En dag om året vill jag inte vara vuxen.

Idag, ca en månad före jul så ska jag prata om julen. Jag tänker inte skriva för mycket, för det behövs inte. Istället tänker jag ta mina tankar och beskriva dem från ett annat perspektiv. Det får tolkas hur fan det vill – det är jag som känner så här!

När jag var liten var julen speciell. Det var den nog för alla barn som idag har växt upp och blivit vuxna personer. Vi i familjen har i stort sett alla år firat vår julafton uppe i Norrland. När alla levde så turades vi om vart vi skulle fira det. Ena året var det hos mormor och morfar. Det andra hos farmor och farfar. Det tredje var vi hos oss i Stockholm och det fjärde var vi ibland hos min moster som också bor i Stockholm. Sen farmor dog 2001 så har vi alltid varit i Norrland och numera är vi bara hos morfar, för han är den enda av mor och farföräldrarna som lever.

När jag var liten så tyckte jag att alla resor mellan Stockholm och Norrland var ren och skär lyx – som ingen av mina kompisar fick uppleva. Jag vet inte varför jag tyckte det var en lyx, men så tyckte jag i alla fall. På julen så åkte vi upp några dagar innan jul och på morgnarna fick vi sova hur länge vi ville, men oftast var vi uppe i lagom tid för barnprogrammen som visades i juletid, där bland annat TV serien om Narnia från 80-talet visades. Jag tittar fortfarande på Narnia flera gånger om året och skäms inte över det. Jag har kvar mycket av min barnslighet på det sättet, som många andra födda på 80-talet, men gällande julen så vill jag vara barn igen på riktigt men nu längre så går det inte. Jag är vuxen – fysiskt (och psykiskt) och då är det inte längre acceptabelt att vara ett barn. Inte ens på julafton.

I alla fall. När julafton kom, så var det spännande flera dagar i förväg. Man undrade vad tomten skulle komma med. Dagen innan julafton så var det svårt att sova, för tomten skulle komma med paket som han skulle lägga i våra väldigt mysiga julstrumpor som vi lekte med som gosedjur. De hade nämligen djuransikte och var säkert en halvmeter djupa. Det fick plats en del paket där och att vakna upp tidigt på julaftons morgon och öppna paketen var riktigt roligt. Det startade julkänslan på riktigt som sakta men säkert hade byggts upp i december med hjälp av julkalendern, snön och chokladkalendern som jag öppnade varje dag. Även julpysslet spelade stor roll, baka pepparkakshus och att få en adventsstjärna i fönstret, samt luciatågen och alla julsånger man övade på. Nu har jag inte fått ett paket att öppna på morgonen på flera år och det har inte gjort mina nuvarande känslor kring julen ännu bättre direkt. Jag tittar heller inte längre på julkalendern, jag bakar inte nått godis, jag pyntar inte -för skiten hänger kvar året om och snön innebär bara frustration och ilska från min sida. I den aspekten har jag blivit vuxen, men vissa känslor man hade som barn om julen hade jag velat återfå och nått så simpelt som att öppna ett par paket på morgonen hade säkerligen bidragit till det. Åtminstone litegrann. Jag tycker egentligen, innerst inne att det är tråkigt att julen inte känns på samma sätt som den gjorde när jag var yngre. Nu vill jag bara att den ska gå över och får jag några paket så var det åtminstone inte i onödan man firade den.

Numera är julen som vilken annan släktträff som helst, med skillnaden att vi äter samma mat, slötittar på kalle anka och att man längtar efter att få öppna några paket. Sen är det över. Att träffa släkten och äta god mat är så klart supertrevligt, men hela konceptet av jul för min del har en del julklappar inkluderade, även om det inte är allt. Det behöver inte innebär att alla köper julklappar för tusentals kronor eller att alla får 20 julklappar. Man ger vad man kan och det är huvudsaken. Jag har fått vad jag har önskat mig i stort sett varje jul och jag är mycket glad över det. Från och med nu lär jag nog aldrig få uppleva en sån jul igen för nu har jag slutat bry mig.

