Frivilligt barnlös eller barnfri? Jag vill i alla fall INTE ha barn!

Det här inlägget skall bara läsas om man verkligen vill veta hur jag känner, tycker och upplever livet som kvinna som valt att leva sitt liv utan några barn, varken biologiska eller tillkomna på annat sätt. Svordomar och äckelpäckelsaker som vi kvinnor tråkigt nog måste genomlida finns beskrivna här, så läs på egen risk och inga hatfulla kommentarer om mina val angående mitt liv gällande den här aspekten, tack!

Jag kom på tidigare idag att jag faktiskt inte har skrivit ett blogginlägg än så länge som gäller ett av de största valen jag har gjort i mitt liv, vilket är att leva ett liv utan barn. Jo, jag har faktiskt skrivit om det tidigare, i min gamla blogg men inget sen jag började om med WordPress under sommaren 2014.

Idag har jag fått inspiration till det här inlägget ifrån en nystartad blogg som heter barnfritt. Taglinen på bloggen är:

Barnfri svenska som skriver om sina äfventyr i en barndyrkande värld

Jag har under i stort sett hela mitt liv tyckt och tänkt att jag aldrig skulle skaffa barn. Enda gångerna jag typ tänkt tanken var i grundskolan och alla tjejer tjatade öronen av sig att alla ska ha typ 3 barn, för ”så är det” och jag som inte var så intresserad av det höll till sist med alla, för annars så hade de haft en till anledning att mobba mig.

En annan gång under grundskolan var när jag hamnade i puberteten och fick reda på att man inte har mens när man är gravid. Perfekt, tänkte jag. Då ska jag vara konstant gravid och sen så ger jag bort ungarna. Typ att jag skulle vara en surrogatmorsa, men när jag senare insåg att graviditeter inte bara är en dans på rosor utan innehåller smärta, gynundersökningar, viktuppgång etc då släppte jag det. En gång var jag också så pass ”ego” att jag tänkte att jag skulle skaffa barn för att personer med barn i barnvagn åkte då (på den tiden) gratis buss i Stockholm(eller så plankade dem alltid och busschaffisen brydde sig aldrig) och då tänkte jag – fan, vad schysst! Gratis buss om du har barnvagn. Hela tiden tänkte jag aldrig dock att ”åh, vad härligt med mina barn jag ska föda fram” utan det var hela tiden någon annan ansvar i så fall. Aldrig mitt.

I vuxen ålder hände det ett par gånger i mina föregående förhållande då jag en period var totalt förvirrad av alla bebisar som fanns omkring mig då att jag och mina dåvarande pojkvänner typ ”försökte” skaffa, men tursamt nog hände det aldrig och jag insåg också snabbt att jag vill fanimej inte ha några jävla människobebisar!

Nu och sen bra många år tillbaka sen jag steriliserade mig våren 2009 med mera så är jag lite lugnare när det gäller det hela. Nu är mina argument att jag är för sjuk (för det är jag). Ett barn ska födas friskt och vara efterlängtat och jag vill inte bidra till fler personer med såna hemska sjukdomar jag faktiskt bär på. Fibromyalgi skulle jag inte ens önska min värsta fiende.

Jag skulle aldrig ha den fysiska och psykiska styrkan(energin) som krävs för att ta hand om ett barn. Graviditeter skrämmer skiten ur mig. Jag hatar att gå till gynekolog, så jag går aldrig dit. Enda gångerna jag faktiskt besökt gynekolog har nån fått släpa mig dit, och jag led av en 5 år lång depression pga mina besök till musdoktorn, så ALDRIG MER! Jag dör faktiskt hellre av livmoderhalscancer än sätter mig i den förbannade stolen igen. Ärligt!

Jag gör allt jag kan i min värld för att undvika sådant som jag absolut hatar och får massiv ångest för och hela grejen med ”jag är kvinna, jag måste skaffa barn, älska mitt kön och ta hand om mitt kön bara för att jag är kvinna” är något jag verkligen inte klarar av. Mens hatar jag och nu går jag på P-spruta för att slippa den trots att jag är steriliserad.

Barn är rätt så jobbiga och ointressanta egentligen. Föräldrar blir rätt tråkiga då allt handlar om deras barn, men å andra sidan så kan jag glädjas åt deras glädje. Jag tänker dock aldrig igen vara barnvakt, för det är något jag upplever idag att jag inte kan ta ett bra ansvar för. Däremot tackar jag inte nej till möjlighet om att vara hundvakt, för hundar är något jag verkligen tycker om.

Den här lilla sötnöten, en lhasa apso som heter Topper höll oss sällskap på Nätverket SIP idag.

I alla fall. Huruvida man bestämmer sig för att leva sitt liv utan barn, så finns det lite olika begrepp för att beskriva det här valet man har gjort. Jag väljer att säga frivilligt barnlös – för jag har frivilligt valt att vara utan barn, både biologiska och på andra sätt. Ett nyare begrepp heter ”barnfri”, men det används flitigt av föräldrar som antingen slipper barnen över helgen, eller har barn som flyttat hemifrån. Det har också hänt mig sen jag började använda det begreppet (barnfri) att folk har trott att någon har kommit och hämtat mina ungar och jag är ledig över helgen pga det, men inget kunde vara så fel.

I den nya bloggen jag har börjat följa, barnfritt så beskriver hon lite mer av det här begreppet, så gå gärna in och läs och följ hennes blogg med. Väldigt välskriven och intressant!

Ja, det var väl det jag hade att säga nu. Lämna gärna en kommentar eller hundra om huruvida du lever ditt val som barnfri eller ej. Kom ihåg att jag inte uppskattar hat/hotfulla kommentarer om hur dum i huvudet jag är som gör det här valet eller andra val som gäller min hälsa och mitt dumma, kvinnliga kön. Dessa åsikter kan du behålla för dig själv i så fall.

2 reaktioner på ”Frivilligt barnlös eller barnfri? Jag vill i alla fall INTE ha barn!”

  1. Intressant att läsa om dina upplevelser av barnfrihet eller frivillig barnlöshet! Tack för länkningen till min lilla blogg 🙂 Jag har också diverse åkommor (ingen så illa som fibromyalgi) som jag inte skulle vilja föra vidare till nästa generation så det är bara en av många anledningar till att jag inte vill ha barn. Den väldigt lurviga vovven på bilden i ditt inlägg var ju väldans söt! Detta säger en person som egentligen inte tycker det minsta om hundar 😉

    1. Tackar så mycket! Och varsågod. Det är alltid kul tycker jag när jag hittar bra bloggar att läsa, och jag har märkt att ju fler man blandar in, desto roligare blir det för alla som bloggar. Att din blogg handlar om livet som barnfri är ju bara superbra. I den här bloggen har jag ju inget direkt tema, men kul är det ändå.

      Ja, barn ska födas friska och har man grejer som är genetiska så är det bäst att undvika att skaffa barn. Sen tycker jag iofs att om personer med sjukdomar ändå vill skaffa barn så ska dem få göra det. Huvudsaken är ju att barnen är önskade och efterlängtade, så jag är ändå lite kluven. Som tur var så har jag tagit mitt beslut och kommer aldrig bidra till att det föds barn som varken är efterlängtade, önskvärda eller sjuka.

      Ja, vovven tillhör en kollega och det var första gången jag fick träffa honom. Skitsöt, men inte särskilt gosig eller intresserad av folk var han.

Kommentarer gör bloggande mycket roligare, så lämna gärna en eller två! Glöm dock inte att följa kommentarsreglerna!