Jag måste sluta störa mig på småsaker…

Ibland är min hjärna otroligt jobbig. Den tycker liksom att jag borde vara kung över hela världen, eller något i den stilen och att precis allt ska handla om mig, och gör det inte det, ja då blir min hjärna sur och tvär. Fast jag är fullt medveten om det här, men trots det så är det ibland, eller snarare ofta väldigt svårt att sluta fokusera på småskit som man egentligen inte behöver bry sig om.

Oftast handlar det om uppmärksamhet. Jag vill ha tusentals läsare på bloggen, tusentals prenumeranter på min YouTube kanal. Miljoner med visningar på alla mina videoklipp. Hundratals kommentarer på mina bloggar och videoklipp samt massa som följer mig på sociala medier och älskar precis allt jag gör. Ni förstår hur ouppnåeligt det är, va? Det kommer aldrig hända, för hade alla människor verkligen älskat och brytt sig om allt jag gör så hade allt det där redan varit ett faktum för längesedan.

Dock så har alla de där känslorna lugnat ner sig något, särskilt när det gäller mina bloggar. Så länge jag skriver något tillräckligt ofta så får jag en bra skara med läsare och en hel del kommentarer dessutom. Även om det kan klassas som ett lågt nummer, så är jag ändå väldigt nöjd. Värre är det med mina försök att skapa en karriär på YouTube, eller när jag startar Hangouts på Google+ eller Hangouts on Air. Då är det verkligen typ ingen jävel som bryr sig och det är lagom tröttsamt, men ändå komplett förståeligt.

Idag jobbar jag hemifrån igen. Gjorde det igår med och ska även göra det imorgon, fredag. Det är skönt att kunna göra det, för det är så mycket lättare att fokusera på jobbet då. Jag får mycket mer gjort. I alla fall… Om man ska återgå till mitt problem. Nu under förmiddagen så har jag lånat en högtalare med mikrofon av Henrik för jag tänkte köra igång en hangout medan jag sitter här hemma och jobbar. Den har varit igång i snart en timme och INGEN har dykt upp eller ens kommenterat. Min reaktion? Ingen jävel bryr sig. Verkligheten då? Jo, folk är på jobb eller upptagna. Jag vet det. Jag är så fullkomligt medveten om det att det är galet, men vad gör jag? Jo, jag sitter och surar över att ingen kommer in i min hangout och håller mig sällskap medan jag jobbar här hemma. Är inte det lite galet?

Det är enligt mig – väldigt galet, men det verkar jag tydligen skita i. Det känns lite schizofrent att ha en del av sig själv som inte kan sluta störa sig på småsaker, samtidigt som jag är fullt medveten om att jag reagerar på det här sättet och förstår oftast varför “ingen jävel bryr sig”. Jag vet att saker och ting kommer förändras till det positiva någon dag, förmodligen den dag då jag har något bättre att göra videobloggar om, såsom när Anton äntligen är här, så jag slipper göra massa random skit.

Andra saker jag också stör mig på här ju det här med vertikala videoklipp. Varje gång jag ser någon människa dela ett sånt klipp så har jag lust att bara lämna en kommentar om att nissen ska vända på kameran, men jag gör inte det om det inte finns en rejäl anledning till det, för hade jag börjat lämna såna kommentarer på varje video så hade jag till sist blivit blockad i varje grupp jag är med i på FB och många kanaler på YouTube hade säkert blockat mig med eller anmält mig för trakasserier. Därför fortsätter jag fightas mot vertikala videoklipp genom att göra egna videos om det.

Jag har faktiskt gjort så pass många videoklipp om vertikal inspelning nu, så det finns en playlist med dem. Jag delar den nedanför, ifall jag inte gjort det tidigare men här kan jag tjata lite åtminstone. Slå igång undertext på klippen om ni har lust. Det finns textat på både Engelska och Svenska.

Kortfattat. Jag beter mig som en idiot som inte kan sluta störa mig på småsaker, men jag är medveten om detta och jag vet om att jag gör fel. Det är otroligt jobbigt att ha de så här och jag vet inte varför. Jag vill bara vara nöjd och glad och bli arg över saker som är värda att bli arg eller upprörd över, som exempelvis allt krigande människor sysslar med, fattigdom och hungriga barn i Afrika. Eller nått i den stilen.