Jag tappade min julkänsla året innan min farmor dog, för den julen var varken min farmor eller farfar med och firade med oss. Sen dess har den gått stadigt neråt. Det är snart 15 år sen. Numera är jul en ursäkt att träffa familjen och resten av släkten som jag sällan träffar. Maten är god, vi har det trevligt och allt är bra. Det är bara inte samma sak som innan. Alla andra utom jag upplever dock en stress som inte är utav denna värld men den har jag personligen aldrig sett. I så fall är min familj otroligt duktiga på att dölja det.

Själv vill jag bara vara ett barn på julafton, öppna mina paket på morgonen, titta efter tomten, äta god mat och umgås med familjen, undra ifall man får mandeln i gröten, slötitta på kalle (även om kalle är dötrist numera) och sen öppna några paket till och glädjas åt att jag fått det jag önskat mig. Från och med nu så har julkänslan försvunnit för evigt skulle jag gissa. Jag är fullt medveten om att jag är 32 och så kallat vuxen, men vissa saker – ursäkta mig – vill jag bara ska vara som dem alltid har varit.

Är det så mycket fel med det?

Summering av första halvan av vecka 47 2014.

Det finns en nackdel med att vara så här ”ledig” som jag har varit hela november. Den nackdelen är att eftersom jag inte gör något särskilt, så blir det svårt att orka eller komma på att blogga om något, så ursäkta att jag inte skrivit nått på ett par dagar. Har ni saknat mig? Jag får hoppas på det.

I alla fall. Denna veckan, trots min ”ledighet”, så har jag gjort en hel del grejer. I måndags så träffade jag min kompis Mac från Lund. Vi gick runt på stan, åt sushi och fikade. Det var riktigt trevligt.

 

Sushi från Moshi Moshi

I tisdags så gick jag på en morgonpromenad med min handläggare från arbetslivsresurs. Det var också väldigt trevligt, men fan vad jag kände mig frusen resten av dagen sen. Fick en hel del värk också. Igår så tog jag P sprutan igen, och det gör fortfarande ont efter det. Långvarig smärta efter att ha tagit p-sprutan brukar inte ske, men jag har inga blåmärken eller så och till sist går det över. Jag tog bussen in till stan, efter att ha promenerat väldigt mycket i det kalla vädret, så för att undvika värk så var det ett bra beslut. Däremot så hade jag glömt bort totalt att jag och Jana skulle ses och äta middag samt gå på bio ihop, så jag fick en promenad ändå, men det gick bra.

Vi såg Mockingjay och den var jättebra. Idag har jag varit på ett till studiebesök till Parketten i Växjö. Mycket fin lokal och oerhört mycket aktiviteter har dem där. I dagsläget är det inte aktuellt med praktik där för mig, men kanske blir det något i framtiden beroende på vad för nya verksamheter/projekt de ska starta så vi får se.

Nu är jag dödstrött och har suttit i soffan sen jag kom hem, men undantaget att jag satte mig vid datorn för att skriva det här inlägget. Imorgon är det fredag och jag har inget inplanerat. Sen hoppas jag att även helgen blir lugn med. Nu orkar jag inte med så mycket mer. Trevlig helg på er, ifall jag inte kommer till skott och bloggar nått mer innan nästa vecka börjar.

Nu blir det fan ”back to basics” i skafferiet!

Denna söndagen har jag spenderat en stund med att slänga ca 4 fulla kassar med grejer från vårt skafferi. Det visade sig nämligen att mer än hälften av allt vi hade i skafferiet bestod av varor som vi antingen aldrig använder eller så har dem gått ut. Det var väldigt hjärtskärande att behöva slänga så mycket, eftersom planen aldrig är att köpa grejer för att sedan aldrig äta upp dem, men mina mål med att försöka bli hälsosam slutar ofta i kaos och detta var inte första gången jag har behövt slänga massa saker från skafferiet. Ungefär en gång vartannat år sen jag flyttade hemifrån så har jag behövt göra en sån här rensning. Det som ofta slängs är rena hälsogrejerna såsom bönor och annat ”udda” som man typ inte tycker om och har köpt hem bara för att man är så nyfiken på produkten, men när man väl tillagat det så smakar det bara blä och sen står det och samlar damm.

