag för första gången i år känt mig pigg i nästan en hel vecka. Jag har inte varit superpigg, men mellan måndagen och fredagen var jag i alla fall inte en zombie om dagarna, vilket jag oftast har varit i år. Det känns positivt och vad det beror på kan likagärna vara utav slumpen. Dock kan det bero på att man börjat äta mycket, mycket bättre på sistone. Grönsaker praktiskt taget dagligen, linsgrytor till lunch och ett maxat fiberintag samt lite motion på det. Jag vet dock inte om jag gått ner nått i vikt, men några centimeter här och där har försvunnit i alla fall. Jag tänker i alla fall inte väga mig förrän jag har ett midjemått (bukfettsomfång) på max 85. Det är ca 9 cm kvar tills jag är där. Oftast de senaste åren så har jag ju pendlat mellan 84-92, men senaste året har jag minst legat på 94 och det har inte varit roligt. Det syns så väl att jag vägt ännu mer nu än vad jag någonsin gjort. Men jag tänker fortsätta att räkna kalorier utan att bli dum i huvudet, fortsätta maximera fiberintaget och försöka få i mig frukt, grönsaker och bär dagligen tills jag tröttnar, vilket förhoppningsvis inte kommer ske. Vi har också blivit bättre på att dricka vatten, även om det vissa dagar smakar skit. Det positiva med det är att läsken har räckt riktigt länge…

Hur har de senaste veckorna varit för dig? Lämna gärna en kommentar nedanför och berätta.

Åh, vad jag hatar missförstånd!

Jag fick en smärre chock när jag vaknade i morse. En vän till mig hade skrivit att jag blivit blockerad och vänskapen är borttagen på Facebook och Instagram. Jag kunde inte ens svara på meddelandet och det gör mig ont. Nu ska jag förklara varför och hur det ligger till, och jag hoppas min vän läser detta.

I de senaste inläggen jag har skrivit så har jag nämnt att jag störts av massvis av småsaker samt att nära vänner till mig har haft det jobbigt och att detta har påverkat mig negativt. Jag upptäckte dock problemet, och det är borta nu. Problemet var att jag haft kontakt med personer jag inte vill eller behöver ha kontakt med. Dessa personer är främst människor som jag känner tack vare mina jobbiga ex, och dessa personer gör inget annat än pratar om vårt gemensamma ex när vi snackar och jag har ingen lust längre att ens tänka på den personen längre. Jag har liksom gått vidare – rejält, men det verkar som om att de andra personerna inte har det, även om det kan verka så på ytan.

Grejen är denna, att dessa personer jag syftar på antingen skriver till mig och ”bara” pratar om exet jämt, eller så hamnar vi där ändå till sist eller så pratar vi inte alls. Jag hade börjat uppleva någon form av ”ångest” i och med det. Jag har liksom gått och tänkt, när tänker den här personen skriva till mig igen och tjata om vårt gemensamma ex? Det kan liksom gå månader eller dagar emellan och jag har och hade aldrig från början någon jävla lust alls överhuvudtaget att ha kontakt med de här personerna. Det känns så mycket bättre nu när jag tagit bort dem från Facebook och avföljt dem från diverse sociala medier.

Den andra grejen som stört mig gäller ju som sagt en annan vän, men jag har upptäckt att det enda jag behöver är en paus. Ett par veckor eller så där vi inte pratar så mycket med varandra, så jag kan vila upp mig rent mentalt. Det kanske i sig inte är så bra för min vän, som säkert vill och behöver min hjälp och någon att prata ut med, men grejen är denna att jag är så sjukt galet trött på att älta saker. Jag har aldrig tyckt om det, men många jag känner ser ältande som en trygghet och kommer till mig för att rabbla upp samma saker om och om igen och det i sig är skitstörigt. Nog för att jag själv kanske inte pratar så mycket om nya saker alltid, men det är en strävan jag gör medvetet – att alltid försöka hitta nya vinklar och nya samtalsämnen så man inte ska bli så trött på att alltid prata om sina ex(vilket motvilligt sker med gamla ”kompisar”), veganism, när jag ska skaffa Grand Danois, hundträning och fan och hans moster. JAG VILL PRATA OM ALLT! Inte bara om samma tre saker om och om igen. Jag vill inte… Och jag behöver inte det.

Därför tog jag en paus. Hur länge den varar återstår att se.

Så fort jag gjorde detta och pratade ut med den andra vännen jag nämnde innan som skriver konstiga inlägg på Facebook så kändes allt så mycket bättre. Det innebar att jag kunde börja gå vidare även där och min vän, som i morse blockerade och inte vill vara min vän på Facebook något mer, har nog missförstått allt detta. Jag bryr mig om den här personen, och dennes grejer är inte för mycket för mig. Inte när jag har raderat allt annat skit och rensat Facebook på personer jag inte vill ha kontakt med. Den här personen är någon jag vill ha kontakt med, men om denna nu har missförstått och inte kan eller vill prata med mig och reda ut det så får det vara så. Jag får bara acceptera ytterligare ett missförstånd, för så är livet.

