Frivilligt barnlös eller barnfri? Jag vill i alla fall INTE ha barn!

Det här inlägget skall bara läsas om man verkligen vill veta hur jag känner, tycker och upplever livet som kvinna som valt att leva sitt liv utan några barn, varken biologiska eller tillkomna på annat sätt. Svordomar och äckelpäckelsaker som vi kvinnor tråkigt nog måste genomlida finns beskrivna här, så läs på egen risk och inga hatfulla kommentarer om mina val angående mitt liv gällande den här aspekten, tack!

Continue reading Frivilligt barnlös eller barnfri? Jag vill i alla fall INTE ha barn!

Tre nya videoklipp på min YouTube kanal & lite annat småskit

Det e lördag vilket innebär helg, och det är trevligt även om jag fortfarande känner mig lite smått rastlös. Det har nästan hållit i sig en månad nu, men det börjar bli bättre. Orsaken till det är att jag och älsklingen börjat se lite fler serier igen, och det är kul.

Annars så är saker och ting som vanligt. Denna veckan har det varit otroligt mycket kring min YouTube kanal, och insikter om hur korkad jag är som inte kan släppa faktumet att jag videoblogga utan ett bra resultat, men nu ska det bli ändring på det. De senaste tre videoklippen jag har gjort har lite mer positivt fokus, för nu ska jag göra videobloggar för att jag tycker det är så jävla roligt och om folk väljer att titta och engagera sig så får jag se det som en positiv bonus.

Det kommer bara bli svårt att bli av med de här känslorna totalt, men jag ska göra mitt bästa i alla fall…

Videon ovan är min senaste video. Jag gjorde en ny trailer från kanalen och efter det så fick jag helt plötsligt två prenumeranter till, och att nå 10 prenumeranter är mitt första mål för min kanal. Vad nästa blir, får vi se men jag blev skitglad över att första målet är nått. Det tog bara 3 månader eller nått, men å andra sidan så hjälper det inte ett dugg till att tjata sig till framgång. Den kommer naturligt om man är bra och intressant nog.

Det här var min nya trailer. Den är ca 1 minut lång, så titta gärna om du har bråttom…

Filmen ovan var tänkt att bli min räddning på YouTube. Får jag som jag vill blir den otroligt populär och kommer leda till fler prenumeranter och mer engagemang. Jag gjorde den lite som ett skämt, men också för att faktiskt lära andra att bara för att du har en bra idé till en kanal, så är det inte alls säkert att folk flockas till dig. Det krävs äkta passion, tur, talang och tålamod för att lyckas och gärna ett intressant tema. Inget av detta har jag och det är mitt eget fel som jag ska jobba på.

Ja, det var väl det jag hade att säga nu. Jag skrev det här från min mobil, för jag orkar verkligen inte starta datorn nu… Ber om ursäkt för eventuella stavfel och videoklipp som inte funkar som dem ska. Lämna en kommentar om du upptäcker något så ändrar jag det snarast möjligt. Tack!

Det här inlägget skrevs från Nexus 5 med applikationen WordPress for Android

Nu ska fanimej besattheten tas bort!

Idag har jag insett en hel del saker. En del av er kan gissa vad det gäller, då jag typ inte gjort något annat än tjatat om det de senaste dagarna. Självklart gäller det min besatthet över YouTube. Något som jag tydligen aldrig kan släppa, men nu ska det vara slut på det.

Jag har hållit på i åratal och bara gjort misstag efter misstag som bara lett till en större och större desperation med att få prenumeranter, kommentarer och tittare på mina videoklipp. Dessa filmer jag har spelat in och laddat upp, vare sig de är helt random och oplanerade (och därmed oredigerade), eller om jag spenderat veckor med att tänka ut ett samtalsämne, skrivit ett manus, spelat in tills jag fått rätt på replikerna och sedan spenderat timmar med att redigera, så tycker jag att allt jag gör är ett stort fett mästerverk!

Jag vet att jag inte har rätt. Jämföres med de stora stjärnorna på Youtube som har detta som deras heltidsjobb, så är jag mer än en stor amatör. Jag ångrar mig så otroligt mycket att jag lade ner den kanalen jag först startad min Youtube karriär med runt 2009, för hade jag behållit den och varit nöjd så hade jag garanterat haft tusentals prenumeranter vid det här laget och mycket engagemang.

Jag var nämligen rätt så populär i början. Då spelade jag in alla videoklipp med en iPhone 3GS och enbart på engelska. Jag minns inte hur många prenumeranter jag hade, men det var säkert över 100 stycken. Förmodligen fler. Jag fick alltid en del respons på mina klipp och trogna följeslagare. Varje video fick minst 100 visningar, men redan då var jag inte nöjd med det. Jag ville bara ha mer.

Jag minns inte varför jag lade ner kanalen, men det berodde säkerligen på samma sak som alltid. För lite engagemang och respons från potentiella tittare. Efter att jag lade ner kanalen, så startade jag upp en ny, bara en kort tid därefter som fick lite mindre respons än den första. Den kanalen höll i sig i några månader och efter för lite respons etc så lade jag ner den också för jag tröttnade på för få visningar etc.

Ett tag till efter det så startade jag en till kanal. Samma sak där. Några månader. Ingen vidare respons, färre prenumeranter etc. Sen, när jag inte kunde hålla mig längre och kände suget återigen så startade jag två kanaler, som också fick utökan. Aimee Vlogs (in English) var en och sen Aimee Vlogs (in Swedish). Vid det här laget hade Google+ också startat communities, där jag startade gruppen Great Danes, som fortfarande idag är mycket aktiv och närmar sig 600 medlemmar. Den gruppen fick en egen YouTube kanal, där det bara var jag som laddade upp grejer och jag tjatade nästan sönder folk då jag bad om hjälp. Till sist så tröttnade jag och insåg att jag är ensam i allt krångel med kanalerna + att det strulade konstant med notifikationer och det var svårt att hålla koll på alla konton.