Alla lådor vi köpte staplade på hög.

Denna gången var skafferiet väldigt fyllt av såna ”hälsogrejer”. Den stora skillnaden är att denna gången så har jag i alla fall gjort ett flertal ärliga försök till att tillaga nått, och det har oftast smakat bra, eller åtminstone helt ok för att ätas igen. Istället så har magen min flippat ut totalt och jag har mått uruselt över alla extra fibrer jag har fått i mig och det är bara tråkigt. Jag groddade bönor och alfalfafrön en hel del i början av det här året, men jag har typ inte groddat något alls sen i februari eller mars, och jag tänker förmodligen inte göra det inom det närmsta heller, så då är det inte lönt att behålla grejerna. Dock blev jag väldigt arg och upprörd över att en påse gröna linser som jag köpte tidigare i år hade gått ut, och vi brukar använda gröna linser relativt ofta ändå, för det finns en mycket god linssoppa vi brukar göra. Påsen jag hade köpt var fortfarande oöppnad, så det bevisar bara ytterligare att det är fan inte lönt att köpa hem allt för mycket ”nyttigheter” bara för att man vill testa, för antingen så testar jag och det smakar skit, eller så flippar magen ut och så står det och samlar damm. Eller så använder jag det inte alls för tillfället dyker aldrig upp.

Igår var vi på City Gross och storhandlade massa prylar. Vi köpte inte så mycket mat, men istället köpte vi förvaringslådor, då jag har velat ha såna lådor till att förvara det mesta av basvarorna man har mest nytta av i skafferiet. När vi handlade från Japancentre för några veckor sen så köpte vi hem en stor påse med ris på 5 kg och till den så köpte vi en förvaringslåda på 8 liter. Sen köpte vi en 3 liters låda för att förvara vetemjöl i. Tre stycken 2 liters lådor för andra diverse ting samt 2 stycken 1 literslådor för socker och havregryn.  För närvarande hade jag en halv påse med havregryn kvar så då passade en 1 literslåda perfekt. När det tar slut så lär jag lägga innehållet i en två literslåda istället. Målet är väl att ha en dedikerad låda till alla basvaror, för det underlättar så länge man kan markera dem och stapla dem. Det sparar mycket plats i alla fall och det är positivt. Plus att det blir inte lika rörigt i skåpen och det ser snyggare ut.

Ja, det var väl den senaste nyheten. I övrigt är jag fortfarande lite skärrad över mitt lilla problem med anonyma kommentarer, men så länge folk förstår vad jag vill och menar så kommer allt att vara som vanligt. Jag är inte den enda bloggaren i hela världen som väljer att granska kommentarer innan dem syns på bloggen, och jag är heller inte den enda eller den sista personen som avskyr anonyma kommentarer. Så det så!

I övrigt så hoppas jag att ni alla har haft en trevlig helg. Snart är den över. I nästa vecka blir det mycket att göra för min del. Flera studiebesök, läkarbesök och så ska jag träffa kompisar.

Studiebesöket på nätverket SIP var fantastiskt!

Här kommer då inlägget om mitt studiebesök jag gjorde till nätverket SIP igår. Som rubriken säger så var det komplett fantastiskt! Vi har ännu inte bestämt något om jag ska börja där, då jag ska på ett till studiebesök till Parketten i nästa vecka, för att ta del av fler verksamheter i Växjö som håller på med det som jag är intresserad av och utbildad till. I det stora hela så var det ett mycket bra besök och nu ska jag berätta om detaljerna.