Det som eskalerade, var också ett inlägg jag skrev på Instagram igår

Jag följer ett antal personer på Instagram. Några av dem postar ett par gånger i veckan och det är fine. Ett x antal andra postar 7 gånger om dagen, och eftersom Instagram inte direkt har någon bra funktion att klumpa ihop folks inlägg så kan dessa inlägg lätt stoppa upp flödet. Sen de började med icke-kronologisk ordning också så kan 7 dagar gamla bilder dyka upp blandat med något som var skapat för 5 minuter sedan. Instagram är också den plattform, förutom Twitter som jag kollar absolut minst. Nu har det gått över en vecka, och jag fick mail att jag skulle kolla uppdateringar från vänner jag följer, och för att skriva ett ”förlåt” inlägg så kanske jag var lite dum och nämnde detta och detta missförstods något så fruktansvärt och ledde till att min vän valde att dumpa mig – säkert med all rätt.

Senaste veckan eller så, sen jag valde att rensa så har jag nästan medvetet valt att inte kolla instagram, för jag orkar inte gå igenom alla bilder jag har missat. Jag har till och med gått från att praktiskt taget gilla alla bilder i flödet, till att bara gilla vissa utvalda bilder, för att annars tar det mig för lång tid att gå igenom alla bilder. Men det är ju för att så är Instagram uppbyggt och jag kan inte göra något åt det.

Jag menade i alla fall inte att trampa någon på tårna eller göra någon illa. Jag agerade bara lite klumpigt och oavsett vad dessa konsekvenser leder till så kommer jag acceptera dem. Vill min vän aldrig mer prata med mig, så fine. Då är det ajöss och jag hoppas allt i dennes liv löser sig. Om inte, så finns jag här och jag hoppas det kan redas ut. För jag bryr mig om den här personen, och man behöver faktiskt inte alltid komma överens för att vara vänner. Jag hade liksom bara inte en aning om att detta skulle ske och jag är förvånad över det, men nåja. Gjort är gjort och nu har jag förklarat mitt.

Jag hoppas du förstår. Jag ber om ursäkt för allt. Det var inte meningen.

Minskad stress, kaloriräkning(💩) och ostadigt sommarväder…

Efter förra inlägget så känns saker otroligt mycket bättre. Det blev ingen direkt kaos situation efter att jag rensat Facebook på personer som jag inte behöver ha kontakt med och det är skönt. Jag pratade ut med vännen om hur jag kände och upplevde alls och det blev inte alls den bittra situationen jag förutsett utan snarare tvärtom, så det är skönt. Sen dess så är det som ett väldigt stort moln har lättat och jag hoppas känslan håller i sig.

I övrigt så fortsätter livet som vanligt. Jobb på valfria timmar som ofta blir mellan 11-15 istället för vad jag först hade planerat och hoppats på, vilket är 8-12, men jag har varit så trött att jag ofta behövt sova vidare ett par timmar och eftersom jag väljer mina timmar helt själv så innebär det ett litet förskjutet arbetsschema. När jag väl sitter och jobbar så är det som vanligt. Snigelfart och nästan ingen energi. Jag börjar bli rätt trött på att vara trött, men jag känner ändå att det förmodligen kommer bli lite bättre om några månader – under förutsättning att inget katastrofalt dåligt händer d.v.s.

Kaloriräkning och allmänt bajsprat

Vi har börjat räkna kalorier igen, men det är mer för att se till att man inte äter för mycket. Jag har börjat göra storkok på linsgrytor av olika slag som jag äter till lunch, och med havregrynsgröt till frukost så kan jag ofta få ihop det dagliga fiberbehovet på dessa två måltider. Mitt mål är egentligen inte att bry mig om kalorier, för det jag har lärt mig är att det spelar inte så mycket roll – om man äter så nyttigt man kan (WFPB), vilket jag sakta men säkert försöker lära mig själv att göra. Jag gör detta genom att försöka promenera och maximera samt bibehålla mitt fiberintag. Första målet just nu är att större delen av dagarna i veckan (kanske 5 av 7 dagar) nå minst 25 gram fiber per dag. När detta funkar och är mer standard än undantag så är målet att öka det ännu mer, kanske till 40 gram och sen plussa på det tills att man kanske når så högt och normalt som 100 g. Visste ni, förresten att våra förfäder faktiskt åt minst 100 gram fibrer på en dag? Det rekommenderade dagsintaget av fibrer på 25 g är faktiskt för lågt, så ju mer fibrer desto bättre. Kolla videon nedan för mer information om det:

Och här är en till!

