Video | Sluta filma vertikalt!!!

Jag stör mig på väldigt mycket, och ofta på rena små skitsaker. När folk dock väljer omedvetet eller mycket väl medvetet att filma sina videoklipp i porträttläge istället för landskapsläge, ja då kan det dock bli både frustrerande och irriterande att titta på ett videoklipp. Nedan ska jag ge mina anledningar varför, sen är det upp till dig att antingen lära dig något nytt och (om du filmar vertikalt) kanske göra något för att bidra till mindre frustration och irritation hos dem som ska se det du väljer att filma.

Disclaimer: Jag är ingen expert. Jag är bara en helt vanlig person som spenderar otroligt mycket av min fritid genom att titta på filmer av olika slag. YouTube tar mycket av detta, och vertikala videoklipp sprider sig som en löpeld inom sociala medier och alla mina åsikter jag har om detta är bara en åsikt. Jag kör inte ner detta i halsen på dig och jag tvingar inte någon att börja filma såsom det är tänkt. Jag bara ber snällt så du får dig en tankeställare – om du nu ens bryr dig överhuvudtaget. Jag förväntar mig inget mer än sura miner och missförstånd.

När jag försöker göra något seriöst, som att sprida ett budskap så är min verklighet att 99.9% skiter fullständigt i vad jag säger eller gör. Det är helt ok (även om det är förbaskat tråkigt), men bara någon gång så hade det underlättat om folk förstår varför just att filma vertikalt är ett stort problem i dagens samhälle där i stort sett alla i västvärlden har tillgång till en smart telefon med en bra tillhörande mobilkamera. I alla fall, nedanför finns en lista med nackdelar med att filma vertikalt, och även om du skiter fullständigt i hur du filmar (för huvudsaken är att du är nöjd) så finns det faktiskt personer som vill se dina videoklipp på ett mer bekvämt sätt:

  • Delas din film på Youtube så tar den enbart upp ca en tredjedel av skärmens yta. Att se dessa stora feta svarta ränderna bredvid är väldigt irriterande, vilket gör att det blir svårt att fokusera sig på filmens innehåll (i alla fall om man är som jag är). Andra personer har sina andra anledningar till varför detta är irriterande.
  • Delas den på Facebook så blir bildkvalitén otroligt suddig och pixlig vilket gör att det är svårt att se det du har spelat in. Det är som att se en VHS film som blivit sönderspelad i 240px istället för klar bild i full HD. Detta kan även gälla på andra plattformar.
  • Filmen blir mer skakig jämföres med om du filmar i landskapsläge, då du ständigt måste flytta på kameran oftare för att få med allt du vill filma (gäller kanske inte alla, men 99% av alla vertikala klipp jag har sett är så här).
  • Dagens skärmar är inte i vertikalt läge. Din TV är inte vertikal, din datorskärm är heller inte vertikal (om du kanske inte är programmerare och vill se din kod lättare). Den enda skärmen som är vertikal är din smarta telefon. Om du älskar att filma vertikalt, titta på dem lokalt i din telefon istället då och dela inte dessa videoklipp vidare till sociala nätverk.

“Bortförklaringar” jag har hört och läst till varför folk väljer att göra så här är:

Men alla andra gör ju så och därför gör jag likadant. Det är väl så man ska filma?

Jag bryr mig inte. Jag störs inte av det.

Men, telefonen är ju bekvämare att hålla så!

Jag kan säkert hålla på i all evighet med att tala om på ett snällt sätt varför folk ska sluta filma på det här sättet. Det tar mindre än en sekund att vända kameran rätt. Sen är det fritt fram att filma hur mycket man vill!

Porträttläge funkar jättebra – till fotografier såsom selfies! När du filmar bör du spela in det i landskapsläge för bästa optimala videoklipp och gärna i så hög kvalité som möjligt, nu när vi ändå har tekniken.

Om du inte håller med mig, så är det helt ok. Lika så om du inte stör dig på detta och ännu mer ok om du tycker att jag själv är dum i huvudet som ens bryr mig om ytterligare en till “skitsak”. Jag tycker inte om att störa mig på saker, men om själva grejen jag stör mig på är så supersimpel, när andra personer enbart behöver vända sin smarta telefon 90 grader – ja då tycker jag det är helt korrekt av mig själv att tycka så.

Det enda som kan stoppa vertikala videoklipp på riktigt är om telefonmakarna och kamera applikationerna som finns i varje telefon oavsett plattform, gör det komplett omöjligt att filma vertikalt. När alla iPhones inte har möjligheten till detta längre och alla telefoner som har Android som operativsystem ser till att det bara inte går längre, ja då finns det inte längre något problem. Tills dess – ja då tänker jag och flera miljoner andra personer på den här planeten fortsätta störa oss på det här och tala om för fler att de ska sluta filma vertikalt, bara för att själva inte förstår hur mycket det förstör filmupplevelsen för oss andra.

