Nu funkar vanliga domänen igen!

Efter ca tre dagars total galenskap så verkar det som om att den här bloggen återigen går att nå på sin vanliga domän, vilket är blogg.ameriksson.se. Dock efter allt skit jag har varit med om så har detta bara bidragit ytterligare till att sluta använda den domänen, men jag kan inte komma på någon annan som är bättre lämpad, även om jag har idéer. Enda anledningen till varför jag behöll den var för SEO:n’s skull och för att jag i flytten inte hittade en bättre domän och det gick att mappa domänerna. Det enda jag hade velat idag är att flytta över bägge mina domäner till wp.com, men de kan inte ta hand om .se domäner så där skiter det sig, tyvärr. Plus att jag orkar inte krångla och betala för flytt och annat heller. I alla fall inte just nu och idag. Kanske imorgon eller nästa vecka. Eller om tre år. Man kan ju hoppas på det senare med tanke på hur mycket jag hatar strul och krångel.

Att ha dem på egensajt.se är inte särskilt kul dock men det finns ju andra webbhotell som jag kan i så fall flytta dem till. Namnservern till egensajt.se har fortfarande inte ordnat sig, liksom! De är så långsamma när det gäller domänflyttar och annat… Men så länge som bloggen funkar så är allt lugnt just nu. Åtminstone får jag tvinga mig själv till att tänka så.

Nu eftersom allt är i sin ordning så får jag låtsas som om att inget har hänt och göra mitt bästa till att vänta och bara fortsätta blogga som vanligt. Åtminstone tills jag bestämt mig hur jag gör. Som ni vet så går det ju vanligtvis i 300 knyck från beslut till handling i min hjärna så jag lär ju agera hux flux precis som vanligt med det här när jag väl hittat en lämplig domän, eller bestämt mig hur jag ska göra.

Om ni har några förslag på lämpliga domäner (främst för denna bloggen I huvudet på en Grand Danois galning), så lämna gärna en kommentar. Om det gäller enbart denna bloggen så är ju domänen där redan given, men jag vill också tänka lite mer långsiktigt så jag slipper köpa flera domäner senare. Jag kan ju också återgå till greatdanemaniac.com kostnadsfritt har jag fått veta, men jag vet inte.

Det vore egentligen den bästa lösningen, för den domänen motsvarar mer bloggens namn och handling mer än blogg.ameriksson.se. Sen vet jag också om att namnet på min blogg är väldigt långt, men jag älskar titeln så jag kan liksom inte sluta använda den. Det är ju precis så den ska heta, liksom! För det är ju tusen saker vanligtvis som snurrar i mitt huvud som bara måste ut och jag är ju totalt supergalen i hundrasen Grand Danois.

Det kan ju dock bli förvirrande ifall engelska bloggen plötsligt stadigt får många fler läsare och den domänen representerar den här bloggen? Då vill jag ju förmodligen återgå att ha den domänen för min engelska blogg för enkelhetens skull. Med tanke på hur dåligt jag har det med läsare på min engelska blogg just nu så kanske det bara drar ner SEO:n för den här bloggen också. Men jag vet inte hur det hela fungerar.

Samtidigt så vill jag behålla min domän, eftersom jag inte vill ”bryta” mot min regel jag skapade för mig själv när jag återgick för evigt till WordPress som bloggplattform. Då hade jag heller inte planen att jag skulle flytta från self-hosted till wp.com heller och inte ha multisite som grund för alla bloggar. Därför var det liksom då en bra idé att ha samma domän med diverse subdomäner för de olika bloggarna jag valt att driva. Anton hade sin egna blogg på en bra subdomän, arkivet hade sitt och jag hade en perfekt domän för mitt CV och mer professionella hemsida. Det funkade liksom bra då. Nu känns det helt annorlunda eftersom wp.com är uppbyggt på ett annat sätt.

Det vore en helt annan grej om jag hade kunnat ha en domän som jag kan koppla kostnadsfritt via cname till de andra wp.com bloggarna, men vad jag vet så måste man ha en kostnadsplan och uppgradering numera för alla bloggar man har på wp.com ifall man vill ha personliga domäner och inte någon som slutar på wordpress.com. Och då blir det svindyrt. I dagsläget betalar jag typ 300 kr eller nått per år inklusive domän för den här bloggen. Det kan jag tycka är värt det eftersom jag har en stadig grupp läsare till varje inlägg, även om det är en relativt låg nivå. Och jag bloggar dessutom flera gånger i veckan i snitt.

Sist jag kollade låg det i snitt på 30+ läsare per inlägg vilket är helt ok för mig. Det hade ju självklart varit bättre om det istället hade varit 300 eller 3000 läsare, men så poppis är jag inte idag och kommer förmodligen aldrig bli. Inte förrän den dagen jag faktiskt har en Grand Danois och mitt bloggande om hundrasen kan sätta igång på allvar! Hade jag dock senare valt att skaffa domäner till både min engelska blogg och till Antons blogg så hade det kostat mig 3 gånger mer, och det blir då dyrare än alla webbhotell tillsammans så det är liksom inte något jag är intresserad av, om inte WordPress.com återgår till att erbjuda enbart domäner för $13 styck som de tyvärr nu tagit bort. Nu är man tvungen att ha en kostnadsplan om man vill ha domän, vilket är lite trist för bara en domän hade räckt för mig idag…

