Två arbetsveckor kvar – sen går jag ner i tid!

Idag har jag två officiella arbetsveckor kvar på Funkibator på 50%. Från och med 1 januari är jag enbart anställd på 25%, och även om det är tråkigt ur ett löneperspektiv innebär det bara fördelar på andra sätt. Den 15:e januari 2018 börjar jag plugga programmering 1 via Miroi på distans här i Malmö. Det ska jag läsa på 25% och jag hoppas det kommer räcka. Helst hade jag velat studera på 50% för då hinner jag plugga mer och komma in på en ”riktig” utbildning minst 1 år tidigare. Men det får ta den tid det tar. Jag tror att det är värt det i slutändan! Det kan lösa sig ändå. Ordningen ser ut som följande gällande komvuxkurser och alla kurser läses på 25% så länge jag är kvar på Funkibator:

  1. Programmering 1
  2. Matematik 2 (tidigare B)
  3. Programmering 2
  4. Matematik 3 (tidigare C) eller annan datorkurs
  5. Övriga komvuxkurser istället för exempelvis arbetslöshet

Får jag som jag vill så lyckas jag komma in på exempelvis en systemutvecklarutbildning eller en webbprogrammeringsutbildning (som också har typ C# som huvudfokus) på högskola i någon form redan hösten 2018. Det hänger på om man kan bli godkänd med matematiken innan det är för sent. Funkar det inte så läser jag vidare alla kurser tills hösten 2019 och då hoppas jag att jag har kunnat komma in på någon utbildning på högskolenivå eller liknande.

För er som noggrant läser varje inlägg jag skriver så är detta förmodligen gammal skåpmat, eftersom jag tjatat och gnatat om detta sen i våras någon gång, men just min specifika plan jag har just nu har jag inte skrivit så jättemycket om så därför tänkte jag gå ut med det. I dagsläget blir det nog förmodligen så också att jag inte kommer gå den utbildningen på Lernia som jag tidigare var lite smått besatt över. Nej, nu pekar det mer åt faktisk högskoleutbildning. Problemet med att gå på högskola innebär ofta dock att utbildningarna är på 3 år istället för ungefär två. Det stora problemet är att mitt CSN riskerar ta slut om jag gör så att jag tar mer lån därifrån. Förmodligen har jag inget annat val, men frågan är om jag tar helt eller halvt lån. Tar man halvt lån, fast man studerar på heltid så sparar man veckor, vilket både är negativt som positivt. Det innebär att min ekonomi inte är lika bra, men å andra sidan är det mindre lån under de kommande studieåren. Ett annat problem är också att när jag väl påbörjar en (förmodligen) heltidsutbildning efter att jag studerat på komvux ett tag är att om utbildningen är längre än 2 år så blir det problem när jag sätter min sjukersättning som vilande.

Å andra sidan, även om det skulle gå att studera en vanlig högskoleutbildning på halvtid så är jag inte särskilt intresserad av det heller då det skulle ta dubbelt så lång tid vilket inte behövs. Jag tar i så fall min chans och ansöker igen om sjukersättning om det skulle visa sig att jag omöjligtvis kan studera och/eller arbeta mer än 50%. Att studera på heltid är jag inte rädd för. Egentligen inte att arbeta heltid heller inom IT sektorn. Men risken är mycket stor att kroppen ändå inte kommer orka med att arbeta heltid – även inom programmering!

Vi får helt enkelt se vad som händer och hoppas på det bästa.

Dags att komma i julstämning igen?!

Inte för att jag har känt av någon julstämning på flera år, men ändå. Man kan ju hoppas att man återigen någon vacker dag kan glädjas åt allt som juletider faktiskt innebär. Det är liksom redan December och en officiell vintermånad. I min hjärna är det typ en kall sommar just nu. En riktigt kall sommar, men så brukar det vara varje år. Jag ligger alltid lite efter. Och jag vill alltid ha sommar och grönska.

