Tredje miraklet för veckan; Nästa telefon är hittad!

Tidigare i veckan skrev jag att det skett två mindre mirakel, och igår kom det tredje för veckan. Jag har hittat min nästa telefon och det ska bli en Blackberry KeyOne. Orsaken till det är för att min sambo Henrik mer än gärna vill återgå till en telefon med fysiskt tangentbord och nu när mitt byxproblem är löst, ja då är det inga större problem med att ha en lite större telefon. Denna är dock mindre än den jag har idag, så det är positivt. Det finns också andra fördelar med den och vilka de är ska jag berätta senare i inlägget.

Igår tittade vi på livesändningen för evenemanget i Spanien, där det just nu pågår en mobilmässa. Själva evenemanget var jättekort och mitt i alltihop så slutade livesändningen att fungera. Vi fick i alla fall veta det vi behövde och det var bra. Videon nedan är dock en annan inspelning utan avbrottet så varsågod o titta på den

Fördelarna med en Blackberry KeyOne

Vad kan då fördelarna vara? Jo, det är väl just att det finns ett fysiskt tangentbord, extremt stort batteri, den kör Android, varje knapp på tangentbordet går att koppla till en applikation för att förenkla och komma in i appar snabbare. Prislappen är hög, men ändå ok. Förmodligen lär den kosta ca 7000 kr här i Sverige, men förhoppningsvis blir den lite billigare här. Telefoner har ju en tendens att vara dyrare här oavsett. Den ska kosta €599 i alla fall så vi får se. Telefonen släpps globalt i början av april och när vi väl kan köpa den återstår att se. Vi räknar med i slutet av april för säkerhets skull.

Det ska bli intressant i alla fall att återgå till en telefon med fysiskt tangentbord. KeyOne telefonen ska också ha samma kamera sensor som Google Pixel, så det är ju riktigt nice. Jag hoppas den kommer funka bra. Annars i övrigt är det inte superviktigt för mig med ett fysiskt tangentbord och så, men det ska bli kul att se hur bra det fungerar. Att skriva på en touch screen är verkligen jättesvårt ibland för stavfelen sker så lätt eller att den byter ut orden till fel saker.

Jag längtar i alla fall efter den här luren! Det ska bli kul!

Några mindre mirakel har hänt denna veckan…

Med allt mitt tjat de senaste månaderna om vikt, mobilhetsen och problem att hitta byxor så verkar det som om att från och med nu är dessa problemen lösta och förhoppningsvis för evigt. D.v.s nu kan det bara vända och bli bättre.

Sen i torsdags så har jag varit mer aktiv. Minst två timmar med motion har jag fått per dag, vilket har resulterat i tröttheten från helvetet. I torsdags var jag i Växjö över dagen, i Fredags åkte jag till Lund + att jag gjorde massa annat jag inte kommer ihåg, i lördags hyrde vi bil och köpte massa nya tekniska prylar. I Söndags åkte vi till Klippan för att fira Henriks ena bror och igår vankades det läkarbesök samt ett påtvingat spontanbesök till det lokala köpcentret.

Jag är segare än kola just nu och har varit det sen ungefär i lördags, men det som det här inlägget ska handla om är vad som skedde igår men även lite idag. Igår, när jag var tvungen att besöka köpcentret igen så fick jag och Henrik ett ryck när det gällde mina problem med mina byxor. Den modell jag på sistone köpt på H&M, som för övrigt har suttit skitbra och varit bekväma så har jag ju haft ett problem att de pyttesmå fickorna + min phablet till telefon har orsakat hål i fickorna. De senaste byxorna av den modellen (L.O.G.G. chinos för 249 kr) har dock gått sönder så pass mycket att jag var kanske timmar ifrån att mobilen skulle åka igenom fickan och hamna på marken p.g.a materialet. Det var hål i botten på fickan, på sidan (där det vanligtvis har börjat) samt genom byxorna där kanten på mobilen orsakat dels ett hål men även en förslitning. Även fickan på andra sidan där jag har min plånbok började bli sliten, och dessa byxor har jag haft i ca 2 månader.

I alla fall. Vi gick till Dressmann och där skedde miraklet. Med deras nya miljövänliga byxor som för tillfället marknadsförs starkt så visade det sig att deras svarta modell passar mig och min (feta) röv perfekt! Fickorna är också så pass stora att mobilen får plats! Det var så underbart att sätta på sig dem och få plats med allt och samtidigt kunna sitta och böja sig utan att  man ens känner vad man har i fickorna. Jag köpte två stycken svarta, men jag prövade även ett par ljusblåa och ett par gråa. De ljusblåa satt någorlunda bra, men de var alldeles för tighta. De gråa var nästan bekvämast, men de var lite för pösiga där fram så det såg inte så bra ut.