Ljuskällan är viktigast om du vill använda en Green Screen!

I förra veckan köpte jag en ny green screen. Jag har tänkt på det i snart ett år, och i våras när jag fyllde år så struntade jag i att köpa ett helt kit och istället så köpte jag grönt tyg utan någon ram. Resultatet blev sådär och jag har inte använt tyget på flera månader. Nu, eftersom jag hade råd att spendera lite pengar igen tack vare en snäll tomte, så bestämde jag mig för att köpa ett helt set för green screen.

Direkt kan jag säga att jag har betalat 1400 kronor för ett par ben i metall. Det i sig kan mycket väl vara värt pengarna, men på bilden i katalogen så är tyget neongrönt, men i verkligheten är det lika mörkt, om inte mörkare än mitt tyg jag köpte i våras, så redan där blev jag besviken.

Så här ljust är tyget på bilden i Kjell & co’s katalog på internet.

I verkligheten ser det ut så här:

Väldigt grönt tyg... Inte riktigt acceptabelt. Tummen ner.
Väldigt grönt tyg… Inte riktigt acceptabelt. Tummen ner.

Resultatet när jag har filmat och testat lite i Sony vegas movie studio är relativt dåligt. Så länge man har en svart bakgrund så kan det dock bli väldigt bra, men jag vill väldigt gärna i framtiden använda min Green Screen för att kunna ha vita bakgrunder, eftersom det är trevligare när man ska prata om lärorika saker. Det ser lite snyggare ut. Då är det viktigast med ljuskällan.

I dagsläget, och inte ens i våras hade jag en bra ljuskälla. Taklampan i datorrummet och ibland lite ljus utifrån är det som har fått duga. Nä, det får bli att investera i några billiga bygglampor eller nått för ca 150 kr styck och så får vi hoppas på att det bidrar till ett mycket bättre resultat. Eller åtminstone ett mer jämnt sådant. Som ni ser på bilden ovan så är tyget skrynkligt, och det är inte heller bra om man vill göra häftiga effekter i en video.

Ok, det här var kanske ingen bra recension, men den får så lov att duga. Nedanför är sammanfattningen beskriven utan några s.k. “custom fields” för enkelhetens skull.

Inköpsställe: Kjell & Co.
Produkt: Green Screen set.
Kostnad: 1399 kr.
Innehåll: Stativ, 3 x2 m mörkgrön duk i nylonväv (snarare bomull) + väska.
Helhetsbetyg: 2 av 5
Övrig kommentar: Ordentligt bra ljuskälla och en så bra kamera som möjligt behövs och gärna ett större rum än 9 kvm.

Alltså, är den värd att köpa? Ja, så länge du har allt annat skit som behövs för att det ska funka optimalt.

Äntligen under 65 kg!

Fast, det kanske inte är så smart att ta ut segern i förskott? Det är i alla fall sant att jag återigen har kommit under 65 kilos-sträcket på vågen och det är tack vare denna veckas totala fokus på min mage, då jag jobbat hemifrån i stort sett hela veckan och jag har inte lämnat lägenheten pga hur jag har mått. Mer information om det finns längst ner i inlägget.

Det här inlägget kommer alltså att handla om vikt, vilket är något jag mer eller mindre slutat prata om, då jag någon gång i våras (2014) gav upp totalt när det gällde allt vad “gå ner i vikt” heter, då inget jag gjorde hjälpte för att komma till en mer lämplig nivå, både kilomässigt och centimetermässigt.

Sen några månader tillbaka har jag dock börjat väga mig och mäta mig en gång i veckan. Denna dagen har oftast varit fredagar. Utan någon större ansträngning så börjar vikten faktiskt att peka neråt och särskilt när det gäller centimetrar. Jag går stadigt ner ca 0,5 cm i veckan runt höfterna, och jag ligger nu på 95 cm, vilket är det lägsta runt höfterna jag har legat på på sen hösten 2012.

