Sanndrömmar, terrordåd och så lite programmering

Sanndrömmar, finns dem?

Ja, i mitt fall gör dem det. Under mitt snart 35 år långa liv har jag haft ett antal sanndrömmar. Det är inte alltid jag vet om att det är sanndrömmar, men ofta misstänker jag att det är så. Ungefär en månad senare brukar det komma någon slags bekräftelse och det är ofta tråkiga saker. Exempelvis, för ungefär ett år sen, då morfar Haldo fortfarande levde hade jag en dröm att jag träffade honom på en fest. Själva festen var väl som vilken fest som helst, eller så var den urtråkig. Just nu minns jag inte alla detaljer. I alla fall. Jag träffade på min morfar, mitt bland alla människor och det var som taget ur scenen i Emil i Lönneberga, när de bjuder hem hela socknen för präst grejen och allas skor förvirras bort. Så var det också i den här drömmen. Jag träffade Morfar och han letade efter sina skor. Allas skor låg som i en massiv, gigantisk hög i entrén och jag hjälpte honom att leta efter hans skor. Det var lite sorg i luften och konversationen jag hade med min morfar var som ett adjö. Ungefär en månad senare så fick jag reda på att han låg på sjukhus och ett par dagar senare avled han.

Det är ungefär så mina så kallade sanndrömmar visar sig. Släktingar, som på ett eller annat sätt säger adjö, ett par veckor eller så innan de faktiskt dör. Nu är alla mina far och morföräldrar döda, och varenda jävla gång någon av mina älskade människor har avlidit har jag haft en dröm om dem och på något vis vetat om att snart är det dags. Och varje gång har jag haft rätt. De behöver inte ens visa tecken på sjukdom.

Natten till den 6:e april (tror jag, kan faktiskt ha varit natten till den 7:e) så drömde jag att det hade hänt ett stort terrrordåd i Stockholm. Jag visste absolut inte vad, bara att det hade hänt och att det sen tog typ 2 timmar att ta sig hem, när det normalt skulle ta en kvart. Nu bor jag inte i Stockholm, men jag är uppväxt där och hela min familj bor där så jag känner till stan väldigt väl på så vis. Egentligen kan jag berätta alla detaljer jag minns, men de har ingenting med själva terrordådet att göra. I alla fall inte vad jag tycker. När jag vaknade var jag i alla fall bara tvungen att berätta för min sambo att jag drömt om ett terrorattentat i Stockholm, och till min stora förvåning så skedde det alltså inte en månad senare (om det nu var en sanndröm, vilket det var utan min vetskap) utan bara någon dag senare. Jag vet dock inte om jag tolkar drömmen som en sanndröm, även om det är lite hemskt och fasansfullt + att de har skett många gånger tidigare. Jag tror dock att jag, liksom många andra har känt på sig att det var bara en tidsfråga innan det hände på riktigt här i Sverige och att min hjärna tolkat all skit omkring mig på ett sätt som ledde till att jag hade en sån dröm. Hade det varit en sanndröm, såsom jag är ”van” vid så hade jag förmodligen fått fler detaljer eller en känsla att det är faktiskt på gång, men det hade jag inte när jag vaknade och heller inte i drömmen. Det enda jag kunde tänka var ”hoppas detta inte är sant”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s