För er som vill har iPhone finns dock en app man kan köpa. Den kostar 99 cents i USA, så det borde vara runt 7 kr här i Sverige för den, där ni kan filma korrekt oavsett hur ni håller er telefon. Kolla videon nedanför för mer information:

Enkelt, snyggt och någorlunda snällt sagt. Eller har jag fel?

Statusuppdatering | December 18, 2014 at 11:49AM

Idag har jag jobbat hemifrån, och delat med mig av en spellista med musik från 90-talet. Jag har också funderat över vad jag bör blogga om härnäst. Jag är väldigt trött på politik, all pajkastning mellan partierna och det faktum att SD inte gör något annat än bevisa sin rasism. Jag är också ruttet trött på vertikala videkoklipp som delas hejvilt, så jag funderar på att göra en seriös video själv om för att säga mitt. Nu måste de vertikala klippen stoppas – och likaså så kallat “klickbete”. Sidor såsom uppskattat.se, viralavideos.se, newsner.com etc sprids som en löpeld här på Facebook och trots att jag blockerar länkarna så delas dem ändå. Tröttsamt. Jaja. Det finns ju värre saker…

90s spellista på Spotify – snacka om nostalgi!

Sitter och lyssnar på musik idag medan jag jobbar hemifrån med en stor uppgift som har tagit mig flera dagar att göra klar. Det lär ta ett par dagar till, men det gör inget. Under dagen så håller den här spellistan mig sällskap. Alla stora hits samt flera okända från 90-talet. Det får mig att minnas alla grejer jag har gjort under den tiden, alla discon man besökte etc. Vill ni också lyssna på den och minnas, så är det bara att klicka sig vidare! Låten nedanför är “I want it that way” med Backstreet Boys. En av mina dåvarande favoritlåtar under den tiden.

Vi har fått tillbaka vårt kök!

Äntligen! Det tog sin lilla tid. Närmare 3 veckor, skulle jag tro. Det är helt fantastiskt att vi har överlevt dessa veckor utan diskmaskinen framförallt, men det har gått mycket bra. Vi har hållit diskbehoven till ett minimum och det var enkelt fixat tack vare att vi bara hade några få tallrikar tillgängliga.

Intresseklubben antecknar! | Prenumerera på min YouTube kanal!

Jag har ungefär tusen gånger (känns det som ibland) startat och avslutat min urusla YouTube karriär som aldrig riktigt tar fart. Kan det bero på att jag faktiskt aldrig blir nöjd och hela tiden “startar om”? Nu har jag gjort det igen i alla fall, sen ett par månader tillbaka och även om det inte sker nått särskilt på kanalen ännu, så är planerna fortfarande att jag ska bli en fantastisk succé. Jag inser dock att det förmodligen aldrig kommer hända, men man kan alltid hoppas.

Den här kanalen ska ha allt samlat, främst i form av spellistor. Jag ska videoblogga på både Svenska och Engelska och när Anton är på väg så ska i stort sett allt handla om honom. Prenumerera gärna om du har lust att göra mig glad. Från och med nu så hoppas jag i alla fall att det är sista gången jag gör det här försöket, men man kan aldrig lita på mig och YouTube. I vanliga fall är det en riktigt dålig kombination…

6 år med älsklingen idag!

Tiden går, och nu har det passerat hela 6 underbara år tillsammans med min älskling. Ju längre tiden går, desto lyckligare har jag  blivit. För ett år sedan firade vi vår 5 årsdag genom att åka till Göteborg. Detta året firade vi det bara med bio. Det komiska är att både förra året, året innan dess och i år så firade vi vår årsdag med The Hobbit. Eller åtminstone så såg vi filmerna i samband med årsdagen.

Vi var och såg den tredje och sista filmen och det var kul. Filmen var mycket bra, men jag tycker nog att både första och andra delen var bättre. När vi firade vår 4 årsdag så skrev jag det här inlägget, där jag även länkade till berättelsen om hur jag och Henrik träffades. Vår historia är rätt häftig och nu i efterhand blir den bara ännu mer häftig tycker jag.

I övrigt så har helgen varit lika kort som vanligt, första praktikveckan är över och igår så var vi och storhandlade rejält på Samarkand. Vi köpte de sista av julklapparna, förutom en. Jag köpte också ett par nya byxor som jag hittade på Ica Maxi för 199 kr. Jag behövde nämligen ett par byxor som är mer lämpliga till festliga tillfällen, men jag behövde också ett par till byxor i största allmänhet. Dock så börjar ju min vikt stadigt peka neråt, eller åtminstone centimetermässigt, så fortsätter det så här så kanske det blir lite lättare att hitta kläder igen. Det enda problemet är att hitta byxor som har stora fickor så mobil och plånbok får plats utan att det är obekvämt, men som tur var så funkar det fint med byxorna jag hittade på Maxi.