Runt midjan så skiftar det konstant sen i höstas mellan ca 73-76 cm och runt magen så har det pendlat från allt mellan det lägsta på 86 cm till farliga 91. När jag var som lägst centimetermässigt så var det 69 cm runt midjan, 80 cm runt magen och 94 cm runt höfterna,och detta var hösten 2012, vilket var resultatet av dagliga morgonpromenader på 45 minuter och extrem kalorirestruktion (max 1200 kcal). Som ni har märkt så funkar inte det i längden, då jag alltid går upp dessa förlorade kilon när vintern kommer och motion inte är möjligt.

Dock så har jag sedan den här “viktnedgången” började i höstas någon gång inte legat över 88 cm i alla fall, vilket är positivt, och mina bilringar börjar sakta försvinna, men det är ändå alldeles för stort och brett runt magen för att jag ska vara nöjd och “hälsosam” enligt det farliga bukfettets omfång som helst inte ska överstiga 80 cm för kvinnor.

Jag skulle dock vilja påstå att testa att äta mer stärkelse har faktiskt varit det som kickstartat min viktnedgång, för jag har varken motionerat som en tok eller gjort några andra extrema förändringar för att stadigt gå ner dessa centimetrar. Det enda jag har gjort är att göra ett ärligt försök till att minska ner på onyttigt, ätit mer stärkelse och framförallt mer veganskt när jag väl får bestämma. Det har gått sakta, men hellre se små förändringar som är stadiga än att man gör en snabb förändring som inte är hållbar. Jag vill verkligen inte väga mer nu, jag vill bara väga och må som bäst på en mer hälsosam nivå och där är jag verkligen inte idag – oavsett vad folk tycker om hur jag ser ut och väger idag.

Att säga just viktnedgång är egentligen fel ord, för vågen har stått mer eller mindre helt still hela hösten eller så har vikten ökat något. Det värsta jag har legat på är ca 67 kg. Min vikt har de senaste 4 åren eller så sen jag flyttade till Växjö ökat med ca 1 kg om året. När vi flyttade till Furuby så kommer jag inte ihåg hur det låg till med centimetrarna, men jag vet att min vikt när vi bodde där pendlade mellan ca 60 kg och 62. När vi flyttade in till stan för snart 3 år sen så har viktökningen eskalerat mer och jag har stadigt hamnat högre och högre upp på viktskalan, och sen har det varit mycket svårt att komma under en viss gräns.

När jag vägde som “lägst” efter att jag exploderade 15 kg upp våren 2009 och gick från smala och mycket trivsamma vikt på 50 kg till “feta” 65 kg så vägde jag 60 kg. Det var den magiska gränsen under mycket lång tid, men den har hela tiden ökat. Nu är det ett mirakel att jag ligger under 65, för där jag har inte varit på ett bra tag. Min nuvarande vikt idag var låga 64,4 kg! Jag hoppas verkligen att vikten kan åtminstone hålla sig där, eller inte peka över 65 igen, men det är inget jag räknar med.

Mest sannolikt har jag bara förlorat vattenvikt och viktig muskelmassa denna veckan men totalt sett har jag gått ner 2 kg på en vecka av att varit mycket dålig i magen sen i måndags. Förra fredagen vägde jag 66,4 kg och nu 64,4. Jag tyckte iofs när jag såg mig i spegeln i morse att mina dubbelhakor har förmodligen blivit mindre också under denna veckan, vilket är positivt. Inte så konstigt iofs om man gått ner 2 kg…

Vill du veta mer om hur jag mått så kan du läsa mitt föregående inlägg som är lösenordsskyddat pga “äckelvarningen” jag utfärdade om vad jag har skrivit. Inlägget ska inte läsas av känsliga personer, men lösenordet är “Poop” om du ändå är nyfiken, med stort P i början.

Trevlig helg!

En månad på Globala Kronoberg, och annat snack om smärta och värk

Det är söndag, och nästan en obligatorisk blogg-dag, men istället för att det ska vara en kort, sketen uppdatering så tänkte jag försöka skriva lite mer. Som rubriken påstår så ska jag från och med imorgon då hjälpa till hos Globala Kronoberg som är en annan verksamhet inom nätverket SIP. Det ska bli väldigt roligt och jag hoppas att jag kommer få göra roliga uppgifter och lära mig mer om diverse ting så jag får mer bra saker att stoppa i mitt CV inför kommande händelser på arbetsmarknaden.