681.jpg
Gammal bild på en röd julgranskula, bara för att påvisa att inlägget handlar om julen…

Jag pyntar inte lägenheten. Inte för någon högtid. Någon annan får jättegärna komma hit och byta gardiner och ändra massa skit – under förutsättning att de kommer hit när högtiden är över och tar bort allt igen. Annars sitter det kvar till nästa års högtid, vare sig det är påsk, jul eller midsommar. Det är rätt skönt att slippa bry sig dock, men jag antar också att det inte bidrar till att mina julstämningskänslor återkommer heller. Som jag har skrivit tidigare år så har julen gått och blivit något tråkigt. Det är inte tråkigt dock att umgås med familj och äta julmat, men det är verkligen inte samma sak längre. Det suger, men jag får leva med det. Det blir också år nummer två som man äter vegetarisk jul. Jag hoppas allt kommer smaka bra. Det är långt ifrån alla köttsubstitut som kan ersätta prinskorv, gravad lax och julskinka. Astrid och Apornas julskinka smakade kartong eller något! Och att vara vegetarian på julafton är nog den enda nackdelen jag kan komma på just av den anledningen, med att vara just vego i någon form. Som tur är äter jag ju fortfarande ägg och mjölkprodukter, men laxen är ju en sak som för evigt är borta på julbordet… Julmat är gott, men jag hoppas att det blir bättre och bättre. Jag tänker inte äta kött just på julafton av den här anledningen. Det är det inte värt! Jag får mumsa på vegansk sill, rödbetssallad och potatis + alla andra trevliga vegetariska julrätterna som kommer finnas på julbordet i år. Bloggen Vegokäk har förresten en hel del julrecept som jag förmodligen kommer laga det här året bara för att det är så inspirerande!

I år blir det nästan helt julklappsfritt, och det är helt ok. Jag har beställt en julklapp till Henrik och hans familj ska också få lite julklappar men till min familj blir det inget. Så har det varit i många år, så det är inget unikt. Det kanske bara är lite tråkigt, men jag orkar inte bry mig längre. Jag har ändå inga julkänslor, jag avskyr vintersäsongen oavsett (p.g.a. kylan, som ni vet) och i dagsläget har jag ändå råd att köpa till mig själv det jag vill ha. Det som jag nu då bestämt ska främst vara till lägenheten de kommande åren, och bara nödvändiga saker till mig själv. Det är iofs rätt trevligt att man har råd med det, men jag älskar att öppna paket och det kommer jag nog aldrig sluta göra. Det är även trevligt att ge presenter, men asjobbigt att köpa dem och särskilt att slå in dem!

Därför är årets önskelista rätt enkel. Jag vill ha paket att öppna. Vad som är i dem, spelar mindre roll. Något ätbart, vegetariskt (gelatinfritt godis bland annat) och saker man har nytta av (presentkort till diverse ställen, typ) är trevligt.

Rena förslag är annars dessa två glasen som finns på IKEA: 4 stycken LODRÄT (ölglas, typ) samt 3 stycken BEHÄNDIG (vanliga glas). Siffrorna är för att vi vill ha 9 glas av varje sort. Idag har vi 5 av lodrät och 6 av behändig glasen. Vi råkade ta sönder ett av ölglasen, men vi har varit för lata med att dra på IKEA just för att köpa nya glas, så då kanske man kan önska sig det i julklapp istället?

Jaja, jag orkar inte rabbla på om detta. Jag är så trött idag att jag vet knappt var jag ska ta vägen. Nu ska jag äta mig en sen lunch som är rester på det här receptet (också från Vegokäk!)

Medan jag skrev det här inlägget lyssnade jag på följande spellista på Spotify:

Hur viktig är en penna?