Just idag är ju det lite annorlunda eftersom jag är på wp.com nu och här vill jag stanna. Med vad jag vet nu så hade jag aldrig velat flytta från wordpress.com, eftersom det är inte så begränsande som jag en gång trott. Eller ja, det kanske var det i början men hade jag varit smart så hade jag ju gjort massa saker annorlunda, som ni borde känna till (mina trogna läsare, alltså). På ett vis är man ju fortfarande begränsad här, men å andra sidan är det perfekt när man bara vill blogga vilket jag måste för en gångs skull lära mig att göra. Allt det andra krånglet får liksom innebära att lära sig koda, kanske lära sig matematik m.m. Om jag har tur att komma in på en utbildning på högskola eller universitetsnivå till hösten så lär jag ju inte orka nått annat än bara skriva mina känslor om jag måste lära mig att bli programmerare i någon form. Så att fokusera på att blogga är något jag måste fokusera på. Inte allt annat skit med domäner, webbhotell och allmänt krångel.

Oj, så bra det går! Not…

Tillfälligt domänbyte!

Jag skrev på Facebook igår om att det var svårt att nå min blogg, och det problemet kvarstår. Särskilt på min ordinarie mappade domän, vilket är blogg.ameriksson.se. Jag skulle nämligen testa och kolla hur funktionaliteten var för att ladda upp ett eget tema på WordPress.com och för att göra det behövde min domän som jag mappat ha korrekta namnserver inställda, så jag ändrade dem till wp.com men utan att tänka mig för så förlorade jag tillgången till den mappade domänen som ni läsare använder för att läsa min blogg. Som tur var har jag inte tusentals läsare, så det är inte något gigantiskt mishap som skett p.g.a det här, men det är ändå astråkigt tycker jag. Och typiskt av mig – strulpelle deluxe gällande bloggar och hemsidor, liksom!

24 timmar senare, efter att jag har ändrat tillbaka namnservrarna till mitt webb hotell som har hand om den, så är domänen fortfarande inte tillgänglig. Det fick bli ett snack med supporten på WP, och därför har jag valt att tillfälligt gå tillbaka till min wp.com adress vilket är ihuvudetpaengranddanoisgalning.wordpress.com. När allt funkar igen så ska min mappade domän skicka er hit, så det lär väl vara så här i någon dag eller två och sen ändrar jag tillbaka det, eller nått…

Faktum är också att jag funderar starkt på att sluta använda min ameriksson.se domän för att antingen bara använda wp.com adressen eller byta till en bättre domän. Nog för att jag haft den här i flera år, men ändå. Jag får se hur jag gör. Det positiva med att byta domän är att denna gången kan WordPress ta hand om den och den ingår också i priset för det jag betalar för min personliga uppgradering, så det är väldigt nice.

Men aja… Jag ska ju egentligen bara fokusera på att blogga, vilket som vanligt är jättesvårt då jag är van vid att strula till det.

Inget studerande på komvux och tråkig Titanic utställning…

Gårdagen var riktigt tråkig för min del. Jag fick veta att jag inte kom in på programmeringskursen jag hade sökt till Komvux i Malmö via Miroi, vilket från början var helt otänkbart för min del, men ju närmare man kom till startdatumet (som är Måndag, 15 januari), desto mer började man inse att det här kommer förmodligen gå åt skogen. Och det gick det.

Hur ska det gå nu?

Jag menar, hur fan kommer man INTE in på komvux? Särskilt om man studerar på distans och online? Jag var i prioritet 2 och det är för att jag inte för närvarande studerar på komvux. Jag antar också att jag var lågprioriterad för att jag redan har en utbildning bakom mig, och det är viktigare att nyexaminerade gymnasieelever istället får plugga före mig, men ändå? Jag fattar inte hur jag inte kan komma in på en kurs på komvux. Det är för mig helt galet. Det är i alla fall inte helt kört än. Jag har flera alternativ.

Mina alternativ är:

  • Söka till komvux i andra kommuner såsom NTI skolan och Hermods.
  • Söka till lokala kurs i Matematik 2 (alltså på plats och dagtid i Malmö)
  • Skita i att gå komvux officiellt och plugga upp inför prövning i Ma 2 a/b/c, och hålla på med programmering för skojs skull på fritiden.

Jag har redan kontaktat komvux i Malmö för att ta reda på vad jag kan göra nu. Från början var ju anledningen till varför jag ville gå just programmering 1 delvis ett test för o se ifall jag faktiskt kan och vill lära mig programmering, men också för att den kursen behövs för de flesta Yrkeshögskoleprogram som jag tittat på och eventuellt vill söka till. I dagsläget har jag ju dock ändrat mig lite och är idag mer intresserad av att söka till olika universitet och högskolor för att utbilda mig till ”webbprogrammerare” eller systemutvecklare. Kravet dock för det första är att det inte är så mycket fokus på HTML och CSS, utan det är backendgrejer såsom PHP, C#, C++, .NET etc och det finns utbildningar som har allt det. Dock kräver de alla Ma 2 (Ma B) så just nu är det viktigare för mig att få ett godkänt betyg i Ma 2 så jag kan komma in på någon sådan utbildning till hösten. Det positiva med det är att då har jag mer tid över att läsa in Ma 2 på något vis, för i så fall (om jag inte kan plugga Ma 2 lokalt på plats) så spenderar jag min tid med att plugga detta på mina resterande 25% som ändå skulle gått till utbildning och sen gör jag en prövning i Ma 2 och hoppas på att jag denna gången klarar det. Vad jag vet så behöver jag inte klassa mig själv som arbetslös för tillfället, så jag sparar hellre på akassa o allt sånt än krånglar med Arbetsförmedlingen. Och jag behöver bara ha ett godkänt betyg i Matematik 2, så jag behöver inte råplugga för att få A i matte, även om det hade varit trevligt att lyckas med det. Allt över E i betyg är skitbra för min del, och extra bra är det om jag får godkänt i någon form direkt så det inte blir som när jag skrev teoriprovet för körkortet. Det var en rejäl jävla mardröm!

