Aspergers Syndrom

Hej. Jag heter Anna-Maria Eriksson och jag har Aspergers Syndrom. Tydligen.

Ungefär så skulle det låta om jag hade presenterat mig själv i en terapigrupp för personer med den här diagnosen. Jag själv anser nämligen inte att jag har A.S. utan jag är till 99.9% övertygad om att jag är feldiagnostiserad och att Fibromyalgin är mitt stora problem i livet. Dock, eftersom jag har valt att gå ut med detta officiellt igen så tänkte jag ha en informationssida om min diagnos och hur den påverkar mig.

Svar: inte alls. Inte vad jag tycker i alla fall eller upplever. Jag var dock en av de första flickorna i Sverige som fick diagnosen under 90-talet, då forskarna ”äntligen” kommit fram till att flickor kan få den här diagnosen. Mina föräldrar blev lättade och satte in mig på ett fritids där jag skulle vara efter skolan, då de var oroliga för att jag satt för mycket vid TV:n, datorn eller spelade för mycket på min Game Boy eller Playstation. Själv hade jag inget vidare intresse av att umgås med andra, även om det är något jag har alltid tyckt om att göra. Problemet var att i stort sett alla jag träffade mobbade mig för precis allt jag sa, gjorde, klädde mig etc. Varför i h-e ska jag då umgås med personer som bara vill mig illa? Även mina närmsta vänner var inte alltid så snälla. Jag fick i alla fall vänner via fritidset jag gick på, men idag har jag ingen vidare kontakt med dem. Det beror dock på andra saker, främst avstånd då alla bor kvar i Stockholm och jag har flyttat till Växjö.

Jag har alltid haft svårt för att läsa, men det beror på att tankarna flyger, jag föredrar film eller att se det istället för att läsa, men jag läser ändå väldigt bra. Dock väldigt fort vilket också bidrar till att jag missar viktiga delar ibland. Jag har något som heter hyperlexi, vilket innebär just det – läser jättefort och ”bra” men missar därmed kontext etc. Ok, hyperlexi är något som är vanligt hos personer med autistiska diagnoser, och särskilt A.S. men jag menar också att jag kan vara ett undantag.

I och med min diagnos på fibromyalgi, där det finns många likheter mellan diagnoserna så tycker jag att fibromyalgin förklarar mig bättre. Likheterna är stresskänslighet, svårt att släppa saker; ältande, ångest och låg energinivå. Allt det där stämmer också in på mig. Det som inte stämmer in när det gäller A.S. är att jag skulle ha en sjuklig besatthet av saker, tolka saker bokstavligt, ha svårt med det sociala samspelet etc. Nog för att såna saker har hänt. Jag älskar Grand Danois, men inte så att det totalt berövar allt annat i mitt liv och det skadar ingen annan. Jag har alltid förstått när folk börjar bli upptagna, uttråkade etc av mitt prat om vissa saker. Det som ofta blir fel när jag träffar andra är personer som har svårigheter att visa respekt mot andra och bara ska ha deras vilja fram samt att de inte kan kompromissa eller ens förstå andras synpunkter, åsikter eller visioner. Jag är å andra sidan totalt förstående för mycket, men under dåliga dagar brukar missförstånd ofta förstå på trötthet och då orkar jag inte fokusera lika bra.

Folk får i alla fall tro och tycka vad fan de vill. Jag tycker i alla fall att jag inte har Asperger, men jag vet att diagnosen finns och jag brinner rätt mycket för den här målgruppen i sig. Jag tycker bara inte att jag faktiskt uppfyller kriterierna för det och jag är jävligt trött på att bli stämplad pga den här diagnosen. Läs mer om vad jag har att säga här och här samt se videon nedanför. Den har undertexter på både Engelska och Svenska.