Alltså, allvarligt. Hur jävla mycket behöver du en penna när du är och handlar på exempelvis ett köpcentrum? Blir du superglad och upp i hejsan varje gång du får en gratis penna utdelad av en försäljare som egentligen bara vill sälja dig ett telefonabonnemang, men för att locka dig och vara trevlig så får du en gratis penna. Som om du inte redan har fjortontusen såna hemma som ligger och skräpar i något hörn… Särskilt extra viktigt är det med en penna när du blir ”trakasserad” av samma person då hen tror att du gått in i en butik och ångrat att du inte köpte nått samt att du självklart måste ha en penna så fort du kommer ut ur närmsta butiken du gick in i…
IMG_20171205_152449.jpg
Här ser vi en utmärkt penna som jag redan hade hemma. Den fungerar riktigt bra. Jag behöver inte någon ersättare till den. Så det så!
Ok, för er som inte förstår så var jag på Emporia tidigare idag för ett välbehövt snabbesök. Jag behövde fixa till mina nya glasögon då de satt för hårt, hämta ut ett par beställda tröjor på Stadium, köpa en sladd och handla lite på ICA. Utanför Stadium står det ett gäng från Alltele eller nått sånt. De har ett permanent stånd där. En av nissarna frågar mig något på minst 10 meters avstånd. Jag säger direkt att jag inte är intresserad. Han vill ge mig en penna och säger att jag får den gratis. Jag vill inte ha någon penna och säger igen att jag inte är intresserad. Jag går in på Stadium och gör mitt ärende. Ett par minuter senare går jag ut igen, fast åt ett annat håll. Då står han där igen, och typ ”flirtar” och frågar om jag ångrar mig och vill ge mig en penna. Jag säger ”va?” och blir upprörd över att han bryr sig så mycket om just mig. Syns det inte att jag är typ sjöblöt av svett (för jag blir det av minsta aktivitet, särskilt i köpcentrum). Jag hade precis tagit av mig både jackan, mössan och min hoodie jag hade på mig. Så svettig var jag. Sen var jag också stressad för jag vill göra mina ärenden och jag vill inte ha nån jävla penna eller bli störd! Jag säger igen att jag inte är intresserad och han ropar efter mig. Jag höjer rösten igen, säger återigen ”JAG ÄR INTE INTRESSERAD!” och ber han att sluta. Sen går jag vidare, förbannad och irriterad över det här jävla yrket och alla förbaskade nissar som får betalt över att trakassera folk när de absolut inte är intresserade. Vill jag ha en penna, då köper jag en. Eller så ber jag om att få låna en. Så enkelt är det, liksom.

Mina åsikter kring uppsökande försäljning…

Personligen så tycker jag att uppsökande försäljning borde förbjudas. Det borde anses vara olagligt att antingen ringa upp folk i tid och otid för att sälja strumpor, nyckelknippor, lampor eller vad fan folk nu vill sälja till en. Likaså är det asjobbigt när dessa personer haffar en på stan, i köpcentrum och liknande och särskilt jobbigt är det när man medvetet flyttar blicken bort från dem och går förbi och de ropar efter en, kommer fram till en – eller som idag då de tvunget bara måste ge mig en jävla penna jag absolut inte vill ha eller behöver just då.
Jag är absolut inte ensam om att tycka uppsökande försäljning är jobbigt. Däremot kanske jag är lite udda som medvetet och högt säger att jag inte är intresserad och jag kan visst bli arg och upprörd på de här personerna som inte fattar att jag vill inte bli störd av dem. Jag skiter i vad folk säger. Jag vågar stå för mig själv där och jag har en rätt att säga min åsikt.
Vad är din åsikt kring uppsökande försäljning? Har du något särskilt knep, ignorerar du dem bara eller ringer du supporten och klagar? Berätta nedan om vad du tycker kring det här!

Äntligen vankas det valpar hos Kennel Grandison!!!

Bilder på Esther och Gibson i ett kollage med 4 bilder. Bilden är en länk.

För en dryg månad sen så parades Esther(C.I.B SE FI DK NO NORDUCH EECH LVCH SEVCH Grandisons Judgement Day) med Gibson )Nordic Giant’s Hot Gibson Guitar) och häromdagen blev det bekräftat att det blir äntligen bebisar igen hos min framtida uppfödare! Det här är verkligen jätteroligt!

Dock är det ju så att ingen av dessa fantastiska bebisar kommer att bli min, då jag inte har möjlighet att skaffa Grand Danois riktigt än. Jag har skrivit mer om detta tidigare, men om ni behöver veta mer så kan ni läsa om det här.

Valparna väntas någon gång i Januari 2018 och jag vet heller inte hur många det är, men jag hoppas på ett bra gäng i alla fall och att alla hittar fantastiska hem!

