Jag har fått dille på drakar!

Jag har fått dille på drakar! Har nog sett allt jag kan när det gäller draktränarserien, och eftersom andra filmen försvann från Netflix så fick jag köpa den. Det gör inte mig något. Billig var den också. 59 kr + frakt från cdon.com. Jag rekommenderar också tv serien som finns på Netflix. Tre säsonger finns där och originalet som sändes på cartoon Network kan man köpa på DVD. #howtotrainyourdragon #toothless #draktränaren2 #dragons

Skåneresa till Simrishamn och en stor längtan efter årets sommarsemester

I onsdags i förra veckan åkte jag till Simrishamn. Har inte varit där sen jag flyttade från Österlen (Tomelilla) 2005 tror jag. Stället var sig likt och jag stötte inte på någon som jag inte ville träffa. Däremot råkade jag se mina gamla grannar från dörren bredvid och på tåget hem så hade jag sällskap ifrån ett par damer från Malmö som hade sommarstuga i Tomelilla, så det var trevligt.

Jag åkte till Simrishamn för att hälsa på Kerstin. Hon bodde i Simrishamn när vi träffades 2001 och jag har varit som dottern hon aldrig fick och hon har varit en nära vän som jag tycker väldigt mycket om. Nu bor hon i Stockholm sen väldigt många år tillbaka så vi ses inte så ofta längre. I år så funkade det dock bra att mötas i Simrishamn eftersom hon var där för egna ärenden och jag hade tid och råd att åka ner.

Resan var jobbig. Jag spenderade 3 timmar i Simrishamn och närmare 9 timmar totalt med att resa. Jag var helt körd när jag kom hem. På vägen ner så drabbades jag av massa strul och förseningar, så resan tog en timme längre än vad den skulle. Dock är det ändå ca 4 timmar enkel resväg från Växjö till Simrishamn, men det funkade bra.

Bild på tidtabellen för SkåneExpressen 3 från Kristianstad mot Simrishamn

Jag tog Öresundståget till Hässleholm, sedan vidare med Ö-tåg till Kristianstad och sedan blev det buss med SkåneExpressen 3 till Simrishamn. När jag åkte hem så tog jag tåget till Malmö och sedan Ö-tåget till Växjö. Det var fanimej trevligare med bara 1 byte!

När jag var i Simrishamn så åt vi jättegod buffé på ett thaiställe mitt i stan, sen köpte jag lite bigarråer och sen gick vi en liten snabb runda på stan ner mot hamnen där vi satte oss på hotell Svea, tittade lite på några tavlor som en bekant till Kerstin hade där, och sen satt vi i foajen och pratade en stund. Efter det gick vi lite runt hamnen och sen upp till stationen och sen åkte jag hem.

Nu har jag ju varit hemma i nästan en vecka sen min resa, men jag ångrar inte att jag åkte ner, trots den dyra och långa resan. Kanske hade det varit en annan grej om ett av mina jobbiga ex från Tomelilla hade dykt upp, men det slapp jag tur nog.

Sen dess har jag jobbat på som vanligt och när jag inte jobbar så tittar jag på bra serier. Veckans rekommendation på serier är Stranger Things på Netflix samt Marcella (finns också där). Jag har också tittat mycket på TV serien om draktränaren. Det finns en serie som är baserad på vad som hände mellan första och andra filmen. Säsong 1-2 visades på Cartoon Network tidigare och säsong 3+ visas på Netflix. Den är också väldigt bra så den rekommenderar jag varmt.

Och så längtar jag efter semestern. Den börjar 1 augusti och håller på i två veckor. Då ska här slappas, sovas, och latas blandat med dagliga promenader och kanske en början till en bättre hälsa och vikt. Man kan alltid hoppas och undra.