Annars så är det en helt vanlig helg. Denna helgen, eller snarare hela denna veckan har präglats av smärta på olika sätt. Förutom väldigt mycket fibrovärk, så har jag även fått mer ont i min rygg av diverse anledningar. Även mina problem med huvudvärksattacker är tillbaka, men det beror främst på att jag har allmän smärta i resten av kroppen. Tids nog ska jag uppsöka naprapat eller något i den stilen, för ryggproblemen samt huvudvärken är mycket jobbig, så det står jag inte ut med.

Nu har jag i alla fall fått tillbaka min stol som jag har fått via Arbetsförmedlingen, så när jag väl är på plats så har jag åtminstone bättre stöd för ryggen när jag väl sitter vid en dator. Det är när man gör allt annat som det blir problem. När jag har varit på praktiken så har jag stått säkert 200% mer än vad jag vanligtvis orkar med, men det har varit ett måste då mycket av det jag gör på praktiken kräver att jag går runt och pratar med mina kollegor, men jag är ändå fascinerad över hur mycket jag ändå orkar stå. Vanligtvis orkar jag max några minuter, men på praktiken så kan jag orka stå i timmar, nästan i alla fall. Ryggen tar inte direkt stryk av det. Jag får vanligtvis bara massiv fibrovärk efteråt, vilket kan vara minst lika jobbigt som att inte orka stå.

Jag vet faktiskt inte vad den här ryggvärken beror på. Det började för ca 2 månader sen, någon gång i december 2014. Helt plötsligt fick jag ont i ländryggen. Annars brukar jag bara få ont i ryggen om jag legat för länge på rygg i  min säng på fel sätt. Värken har kommit och gått och med diverse hjälpmedel såsom att hitta ett bra sätt att ligga på i sängen, och en kudde bakom ryggen när jag sitter i soffan så blir det sakta bättre. Det är när jag inte har något stöd för ryggen och måste böja mig eller “aktivera” mig på andra sätt som värken blir sämre. Värst är det när jag måste böja mig för det är något min kropp aldrig någonsin klarat av att göra – i alla fall inte ordentligt.

När man böjer sig, för att exempelvis plocka upp något från golvet så ska man böja knäna samtidigt och hålla ryggen rak. Min kropp har aldrig vetat att det är så man gör, så när jag böjer mig framåt så böjer jag ryggen istället och håller benen väldigt raka. Det har jag gjort sen den dagen jag kunde stå, och när jag kröp som barn så kröp jag med helt raka ben. Jag har typ aldrig kunnat böja på benen när jag står upp och jag har ingen jävla aning om varför. Jag antar att detta är den bidragande orsaken till varför jag till sist har fått problem med ryggen. Istället för vanligt fibrovärk och alla andra mystiska problem jag har, alltså.

Eftersom SIP är ett sådant fantastiskt ställe och helt perfekt för mig, så finns det ju självklart möjligheter att ha hund utan att det påverkar jobbet. Sen jag började på praktiken så har jag tagit hand lite om Greta, vilket är en Fransk Bulldogg på ca 12 veckor som är supersöt. Dock är hon ju inte en Grand Danois, utan hon är pytteliten, vilket gör att jag måste böja mig när jag ska klappa henne eller lyfta upp henne från hennes hage. Det är så klart jobbigt att jag får ont av det, men just i det fallet så är smärtan värt allt, för en söt liten valp kan jag bara inte neka – oavsett ras! Sen är ju alltid en större ras bättre för mitt personliga välmående, men det ska jag snart blogga mer om på Antons blogg, så håll utkik!

Jaja, nog snackat om ryggvärk och annan smärta. Idag är det söndag och en ren och skär latardag. Vad har du gjort i helgen?

3 nya videoklipp från min YouTube kanal!

Det är fredag och vår beställda middag är över 30 minuter försenad. Idag har jag jobbat hemifrån, men det har varit ett lugnt schema. När jag var “färdigjobbad” för dagen så satt jag och redigerade en till video i mitt lilla krig mot vertikala videoklipp och den videon kan ni se nedanför:

Häromdagen så laddade jag även upp två videoklipp på maja. En av dem handlar om att katter visst tycker om att bli kliade på magen och den andra så sitter hon i mitt knä när jag sitter vid datorn och så gosar hon med mig.