Esther är också multipel utställningschampion och det har även gått bra för Gibson i utställningar. Båda hundar har fantastiskt temperament! Esther är Harlekin och Gibson är svart i stamtavlan, men han ser ut som mantel. Det ska bli spännande att följa dessa små liv i alla fall och jag hoppas att allt kommer gå bra.

Nedan ser ni det officiella meddelandet från uppfödaren. Så jäkla roligt!

Att fokusera på att blogga…

Syftet med min flytt till wordpress.com var  av två mycket stora anledningar. Den första är att jag tröttnat på allt strul som webbhotell generellt har. Den andra är att jag vill ju bara blogga som sagt. Jag har ingen aning om hur det kommer gå men jag är i alla fall hoppfull.

För det första så känns det fantastiskt att ha valmöjligheter. Det här inlägget skrivs faktiskt från mobilen. Det har jag inte gjort på evigheter! Främsta orsaken till det är för att appen inte funkat för mig på skitlänge. Orsaken vet jag dock inte. Problemet dök upp när jag flyttade till mitt senaste webbhotell, egensajt.se. De har inte löst det och stängt mitt support ärende och det enda de vill (verkar det som) är suga ur pengar. Det känns skönt att slippa nu och framöver ska jag göra mitt bästa för att bara fokusera på att skriva. När jag inte gör det hoppas jag på att kunna jobba och återfå lite mer energi och när jag går ner i tid i januari och sen börjar plugga så hoppas jag också på att det ska gå fint att lära sig programmering.

Det beslutet jag tog när jag ville fokusera på programmering, byta karriär och sluta strula med webbhotell så har det ju hittills inte gått som planerat. Det enda jag gjort är bråkat med dem, betalat en massa (onödiga) pengar som jag inte vill spendera och fått huvudvärk av ilskan som ständigt brusar upp pga allt strul.

När man väl börjar tänka på det så är det inte så konstigt att jag börjar bli smått besatt av att bara ha saker omkring mig som bara funkar. Jag är så galet trött på strul! Giriga webbhotell, energitjuvar och allt annat jag drabbats av i år. Det är slut med det nu! Hoppas jag.

Framöver är det bloggande, lärande och roliga fritidsaktiviteter utöver ett jobb som gör skillnad. Och en glädje att jag kan skriva detta utan massiva felstavningar via mobilen…

Det gick att mappa domänerna!

Men jag fick betala rätt dyrt för det, men å andra sidan billigt. Jag vill ju bara slippa strul. Jag vill inte hålla på längre med webbhotell, byta domäner lika ofta som folk generellt byter underkläder och jag vill inte hålla på och spendera massa pengar för att få saker och ting att fungera. Jag vill ju liksom bara blogga.

hvdvrk.

Jag har också märkt på sistone, när jag har haft sådant strul med webbhotell att jag blir så förbannad och arg, ledsen och besviken för att senare antingen känna mig dum i huvudet för att lösningen var så lätt, eller så börjar jag bara leta nytt hotell. Det är en galen process som pågått av och till sen jag först köpte min domän typ 2007 eller nått sånt. Och jag är galet trött på det! Det är inte hälsosamt! Nu när jag äntligen har bestämt mig för att lära mig programmering så har ju webbhotell och allt jävla strul det innebär bara varit i vägen. Jag vill bara blogga. Skriva ner mina känslor och upplevelser, för att sedan dela med mig av allt till läsare, oavsett om de är 3 stycken eller 3000.

WordPress är den bästa plattformen – åtminstone för mig.

Att behålla WordPress som bloggplattform har det aldrig varit tvivel om. Åtminstone inte sen jag bestämde mig på riktigt för det 2014 och jag blev kund hos Binero i samma veva. Min personliga blogg och Antons blogg har blivit en och samma. På ett vis är det lika bra, då Antons blogg förmodligen inte kommer uppdateras alls på flera år. Rätt dumt då att ha en blogg som bara dör ut. Min blogg som jag har på Engelska har också flyttat till WordPress.com och du hittar den än så länge på den här domänen: gdmrants.wordpress.com. Jag har kvar mina domäner sen tidigare, men greatdanemaniac.com väljer jag att bara föra vidare till bloggen, istället för att mappa domänen. Det kostar för mycket, så jag skiter i det. Med tanke på att den bloggen typ max fått 5 besökare i veckan i snitt så är det inte alls lönt att lägga pengar på en blogg som nästan ingen person läser. WordPress.com har också sina stora fördelar. Enda nackdelen jag hittat är att jag verkar inte kunna ändra slugs, alltså hur jag vill att en länk ska se ut. Verkar som om att man bara kan ha datum i sin länk. Jag har haft det i många år tidigare, men ändrade det för nått år sen tror jag till en länk som liknar det här: blogg.ameriksson.se/kategori/titel-på-inlägget. Nu ser det istället ut så här: blogg.ameriksson.se/årtal/månad/datum/titel-på-inlägget. Det får jag leva med.