I natt blev det överbelastning deluxe i drömvärlden, och nästan i den riktiga världen också…

Idag är jag glad att jag sitter där jag sitter. I natt trodde jag nämligen på allvar att jag var på väg att försvinna från den här världen. Som tur var blev det inte så och det hela är säkert bara en inbillning, men i natt var jag med om en riktigt läskig sak.

I natt drömde jag typ 8-10 saker samtidigt, vilket i sig var väldigt udda. Det var som värsta actionfilmen, där scenerna hoppar kors och tvärs genom storyn. Skillnaden är att istället för att storyn fokuserar på max 3 händelser, så skedde typ 8 grejer på en gång. Jag såg bara små, små sekvenser av allting som hände och inga av dem fick något direkt slut heller.

Detta var några av de sekvenserna jag drömde om i natt:

  • Jag bodde i ett stort hus mitt i skogen med ett gäng djur som kunde prata. Igelkottar, rävar, björnar etc. Det var som en barnfilm och i det stora hela var det väldigt mysigt. Något hände, något stort och jag var tvungen att fly, lämna huset. Djuren räddade mitt liv med stora skador som följd och några avled tror jag med. Jag kom tillbaka senare, men fick inga direkta svar på vad som hände.
  • Jag var polis och skulle hitta ett barn som hade försvunnit. Detta var något som var relevant i många av sekvenserna, men jag vet inte ifall alla var helt olika saker eller om det handlade om personer inblandade i samma fall. Jag utgår ifrån att det var samma story i alla fall, bara att jag såg från olika personers perspektiv om vad som hände. Det utspelade sig i en skog, där det fanns en grotta/gammal fabrik eller nått liknande, med en stor äng bredvid och själva skogen var nattsvart.
    • En story handlade om en familj som råkat ut för ett stort brott, förmodligen familjen till barnet som försvunnit. De hade också blivit kidnappade på något sätt och sekvensen handlade om när jag hade hittat dem. När jag hittade dem så kom det en person springandes i en röd jacka som blev skrämd (eller nått hände i alla fall som ledde till att personen sprang iväg). Personen sprang iväg över mot en äng. Pappan i familjen sprang efter honom.
    • Jag (som polis) hörde ett ljud ifrån den nattsvarta skogen och sprang efter. Det var ljud från ett barn, förmodligen det som var försvunnet. När jag kom till den mörka skogen så såg jag verkligen ingenting, men jag kunde fortsätta springa på grusvägen som gick som en allé. Trots att jag sprang som vanligt så gjorde det ont i mina knän, för samtidigt som jag sprang på vägen så kunde jag uppleva en annan persons upplevelser av att ramla på en grusväg och slå i knäna rejält som därför senare fick krypa av smärtan.
  • Något om en brännskada, men eftersom jag själv bara får ångest av att tänka på bränder, eld och skador som kan ske så utelämnar jag detaljerna för att inte sprida på ångest när jag läser det här inlägget en annan gång.
  • Något om en båt, typ Silja Line men mer än så kommer jag inte ihåg. Tror jag jobbade på en restaurang där och skulle förbereda inför en gigantisk middagsbjudning eller liknande.
  • Jag befann mig i ett garage eller en liknande byggnad. Jag skulle ta reda på tyngden av något, men mer än så kommer jag inte ihåg. Byggnaden höll i alla fall på att gå sönder eftersom jag inte kunde lista ut hur jag skulle lösa tyngdproblemet.

Dessa sekvenser är det jag kommer ihåg, men det skedde väldigt många fler samtidigt.

Jag vaknade av att mitt hjärta dunkade rejält och jag fick världens reflux attack. Jag trodde jag var på väg att dö när jag vaknade men några minuter senare så var allt lugnt när jag insåg att allt bara var en dröm. Det var läskigt som fan, eftersom det var också otroligt verkligt alltihop. Jag låg och tänkte ”jag är inte redo att dö ännu”. Som tur var så var det inte så farligt, eftersom jag kunde somna om ett tag senare och jag senare vaknade upp och allt är som vanligt.