Jag har nämligen försökt läsa Ma B två gånger tidigare på komvux, men hoppade av bägge gångerna för det var för krångligt. Det gick skitbra i början och jag lärde mig sjukt galet mycket, men vid bägge tillfällena fanns det en elev med i klassen som var typ expert på matematik och denne personen lärde ut det läraren hade lärt ut, men på ett helt annat sätt och till sist blev det omöjligt för mig att veta vem jag skulle lyssna på och jag slutade lära mig matematiken. Det låter som värsta ursäkten, men min hjärna är lite sån att jag måste hitta ETT sätt som är det RÄTTA sättet för mig att lära mig något. Jag kan inte hålla på med flera olika sätt, för då tar hjärnan min inte in informationen, utan ett sätt. Sen när jag lärt mig det och det sitter, ja då är jag eventuellt öppen för andra sätt att behålla kunskapen på. Observera, att när jag läste detta på komvux innan så var det under de åren då man kunde ha aktivitetsersättning men studera under tiden, och då gick jag en massa olika kurser på komvux bara för att ha något att göra (och maxa ut mitt CSN bidrag, för att få mer pengar, för det var faktiskt möjligt). Idag går inte det. Och det suger!

I dagsläget har jag typ noll kunskap kring det jag lärde mig då, eftersom jag inte använt det sen dess, men det var trevligt just då att plugga bara för att ha något att göra om dagarna. Då gick jag också med vetskapen att jag förmodligen aldrig skulle få ett jobb eller studera på högskola, eftersom min gymnasieutbildning fuckade upp allt för mig, men till sist så löste sig allting ändå. Problemet var att jag aldrig började plugga IT i någon form, vilket nu i efterhand stör mig eftersom söktrycket till både komvux och högskola har blivit enormt! Det är inte alls säkert att jag ens kan komma in på högskolan till hösten heller, trots att jag har en hel examen bakom mig, så vi får se. I värsta fall får man spendera de närmsta 5 åren eller nått med att bara söka och söka och hoppas på att någon utbildning tar in en.  Eller göra högskoleprovet (hemska mardröm!)Annars lär jag aldrig någonsin kunna öka min inkomst eller arbetsförmåga som läget ser ut just nu. Så i och med att jag inte kom in på programmeringen så är jag lite smått chockad idag.

Ett annat chocktillstånd gäller den stora Titanic utställningen som pågått hela hösten i Malmö på mässan. Jag är grymt intresserad av Titanic och har velat gå dit sen den startade. Dock, som med allt annat så höll man på att missa det. Min tanke kring utställningen var som det brukar vara när man går på utställningar eller museum. Jag hade i mitt huvud en plan att det skulle vara lite som på Vasa museet. Jag inbillade mig att utställningen skulle vara att man skulle gå in eller runt en lite mindre kopia av Titanic, i sin egen takt och läsa om händelsen samt se föremål plockade från havets botten och att man skulle bli helt slukad i berättelsen om den hemska händelsen. Men så var det inte.

Nä, först kunde man inte gå dit på vilket datum man ville. Man var tvungen att boka biljetter, till ett särskilt datum och en särskild tid. Så vi gick dit igår, när jag helst hade velat gå dit rent spontant i lördags, men där hade jag alltså fel. Sen när vi gick dit så strulade det med våra biljetter, men vi fick komma in i alla fall. Sen fick man hörlurar och man fick lyssna på en typ av ljudbok där en man berättade om olika saker kring Titanic. Det var dock mest bara upprepning av samma sak, bara att det gällde olika personer och föremål. Och det var galet mycket folk! Man gick runt till olika rum, där montrar och bilder fanns. Enligt berättaren så skulle man titta på bilderna i en särskild ordning, men det var ofta som folkmassan blockerade montrarna och bilderna man ville titta på, så det var otroligt störigt. Hela ”föreställningen” tog säkert 90 minuter och jag hade grymt ont i ryggen efteråt, då jag inte orkar stå så mycket. Det enda som var värt att gå dit för var en del i utställningen då man gick igenom en hall som de hade återskapat av 1 klass och dess rum. När man gick igenom där så tyckte jag det var skithäftigt, för det kändes som om man var en del av Titanic, men det varade bara i någon minut. Inte direkt värt att betala nästan 200 kr för.