Ja, vi får se hur det här går. Förhoppningsvis är det här de sista hundralapparna på ett år jag behöver spendera för att få blogga utan störningsmoment. Jag hoppas också till att det kommer leda till att jag bloggar oftare och att jag skriver bättre, eller mer innehållsrikt, men det hänger ju på vad som händer i mitt liv.

Testa gärna att lämna en kommentar nedan så jag vet att allt är ok med kommentarerna här på bloggen. Tack på förhand!

Ny början – igen…

Om du undrar vars fan du hamnat så kan jag enkelt tala om det för dig. Jag har flyttat alla mina bloggar till WordPress.com. Det har jag gjort av ren enkelhet. För tillfället är det lite rörigt, men snart ska allt vara i ordning igen tror jag.

Jag har fixat med temat och nu ska jag importera inlägg ifrån Antons blogg och ordna med kategorierna etc. Som sagt. Lite rörigt men inom några dagar så ska allt vara nästan perfekt.

Det är lite tråkigt det här…

Men, det är något jag har fått leva med. Jag har verkligen börjat tröttna på alla usla webbhotell och för närvarande har jag inte någon möjlighet att återgå till Binero. Därför har jag tänkt på detta ett tag, men det känns positivt. Jag bara hoppas det kommer funka bra.

Domänerna då?

Ja, jag behåller mina domäner. Frågan är bara hur jag kan mappa dem hit. Jag vill gärna åtminstone fortsätta ha bloggen på blogg.ameriksson.se, men det är inte säkert att det går. Alla mina domäner jag har idag kommer att peka till den här domänen i alla fall så ni vet.

Jaja, nu ska jag fortsätta pillra med allt och hoppas att allt ordnar sig. Välkommen till en bättre bloggupplevelse!

Jag har bestämt mig. Jag behåller Lenovon tillsvidare…

Oavsett hur mycket det kliar i fingrarna efter en ny mobil så har det sakta men säkert börjat stabilisera sig och det känns skönt. Jag har nu bestämt att jag behåller Lenovon så länge, minst till nästa sommar och har jag råd då så köper jag nästa version av OnePlus som förmodligen släpps i slutet av juni. Fram tills dess får jag glatt glädjas åt den mobil jag har nu, för som jag nämnt tidigare så funkar den och det stora batteriet är ju verkligen trevligt att ha. Det är mycket skönt att slippa tänka på att behöva ladda den stup i kvarten, men å andra sidan har jag inte haft den oron sen jag hade Nexus 6P, för den behövde jag ladda typ 2 gånger om dagen vanligtvis till sist.

Jag har iofs några störningsmoment med min Lenovo P2, men jag kan överleva dem tror jag. Den laggar en hel del vid scrollning och ibland är tangentbordet lite segt så även om jag har tryckt på vissa tangenter så registreras dem inte, men det är ett mycket vanligt scenario på touch skärm. Kameran är bra. Inte skitbra som på mina Nexus telefoner eller Blackberryn, men den får klart godkänt. Häromdagen upptäckte jag också en superhäftig funktion jag vill testa mer och det är att när man filmar så kan man låsa autofokus. Det är ju grymt coolt! Det är en funktion jag har velat ha länge i en mobiltelefon. Jag är osäker på om den ens har funnits i mina tidigare telefoner, men å andra sidan så är det just den funktionen som har gjort att man vill köpa sig en DSLR istället. En systemkamera om ni inte förstod det. Har man den häftiga funktionen i sin mobil (vilket jag vet att OnePlus också har) så är ju det supertoppen!