I förra veckan beställde jag även ett par byxor från Bonprix.se och till min förvånad så kom de faktiskt hem i brevlådan. Annars blir typ inget i postväg levererat hit, utan större paket måste alltid hämtas på posten, vilket jag hade räknat med. Dessa byxor satt också riktigt bra, med stora fickor där mobilen också får plats utan problem. Det var underbart det också och riktigt skönt är det att jag slapp hämta dem på posten.

Efter helgens aktiviteter och min totala trötthet samt turen som gjorde att jag slapp hämta ut byxorna på posten så beställde vi hem mat via mat.se så nu behöver vi inte handla mat på flera dagar. Detta gör att jag kan slippa lämna lägenheten på ett par dagar, för nu måste jag verkligen vila!

Jag är i alla fall glad över att jag har hittat byxor och jag hoppas det kommer fungera. Nu är bara nästa steg att försöka gå ner lite i vikt, sakta men säkert i en takt och metod som fungerar. Jag har börjat äta havregrynsgröt till frukost som ett steg i rätt riktning och när jag behöver ett mellanmål så blir det ofta en skål med grönsaker, typ blomkål eller brysselkål som jag värmer i mikron. Jag ska också börja göra storkok av linsgrytor som jag kan börja ta till lunch, men det har inte riktigt blivit av ännu. Middagen brukar vara någorlunda nyttig med. Det stora problemet är att sluta med onyttigt. Köpa hem chips, godis etc men tids nog ska det bättras på det med. Vi har redan blivit bättre på det och sparar det mesta onyttiga till helgen. På sistone, efter att jag varit förkyld så har jag varit relativt dålig på att äta med. Missförstå mig rätt nu. Jag har ätit, jag har bara inte varit hungrig och när jag väl har ätit så blir jag mätt på väldigt lite. Det i sig har också lett till att när jag väl ätit onyttigt så äter jag heller inte lika mycket av det, för jag är inte hungrig eller sugen. Om det håller i sig återstår att se, men glad är jag i alla fall över alla små framsteg som görs.

Och förbannat skönt känns det att jag har byxor och dessutom herrbyxor som passar mig!

Nya byxor beställda med hopp om framtiden…

Har precis genomfört en beställning av ett par cargobyxor i damstorlek som jag hoppas kommer sitta absolut perfekt. Främst hoppas jag på att fickorna inte heller kommer vara för små så min phablet till telefon får plats utan att fickorna går sönder. Ett evigt tjat, jag vet men någon gång måste man ju göra något åt det.

Ett par svarta cargobyxor i storlek 42 är beställda.

Jag beställde dem från Bonprix. Har aldrig beställt därifrån tidigare och jag hittade dessa av en ren och skär slump. Det började med att jag fick lite inspiration från filmen La La Land som vi såg på bio i förra veckan. Det var en tjej där som hade ett par riktigt blåa byxor och det tyckte jag var snyggt. Faktum är att många där var väldigt färgglatt klädda så jag gjorde en Google sökning för några dagar sen på färgglatt mode och hittade in till sist på Bonprix.se. Där kan man sortera på färg och det finns kläder i alla möjliga typer och färger så det är skoj. Jag får se om jag någon gång skulle få för mig att beställa ett par rosa, gröna eller kanske blåa byxor. Först ska jag gå ner i vikt så jag trivs bättre med mig själv. Innan dess tycker jag inte det är lönt, plus att jag redan har lite för mycket kläder redan. I alla fall när det gäller t-shirts. Just nu sitter majoriteten av dem inte lika bra längre men så blir det när man helt poff från ingenstans ökar med 10+ cm på varje ställe och vägrar köpa tighta damkläder. Min förhoppning är ju att jag snart ska börja gå ner, men det krävs ju också lite mer från min sida.

Första steget är i alla fall att försöka få i mig så mycket fibrer jag bara kan, minska ner på allt onödigt onyttigt och när jag orkar ska jag försöka motionera. Vårvärmen är på väg och jag hoppas den är här för att stanna. Ju bättre väder, desto lättare är det att faktiskt vilja gå ut. Det viktigaste är dock kostförändringarna och jag gör vad jag kan med det. Allt får liksom ta den tid det tar. Jag är lat och jävligt bekväm och onyttiga saker är för gott. Och fan vad jag tjatar – jag vet! Bleh.

Jag överlevde denna veckan också…

Idag är det fredag igen. Veckorna susar förbi i 300 knyck och jag fortsätter att arbeta på som om inget hade hänt. Denna vecka har varit blandad med hopp, förtvivlan, förkylning och extra flextimmar så det är rätt mycket om har hänt på så vis. Nu är allt dock lugnare igen. Och det är skönt.