Nej, i det stora hela så var gårdagen asjobbig. Inget blev som man tänkte sig och nu är frågan vad som händer härnäst? Det löser sig på ett eller annat sätt med studierna. Blir det till att plugga Matematik 2 och göra prövning så är det fine. Då får jag dock verkligen satsa allt jag har på att lära mig det, för jag har så svårt för Matematik! Det är så otroligt tråkigt dessutom… Men oavsett vilket så är jag redo och villig att göra vad fan som helst för att gå vidare i mitt liv och karriär och jag tänker inte sluta (för jag ger aldrig upp, som ni kanske vet) förrän jag är utbildad programmerare i någon form och har ett fast, välbetalt jobb. Och när det har hänt lär jag bara njuta av livet till fullo, för då har jag verkligen möjligheter!

Jag bara hoppas på att det inte ska ta 100 år innan jag är där. Nä, jag måste fan komma in på något i år. Jag vägrar vänta för länge på det här. Jag har fan väntat länge nog…

Fan – vad du fuskade, Schyffert!

Ok, jag är säkert supersen med det här inlägget i internetvärlden, men det skiter jag i. Egentligen skulle jag ha skrivit färdigt detta innan nyår, men sån tur hade jag inte. Ilskan, men också lite glädje hänger kvar sen jag såg SVT’s program Köttets Lustar med Henrik Schyffert. Har du inte sett programmet – se det nu, innan du fortsätter läsa det här inlägget. Annars får du leva med mina åsikter och spoilers om programmet. Fast det får du ju göra ändå nu när du väl läser det. Alltså är det en rekommendation att du tittar på serien oavsett om du läser hela det här inlägget eller ej, trots dess felaktigheter och usla slut.

Det jag gillade med programmet var just att de tog upp – på riktigt, de stora problemen som finns idag med djurhållningen i världen. Vad de stora problemen är vet jag inte riktigt om jag ska fokusera på i det här inlägget, för jag vill inte ha någon jobbig diskussion om att jag har fel, trots att man länkar till bra studier och annat. Vissa människor vägrar lyssna oavsett vad man än säger, och särskilt om man råkar vara vegetarian eller nått liknande. Jag kommer i alla fall säga mitt, och länka till det bästa jag kan hitta och jag hoppas det leder till lärdom istället för ilska över hur jobbiga alla vi vego-folk är mot köttisar…

Om programmet (varning för spoilers!)

Henrik Schyffert, som är pappa till Limpan går med på ett vad som utspelar sig i tre entimmes avsnitt. I det första så ska hand ta hand om två grisar ett tag, lära känna dem och sen döda dem. Klarar han det så får han fortsätta äta kött som om inget har hänt. Klarar han inte av det, så måste han bli vegetarian livet ut. Henrik går med på det, skaffar två grisar som han döper till Madeleine och Victoria, efter våra prinsessor vi har i Sverige. Vi får inte veta vad som hände med grisarna förrän i slutet av det sista avsnittet. I avsnitt två besöker Henrik ett slakteri en dag och blir inte särskilt glad över vad han får se. Han besöker också en ekologisk gård som föder upp grisar och ändrar sin åsikt rätt fort. Nu är det liksom ok att döda djur – så länge de är ekologiska, trots att de hamnar på samma slakteri när de ska dödas vid alldeles för ung ålder. De har ju haft det bra, liksom så då är det ju ok att döda någon, eller hur? I det tredje avsnittet testar Henrik på att vara vegan i en månad. Man kan ju gissa sig till hur det går… Till en början gör han det misstaget som många som blir vegetarianer eller veganer gör. Han äter för lite och går hungrig och blir trött på grund av den stora bristen på kalorier. Efter att han träffat på lite trevliga veganer som vet hur man gör det på rätt sätt så börjar han äta bättre och mår snabbt lite ”euroforiskt” bra som han själv uttrycker det i programmet. Dock i slutet av del tre så händer det som inte får hända. Men som vi alla visste skulle hända, för det är Henrik Schyffert vi talar om här. Männens man! Eller nått sånt. Jag är ingen feminist. En köttälskande människa som jagar och skiter fullständigt i djurs känslor och liv är däremot Henrik Schyffert. Detta är något han mer eller mindre säger själv i ett av programmets avsnitt. Och det är så sorgligt!

Henrik Schyffert fuskade något så otroligt i det här programmet att det är helt löjligt. Han blev aldrig vegetarian. Eller vegan heller, för den delen. Sen dödade han heller inte grisarna själv. Det klarade han inte. De var ju så söta. Det han gjorde däremot var att minska sitt köttätande till hälften, vilket i ett steg till en vegonorm är bra, men jag gillar inte hans argument, för de stämmer inte. Han säger i programmet att 75 gram kött per dag och person räcker för att mänskligheten ska klara sig utan klimatförändringar och annat, men det är så fel! Hur fel han har kan du se i den här föreläsningen som tar upp mycket av de saker som folk tror är hållbara, när de faktiskt inte är det. Hela föreläsningen är också baserad på riktiga studier som inte är finansierade av någon industri.

Jag vill dock påpeka att om nu Henrik istället hade valt att till en början halvera sin köttkonsumtion för att stegvis fortsätta minska det och en vacker dag bli vegetarian eller vegan så är ju det jättebra och precis vad man vill. Alla kan inte eller vill inte bli veganer över en natt för evigt, och det är helt ok. Alla steg man tar däremot mot att bli vegan är jättebra, för djuren, människors hälsa och självklart för vår planet. Det han valde att göra är inte bra i längden och sättet han gjorde det på var uselt. Han bjöd sin familj och några vänner på en köttgryta, självklart med fläsk i. Skillnaden var ju att det är ju inte Vickan och Madde som ligger i grytan, utan ett par andra grisar istället.

