Imorgon börjar praktiken på Funkibator!

Det är Söndag, och för en gångs skull ska jag blogga på riktigt. Det mesta lär väl handla om min framtida praktikplats på Funkibator, som är en del av nätverket SIP men även om funderingar kring kommunikation som jag upplevt det här året. Min officiella ”ledighet” som jag haft i ca 6 veckor nu är alltså över, och går allt som det ska och jag praktiserar på Funkibator i minst en månad så kommer det dröja länge innan jag är ”ledig” igen.

En bild på mig med min lila huvatröja.
En bild på mig med min lila huvatröja.

Jag hoppas verkligen att den här praktiken kommer funka. Det finns mycket jag ser fram emot med att få praktisera just där. Bland annat så ska det bli kul att äntligen få göra något på riktigt som är relaterat till min utbildning som samhällsvetare med en examen i pedagogik. Inget jag kommer göra på Funkibator kommer vara nått slags ”hittepå” bara för att jag ska göra något, utan allt kommer på ett eller annat sätt bidra till verksamhetens utveckling. Det är mycket bra tycker jag. I slutändan hoppas jag bara att det leder till en anställning och mitt första riktiga jobb.

Jag räknar i alla fall inte med att jag kommer få en anställning och absolut inte direkt. I det stora hela så är praktiken bara något väldigt bra att stoppa i CV:t så länge som det kommer fungera bra och jag blir omtyckt och uppskattad på arbetsplatsen. Det finns nämligen en del saker jag behöver hjälp med och jag hoppas att dem på Funkibator och SIP kan hjälpa mig med dessa sakerna.

Framförallt handlar det om kommunikation och konflikter. Ibland, det senaste halvåret eller så, så känns det som om att jag bara hamnar i konflikter med personer som jag inte känner så väl. Vi kan inte ens komma överens om att vi inte är överens och då är det illa. Jag vet att jag kan vara hård i mina åsikter och ibland pusha på lite för hårt, men mitt grundliga budskap i min kommunikation är ändå densamma – jag vill lära mig av dig, och jag vill att du ska ta åt dig av det jag kan lära dig. I dialogen ska det alltså bli ett utbyte av information som är lika värdefull för bägge parter.

På sistone känns det alltså som att jag lär ut, men ingen jävel är intresserad av vad jag har att säga och oavsett vad jag säger så är jag antingen ointressant, för tråkig, för hård eller bara allmänt knäpp för att jag har mina åsikter. Detta har lett till att jag har börjat tröttna på att kommunicera med människor och därför tar jag till bloggen oftare, eller diskuterar med människor jag känner väl som kan ta ”figthen”, även om jag egentligen aldrig vill ”slåss” med ord.

Jag vill kunna umgås med människor normalt, oavsett om jag känner dem väl eller om det är en främling jag mött på en busshållsplats. Jag vill att det ska vara lika mycket kunskap från en part till en annan och jag vill att varje möte ska leda till en ny och bättre kunskap som kan leda oss bägge framåt, oavsett om ämnet handlar om kost, hundträning eller vilket annat ämne som helst.

Jag respekterar andras olikheter, men sällan känns det som om att jag blir uppskattad för den jag är och jag har nu valt att böja mig inför det här för att få ordning på alla dessa jobbiga konflikter. Jag är den som behöver hjälp med att lugna ner mig när jag pratar med människor. Jag är den som behöver lära mig att lyssna mer och prata mindre. Jag är den som behöver förstå att alla kanske inte vill lyssna på mig, eller få råd av mig och jag är den som har insett att det är bättre att undvika konflikter än att ingå i en diskussion för att slippa må dåligt över att jag är en ambitiös person med otroligt mycket drivkraft.

Jag vill bara inte att detta ska leda till att jag känner mig ensam och att jag hellre vill undvika personer än umgås med dem, men för tillfället mår jag bättre utav det än att få ångest över att ”ytterligare en till konversation gick åt skogen”. Vid  varje gång som detta har hänt så känner jag mig så nerslagen och korkad, som om jag vore nån jävla diktator eller att jag har någon hemsk sjukdom där jag verkligen inte kan kommunicera med människor. Som om jag är instängd i en liten lilla bubbla och den enda som trivs därinne är jag själv.

Det har liksom bara blivit lite för mycket nu och nu är jag trött på det. Dessutom känns det lika jobbigt att backa, men hellre det om det kan leda till en bättre kommunikation i övrigt mellan mig och andra personer. Fast helst av allt så önskar jag bara att jag från och med nu bara möter personer som känner lika stor lust att lära sig, eller förändra något där de söker råd av mig och jag kan hjälpa dem. Jag har väldigt mycket kunskap och jag vill så gärna lära ut det jag har lärt mig. Problemet är att väldigt få vill lyssna och då blir lärandet så otroligt tråkigt för min del.

Jag har upptäckt att lärande gör mig entusiastisk och det är en härlig känsla. Det är tråkigt bara att andra inte känner likadant, att ingen annan vill lära sig så mycket nya saker som jag vill lära mig. Och att ingen förstår mig.

0 reaktioner på ”Imorgon börjar praktiken på Funkibator!”

  1. Lycka till med ditt nya jobb/praktik idag!

    Tycker inte du ska känna så illa över att ta diskussioner med folk, dock så är det nog oftast på internet att alla sitter bakom sin skärm och har rätt, och kan inte ta in på ett bra sätt.
    Det brukar vara mycket mer givande med diskussioner IRL då folk har en helt annan förståelse, eller så är det bara att sociala regler som styr?
    Fast jag tror att på internet så har folk så snabbt och lätt att avfärda folk för att dem inte har dem framför sig. Så då kan man kliva folk på tårna på ett helt annat sätt.

    Men man ska alltid vilja lära sig mer. Fy för sådana människor som aldrig kan ta emot en ny kunskap. Man kanske inte alltid håller med, men man kan i alla fall få en förståelse för hur andra tänker.

    1. Tack så mycket! Det känns bra än så länge, så det är skoj.

      Oftast är det IRL diskussioner som varit väldigt jobbiga, där jag inte vill något annat än sprida min nyfunna kunskap och så är det ingen jävel som lyssnar eller ens vill lära sig något av det jag har att säga. Det ska vara deras sätt/synvinkel och ingen annan! Sånt är så tråkigt och jag vill få ett slut på det. Antingen är det jag själv som inte kan formulera mig ett dugg, eller så jag har oturen att typ alltid möta personer jag absolut inte kan kommunicera med.

Kommentarer gör bloggande mycket roligare, så lämna gärna en eller två! Glöm dock inte att följa kommentarsreglerna!