Nu ska fanimej besattheten tas bort!

Idag har jag insett en hel del saker. En del av er kan gissa vad det gäller, då jag typ inte gjort något annat än tjatat om det de senaste dagarna. Självklart gäller det min besatthet över YouTube. Något som jag tydligen aldrig kan släppa, men nu ska det vara slut på det.

Jag har hållit på i åratal och bara gjort misstag efter misstag som bara lett till en större och större desperation med att få prenumeranter, kommentarer och tittare på mina videoklipp. Dessa filmer jag har spelat in och laddat upp, vare sig de är helt random och oplanerade (och därmed oredigerade), eller om jag spenderat veckor med att tänka ut ett samtalsämne, skrivit ett manus, spelat in tills jag fått rätt på replikerna och sedan spenderat timmar med att redigera, så tycker jag att allt jag gör är ett stort fett mästerverk!

Jag vet att jag inte har rätt. Jämföres med de stora stjärnorna på Youtube som har detta som deras heltidsjobb, så är jag mer än en stor amatör. Jag ångrar mig så otroligt mycket att jag lade ner den kanalen jag först startad min Youtube karriär med runt 2009, för hade jag behållit den och varit nöjd så hade jag garanterat haft tusentals prenumeranter vid det här laget och mycket engagemang.

Jag var nämligen rätt så populär i början. Då spelade jag in alla videoklipp med en iPhone 3GS och enbart på engelska. Jag minns inte hur många prenumeranter jag hade, men det var säkert över 100 stycken. Förmodligen fler. Jag fick alltid en del respons på mina klipp och trogna följeslagare. Varje video fick minst 100 visningar, men redan då var jag inte nöjd med det. Jag ville bara ha mer.

Jag minns inte varför jag lade ner kanalen, men det berodde säkerligen på samma sak som alltid. För lite engagemang och respons från potentiella tittare. Efter att jag lade ner kanalen, så startade jag upp en ny, bara en kort tid därefter som fick lite mindre respons än den första. Den kanalen höll i sig i några månader och efter för lite respons etc så lade jag ner den också för jag tröttnade på för få visningar etc.

Ett tag till efter det så startade jag en till kanal. Samma sak där. Några månader. Ingen vidare respons, färre prenumeranter etc. Sen, när jag inte kunde hålla mig längre och kände suget återigen så startade jag två kanaler, som också fick utökan. Aimee Vlogs (in English) var en och sen Aimee Vlogs (in Swedish). Vid det här laget hade Google+ också startat communities, där jag startade gruppen Great Danes, som fortfarande idag är mycket aktiv och närmar sig 600 medlemmar. Den gruppen fick en egen YouTube kanal, där det bara var jag som laddade upp grejer och jag tjatade nästan sönder folk då jag bad om hjälp. Till sist så tröttnade jag och insåg att jag är ensam i allt krångel med kanalerna + att det strulade konstant med notifikationer och det var svårt att hålla koll på alla konton.

Efter några månader med hela 3 kanaler så hade jag knappt tid, ork eller lust att ladda upp videoklipp. Ingen frågade eller tjatade om nya videoklipp, men jag själv upplevde stressen av att hantera så många kanaler utan att ständigt ladda upp nytt. Responsen på de kanalerna var låg, men ändå helt ok. Vissa klipp fick flera hundra visningar på kort tid och en del över tusen. Jag hade ca 20 prenumeranter på varje kanal, men giriga jag var ju inte nöjd med det heller. I alla fall inte med antalet prenumeranter och antal kommentarer.

Till sist fick jag den ultimat smarta idén att kombinera alla mina kanaler på en och samma kanal, och där är vi typ nu. Sen några månader tillbaka så stängde jag ner mina kanaler, startade en ny som först var kopplad till min G+ profil och som sedan är kopplad till en G+ sida som gör att den har ett bättre namn, vilket är Aimee Vlogs (in English & Swedish). Jag har laddat upp över 30 videoklipp, men har i dagsläget inte mer än 7 prenumeranter och får sällan över 10 visningar på mina videoklipp. Oftast måste jag tjata eller dela samma videoklipp igen för att få tre personer till att titta. Endast ett fåtal av mina nuvarande klipp har över 40 visningar.

När det gällde om Maja skulle få sin egen kanal så har jag tjatat o tjatat och tjatat lite till om det hela. Till sist fick jag ca 6 svar och det blev 50/50. Alltså alldeles för lågt intresse för att det ska vara lönt, men jag skiter i det främst pga anledningen att jag har insett rejält att jag måste sluta upp med mina förbannade dumheter och acceptera faktumet att jag laddar upp dessa videoklipp enbart för mig själv egentligen, för att jag älskar att göra det lika mycket som jag älskar att blogga och skriva av mig.

Jag vill dela med mig av mitt liv, mina tankar, mina åsikter, min katt och i framtiden även Anton. När han väl är här så lär ju typ hela mitt liv kretsa kring livet med Grand Danois och jag hoppas verkligen att när den tiden kommer, så kommer min riktiga besatthet över all skit med Youtube jag gjort över åren också att förbättras och helst försvinna. Gör jag saker och ting rätt, vilket är att göra passionerade videoklipp som skapar publik så kommer min framgång att ske naturligt. Sen kanske jag inte blir en av de största stjärnorna med miljontals visningar och prenumeranter, men åtminstone så jag själv kan känna mig nöjd, glad och uppskattad för det jag gör och den jag är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s