Vad hände då med Madde och Vickan? Självklart blev de dödade också. Jävla skit. Det gjorde mig asförbannad. Finns det liksom ingen gård i hela långa Sverige som skulle kunnat ta emot Vickan och Madde på heltid tills de dör? Nä, självklart skulle de mördas för ett kött som vi inte ens behöver… Så jävla sur jag blev av att höra det!

Vad jag störde mig på i programmet Köttets Lustar

Först och främst var det mycket felaktig fakta hos dem som de intervjuade i programmet, särskilt från bönder som ”vill värna” om våra öppna landskap och tror kött är något vi måste äta för att må bra. Faktum är att inget binder koldioxid bättre än skog. Det säger den här personen i den här insändaren. Jag kunde inte sagt det bättre själv, men jag ursäktar att det inte är länkat till en studie. En annan insändare säger likadant och även där kan jag säga att jag kunde inte skrivit det bättre själv.

Det verkar också vara av allmän förståelse att alla vitaminer vi behöver finns bara i animaliska källor. Detta stämmer inte heller. Nästan alla vitaminer som vi får från kött, kommer från början från de växter djuren har ätit innan de dödas. De skapar alltså inte alla vitaminer själva, utan de får det från sin kost, precis som oss människor. Undantaget är B12, men det skapas också från bakterier i jorden.

Något annat som ingen verkade förstå är att vi behöver inte använda djur, några djur alls i jordbruk för att odla mat till oss själva. Det berättar Mic the Vegan om i videon som ni ser nedan. Faktum är att veganskt jordbruk är mer effektivt än de metoder vi använder idag. Särskilt om man använder en metod som kallas för permakultur som är en ”modern” metod som återspeglar hur naturen samarbetar vilket gör att den arbetar som den ska. Vissa väljer dock att ha några frigående djur såsom höns och grisar, men dessa går i så fall väldigt sällan om ens någonsin till slakt. Se mer i den här videon.

 

Slutsats

I det stora hela, som jag sa i början av inlägget så är jag glad att programmet visades, trots dess felaktigheter. Hur kan jag veta att det här är så fel då? Jo, för att jag tagit reda på hur det ligger till. Otroligt mycket, om nästan inte allt vi har fått lära oss om miljö, hälsa och djurrätt är en stor fet jävla lögn. Självklart är det då viktigt att hålla borta den  här informationen från allmänheten tycker dessa stora industrier som bara vill tjäna pengar och göra oss sjuka. Eftersom vi lever i en informationstid så har sanningen börjat komma fram till ytan. Dock är det så att även i vegovärlden är det lätt att sprida felaktig information, ljuga och förstöra m.m. Exempel på felaktigheter är att påstå att typ olivolja i enorma mängder är hälsosamt måste för oss, och att vitt socker på påse är detsamma som naturligt socker som finns när man käkar frukt, vilket får personer att tro att frukt är farligt och gör en fet. Det är skillnad på fett och fett! Vi behöver fett, men den bästa källan är i så fall från källor som avokado, nötter och frön. Healthy Crazy Cool vet vad han pratar om, ifall ni vill veta mer om hälsosamma fetter. Fett från animaliska källor leder bara till sjukdomar…

Folk säger detta för att människor helt enkelt inte vet vad som är korrekt information, men efter ett par besök till Nutritionfacts.org så kan man lära sig ett och annat om hälsosam mat. Likaså är PCRM och Läkare för Framtiden bra källor på korrekt information. För att inte tala om alla fantastiska dokumentärer som Forks Over Knives, Food Choices, What The Health, Eating You Alive med flera! Det finns mycket att lära sig. Tack vare Henriks program så tror jag att många kommer öppna ögonen i Sverige och gå mer mot en hållbar vegovärld med vegetariskt som norm istället för den köttnorm vi har idag. Vi är redan på väg dit och förhoppningsvis sker det fortare än vad man spekulerat i tidigare.

Vill du veta ännu mer, så finns det tusentals videos på YouTube som förklarar mer, och ett bra ställe att börja på är med den här videon:

Och snälla, inga sura kommentarer – tack! Se detta istället som något som kanske väcker din nyfikenhet och googla lite själv, kolla upp YouTube kanalerna jag länkat till och lär dig mer i din egen takt och ta ett beslut om minskat köttätande också i din egen takt när du är redo för det – om du någonsin kan och vill bli det d.v.s.

Bönor är faktiskt jättegott…

Åtminstone när man gör det rätt. Jag har personligen aldrig varit glad i bönor. Undantaget var väl när jag var yngre, för jag gillade faktiskt att äta bruna bönor med fläsk då, men det var nog det enda i bönform jag åt och har ätit sen jag föddes egentligen.

Det har dock blivit bättre med åren, och särskilt sen man officiellt blev vegetarian för drygt 1 år sen.

IMG_20180105_153302.jpg
Garam Masala från Santa Maria gör att kikärtor smakar skitgott! Rekommenderas verkligen!