Lite så här känner jag mig efter denna veckan. Totalt slutkörd men ändå rätt ok. Tungan måste alltid sticka ut och en grimas är ett måste.

Jag har betat av i stort sett allt på listan där jag ligger efter med mina arbetsuppgifter. Jag har samtalat med mina kollegor och checkat av så allt är under kontroll, vilket det är. Som vanligt var det jag själv som stressat upp mig i onödan, men jag är ju sån och det är en svår vana att bli av med. Ungefär lika svår som att för evigt sluta med onyttigt. Det går liksom inte.

I måndags blev min förkylning lite värre. Henrik blev sjuk i förra veckan och jag blev det typ i tisdags på riktigt. Trots detta har jag arbetat på som ett litet arbetsbi och fått ihop en hel del flextimmar. En del av dessa tog jag ut både igår och idag, men jag ligger fortfarande på plus och det är alltid positivt – så länge det inte blir allt för många timmar. I slutändan flexar jag alltid ut och ligger plus, minus noll. På dagar jag orkar väldigt mycket jobbar jag på så länge jag kan, för dessa timmar kan jag sedan nyttja på dagar då jag inte har lika mycket energi.

Nu är det Fredag i alla fall och arbetsveckan är över. Det är skönt, men denna helg vankas det storstädning och hur man ska orka med det när man är förkyld och det känns som om halva hjärnan är en enda stor gegga, det återstår att se. Förkylningen börjar i alla fall gå mot sitt slut, men istället för att komma ut ur näsan så känns det som om allt kladd vandrar in mot hjärnan istället men så brukar det ju bli när man är förkyld.

Igår var vi på bio också och såg La La Land. Den var ok, men förtjänar absolut inte det höga betyget den fått på IMDB. Vi ger den max en 6:a. Det är en musikal och det brukar ju vara lite blandat vad man tycker om det. Själv föredrar jag filmer som bara har story. Musikaler funkar i vissa undantagsfall, men oftast undviker jag dem.

Har du sett den filmen? Vad tyckte du i så fall om den? Lämna en kommentar och berätta. Men nu tar jag helg!

Känslorna är i vågor, men förmodligen blir det bättre snart.

Jag har under de senaste veckorna, om inte månaderna känt mig lite sådär. De självklara anledningarna har jag nämnt förut, men på ett annat plan så har det förmodligen påverkat mig mer än vad man tror och de senaste två veckorna eller så har jag mått rätt pissigt. Och egentligen helt utan anledning. Vad det faktiskt beror på vet jag inte. Jag kan kalla det ”livet”.

Livet går ju liksom i vågor, och precis som de flesta människor har jag mått dåligt i perioder. Sist jag mådde så som jag känt mig på sistone var innan jag och Henrik blev ihop, så det här är en udda känsla. De två, tre officiella problemen (vikten och vilken jävla mobil som blir min nästa) jag upplever idag, känns i mitt huvud som flera miljoner olika sorters problem, vilket absolut inte är fallet. Jag är komplett medveten om att jag känner så här utan anledning och det är förmodligen just det som är problemet. Jag mår ”dåligt” utan att veta exakt varför och det stör mig rätt rejält. Och officiellt skyller jag på dessa två, eller tre problemen.

Inget särskilt har hänt på sistone. Ok, jo, vi flyttade ju men det är ju bara positivt i sig. Jobbet går bra, även om det går lite trögare just nu, men efter veckans omständigheter och väl givande samtal med familjen så har jag fått ny luft under vingarna och jag planerar (om jag orkar) att komma ifatt med allt och sakta men säkert se till att jag ska sluta obsessa över dessa små skitproblem jag har. Grejen är liksom att om jag bara väntar, så löser det sig. Om några månader har jag en ny mobiltelefon. Fortsätter jag att försöka äta bättre (mer fibrer,  mindre onyttigt) och sedan röra mig mer kommer jag förmodligen gå ner i vikt och kläderna kommer återigen sitta lite bättre. Jag behöver alltså bara vänta och sen är det ordnat. Det är väl mer att bara sitta och vänta och om inget händer som har gjort att känslorna kommit igång på allvar, för vad jag tänker, hoppas och tror på är oftast totalt tvärtom jämföres med vad som händer i det verkliga livet.

Det löser sig. Jag ska bara orka vänta till skiten faktiskt passerat och mina tillfälliga problem är borta. Frågan är bara hur fan man står ut tills att det är gjort. Nåja, jag överlever. Jag har gjort det hittills så…