Helfoto på mig i mina nya svarta byxor jag hittade på Ica Maxi.
Helfoto på mig i mina nya svarta byxor jag hittade på Ica Maxi.

Nu ska jag snart gå och förbereda mig för sängen. Vi har börjat titta på lite fler serier på Netflix och en av dem vi ser på nu heter Broadchurch. Den är väldigt bra, men frågan är om det bara blir en säsong eller fler. Britterna är ju annars väldigt duktiga på att göra bra kriminalserier.

Fortsatt trevlig söndag på er. Om ett år så hoppas jag att jag skriver ett inlägg om att vi varit ihop i 7 år, och att fler av mina nödvändiga drömmar har uppfyllts :-)

Första veckan på Funkibator är avklarad!

…Och jag kan inte säga annat än att jag är supernöjd med min praktik för första veckan. Det har varit jätteroligt, inspirerande och fritt. Alla önskemål jag någonsin kunde ha haft finns på Nätverket SIP och därmed också på Funkibator. Det är en otrolig känsla, faktiskt. Jag har fått göra det jag är utbildad till och mer lär det bli ju längre jag stannar.

Jag har fått träffa otroligt trevliga personer, haft videosamtal via skype och pratat väder och vind, utan att någon skällt ut mig för mina åsikter. Jag har självklart gjort mitt bästa för att ta det lugnt och försiktigt och än så länge verkar det fungera väldigt bra. Idag hade vi också väldigt intressanta diskussioner på lunchen och sex, fördomar och funktionsnedsättningar. Det var jättekul att prata om det.

Just begreppet sex kanske låter lite konstigt, men i nätverket SIP så finns det ett projekt som heter “På tal om 6” och jag satt och pratade med en som jobbar i det, tillsammans med några andra från Funkibator.

Nu är det Fredag, det är helg. Vi har golv i köket igen och på Måndag gör dem förmodligen det sista för att fixa till vattenläckan. I helgen så blir det lite shopping. De sista julklapparna ska inhandlas, kylen, frysen och skafferiet ska fyllas på med mat för närmsta månaden och på Söndag firar jag och älsklingen 6 år tillsammans! Det är jätteskoj! Vi får se hur vi firar det men det blir säkert en trevlig dag.

Sen har jag också uppgraderat WordPress till 4.1. Det har inte släppts officiellt ännu, så jag använder mig utav deras “Release Candidate”. På tisdag ska det släppas ordentligt, men jag kunde inte hejda mig. Jag har längtat så mycket efter ett nytt tema och nu har alla mina officiella bloggar och hemsidor i nätverket ett nytt tema – Twenty Fifteen. Antons blogg är nog snyggast, så kolla gärna in den.

Annars så är jag bara allmänt glad, men frusen. Och svettig. Men det är en annan historia. Trevlig helg på er, kära läsare!

Statusuppdatering | 8 december 2014

Första dagen på praktiken på Funkibator är över och jag är helnöjd, men supertrött. Jag ska gå o lägga mig när jag skrivit klart detta för så här trött har jag inte varit på evigheter. I det stora hela har dagen varit väldigt bra och allt som jag skrev igår + lite till upprepades idag på ett positivt sätt, så nu är det bara att blicka framåt och vara glad över att min framtida yrkeskarriär har börjat idag.

Imorgon börjar praktiken på Funkibator!

Det är Söndag, och för en gångs skull ska jag blogga på riktigt. Det mesta lär väl handla om min framtida praktikplats på Funkibator, som är en del av nätverket SIP men även om funderingar kring kommunikation som jag upplevt det här året. Min officiella “ledighet” som jag haft i ca 6 veckor nu är alltså över, och går allt som det ska och jag praktiserar på Funkibator i minst en månad så kommer det dröja länge innan jag är “ledig” igen.

En bild på mig med min lila huvatröja.
En bild på mig med min lila huvatröja.

Jag hoppas verkligen att den här praktiken kommer funka. Det finns mycket jag ser fram emot med att få praktisera just där. Bland annat så ska det bli kul att äntligen få göra något på riktigt som är relaterat till min utbildning som samhällsvetare med en examen i pedagogik. Inget jag kommer göra på Funkibator kommer vara nått slags “hittepå” bara för att jag ska göra något, utan allt kommer på ett eller annat sätt bidra till verksamhetens utveckling. Det är mycket bra tycker jag. I slutändan hoppas jag bara att det leder till en anställning och mitt första riktiga jobb.

