Vi borde faktiskt inte äta några djur, men det gör oss inte till rasister…

En bild på författaren till artikeln om att köttändande och rasism hör ihop. Bilden är en länk.

Den här artikeln har surrat runt på Google+ i någon dag eller två nu, och säkerligen desto mer på Facebook. Många brister ut och säger att författaren till artikeln inte har någon fritid och är praktiskt taget dum i huvudet, men jag tänker lite som hon och efter allt jag har sett, hört och läst om så förstår jag vad det är hon menar. Däremot så har jag lite svårt att förstå den rasistiska biten. Och jag erkänner, rubriken till det här inlägget lät lite knäppt, men det får ni leva med. Egentligen hade jag själv velat säga att vi alla (även jag själv) är ignoranta hycklare, vare sig vi är det medvetet eller omedvetet.

Alla djur är enligt mig lika mycket värda och människor är vad som tar död på världen genom jakten på höga vinster och massvis av pengar, men trots denna åsikt så är jag själv en köttätare och jag tänker inte sluta inom det närmsta, hur mycket jag än hade velat. Faktum är att jag försöker sträva efter att äta så mycket veganskt jag kan efter att ha sett tillräckligt av dokumentärer, sett YouTube klipp gjorda av veganer, läst (snarare sett) forskningsrapporter om vad vi bör äta och hur kött, mejeriprodukter och ägg faktiskt påverkar vår hälsa och miljö, så kan jag ta ställningstagandet att vi borde alla vara veganer, om vi vill rädda vår planet, vår hälsa och leva längre och friskare liv.

 

Om du inte tror på det här, så fine by me. Det kräver jag inte av dig. Jag är själv något av en hycklare, då jag har denna kunskapen, men gör egentligen inget i verkligheten åt den. Jag är ingen vegan som sagt och det faktumet stör mig ibland.

Jag är en djurälskare. Jag skulle till och med kunna påstå att jag är något av en miljövän, men enligt många veganer online så kan man inte vara en djurälskare och miljövän om man inte är vegan. Det har jag full förståelse för. Istället gör jag mitt bästa för miljön. Jag bor i ett miljöhus där vi sparar på elektricitet så mycket det går, trots att mitt största intresse involverar teknik som kräver elektricitet i någon form så använder vi exempelvis bara led lampor i lägenheten och vi är sparsamma med att tända dem när ingen vistas i rummet. Ibland, så klart så händer det att man glömmer det, men så är det. Vårt elavtal innebär 100% förnyelsebar el, från vind, vatten eller solkraft. Jag duschar och tvättar håret max 3 ggr i veckan och schampot vi använder just nu är relativt miljövänligt jämföres med de flesta kommersiella märken man kan köpa – vad jag vet i alla fall. Jag och min sambo har inga barn, vi har ingen bil och skulle vi någonsin skaffa så ska den vara en miljöbil och helst 100% elektrisk. Vi handlar bara det vi behöver, och när det gäller kött så är det sällan nöt vi bär hem. Oftast är det fläsk eller kyckling, och även om inte det alls är bra för miljön, så är det snäppet bättre åtminstone.

Ok, nu har jag rabblat på tillräckligt om vad jag gör för miljön. Det är långt ifrån tillräckligt, men det är vad jag gör. Nu kommer jag till delen som gäller – varför är jag inte vegan? Det kan faktiskt enkelt förklaras så här:

  • Jag har varit köttätare hela livet, och föredrar smaken av kött, mejeriprodukter och ägg över vegetariskt 99% av alla gånger. Det är svårt att sluta äta något som är så fruktansvärt gott.
  • Min trasiga kropp med IBS och fibromyalgi framförallt innebär att jag alltid har problem med magen i stort sett. Antingen är jag för lös eller för hård. Väldigt sällan är jag ”bra”. Det jag dock har märkt, efter att ha fört matdagbok i flera månader för några år sen + att jag börjat följa ett mönster på sistone så kan jag med största allvar säga att min kropp mår tusen gånger bättre av en diet som innehåller (tyvärr) mycket kött. Den bästa balansen och magen får jag när jag äter en bra balans av kött och stärkelse i någon form. För mycket fibrer och magen vänder sig ut och in. Undantaget är i alla fall fibrer i form av stärkelse, men magen blir inte bra av det ändå, men det är i alla fall inte för dåligt. För mycket mejeriprodukter och jag blir stenhård. För mycket vegetariskt/fiberrikt och jag sitter på dass i en vecka minst och lider av diaréer som inte går över. Jag väljer hellre just nu att må bra i övrigt samt ha en mage som mår bra över generell hälsa, riskfaktorer och miljöaspekter (och tyvärr även djurliv) för att jag egoistiskt nog ska må bra och inte vilja ta livet av mig efter att rumpan blöder av för många toalettbesök, om ni förstår vad jag menar.
  • Jag är lat, bekväm och smaklighet är för viktigt! Jag vill inte sitta och äta mat som smakar pappkartong och må fysiskt dåligt (se föregående punkt) för att jag ska rädda några djurs liv. Däremot om jag tänker på att djur dör för att jag ska äta dem känns så otroligt fel, så jag längtar efter den dag då vi kan köpa odlat kött i labb, så djur slipper lida och vi kan fortsätta äta kött, dricka mjölk etc utan dåligt samvete. Oavsett hälsorisker. Jag vet dock om att vegetarisk mat, såsom tofu kan bli riktigt jävla gott om man tillagar det rätt, och det har jag själv aldrig någonsin lyckats med. Det finns bara på restaurang eller utvalda, svindyra helfabrikat som har kilopris på närmare hundralappen och såna pengar vill jag inte spendera när vi redan lägger ofantliga summor på mat i dagsläget.

Det finns säkert mer att säga, men de tre övre punkterna är tillräckliga argument just nu. Om min fibromyalgi och IBS någonsin skulle bättras och jag får möjlighet att äta till majoriteten veganskt så skulle jag göra det, men den möjligheten har jag inte just nu.

Frågan är – gör detta mig till en rasist? Nej. Återigen nej. Möjligen en hycklare som har kunskap som många andra i västvärlden säkert medvetet skiter i att bry sig om. En del anser att djur är till för att ätas, så länge det inte är deras husdjur och det är helt ok för mig att tycka så. Förmodligen beror väl det på indoktrineringen som faktiskt sker i västvärlden, då vi lär oss från barnsben att hund, katt och fåglar i bur äter vi inte, men kossor och grisar kan vi minsann våldta och mörda för att äta. Det är inget problem!

Det är ett svårt ämne att prata om det här, för varje gång jag nämnt det så har jag blivit antingen utskälld för att jag är en fegis som inte kan bli vegan av bekvämlighetsskäl (vilket är en del av sanningen, men långt ifrån allt), till att bli utskrattad, förlöjligad, hånad etc. Att diskutera veganism med köttätare går liksom inte, så jag är nu förberedd på att folk kommer fortsätta hata mig, tycka jag är dum i huvudet etc. för att jag för tillfället väljer att lyssna på min egen kropp, sätta mitt välmående först och fortsätter ”stänga av” faktumet att det är en död gris jag nyligen åt till middag, fast jag likaväl hade kunnat köpa veggofärs för 79 kr kilot och räddat nått viktigt. När det gäller mat – ja då är jag egoistisk.

Och det tänker jag fortsätta vara tills min kropp och mitt liv tillåter att jag kan göra andra val. Tillsvidare tänker jag leva mitt liv, barnfritt, i miljöhus, med få duschningar i veckan, äta mitt kött och mina potatischips och fortsätta klappa och gosa med min katt Maja, som jag inte äter upp av indoktrineringsskäl som följd av min västerländska uppfostran.

Hur tänker du göra?