Med undantag att jag är lite mer stirrig och ofokuserad än vanligt så är allt just som vanligt. Jag har inte något hjärtproblem så jag hoppas att detta inte är något bevis på att något är på väg att hända med mig.

Alla dessa sekvenser är inspirerade av saker som pågår i mitt liv för tillfället, det är ju så drömmar funkar. Polisgrejerna har ju med vad jag ser på TV att göra, filmer man sett på sistone och annat. Tyngdgrejen har med jobbet att göra, då jag sitter med invecklade uppgifter i excel för tillfället och försöker lösa ett problem som i framtiden kan spara tid för mig, men även för andra som jobbar med olika saker i excel på jobbet. Att den uppgiften tagit längre tid än vad jag hade velat har stört min nattsömn i snart två veckor, så det i sig är inget konstigt. Längtan efter Anton, viljan att lösa saker man inte kan kontrollera etc är ju färgat rätt rejält i mitt liv just nu men så är det ju.

Jag bara hoppas att detta var en engångsföreteelse och att jag framöver kan sova normalt och känna mig någorlunda utsövd när klockan ringer på morgonen.

Har du varit med om något liknande? Lämna en kommentar och berätta. Jag har inte fått någon kommentar här på bloggen på evigheter så jag börjar undra om kommentarsfunktionen har slutat fungera. Snälla, hjälp mig kolla så att allt är i sin ordning och dela med dig av liknande berättelser eller annat som kan hjälpa så jag kan släppa det här och gå vidare.

Statusuppdatering | 27 juni 2016

Pengar är en jobbig sak som påverkar alldeles för mycket. Även om jag kan glädjas åt att min ekonomi aldrig någonsin varit bättre, så är den fortfarande inte så bra som behövs för Grand Danois. Därför bloggar jag på Antons blogg om den här berg-och-dalbanan ytterligare en gång. Gå gärna dit och läs det när det är klart.

”Om jag hade byggt en tidsmaskin…”

Ja, då hade jag försökt göra allt jag kan för att radera mina tidigare misstag (och säkerligen gjort minst lika många andra misstag på köpet).

Just nu och lite då och då så hamnar jag i ett tankemönster där jag verkligen hade velat åka tillbaka i tiden och ändra på saker och ting, så jag slipper dras med ångest över saker jag har gjort tidigare i mitt liv. Å andra sidan är jag ju så otroligt nöjd med allt jag har nu, och det i sig hade jag inte velat ändra på.

Jag sitter och funderar på vad som kunde ha hänt om jag bara…

Jag har redan nämnt i ett gammalt inlägg (som ett av mina ex kommenterade anonymt på och irriterade skiten ur mig, vilket ledde till att kommentarsregler kom till) att jag hade velat radera de 3 senaste förhållanden innan Henrik och det står jag för fortfarande. Jag hade också velat ändra på så mycket mer. Hade jag kunnat så hade jag:

  • Accepterat läget när jag gick i grundskolan att folk älskade att mobba mig oavsett vad jag än gjorde, så då hade jag inte försökt vara ”social” och istället hade jag hållit mig undan.
  • Jag hade gjort allt i min makt för att rätta till mitt överbett när jag väl hade chansen i grundskolan, för då hade jag sluppit betala 22k för tandställning som jag gjort istället och gått i över 15 år och mått dåligt över fula tänder och ett hemskt överbett.
  • Med vad jag också vet idag om min Fibromyalgi så hade jag varit mer tydlig om vad som var jobbigt och varför det var jobbigt. Jag minns inte riktigt om jag hade den värken jag har idag när jag var barn, men jag minns att jag inte orkade så mycket och att min kropp nästan aldrig gjorde vad jag ville att den skulle göra. Samtidigt levde jag lite som i min egen lilla värld, jag struntade mycket i vad som hände omkring mig och jag var nog mer ”ego” då jämföres med nu, men jag vet inte. Jag minns också att alla hade krav på mig hela tiden, att jag skulle vara som alla andra, orka lika mycket som alla andra och vara lika ”tjejiga” som alla andra tjejer. Om jag inte får uppleva min barndom igen så kan man inte riktigt uttrycka sig om hur det faktiskt var. Jag hade i alla fall ifrågasatt min diagnos på Asperger mer (såsom jag gör idag) istället för att bara ”go along with it” som jag gjorde i alla år tills jag fick diagnos på mina verkliga problem – Fibromyalgi.
  • Jag hade bett mina föräldrar om att få byta namn från ”Maria” till ”Anna-Maria” när jag gick i grundskolan, eftersom jag har velat heta det hela livet. Anna är efter min mormor, så det var lätt ordnat att lägga till det när jag väl fixade det i vuxen ålder.
  • Övertalat föräldrarna om att ändå låta mig gå IT programmet i gymnasiet som jag faktiskt ville och ta mina chanser till att lyckas eller misslyckas på egen hand. Hade jag lyckats så hade jag kunnat gå på högskola eller universitet utan problem. Istället gjorde mitt gymnasieval att jag saknade över 1000 poäng och behövde gå på komvux länge för att få högskolebehörighet. Detta trots att jag fick godkänt i alla ämnen som behövdes, men jag fick inte rätt betygsdokument. Jag gick ju istället IV-ASP, specialanpassat program för personer med Aspergers Syndrom på Huddinge gymnasiet, där jag valde att gå 3 år istället för de rekommenderade 4 år och då fick problem med betygen jag nämnde innan, där det tog 3 år att läsa Matte A, istället för en termin eller två och där jag lärde mig att jag behöver inte prestera, för allt löser sig ändå. Ett av de sämre valen jag har gjort kan jag ju säga med vad jag vet idag. Enda positiva från utbildningen där var vännerna jag hade, men som jag knappt har kontakt med alls idag. Just då var det kul i alla fall.
  • Jag hade också tagit körkort när jag bodde kvar hemma, och kanske också då för manuellt eftersom man då hade tid och möjlighet att lära sig det. På den tiden var också teoriproven lättare och det var inte särskilt krångligt att ta körkort som det är idag.
  • När man väl pratar högskolestudier så är det inte säkert att jag hade valt att plugga på högskola, för att sitta och betala av csn idag är inte särskilt kul. Hade jag kunnat gå på högskola tidigare än vad jag gjorde så hade jag först förmodligen gått något datorinriktat för att öka mina chanser till jobb. Jag är dock ändå glad över att jag gick det programmet på BTH ändå, men jag hade fått jobbet på Funkibator utan utbildningen, för den hade inte så mycket med mina egenskaper och kompetens att göra som ledde till varför jag blev anställd.
  • Jag hade kanske valt att behålla min originella dialekt (vilket är 08 stockholmska), men detta är mycket osäkert. Jag älskar det faktum att jag talar skånska och jag hatar verkligen rikssvenska. Däremot så har jag börjat tappa min dialekt en hel del på sistone (det går i perioder och beror på att jag inte längre bor i södra Skåne). Att jag talar skånska är typ 50% av min identitet. Ångesten över att jag inte längre talar lika brett som jag en gång gjorde samt rädslan över att glömma bort mig och börja tala med stockholms dialekt återigen skrämmer skiten ur mig och det är asjobbigt. Det har hänt en gång för längesedan (jag började med skånskan 2001, men fick tala bägge dialekterna i flera år innan familjen tids nog accepterade mitt val). Sen typ 2004 eller nått sånt så talar jag skånska på heltid och älskar det! Ångesten över det lilla misstaget då jag började prata ”som vanligt” för en 12-14 år sen eller när det nu var har jag ångest över fortfarande lite då och då, så därför ifrågasätter jag det lite idag. Nu tänker jag ju behålla den – absolut och jag ångrar det inte på så vis. Skånska är halva jag. Punkt slut!