Personligen har jag tyckt och tycker lite så fortfarande att alla bönor smakar likadant. Jag känner igen direkt skillnad på stora vita bönor och bruna bönor. De smakar samma sak. Däremot tycker jag att linser smakar annorlunda än bönor och kikärtor har verkligen en distinkt smak som skiljer sig från resten av bönorna. Röda linser skiljer sig också i smak från gröna linser också tycker jag.

Vi har i alla fall det senaste året blivit rejält duktiga på att äta bönor i olika former. I somras började jag också med mina linsgrytor som ledde till snabb viktnedgång utan ansträngning, särskilt under de veckor då jag i snitt åt minst 50 gram fibrer per dag. Vi har några standardrätter vi har börjat göra och kikärtor är det som går åt mest. Absolut godast är en indisk rätt, där vi köpt en kryddpåse från Santa Maria som heter Garam Masala. Till det ska man ha grädde, halloumi, spenat och kikärtor. Det är grymt gott och finns på de flesta mataffärer. Vi har också börjat göra helt vanlig ”köttfärssås” (vego såklart) och då haft i en burk kikärtor i det för att öka fiberinnehållet och det är gott tycker jag.

Idag testade jag även att göra min klassiker lite nyttigare. Jag har nämligen en standardrätt som jag typ alltid gör när jag är gräsänka, vare sig det är för en ensam middag, lunch eller för en hel vecka när älsklingen inte är hemma. Den brukar vanligtvis bestå av någon typ av stärkelse, någon typ av lök och någon typ av (veganiserad) mejeriprodukt. Exempel är:

  • Rårakor med creme fraiche och rödlök
  • Tagliatelle med purjolök och oatly’s iMat
  • Annan pasta med gul lök och creme fraiche.

Det jag gjorde idag är inspirerat av tidningen VEGO, men jag har funderat mycket längre än så på att testa att göra min standard lite nyttigare. Pasta är ju inte särskilt fiberrikt, även om man tar fullkornspasta. Det jag gjorde idag var att jag ersatte pastan med stora vita bönor. Jag tog de från ZETA som inte har något tillsatt salt. Istället för att koka pastavatten så sköljde jag bara av bönorna och stekte dem ett par minuter med lite Milda Culinesse. Sen skar jag upp en hel purjolök och fräste allt tillsammans till purjon mjuknat. Sen hällde jag på 1,25 dl med Oatly iMat och saltade. Efter att allt har kokat ett tag så hällde jag upp allt i en skål och sen mumsade jag i mig alltihop på ca 20 minuter.

Det var väldigt varmt, och jag hade säkert kunnat ta hälften så mycket iMat, för grädden är egentligen bara till så det inte ska bli så torrt. Det var i alla fall supermumsigt, för jag kände knappt smaken av bönorna och när jag gjorde det så hade de tagit smak av purjon och såsen så det var riktigt häftigt. Det är en klassiker som jag kommer göra om många gånger! Det enda negativa gissar jag, är att jag kommer hålla mig proppmätt tills ikväll nån gång, för det var mycket fibrer i maten.

Vanligtvis kanske denna rätt i sin standardform innehåller max 10 gram fibrer, men nu så blev det säkert 30 gram fibrer! På en enda rätt! I alla fall om fiberinnehållet stämmer.  Enligt förpackningen så är det bara 5 gram fibrer per 100 gram vita bönor, men livsmedelsverket säger 6,8, och i torrvikt har dessa 16 gram fibrer. Jag vet att när bönor kokas så blir de lite utspädda, men jag har svårt att tro att 2/3 av fibermängden försvinner. Oavsett vilket så har jag ju upptäckt att det är väldigt lätt att få i sig mycket fibrer på en dag. Med dagens nyttiga frukost som bestod av havregrynsgröt (dubbel portion) och 100 gram hallon, så har jag än så länge fått i mig minst 45 gram fibrer idag. Orkar jag så planerar jag att äta 250 gram jordgubbar med sojagrädde till efterrätt ikväll och jag hoppas att dagens middag blir någorlunda nyttig också, men det återstår att se.

Jag är bara jävligt glad att jag hittat flera sätt jag kan äta bönor på som är gott och inget man liksom bara tvingar i sig för att man ska eller måste…

Mer ”dumheter” med bloggeriet…

Ja, eller hur man nu kan tolka det. Jag skrev för ett tag sen att jag fått tillbaka de gamla hemsidor på WordPress.com som jag använt tidigare. Bland annat är detta originaldomänen greatdanemaniac.wordpress.com och efterlangtadeanton.wordpress.com.

Min plan är just nu att ”återigen” hålla på med bloggarna och dela upp allting igen, för hade jag vetat om att jag kunnat få tillbaka full tillgång till dessa gamla sidor så hade jag aldrig klumpat ihop mina bloggar, utan jag hade fortsatt driva dem separat. Egentligen är jag klar med allt sånt, för jag har förberett så mycket jag kan i bakgrunden de senaste veckorna. Det har faktiskt funkat bra att ha flera bloggar, tycker jag, om man bortser att jag inte hittar så många anledningar till att skriva grejer om Grand Danois… Men jag ska tvinga mig själv att ändå försöka hålla den bloggen vid liv ändå.

