Introvert eller extrovert? Jag trivs bäst framför en skärm!

Häromdagen så såg jag och älsklingen ett youtube klipp från en relativt nystartad kanal som heter ”The Hey Hey Show”. I den videon så pratade dem om introverta och extroverta. De följde ett test på 20 frågor med antingen ja eller nej svar och ju mer ”ja” man har desto mer introvert är man. Jag fick 15, men många av frågorna var väldigt dåligt formulerade och kunde tolkas på många sätt, eller missförstås. Jag tänkte dela med mig av frågorna här, och förhoppningsvis blir inlägget inte allt för långt. Testet jag syftar till hittar du här. Nedanför ser du också videon från kanalen jag nämnde.

Jag föredrar enskilda konversationer istället för aktiviteter som sker i grupp. Jag föredrar också att uttrycka mig själv skriftligt (för då är det sällan någon som missförstår mig), och ensamhet är aldrig något problem. Faktum är att jag nog aldrig någonsin mått dåligt över att vara fysiskt ensam. Däremot har jag många gånger känt mig ensam, fast jag egentligen inte är det, typ som när jag är helt ensam om mina åsikter och ingen verkar förstå mig. Jag bryr mig inte alls om rikedom, kändisskap eller status. Jag vill bara fortsätta leva mitt simpla liv, tillsammans med Henrik och massa skärmar att stirra på. Sen är ju så klart livet med katt en fördel och när Anton kommer så kommer han förmodligen vara allt i mitt liv, men om jag varit stenrik och världskänd hade inte spelat nån roll, för huvudsaken är att jag får göra saker jag mår bra av! Hade jag blivit miljonär så hade livet med Grand Danois, katt, sambo och många skärmar att stirra på varit lika viktigt som det är för mig idag(även om Anton inte ännu är här).

En av frågorna som ställdes innehöll om man inte gillar småprat eller om man istället föredrar djupa diskussioner. Där svarade jag ja, alltså att jag hellre pratar mycket och länge med en och samma person om ett ämne som intresserar mig, men hamnar jag i situationer som jag tyvärr ofta brukar göra (alltså att ingen jävel vill lyssna på mina åsikter eller respektera dem) så tar jag hellre lite småprat. Jag är dock uppväxt med djupa diskussioner över middagar med vänner och familj, så det är något jag verkligen gillar. Det är givande och lärorikt, men egentligen har jag inget emot småprat heller.

Om jag är en god lyssnare är osäkert. Det beror på hur trött jag är, vad ämnet handlar om och vem det är jag pratar med. Är jag 100% engagerad i personen/ämnet och är pigg så är jag mycket väl en god lyssnare, men å andra sidan (om man ska vara teknisk) så hör jag ibland med röven, för att min hörsel är rätt konstig och ibland missförstår jag personer eller är så trött så jag bara inte orkar lyssna. Sitter jag och tänker på andra saker som just då tar upp mycket av mitt liv, så kan det vara svårt att släppa dem för att lyssna på andra med.

Jag är absolut ingen risktagare, den saken är klar! Jag föredrar också att arbeta med saker som har mitt fulla fokus, för då lär jag mig mycket, känner mig ambitiös och jag får oftast göra och jobba som jag vill för att nå det resultat som alla vill ha. Min tid på Lernia stoppade den funktionen något, men snart är jag övertygad om att den kommer återkomma.

Om jag föredrar att fira födelsedagar med de allra närmsta eller med ett helt gäng är osäkert. Det beror på situationen och vilka som är där. Även stora fester med 50+ pers är något jag är uppfostrad med och mycket van vid, så det är inget som stör mig. De vänner som min familj har är mycket trevliga och jag saknar dem, eftersom jag numera sällan träffar dem och då är det jätteroligt att ha en stor fest. Ibland kan det ju så klart vara trevligt med att vara med de allra närmsta, men som sagt. Det handlar om personerna jag faktiskt umgås med mer än vilket scenario jag faktiskt föredrar för där är det 50/50.

Andra människor beskriver mig sällan som tystlåten eller tillbakadragen. Jag hörs! Jag tar plats! Jag kan prata! Många gillar att lyssna på när jag håller i presentationer eller andra typer av föredrag och jag har aldrig sett mig själv som blyg. Undantaget var under en lång period under 2003 då jag påbörjade en 5 år lång depression, då jag i början var rätt tyst, men det hindrade mig inte ifrån att prata om saker som vanligt. Jag bara pratade mindre under den perioden än vad jag annars brukar göra.

Jag hatar verkligen konflikter! Sen så arbetar jag (i alla fall enligt mig själv) bäst om jag får göra det helt ensam. Jag brukar ofta tänka innan jag säger något, men ibland säger jag fel saker ändå och folk tar illa upp eller missförstår. Det är inte roligt! Jag känner mig helt död oftast efter att jag varit hemifrån och träffat människor, även om jag har haft skitkul. Jag låter dock aldrig telefonsamtal gå direkt till svararen, för jag får så sällan samtal och jag har typ alltid telefonen nära till hands. Går det mer än 3 signaler och jag inte svarat ännu så är det typ panik i min hjärna – för jag måste alltid svara när det ringer! Jag får typ ångest om jag missar ett samtal. Sen kan jag vara ”otrevlig” och istället lägga på luren om exempelvis en telefonförsäljare ringer mig.

Det absolut bästa jag vet är att vara ledig, där jag får göra det jag absolut älskar. Det är som jag nämnt så många gånger tidigare nu att få göra vad jag vill när jag vill och helt utan krav. Detta involverar exempelvis en helg där jag kan sitta framför teven hela dagen och se serier och film på Netflix, eller sitta vid datorn och blogga. Måste jag göra nått på helgen, eller ens något annat utöver arbetstid så drar det mycket kraft från mig och jag orkar sällan med mycket under lång tid. Jag trivs alltså som bäst när jag får ta det lugnt, framför en skärm.

Jag tycker inte om att göra flera saker samtidigt, och jag kan fokusera lätt om ämnet intresserar mig, annars går det väldigt långsamt om ens alls. Sista frågan var ifall jag föredrar föreläsningar framför seminarier och där spelar det helt upp till vem det är som pratar och vilket ämne det är. Är det intressant så är formen mindre intressant. Helst av allt föredrar jag varken föreläsningar eller seminarier utan en bra, redigerad dokumentär.

Ja, det var väl allt. Jag tycker jag är en rätt stor introvert människa, nu när jag vet att det inte har med blyghet att göra utan social förmåga/vad man gillar att göra på sin ledighet. Är du introvert eller extrovert? Ta gärna testet och berätta din score i kommentarsfältet.

Kommentarer gör bloggande mycket roligare, så lämna gärna en eller två! Glöm dock inte att följa kommentarsreglerna!