  • Jag hade valt att vara singel, haft tillfälliga kontakter för intima grejer, samt letat upp Henrik tidigare (eftersom jag nu vet var han bodde hela tiden på ett ungefär, så hade jag kunnat åka på upptäcktsfärd för att hitta honom ”av en slump” utan att agera som en stalker). Jag har varit förlovad allt för många gånger och varit gift med G. Det ångrar jag mycket idag! Jag har så otroligt många förhållanden bakom som varit komplett meningslösa på sina sätt. Förhållandena efter att jag flyttade till Skåne är de mest viktiga att jag hade skippat, vilket hade varit med N i Tomelilla (som tvingade mig att göra mig av med min första hund utan anledning, och sedan ångrade han sig när det var försent och skyllde på att det var mitt fel), G i Malmö (som bara ville spendera pengar, typ. Vi var lyckliga på ytan men inte på riktigt nu i efterhand) samt med M(som gjorde mitt liv till ett levande helvete och led till 2 självmordsförsök och nästan 100k i skulder) i Kristianstad. Dessa tre förhållanden förstörde nästan allt för mig. Det är nästan ett mirakel att jag lever idag. Det enda positiva jag fått utav det är min katt Maja. Henne hade jag inte fått om jag inte hade haft dessa förhållanden, men å andra sidan hade jag haft en och samma hund i alla år, Rasmus – min första Corgi. Jag kommer skriva mer om honom och alla andra misstag jag har gjort en annan gång. De som känner mig vet historien i alla fall.
  • Med vad jag vet idag så hade jag försökt bli vegan eller åtminstone vegetarian på riktigt så tidigt som möjligt. Jag testade att vara vegetarian i 3 veckor när jag bodde i Tomelilla, men tyckte det var dötrist och mådde skit, men det berodde på att jag åt okryddade grönsaker, inte alls tillräckligt med kalorier och att jag helt enkelt inte var tillräckligt insatt i vad en vegetarian faktiskt äter. Idag vet jag bättre och hade jag fått ta med mig den kunskapen jag har idag om mina val jag har gjort så hade jag försökt övertala mina föräldrar om att få bli vegetarian så jag hade kunnat vänja mig tidigare och därmed fått en bättre hälsa på köpet.
  • Jag hade börjat blogga med WordPress så fort det släpptes (vilket var 2003 eller nått sånt) och jag hade aldrig bytt plattform. Jag hade heller inte köpt en massa domäner utan hållit mig till en av dem. Vilken är jag dock tveksam över, men ameriksson.se samt greatdanemaniac.com är jag stolt över idag att jag har i min ägo.
  • Jag hade valt en bättre mailadress när jag skapade mitt Google konto. Detta för att slippa skapa fler Google konton i onödan för att ha en mer ”professionell” mailadress.
  • Jag hade aldrig någonsin raderat min första YouTube kanal (samt att jag hade skapat den när YouTube faktiskt kom 2005 istället för 2009 någon gång), utan jag hade behållit den under alla år och sluppit ångesten (idag i alla fall) över hur många prenumeranter jag hade. Första kanalen var ändå relativt populär… Detta har i sig varit en konstant besatthet, att bli sedd på nätet och inte förrän typ i år har det börjat lägga sig och bli mer acceptabelt att jag har mig själv att skylla när det gäller alla mina misstag jag gjort på nätet.
  • Jag hade flyttat till Växjö tidigare och nästlat mig in i Funkibator/Nätverket SIP (eller Grrl Tech som det hette från början) och inte varit så besatt av att flytta till Skåne. Jag känner mig ändå som en skåning i hjärtat, men jag har aldrig trivts så bra som jag gör i Växjö. Jag älskar verkligen att bo här! En vacker dag hoppas jag på att bo återigen i Skåne någonstans, men Växjö är ”hemma” just nu, och sen hela 5 år tillbaka.