Närbild på en tårta jag åt i helgen när vi var i Klippan. Henriks ena bror skulle firas. Bilden är tagen med min Lenovo P2.

Idag beställde jag också ett nytt mobilskal i rosa färg från Ebay i Storbritannien, och jag hoppas det levereras fortare än vad som är sagt. I värsta fall får jag vänta över en månad på det, men har jag tur är det här om någon vecka eller två. Tills dess får jag vara försiktig med telefonen och se till att den inte åker i golvet. Skalet kostade bara 14 kr! Skitbilligt – men det är väl så billigt för att det är gjort i Kina och att jag får vänta länge på leverans.

Det rosa skalet av variationerna ovan har jag beställt. Lite för ljusrosa i min smak, men bättre än inget. Bilden är en länk.

I övrigt så är allt som vanligt. Jag har valt att sluta med mina vitamintillskott. Jag märkte ändå ingen skillnad! Jag tog dem i över 3 veckor, kanske lite mer än så men märkte inte att jag mådde bättre plus att jag kände mig som värsta knarkaren. Det enda jag tänker fortsätta med lite då och då är B12, annars så skippar jag resten. Det är viktigare att äta rätt, få i sig mer fibrer och så mycket grönsaker som möjligt istället för att knarka vitaminpiller som ändå bara är bluff så länge man inte har någon känd vitaminbrist. Det är också något jag aldrig har drabbats utav. Ca 400 kr åt skogen, men så är det. Nu har jag testat och vet att det var skit. Jag blev varken piggare eller tröttare och värken var mer eller mindre oförändrad. För tillfället är jag dock astrött, men det är jag i perioder och jag har bara ätit skit på sistone. Alldeles för mycket chips och godis och nästan inga näringsrika saker alls. Då blir man så klart tröttare.

Ja, det var väl det. Hur har ni det i höstmörkret?

Håll i slantarna! Ja, men hur då?

Just nu kliar det som fan i mina fingrar. Varför då? Jo, för att OnePlus 5T släpptes idag kl 15.00. Den kostar ca 5000 kr och klassas som en billig mobiltelefon. För billig är den, och man får en så kallad ”high end flagship” telefon för det priset. Ja, jag är smått besatt men det vet ni ju redan. I alla fall ni som känner mig och bryr er om mig och mina dåraktiga tankar och idéer.

Vad som behövs vs. vad jag vill ha…

Det jag behöver köpa till mig själv inom en väldigt snar framtid är detta:

  • Fler och/eller nya t-shirts
  • Hoodies, minst 2. De jag har börjar gå sönder…
  • En ny vinterjacka. Den jag har, har varit trasig i flera år och i år måste jag fan köpa en ny.
  • Ett par nya glasögon. Dessa beställde jag faktiskt idag. Mer om det nedan.
  • Alla sjuttioelva grejerna vi vill göra med lägenheten. Som tur var är de inte så akuta. Vi ska inte flytta på många långa år nu om vi får som vi vill.

Det jag vill ha, förutom det jag behöver ovan är ju som sagt en ny mobil. Det är en konstig tanke egentligen. Min Lenovo P2 funkar ju. Det är inget större fel på den. Inte egentligen. Den har sina fördelar. Största fördelen är batteriet. Det varar lätt i flera dagar för mig och många gånger på sistone har jag skitit i att ladda den om jag vet att jag inte ska iväg någonstans dagen efter. Jag får typ 5-6 timmars användande innan batteriet är nere på 50% sträcket såsom jag använder mobilen i dagsläget. En annan fördel är att den verkar ha tusen gånger bättre täckning jämfört med Blackberryn. Jag testade att ringa ett samtal inne i lägenheten för en stund sen, bara för jag orkade inte ut på balkongen och frysa. Då såg jag till min förvåning att jag hade full 3G täckning, eller vad det nu var som krävdes för samtalet. Dock fick jag inget svar, men det är ju nice att man hade full täckning för samtal. På Blackberryn när jag sitter vid datorn hade jag vanligtvis kanske en liten plutt när jag ringde och samtal bröts jämt. Ett stort störningsmoment! Nu kanske man slipper det problemet? Man kan ju i alla fall hoppas på det.