Idag blev bloggen Efterlängtade Anton alltså publik igen, och jag delade precis ett inlägg som jag skrev innan jul där som förklarar hur jag tänkt kring det hela och hur glad jag är att jag återfick domänerna och sidorna igen.

Senare, om det blir idag eller någon annan gång så gör jag samma sak med min engelska blogg, att den flyttas till greatdanemaniac.wordpress.com istället för att vara där den är just nu, vilket är på gdmrants.wordpress.com. Den bloggen kommer dock fortsätta vara som den alltid varit, vilket är att uppdateras när jag känner för det, precis som här. Jag kommer också inom kort att dölja den nuvarande sidan, för eftersom typ inga personer läser den bloggen så behövs det inte tas så mycket resurser för att folk ska hitta den igen.

Hur detta kommer påverka min SEO återstår att se. En liten nackdel med wp.com är att jag inte kan skicka enskilda inlägg som 301 redirects, utan det är allt eller inget som gäller, tydligen. Inläggen som tillhör Antons blogg kommer i alla fall raderas inom kort, men alla finns ändå att läsa där. Det är bara frågan hur lång tid det tar innan Google fattar att inläggen är där istället för här…

2017 – förändringarnas år

Det här året har varit sprängfyllt med så kallade förändringar och insikt. I år har jag insett både det ena och det andra och sakta men säkert har jag börjat ta steg mot bättre hälsa och en ny karriär inom programmering. Det har hänt mycket, och jag ska gå igenom allt i det här inlägget.

I början av 2017 hade jag problem med det mesta. Jag klagade över vikten, hälsan och jag hade extrema problem med kläder som var för små och byxor som gick sönder ständigt. Vi var nyinflyttade till Arlöv och nybörjare som vegetarianer, vilket hölls hemligt på bloggen i ett halvår. Flytten till Arlöv kände man nästan direkt att det inte var någon höjdare, men året som vegetarian har varit riktigt bra.

Jag gick och hoppades på att jag skulle gå ner alla kilon mirakulöst snabbt, men ett år senare så kan jag med stor säkerhet säga att så blev det verkligen inte. Det är alldeles för lätt att vara onyttig som lakto-ovo vegetarian, eftersom det är typ mjölk och ägg i allt, och vi är extremt lata av oss. Men jag har åtminstone inte gått upp, utan antingen har jag gått ner lite, eller så står jag stilla. I slutet av Januari så tänkte jag dock ut en plan som skulle lösa alla problem. Jag kan i dagsläget säga att det blev mer som jag hade förväntat mig, än mirakulösa resultat. Allt började sakta men säkert vända dock när jag äntligen fick på mig ett par herrjeans från Dressmann och jag hittade min nya mobiltelefon som skulle bli en BlackBerry KeyOne. När jag fick på mig byxorna så fick min Nexus 6P i alla fall plats i fickan, vilket jag tog som ett smått mirakel. Det här året var också första gången på hur många år som helst (typ innan jag blev ihop med Henrik för 9 år sen) som jag har mått dåligt i perioder. Nu i efterhand vet jag exakt varför, och den första perioden berodde på att jag höll på att gå in i väggen av flera anledningar för att mitt jobb började bli alldeles för monotont. Jag fixar liksom inte det. Jag måste tänka kreativt för att orka med. Inte sitta dag ut och dag in som en robot och göra saker jag blir tillsagd att göra. Jag behöver använda hjärnan. Nu i efterhand är allt sånt löst, men jag återkommer mer om detta och ni som läst min blogg detta året vet precis allt om vad som har hänt mig.

I mars månad började förändringarna på allvar att ta fart. Vi började leta efter ny lägenhet, kollade på radhus och vi köpte lägenheten som vi bor i nu. Det var en extremt lång väntan på att äntligen få flytta in här, men vi hade tur och kunde flytta in flera månader tidigare än planerat och det var bra. Nu i efterhand kan jag säga att lägenheten vi köpte är underbar, även om det är lite grejer som ska fixas till. Vi trivs dock så jävla bra här och har möblerat det så bra att vi inte alls behöver flytta på många, långa år och det känns tryggt. Och det funkar att ha Grand Danois här! Vi ska också ordna med livförsäkringar ifall något skulle hända så nån av oss slipper flytta ifall någon av oss avlider (hemska tanke). I mars månad bytte jag också webbhotell och där började en till helveteshistoria som jag gärna vill glömma. Jag bytte webbhotell från Binero och först till Inleed, men det var inte kul alls. Kort därefter bytte jag till Egen Sajt, och det var inte heller någon höjdare. Nu sitter jag på WordPress.com, som ni alla borde känna till vid det här laget, och härifrån tänker jag inte flytta i första taget. Jag är så trött på webbhotell, så jag skiter i det. Jag vill ju som sagt bara blogga, och det är lite svårt när man har webbhotell som bara vill suga ur pengar från en eller som har dåliga tjänster. Det enda som kan förändras nu är att jag delar på min personliga blogg och Antons blogg igen, då jag fått tillgång till den (efterlangtadeanton.wordpress.com), tack vare fantastisk support från WordPress.com’s support och den engelska bloggen kan få en bättre domän än vad den har idag.