Efter några månader med hela 3 kanaler så hade jag knappt tid, ork eller lust att ladda upp videoklipp. Ingen frågade eller tjatade om nya videoklipp, men jag själv upplevde stressen av att hantera så många kanaler utan att ständigt ladda upp nytt. Responsen på de kanalerna var låg, men ändå helt ok. Vissa klipp fick flera hundra visningar på kort tid och en del över tusen. Jag hade ca 20 prenumeranter på varje kanal, men giriga jag var ju inte nöjd med det heller. I alla fall inte med antalet prenumeranter och antal kommentarer.

Till sist fick jag den ultimat smarta idén att kombinera alla mina kanaler på en och samma kanal, och där är vi typ nu. Sen några månader tillbaka så stängde jag ner mina kanaler, startade en ny som först var kopplad till min G+ profil och som sedan är kopplad till en G+ sida som gör att den har ett bättre namn, vilket är Aimee Vlogs (in English & Swedish). Jag har laddat upp över 30 videoklipp, men har i dagsläget inte mer än 7 prenumeranter och får sällan över 10 visningar på mina videoklipp. Oftast måste jag tjata eller dela samma videoklipp igen för att få tre personer till att titta. Endast ett fåtal av mina nuvarande klipp har över 40 visningar.

När det gällde om Maja skulle få sin egen kanal så har jag tjatat o tjatat och tjatat lite till om det hela. Till sist fick jag ca 6 svar och det blev 50/50. Alltså alldeles för lågt intresse för att det ska vara lönt, men jag skiter i det främst pga anledningen att jag har insett rejält att jag måste sluta upp med mina förbannade dumheter och acceptera faktumet att jag laddar upp dessa videoklipp enbart för mig själv egentligen, för att jag älskar att göra det lika mycket som jag älskar att blogga och skriva av mig.

Jag vill dela med mig av mitt liv, mina tankar, mina åsikter, min katt och i framtiden även Anton. När han väl är här så lär ju typ hela mitt liv kretsa kring livet med Grand Danois och jag hoppas verkligen att när den tiden kommer, så kommer min riktiga besatthet över all skit med Youtube jag gjort över åren också att förbättras och helst försvinna. Gör jag saker och ting rätt, vilket är att göra passionerade videoklipp som skapar publik så kommer min framgång att ske naturligt. Sen kanske jag inte blir en av de största stjärnorna med miljontals visningar och prenumeranter, men åtminstone så jag själv kan känna mig nöjd, glad och uppskattad för det jag gör och den jag är.

En mycket aktiv påskhelg blev det i år!

Min rastlöshet har hållit i sig bra länge nu. Närmare 3 veckor skulle jag gissa och resultatet av det är att jag faktiskt njutit en hel del av att hitta på saker istället för att sitta hemma och titta på film och serier.

Förra helgen var jag ju i Malmö och Lund och gick på hundutställning, och den här helgen var det påsk vilket innebär långledigt. Sovmorgon har det blivit nästan varje dag och inte särskilt mycket tid till ren lathet. Istället så har vi handlat, handlat mer och handlat lite till. Ungefär.

I fredags så hyrde vi bil igen från Sunfleet och blev ca 400 kr fattigare på det samt allt vi köpte för. Som tur var handlade vi mat, så nu är frysen och skafferiet och kylen rätt så full för några veckor framöver. Det är riktigt nice att faktiskt ha bil och storhandla, men det är otroligt störigt att det kostar oss så mycket varje gång vi vill hyra bil + att vi måste lämna tillbaka den och gå ca 2 km för att hämta den med.

I lördags så tog vi bussen till Samarkand, och på fredagen så körde vi dit. Lite komiskt att åka dit igen så snabbt, men det behövdes. Vi letade lite prylar, och kollade i affärer efter nya kläder till mig, men vi köpte inget direkt mer än lite mer mat och lite småskit.

Idag åkte vi till Kalmar för att handla på Dressmann XL och på NetonNet. Det tråkiga var att på XL så fanns det typ inget av intresse ännu för min älskling. Däremot hittade vi det vi skulle på NetonNet och vi fick promenera lite. Allt gick någorlunda smidigt, fast på vägen till Hansa City så hoppade vi på rätt buss, men åt fel håll för den åkte en riktig omväg till köpcentret men vi kom fram, så det var huvudsaken. Det hade heller inte spelat någon roll om vi tagit “rätt” buss för vi hade kommit fram ungefär samtidigt ändå. Nu slapp vi vänta och vi slapp stå och frysa. Det var rätt kallt i Kalmar.

Efter att vi hade handlat på NetonNet så hann vi med bussen tillbaka till stan så vi slapp sitta och ha tråkigt i över 2 timmar i Kalmar, så det var nice. Vi hann med allt med relativt goda marginaler på ca 2 timmar och det är jag glad över.

Imorgon däremot blir det en latardag, för nu är man trött i benen och har massvis med fibrovärk – som vanligt efter massa äventyr.

Jag hoppas att mina kära läsare också har haft en trevlig påskhelg. Lämna gärna lite kommentarer nedanför där ni berättar hur er helg har varit. Notifikationerna för kommentarer kan strula fortfarande, men jag svarar på era kommentarer snarast möjligt, så fort jag märkt att jag fått några.