Titta och njut. Slå gärna igång undertexter på video filmerna om maja. Och glöm inte att prenumerera på min kanal! Har 5 prenumeranter för tillfället, men bättre kan ni!

3 månader fortsatt praktik inom SIP!

Igår hade jag mitt uppföljningsmöte om praktiken. Mötet gick väldigt bra och vi kom överens om att jag självklart ska vara kvar, eftersom jag trivs så oerhört bra. Från och med Måndag så är det en ny 3-månaders period med praktik som gäller, men fram tills dess är allt som vanligt.

Tummen upp för fortsatt praktik på SIP!
Tummen upp för fortsatt praktik på SIP!

Jag är jätteglad över att få fortsätta och det ska bli roligt att få prova på fler saker inom SIP, då väldigt många projekt, men även kommande projekt kan vara av stort intresse för min del och har jag tur så kan det mycket väl sluta med en anställning.

Idag jobbar jag hemifrån igen. Jag har kommit fram till en plan för att slippa överanstränga min kropp så mycket, och den ser ut som sådan:

  • Självklart jobbar jag fortfarande alla dagar och mina 50%.
  • Så länge vi har vinter och temperaturer under ca +8° så ska jag försöka undvika att promenera allt för mycket. 30 minuter 1 dag funkar. Mer än så och flera långa promenader som ligger alldeles för tätt och jag får massvis av onödiga smärtor.
  • Detta innebär att jag kommer ta bussen till eller från praktiken ett par dagar i veckan.
  • Ca 2 dagar i veckan jobbar jag hemifrån.
  • Resterande dagar är jag på plats, men med mycket färre promenader.
  • När temperaturen stiger vill jag börja promenera som vanligt för att få vardagsmotion men även för att spara in pengar på bussbiljetter.

Ja, det var väl det jag hade att säga för den här gången. Vad ska du hitta på idag?

Recension | The Eye of the World | Wheel of Time

Här kommer den efterlängtade recensionen på första boken i Wheel of Time serien. Jag har ju som sagt äntligen läst färdigt den första boken i serien och påbörjat den andra och nu ska jag skriva vad jag tyckte om den.

Handling:

Boken handlar om Rand, Mat, Perrin, Egwene samt Nynaeve som bor i en liten by som heter Emmond’s field. Just det här året har vintern varit otroligt lång och en kväll så attackerar trollocker byn, och de måste fly till en stad som heter Tar Valon. En Aes Sedai (Moiraine) och hennes väktare (Lan) hjälper dem dit och på vägen så hamnar dem i diverse situationer som präglar deras liv för evigt. Trollocker och Myrdraal attackerar dem konstant och de arbetar för den mörke (the Dark One). Denne onde person möter också de tre männen Rand, Mat och Perrin i deras drömmar för att försöka rekrytera dem till hans armé.

Min recension:

Jag gillar den här boken, även om jag ibland hade oerhört svårt att hänga med i både text och när jag läste den via ljudbok. Namnen på karaktärerna är väldigt konstiga så det tog tid innan jag förstod vad alla hette och vad de pratade om. Storyn är dock mycket spännande, då jag älskar den här typen av berättelser, likadant som jag älskar Harry Potter och Narnia. Magi är ett måste, ungefär om jag ska vara intresserad eller något i den stilen. Jag har främst läst boken via ljudbok och det är två personer som läser upp boken, en man och en kvinna.

Viktigt att veta:

I vissa delar av boken, när det exempelvis bara handlar om kvinnorna i berättelsen så är det kvinnan som läser. Personligen så tyckte jag det var väldigt störigt, då hon inte alls läser lika bra som mannen. Dock läste mannen väldigt fort under de första kapitlen men sedan så blev det en bättre takt. Eftersom jag har mycket svårt att förstå text när jag läser det “som vanligt” så föredrar jag ljudbok, men då det inte finns någon typ av filmatisering av den här boken eller serien så bidrog det till att jag hade svårt att följa med i berättelsen.