Jag kan i alla fall ändå inte släppa tankarna om en ny mobil. Men jag kan vänta och jag måste ju egentligen vänta. Fan, vad jag tjatar om det här! Vet inte hur många gånger jag nämnt det i bloggen nu, men alldeles för ofta känns det som. En ny telefon är det inte bråttom med heller. Det hade liksom bara varit trevligare med en telefon som är skitsnabb, tar bra foton (plus porträttfoton!), inte laggar och inte är för dyr.

Nya glasögon. Det tog bara 7½ år…

Jag har i flera år behövt byta ut mina nuvarande glasögon. Det är för att de börjar bli så pass repiga att de alltid är lite suddiga och det är jobbigt. Idag tog jag steget och började på allvar kolla runt på glasögon. På de flesta kedjor kostar ett par nya par runt 4000 kr inklusive diverse behandlingar och denna veckan är det så kallat ”Black Friday” rea. Jag har innan köpt alla mina glasögon på antingen Synsam eller Synoptik. Och sist var 2010. Då fick jag mina glasögon i födelsedagspresent och jag har varit supernöjd med dem sen dess. Främsta anledningen är för att de har inbyggda solglasögon. Det är en grymt fantastisk uppfinning och jag önskar jag hade haft det på alla mina glasögon tidigare. Nu tänker jag aldrig sluta med det.

I alla fall. Det slutade idag med att jag gick in på Specsavers hemsida och såg till min förvåning att de var sjukt billiga. De glasögon jag vill ha är såna som är så små som möjligt, rektangulära och gärna svarta. Det hittade jag där idag och jag bokade tid och beställde nya glasögon idag – för under 1000 kr! Helt jävla galet. Det hade kostat det dubbla om jag inte hade gjort det på rean de har denna veckan och även det hade varit löjligt billigt! Jag har ju hela tiden räknat med ett pris på minst 4000 kr men nu sparade jag alltså typ 75% av vad jag hade planerat att det skulle kosta. Det glädjer mig med tanke på att jag måste göra allt jag kan för att hålla i slantarna framöver. Särskilt med tanke på att jag än så länge inte vet exakt hur min ekonomi blir nästa år. Och kan glasögon vara så pass billiga så är det ju inga svårigheter direkt att köpa det oftare heller, men så länge de håller så är det huvudsaken. Jag köpte även till en billig försäkring ifall något skulle hända dem, även om jag vet att hemförsäkringen förmodligen hade täckt allt.

Dessa glasögon har jag beställt. Modell Adair för 395 kr inklusive glas på Specsavers! Bilden är en länk.

Mer tankar kring ekonomin de kommande åren

Den kan bli mycket sämre, lite förändrad (men sämre), rent skitdålig (om jag pluggar heltid utan CSN) eller mycket bättre än idag (om jag tar CSN när jag väl börjar plugga på riktigt). Min ekonomi hänger också mycket på om jag jobbar kvar på Funkibator. Det är mitt mål, men studierna är alltid viktigare då detta är en riktig möjlighet till en positiv karriärförändring! Maxat CSN lån spelar också mindre roll då CSN inte direkt påverkar min ekonomi nämnvärt. Att vara skyldig dem 100 000 kr eller 500 000 kr är liksom ingen skillnad. Det påverkar inte min förmåga att ha bolån, söka andra lån, spara pengar eller köpa en bil. Däremot tar det ju längre tid att betala av… Men får jag ett välbetalt heltidsjobb sen om ett par år och basinkomst kanske införs så kan man ju väldigt lätt betala av CSN utan att det ens hade märkts i ens plånbok på ett negativt sätt.

Jag är i det hela hoppfull och jag hoppas på att allt ordnar sig med det ekonomiska till sist så jag slipper oroa mig över allt sånt. Och det kommer lösa sig tids nog. Något annat tänker jag inte tillåta. Det enda jag måste försöka göra nu är att inte impulsköpa en ny mobil. Jag måste verkligen göra allt jag kan för att undvika det.

Även om det är så lockande….

Nu behöver jag inte vara ensam mer.