Detta och säkert tusen andra saker hade jag velat ändra på, men trots allt så är jag ändå jävligt glad över allt jag har idag. Jag saknar inte tekniken som den var förr, TV med tusen reklamavbrott, internet i snigelfart, dyra mobilsamtal och okunskapen kring funktionsnedsättningar, hälsa, klimatet etc. Mycket är så mycket bättre idag än vad det var då. Vissa saker hade jag inte ändrat på, som exempelvis att jag gick på Österlens Folkhögskola efter gymnasiet (vilket var min biljett till Skåne för att slippa Stockholm för evigt), Henrik  – aldrig någonsin att jag hade ändrat något där, mer än att jag då förmodligen hade varit vegetarian på nått sätt när vi blev ihop och förhoppningsvis så hade det lett till en bättre hälsa för oss båda. Samt att jag gärna hade velat ha haft han hela tiden sen vi först träffades 1997 istället för 2008. Med vad jag vet idag så är det Henrik eller ingen som gäller, och jag bara önskar att jag hade vetat om mina framtida misstag redan när vi först fick kontakt.

Men Anton då? Det är inte förrän nu som jag börjar närma mig min älskade bebis efter alla dessa år av längtan. Hade jag aldrig gått på högskola, aldrig haft jobbiga pojkvänner som bara ville spendera mina pengar på skit eller driva mig till vansinne på tusen olika sätt, och jag flyttat till Växjö tidigare så är sannolikheten mycket större att jag hade haft jobb för flera år sen istället för sommaren 2015 då jag fick anställning på 25%. Hade jag varit utbildad någorlunda mer inom data så hade det varit en större chans att jag faktiskt fått ett jobb som funkat, men det är samma ”risk” att jag ändå hade slutat upp som sjukpensionär på halvtid som idag. Hade jag bara haft bättre förutsättningar istället för ett extremt dramatiskt privatliv och bättre val så hade jag förmodligen skaffat Anton 2008 eller nått, kanske tidigare. Jag hade kanske varit inne på min andra GD idag? Vem vet? Det hade bara (förmodligen i alla fall) varit bättre och gått fortare att hamna rätt jämföres med vad som faktiskt hände i mitt liv.

Jag är ändå jävligt glad. Trots att min hälsa suger mer än vad den någonsin gjort, mitt minne är uruselt, jag har mycket värk, en mage som alltid krånglar och en energinivå som nästan jämt är nere på noll, så är jag rent mentalt och på alla andra sätt och vis så jävla lycklig idag att det går inte att beskriva.

När jag var liten så drömde jag om att vara fri. Frihet, var mitt mål. Hur såg frihet ut? Jo, ett stillsamt liv utan några särskilda krav där jag kan sitta och titta på TV och sitta vid datorn hur mycket jag än vill och ha någon som älskar mig för den jag är. Detta var innan jag hittade Grand Danois. Idag och sen den dagen jag blev ihop med Henrik i 2008 så är jag fri. Visst, jag fick betala för det. Ca 15 extra kilon, ingen inkomst och ca 20 års väntan på hund, men idag är jag fri och har varit det i snart 8 år av mitt liv.

Det jag har lärt mig av mina jobbiga kärleksrelationer samt vänner jag har haft är att jag idag vet exakt hur jag vill ha mitt liv och jag har fått det bekräftat hur viktigt det var att komma hit. Det jag syftar på med mina tankar kring tidsmaskineri är mer att jag hade velat slippa all skit och bara levt mitt liv efter mina egna instinkter, förutsättningar och mål. Alla mina personliga relationer med alla utom Henrik har bara varit ett hinder för mig, på ett eller annat sätt, och särskilt de tre förhållanden jag hade innan Henrik.

Jag är lycklig och vill inte ändra på något av det jag har idag på så vis. Tänk bara om jag kunde ha varit så här lycklig jämt? Vad underbart det hade varit…