Jag räknar i alla fall inte med att jag kommer få en anställning och absolut inte direkt. I det stora hela så är praktiken bara något väldigt bra att stoppa i CV:t så länge som det kommer fungera bra och jag blir omtyckt och uppskattad på arbetsplatsen. Det finns nämligen en del saker jag behöver hjälp med och jag hoppas att dem på Funkibator och SIP kan hjälpa mig med dessa sakerna.

Framförallt handlar det om kommunikation och konflikter. Ibland, det senaste halvåret eller så, så känns det som om att jag bara hamnar i konflikter med personer som jag inte känner så väl. Vi kan inte ens komma överens om att vi inte är överens och då är det illa. Jag vet att jag kan vara hård i mina åsikter och ibland pusha på lite för hårt, men mitt grundliga budskap i min kommunikation är ändå densamma – jag vill lära mig av dig, och jag vill att du ska ta åt dig av det jag kan lära dig. I dialogen ska det alltså bli ett utbyte av information som är lika värdefull för bägge parter.

På sistone känns det alltså som att jag lär ut, men ingen jävel är intresserad av vad jag har att säga och oavsett vad jag säger så är jag antingen ointressant, för tråkig, för hård eller bara allmänt knäpp för att jag har mina åsikter. Detta har lett till att jag har börjat tröttna på att kommunicera med människor och därför tar jag till bloggen oftare, eller diskuterar med människor jag känner väl som kan ta “figthen”, även om jag egentligen aldrig vill “slåss” med ord.

Jag vill kunna umgås med människor normalt, oavsett om jag känner dem väl eller om det är en främling jag mött på en busshållsplats. Jag vill att det ska vara lika mycket kunskap från en part till en annan och jag vill att varje möte ska leda till en ny och bättre kunskap som kan leda oss bägge framåt, oavsett om ämnet handlar om kost, hundträning eller vilket annat ämne som helst.

Jag respekterar andras olikheter, men sällan känns det som om att jag blir uppskattad för den jag är och jag har nu valt att böja mig inför det här för att få ordning på alla dessa jobbiga konflikter. Jag är den som behöver hjälp med att lugna ner mig när jag pratar med människor. Jag är den som behöver lära mig att lyssna mer och prata mindre. Jag är den som behöver förstå att alla kanske inte vill lyssna på mig, eller få råd av mig och jag är den som har insett att det är bättre att undvika konflikter än att ingå i en diskussion för att slippa må dåligt över att jag är en ambitiös person med otroligt mycket drivkraft.

Jag vill bara inte att detta ska leda till att jag känner mig ensam och att jag hellre vill undvika personer än umgås med dem, men för tillfället mår jag bättre utav det än att få ångest över att “ytterligare en till konversation gick åt skogen”. Vid  varje gång som detta har hänt så känner jag mig så nerslagen och korkad, som om jag vore nån jävla diktator eller att jag har någon hemsk sjukdom där jag verkligen inte kan kommunicera med människor. Som om jag är instängd i en liten lilla bubbla och den enda som trivs därinne är jag själv.

Det har liksom bara blivit lite för mycket nu och nu är jag trött på det. Dessutom känns det lika jobbigt att backa, men hellre det om det kan leda till en bättre kommunikation i övrigt mellan mig och andra personer. Fast helst av allt så önskar jag bara att jag från och med nu bara möter personer som känner lika stor lust att lära sig, eller förändra något där de söker råd av mig och jag kan hjälpa dem. Jag har väldigt mycket kunskap och jag vill så gärna lära ut det jag har lärt mig. Problemet är att väldigt få vill lyssna och då blir lärandet så otroligt tråkigt för min del.

Jag har upptäckt att lärande gör mig entusiastisk och det är en härlig känsla. Det är tråkigt bara att andra inte känner likadant, att ingen annan vill lära sig så mycket nya saker som jag vill lära mig. Och att ingen förstår mig.

Notering | 5 december 2014

Jag har inte så mycket att säga idag, mer än lite små samlade tankar. Jag listar upp dem nedanför:

  • Jag har suttit med ett WordPress relaterat problem angående standardrubriker när jag skriver statusinlägg eller noteringar (asides) och häromdagen fick jag äntligen hjälp med det och var nöjd. Dessvärre orsakade det en stor bugg och jag har inte lyckats fixa till det, så jag har bara insett att jag får komma ihåg att skriva in rubriken, så löser sig resten.
  • Jag är glad över att mitt inlägg om Cesar Millan på Antons blogg igår än så länge inte har fått någon negativ respons. Jag är väldigt trött på att inte komma överens med folk.
  • Köket är fortfarande inte fixat, så vi får fortsätta som vi har gjort senaste veckan med att diska för hand och laga mycket simpla rätter som inte kräver så mycket disk. På tisdag morgon ska dem dock komma och göra klart det.
  • På Måndag börjar jag på Funkibator och jag längtar verkligen!