Jag föredrar alltid att se såna här saker visuellt istället för att läsa om dem, men om jag har sett filmen eller serien på TV tidigare eller på bio och jag senare läser boken så brukar det underlätta en hel del. Dock är jag som sagt ingen bra bokläsare, även om jag verkligen hade velat vara det. Trots det så är den här boken väldigt bra och jag rekommenderar att ni läser den för att sedan fortsätta och läsa resten av serien.

Orsaken  till varför jag är så dålig på att läsa text och förstå den är för att jag har hyperlexi, vilket innebär att jag läser fort, bra och “utmärkt” men jag förstår typ inte alls vad jag läser, så missförstår nästan allt och har svårt att få ut kontexten av det hela. Ser jag något, exempelvis en dokumentär så suger jag istället åt mig allt som en svamp och förstår mycket, mycket mer. Jag har dock ingen aning om hur pass gravt det är, men jag får i stort sett sällan något ut av att läsa eller höra (som via ljudbok) utan att se det, med bilder och ljud är så mycket roligare och bättre för mig.

Faktum är att jag nästan blir arg varje gång jag läser en bok, för även om jag ibland kan bygga upp scener etc från böcker, såsom det är tänkt, så vill jag bara se det hela i en film eller TV serie istället för att läsa om det och den oviljan av att läsa mig till något förstör mycket av själva upplevelsen, men det är inget jag kan hjälpa. Det är bara så jag fungerar.

Nu rabblade jag dock på väldigt mycket om annat, men jag tänkte att det var viktigt att dela med mig lite ytterligare av hur jag fungerar så ni förstår hur jag tänker nu när jag har recenserat den här boken lite smått.

Om du har läst den här boken, vad tyckte du? Avslöja inga specifika detaljer för att förstöra för andra som inte har läst den ännu, tack!

Fler videoklipp och annat vardagsliv

Det är torsdag och första veckan efter alla ledigheter är igång. Både igår och idag så var jag på plats, men som vanligt så strejkade kroppen igen. Detta berodde på det kalla vintervädret vi har nu, även om det inte är superkallt. Min kropp + temperaturer under 4-5° Celsius + långa promenader samt annan aktivitet som innebär att stå upp länge och exempelvis städa är typ döden för mig som har fibromyalgi.

Det konstiga med det hela är att nu när jag praktiserar på SIP så får jag istället för att höra att jag är lat, gnällig, sur etc att jag borde undvika att göra saker som får mig att må dåligt och fara illa. Det är härligt att få höra det, även om det är en konstig känsla. Jag har ju typ alltid varit “den gnällige” oavsett var jag än har arbetat eller praktiserat/arbetstränat vilket alltid har bidragit till att det funkar dåligt på den arbetsplatsen jag är. Här är det inte så, utan mina svårigheter accepteras fullt ut.

Det enda problemet är väl att jag själv inte tar ansvar nog och säger nej, utan att jag istället vill visa min bästa sida, visa att jag kan erbjuda att utföra saker jag blir ombedd om istället för att göra det jag gör allra bäst, vilket är att sitta framför en skärm och göra diverse grejer med hjälp av internet och Googles produkter. Det är åtminstone en av sakerna jag gör bäst. Ta hand om hundar är en annan och likaså att muntra och stödja personer som är i behov av det. Hade jag kunnat kombinera alla tre så hade jag varit riktigt glad på arbetsmarknaden – den saken är klar!

På måndag ska jag ha uppföljningsmöte om förlängning av praktiken och det ser jag fram emot. Blir det förlängning så kommer jag få tillbaka min underbara stol som jag har via Arbetsförmedlingen och fortsätter jag praktisera tillräckligt länge så hoppas jag att mina möjligheter för framtida anställning ökar markant.

Innan jag säger ajöss för idag så ska jag dela med mig av två “nya” videoklipp som jag nyligen laddat upp till min YouTube kanal. Det är de två mest populära klippen från min gamla svenska kanal. Den med juicen fick över 1000 visningar så det är riktigt bra. Jag hoppas att den kommer bli minst lika populär även denna gången.

Senare kanske jag lägger till flera gamla videoklipp i denna spellistan. Jag gjorde bland annat en video om att tvätta hår utan schampoo och en annan om varför jag vill ha Grand Danois. När jag orkar uppdatera dem och ladda upp dem så kommer listan självklart att fyllas på med dem.