I början av april så testade jag på att börja programmera lite och började en kurs i C# som fanns gratis via Microsoft. Då hade jag också bestämt mig att börja leta efter en ny karriär inom programmering på något sätt, men jag väntade säkert ett halvår innan jag gick ut med det offentligt, för jag var orolig för att kollegorna på jobbet typ skulle sparka mig om jag sa något. Nu i efterhand så löste sig allt riktigt bra och alla är nöjda, så det är positivt. Problemet, som vanligt var ju det här med tröttheten och energinivån som aldrig verkar komma upp stadigt till en nivå där man faktiskt orkar göra allt man vill. Nej. Jag hade otroligt svårt att göra den där kursen. Dels så ville hjärnan min fokusera på alla problem som mitt webbhotell hade, och dels ville jag fokusera på ”roligare saker” att göra på jobbet. Jag hade också en idé till jobbet som jag arbetade en hel del på, som tyvärr inte leddes någonstans mitt i allt personligt kaos.

Maj månad, var riktigt påfrestande men också då jag gick ut med en ”hemlig” framtidsplan, som jag även idag hoppas stämmer. Den gick bland annat ut på att jag skulle omskola mig till någon typ av programmerare, orka arbeta mer och ha ett jobb som är flexibelt och stabilt nog för Grand Danois. Om det blir av återstår att se, men jag är hoppfull där. Jag spenderade också årets första vecka som gräsänka, där planen var att jag skulle äta supernyttigt, vilket sket sig riktigt snabbt…

Sommaren var praktiskt taget enbart flytt till nya lägenheten, extra lång semester som verkligen behövdes och efter min semester återgick jag till ett extremt lugnt schema, vilket också behövdes för att kunna återhämta mig från den ”hemska” våren jag hade haft än så länge. Vi gjorde några resor till Skånes djurpark och till Köpenhamn, och i Augusti kapade jag av håret och det är inget jag ångrar. Däremot saknar jag mitt blonda och rosa hår, men när jag har stabil ekonomi igen och bestämt mig hur jag ska göra så ska jag återigen börja bleka och ha roliga färger i håret igen. I slutet på sommaren fick jag också ryggskott, och någonstans i den vevan tog jag och min bästa vän en väldigt välbehövd paus som ledde till att jag spenderade i stort sett nästan hela hösten utan ”vänner”. Det var tråkigt, men det behövdes verkligen. Jag valde också att rensa Facebook på vänner som jag inte vill ha kontakt med och jag råkade också tappa vänskapen med en annan vän som jag verkligen ville behålla, men gjort är gjort. Förutom flytten och lång semester så var det mest positiva att jag satsade ett par veckor med att äta så fiberrikt jag bara kunde och utan ansträngning, praktiskt taget, så gick jag ner minst 5 centimeter över magen och jag gick ner en byxstorlek. Centimeterna återkom så klart när jag började återigen äta mer onyttigt, men jag fick det bevisat i alla fall att fibrer är nyckeln till nästan allt! Och min struliga IBS mage har nu också vant sig vid fibrer, så nu vet jag direkt vid toalettbesök om jag ätit något bra eller något dåligt. Bra innebär att det går fort (och utan större ansträngning), allt kommer ut direkt och pappret är rent när man torkar sig från början. Dåligt innebär allt annat som anses jobbigt. I vanliga fall går det åt metervis med papper av diverse anledning som du kan gissa själv. Det är inte kul i alla fall att ha det så, men fibrer hjälper mot IBS – det tar bara lite tid, och när du väl upplevt det på en stadig basis så vill du bara uppleva det igen. Det är inte kul att ha en strulig mage…

Hösten var präglad av ensamhet och mer ensamhet. Älsklingen åkte iväg med jobbet en vecka i två omgångar, en i början på september och sen en vecka i oktober. Första gången var relativt ok att vara ensam, men den andra var fan hemsk. Under den perioden skapade jag också den här konstiga besattheten över Apple, eftersom det funkade skit att ha en Blackberry av olika anledningar, men i sista minuten kom älsklingen till min räddning och jag vill nu inte längre ha en iPhone att leka med. Jag klarar mig fint med min Lenovo P2, åtminstone tills jag byter ut den någon gång nästa år till en OnePlus av något slag. Beroende på hur desperat jag är över en ny mobil till sommaren så kanske det blir en OP6, men jag kanske väntar längre än så. Allt hänger ju på ekonomin som jag ännu inte vet hur den kan bli. Det hänger på om jag lyckas komma in på en riktig utbildning redan nästa år, om jag får behålla jobbet under tiden och lite andra småsaker.

Under hösten blev det också officiellt att jag skulle skola om mig och att jag dessutom går ner i tid på Funkibator. Från 50% till 25%, vilket känns bra, och jag har spekulerat i vilka utbildningar jag vill gå. Som läget är nu så satsar jag först på programmering 1 och sen på Matte B (eller 2 som det numera kallas) och jag tänker söka till flera utbildningar på högskola eller universitet, bland annat till Malmö Högskola och hoppas på att jag kommer in på något 2018 så jag slipper vänta ett helt år till på att utbilda mig.

Som ni borde veta vid det här laget, så kan jag knappt vänta på att ta steget och bli någon typ av programmerare och jag bara hoppas och önskar att något blir som man hoppats och att sakerna funkar, trots sämre ekonomi och annat skit som kan hända.

GOTT NYTT ÅR, ÖNSKAR JAG TILL ER MINA KÄRA LÄSARE!!!