En viktig insikt om pengar och mina drömmars mål om Grand Danois.

En söndag fylld av tankar av olika slag är det idag. Jag tror jag har gått för långt när det gäller vissa saker, och nu måste här ske en konkret ändring innan det är försent. Ok, jag ska inte vara kryptisk. Jag känner mig girig och snål, samt så börjar jag få smått panik över framtiden. Jag har ca halva pengen som behövs för att fixa mitt överbett i höst, men gör jag det, ja då har jag nada pengar för att skaffa Grand Danois. Jag vill köpa min bebis helst och allra bäst är det om jag har den tänkta summan undanstoppad (ca 30K). Nu har jag ett jobb. Ett tillfälligt jobb på 25% som räcker året ut. Vad som sker därefter är oklart, även om jag kommer arbeta aktivt hela hösten tills att en ny anställning är säkrad, och helst direkt efter årsskiftet.

Det stora problemet jag upplever nu är en gigantisk osäkerhet. Missförstå mig rätt. Att jag just nu har en anställning som räcker året ut är fantastiskt, även om det bara är på 25%. De pengar jag får tack vare denna anställningen är pengar jag får lov att göra vad jag vill med. Spendera dem, spara dem, köpa ny mobil, fixa mina tänder, skaffa Grand Danois, köpa ny dator, mer kläder etc. Det finns massvis av möjligheter, men pengarna räcker absolut inte till allt jag vill ha.

Det som har drivit mig absolut hårdast framåt är drömmen om Grand Danois. Den har hållit mig vid liv, då allt varit som svårast. Det har varit drivkraften bakom viljan att skaffa ett jobb, och det är en tanke som mer eller mindre aldrig slutar finnas i mitt huvud. Flera timmar om dagen så drömmer jag om att jag har min Anton bredvid mig, att jag tränar honom, ligger o sover med honom i sängen (fast han inte får lov att vara där när han väl är min) etc. Jag kan inte sluta tänka på Anton! Längtan efter honom driver mig också smått galen och därför har jag senaste tiden gått och drivit detta lite för hårt och nu börjar jag känna av paniken.

Det absolut värsta misstaget jag kan göra även om jag bestämmer mig för att skaffa GD till jul, om en fortsatt anställning är säkrad är – tänk om denna fortsatta anställning bara varar i 6 månader? Tänk om jag blir arbetslös efter det, eller efter 1 år? Tänk om jag får ett jobb som inte varar, även om det ger mig massvis av pengar som ger mig möjligheterna jag önskar och så står jag där, med en halvvuxen Grand Danois på foder (eventuellt) som jag inte har råd att ha kvar, för min ekonomi återgår till att vara dålig och kaotisk igen. Vad gör jag då?

Jag vill fixa mina tänder. Jag vill ha min Anton. Det är en delad förstaplats. För en gångs skull, vill jag bara att allt ska gå som planerat och då ser det ut så här:

  1. Jag har råd att fixa mina tänder. 20k behövs till det. Jag har idag ungefär hälften. Efter ca 2-3 månader har jag resten, men behandlingen påbörjas ändå inte förrän tidigast i slutet av augusti, början av september 2015. Behandlingen tar ca 6-12 veckor, så lagom till årsskiftet har jag raka, fina tänder och ett mindre störningsmoment i mitt liv.
  2. Jag får möjlighet, genom vidare anställning och/eller extrapengar på annat sätt (lotterivinst, försäljning av bostad etc) att skaffa Grand Danois och ha råd. 30k är ändå rätt viktigt att ha på banken när jag är fullständigt redo för Grand Danois, samt en fast(are) anställning.
  3. Det jobbet jag har är bestående i ett flertal år, antingen genom att det är ett långt projekt jag är med i eller driver via Nätverket SIP, eller att jag får fast anställning med bra lön (minst 25k heltidsbaserat) där jag kan ha hund utan problem på något annat ställe.
  4. En sista grej är väl att jag får bättre hälsa, går ner i vikt till något mer hälsosamt, blir av med lite dubbelhakor och putmagen och trivs bättre med mig själv och orkar mer, samt att jag hittar ett sätt att minska mina problem med fibromyalgi och annat.

Alltså. Jag har insett i att det förmodligen är jävligt korkat av mig att hoppas på att Anton blir min till årsskiftet, även om jag lyckas säkra en anställning tills dess och jag i fortsättningen får mer pengar i form av lön. Jag måste alltså ha minst 30k undanstoppat och veta om att jag har en någorlunda säker anställning som varar i ett par år, så jag alltid har möjlighet att ha råd med GD, resor, inköp av kläder och prylar samt att jag kan spara pengar ändå. Som läget är nu och så som jag beräknat så är det för tight och rent av dumt om jag ”kör på” nu ändå. Det är bättre att vänta tills jag har bättre förutsättningar. Och pengar! Det är dock så jävla typiskt att det är pengar som är problemet. Hade pengar inte funnits, hade jag haft Grandis i flera år nu, kanske varit inne på min 3:e vovve. Vem vet? Anton, drömmen och Grand Danois är mitt livsmål. Jag tänker inte ge upp förrän jag är där! Och när jag väl är där, ja då tänker jag njuta av att alla års kämpande var värt det.

Även om det tar 2-3 år till och jag får vänta 20 år på min älskade, efterlängtade Anton – ja då ska det vara värt det. Pengarna jag får nu fram till årets slut ska först gå till att fixa tänderna. Resten ska sparas till annat, och Anton? Ja, han får jag så lov att vänta på – ett tag till… Även om det sårar mig mer än vad jag tror.

Kommentarer gör bloggande mycket roligare, så lämna gärna en eller två! Glöm dock inte att följa kommentarsreglerna!