Hej, kära bloggen. Vet du vad? Jag har gjort ett stort misstag. Ett stort, fett jävla misstag. Och det helt i onödan. Men så är det när man inte vet tillräckligt om saker och ting. När man inte vet svaret, eller orsaken till varför saker är som de är, vad gör man då? Jo, man kan spekulera eller så kan man glatt ignorera det och fortsätta som om inget har hänt. Men det tänker inte jag göra. Inte längre i alla fall. För det behövs inte.

För ett tag sen, då när jag skrev att jag kände mig ensam – för det gjorde jag. Åtminstone under en kort period. Då hade jag inga direkta vänner att umgås med. Henrik var bortrest med jobbet och jag satt bara hemma, försökte vara nyttig och jag blev besatt av Apple produkter och spenderade min tid då jag inte jobbade med att kolla på varenda YouTube video jag kunde hitta om iOS och iPhones. Detta i ett desperat försök, eller något att försöka koppla bort hur ensam jag kände mig, samtidigt som min telefon strulade mycket och jag ville byta ut den mot något stabilt. När jag senare fick min sambos gamla Lenovo P2 så kändes Apple hysterin bättre direkt, vilket jag redan talat om och känslorna av att vara ensam börjades sakta men säkert att försvinna igen och nu känns allt som vanligt igen. Förutom att jag är totalt besatt istället av OnePlus och vad de har att erbjuda. OnePlus 5T släpps officiellt imorgon, den 21 november och det känns oerhört svårt att inte beställa en, för det behövs egentligen inte men jag vill ändå ha en. Om jag ändå köper en så får det vara det sista jag ”unnar” mig själv på länge (förutom nya kläder!), för jag hade ju lovat att lägga alla pengar jag har på lägenheten istället. Vi får se vad som händer. Än så länge kommer jag ju inte bli helt bankrutt, men det blir ju helt klart mindre pengar att spara undan varje månad efter årsskiftet och det är ju lite tråkigt.

Ödesfredagen?

I fredags hade jag bestämt med en kompis från Lund att vi skulle äta sushi tillsammans. Detta var en födelsedagspresent från mig till honom. Min absolut bästa vän bor i Lund också och vi hade då inte pratat på många månader och efter att jag skrivit till henne på Messenger och sagt att jag ville gärna återuppta kontakten igen så fick jag inget svar, vilket bidrog mer till att jag kände mig ensam då jag inte hade särskilt många i mitt liv just då att vända mig till. I fredags dock så ändrades allt – igen och jag fick svar på alla mina frågor. Jag ska inte säga exakt vad som hände, för jag vill respektera min vän men jag vet nu varför vi inte har hörts av på jättelänge och varför hon valt att inte höra av sig efter att jag skrivit till henne. Av en ren och skär slump, nästan (min vän jag skulle äta sushi med hade skvallrat om att vi skulle ses den dagen), så stötte jag på henne när jag väntade på min kompis på Botulfsplatsen i Lund. Vi bestämde att vi skulle träffas efteråt o ta en fika och det var mycket trevligt. Under den eftermiddagen kändes det som det alltid har gjort förr när vi har umgåtts. Det var så underbart! Vi gick in i några butiker, jag köpte godis på en affär som ligger på Bankgatan, för den har mina särskilda favoriter som annars är mycket svåra att få tag på. Sen tog vi en fika på Wayne’s Coffee och efter ett par timmars samtal (eller hur länge vi nu satt där) så åkte vi hem, och jag var otroligt lättad över allt som hade hänt den dagen.

Närbild på sushin jag åt med min andra vän på Aiko Sushi i Lund. 17 bitar vegetarisk sushi för 140 kr. Helt ok och mycket, mycket gott! Bilden är tagen med min Lenovo P2.

Nu vet jag var jag har min bästa vän och var vi har varandra och vi kan nu fortsätta våra liv precis som det är tänkt och det känns underbart. Jag är så glad över den här förändringen! Vi behövde ett break, både från varandra och ifrån andra människor, men nu är den pausen över och det känns bra. Fantastiskt kanske till och med?

Jag är bara glad att jag har tillbaka min bästa vän. Jag har saknat dig!