Jaja, nog om bajsprat. Vi går vidare till nästa ämne; sommarväder…

Sommarvädret är aldrig perfekt

Det känns som om att sommaren numera inte är något att räkna med längre. Det man förväntar sig, i alla fall i mitt tröga lilla huvud är att shorts kan man ha redan i början av april, majväder är lagom varmt, juni är svinkallt, juli stekhett, augusti är lagom varmt igen och sen är det typ höst eller nått sånt tråkigt. Numera och under de senare åren sen jag började bry mig om vädret så känns det som om att vi har sommar i mars och lite här och där i april och maj. Sen tar sommaren en paus, det är antingen regn och 17 grader eller så är det värmebölja i 6 veckor. Sen så blir Augusti och september väldigt varma och hösten är nästintill regnfri. Det är iaf så jag har upplevt våra 4 årstider de senaste åren. Åtminstone känns det så, även om verkligheten säger annat. I mitt huvud går ju saker och ting i supersnabb fart och går saker och ting långsamt så känns det extremt jävla långsamt för mig, så därför är det lite svårt att hålla koll och vara uppmärksam på förändringar. Årets sommar har hittills var ok, även om den har varit lite ”kallare” än normalt. Dock så har det varit shortsväder ändå och jag har börjat inse att det behöver inte bli över 23 grader för att det ska vara ok väder. Det räcker med att solen är framme och att det inte blåser för mycket samt att temperaturen är någonstans mellan 15-20 grader för att man ska kunna må gott av sommarväder. Jag gillar ändå inte att ligga på stranden och jag hatar att bada. Däremot är det nästan jobbigt att vara ute och gå om det är för varmt och då är det att föredra om det är under 20 grader än över. Det handlar ju också om hur svalt eller fuktig luften är, men oavsett vilket blir jag svettig som fan när jag rör på mig, så det är skitsamma. Det känns i alla fall som om att årets sommar regnat bort till sist. Det har regnat där vi bor nästan varje dag sen vi flyttade och det regnade säkert en hel del innan vi flyttade med, men där märkte vi det inte lika mycket som vi gör i nya bostaden. Jag bara hoppas att det blir en lång sommar. Här i Malmö är det inte lika mycket björkträd har jag märkt så har man tur så tar det kanske nån månad extra eller så innan allt det gröna börjar försvinna här. Det hade varit bra, för grönskan är det jag uppskattar mest mer än trevliga temperaturer.

Ja, det blev en lite längre uppdatering än vad jag hade planerat, men så får det bli. Nu vet ni lite mer av vad som hänt och det enda jag gör nu är att fortsätta blicka framåt, räkna lite kalorier, maximerar mitt fiberintag så mycket som är möjligt och jobbar när jag behöver. Vad gör ni den här sommaren?

En lättnadens suck, eller oro över framtiden?

Efter gårdagens inlägg så känner jag mig allmänt lättad, men samtidigt lite smått oroad över saker. Det går liksom inte att bara ignorera. Jag har rensat bort lite personer på Facebook och avföljt några. De personer jag har tagit bort är praktiskt taget personer som jag ändå inte vill eller behöver ha någon kontakt med, då vi knappt pratar och när vi väl pratar så handlar det bara om saker jag inte vill ta del utav egentligen. Då är det bättre att bara låta vara. Sen får personerna tycka vad fan de vill.

Det som har stört mig utöver att personer i min närhet har haft det jobbigt ett tag är massa saker egentligen. Jobbet är en grej, men jag klagar inte nu för snart börjar distanskursen igen och det är alltid lika skoj. Jag återtog kontakt förra året eller så, med ett par personer som jag egentligen gjorde av tillfälligt hjärnsläpp och det har känts så fel från första början. Det fanns ju liksom en anledning till varför man inte vill ha vissa personer i sitt liv. Särskilt när dessa personer inte kan släppa vissa gemensamma personer man haft i sitt liv som gör att man känner varandra överhuvudtaget. Jag behöver gå vidare med mitt liv till fullo, vilket jag tekniskt sett har gjort i rätt många år nu. Jag har njutit som fan av mitt liv, vilket många vet om. Dock så är det så att besluten jag tog när jag valde att ha kontakt med personer jag inte borde ha kontakt med, så har det bidragit till dåliga känslor och jag gillar inte det. Jag vill bara fortsätta vara och må så fint som jag gjort i flera år nu. Därför rök dem från vänlistan på fejjan!

Om man ska prata framtid så finns det två aspekter. En är den jag ser fram emot när/om jag utbildar mig till något tekniskt och förhoppningsvis äntligen börjar jobba med programmering och vilka möjligheter det kan innebära. Den andra är hur jobbiga personerna kommer bli när de inser att vi inte är vänner på Facebook längre. Fast det skiter jag egentligen i. Skulle de komma o fråga så tänker jag bara säga att jag vill inte ha någon kontakt, och vi skulle aldrig ha återupptagit den heller, för det har inte bidragit med något av värde. I alla fall inte för mig.

Jag hoppas i alla fall att det börjar återigen vända åt rätt håll och att jag snart kan börja njuta av livet till fullo. Med de saker jag har gjort för att må bättre så tror jag det är fullt möjligt. Där vi bor nu (åh, fantastiska lägenhet!  ❤️️ ), hoppet om framtiden och allt annat positivt ger mig själv hopp om allting.

Jag tror det här kommer sluta riktigt bra, faktiskt…