Jag träffade min handläggare från Arbetslivsresurs vid Speakers Corner i Växjö strax efter klockan två på eftermiddagen, och sedan gick vi till deras lokal. Vi fick träffa verksamhetsledaren för en av delverksamheterna under SIP och hon ställde en del frågor om mig och vad jag kan bidra med. Enligt mig själv så tycker jag att SIP är ungefär mitt drömjobb, då det fyller många krav som är viktiga för mig, eller snarare alla krav jag har. För det första vill jag ju att det ska fungera med hund oavsett vad jag än jobbar med, och det finns flera personer där som har hund och ibland har dem med dem på jobbet. Det satt nämligen en skylt på en av dörrarna som varnade att det kan finnas hundar i lokalen och då blev jag jätteglad! De arbetar flexibelt efter egen förmåga och man sköter sina egna tider. Man använder teknik till i stort sett allt, och alla får en varsin laptop att arbeta med. Eftersom teknik ligger till grund för allt så är det perfekt för mig som är otroligt datorvan och som typ inte gör något annat än stirrar på en skärm om dagarna på ett eller annat sätt.

En del jobbar hemifrån ibland eller på distans, vilket också är en stor fördel. Lönerna är också bra, eller åtminstone bättre än vad de är på många andra företag som sysslar med liknande saker som dem. Efter lite fler beräkningar så har jag kommit fram till att allting över 10k netto är superbra för det innebär att jag kan spara massa pengar och ha råd med mycket mer än idag. Dock ska jag inte räkna med en anställning snarast möjligt men det kan mycket väl dyka upp något om jag visar vad jag går för och jag faktiskt bidrar med något riktigt bra till företaget. Jag vet ju själv heller inte hur pass bra jag är på det jag är utbildad till när det kommer att prestera för något där man faktiskt kan få betalt för det man gör i form av lön, så oavsett vad som än händer så ser jag fram emot det.

Hon vi fick träffa sa i alla fall att jag verkade passa in otroligt bra där, då jag verkligen har rätt kompetens för att kunna utföra arbetsuppgifter där. Allt arbete man gör är heller inget ”hittepå” utan allt är på riktigt, som ska bidra till att företaget ständigt går framåt, vilket är väldigt bra. Hon tyckte också att det var trevligt att träffa mig och det var kul att höra. Min kommentar till det var att det är många som säger det, och det är väldigt sant. De flesta nya personer jag möter tycker om att träffa mig, få min input på saker och ting och det är uppiggande för mig på alla möjliga olika sätt.

I övrigt så är det som vanligt. Har precis påbörjat säsong 3 av vänner på Netflix. Frågan är bara när jag ska börja göra recensioner av TV serier och filmer jag har sett. Nån gång ska jag väl göra det i alla fall…

Sen ska jag bara påpeka att det här inlägget är medvetet utan en bild, för jag testar en sak. Intresseklubben antecknar i miniformat.

Intresseklubben antecknar | nya regler för kommentarer!

Ja, här kommer ytterligare lite mer tjat om kommentarer, men det hela är rätt logiskt och uppenbart. På mitt förra blogginlägg där jag skrev om mina framtidsdrömmar så nämnde jag lite kort om hur mycket jag ångrar mina senaste tre förhållanden innan Henrik. Självklart innebar det att jag fick en kommentar från en av dem. Missförstå mig rätt nu. Jag tänker inte starta ett krig över det här, utan bara förtydliga hur jag känner. Min blogg, mina regler, mitt liv (och ett berört ex).

Jag skapade precis en ny sida som jag valde att kalla kommentarsregler. Där kan man tydligt läsa vad som gäller från och med nu och i det stora hela så handlar det om att anonyma kommentarer inte längre kommer att accepteras. Egentligen har dessa aldrig accepterats, men jag har typ inte fått några heller, så då spelar det ingen roll. Alla människor – oavsett vem de är får lov att lämna en kommentar på min blogg om de vill. Inget tvång. Det enda jag ber om är att de lämnar ett riktigt namn, och en riktig e-mail. Sen får personerna säga vad fan de vill, så länge de självklart inte är otrevliga, pratar snusk, vill mig nått ont, hotar mig eller gör något annat som kan tolkas otrevligt eller elakt. Ni fattar poängen hoppas jag?

Jag vill alltså inte hindra personer från att kommentera – snarare tvärtom. Jag vill UPPMUNTRA till en dialog och inget mer. Är du ett av mina ex? Fine, du får jättegärna ge mig feedback, bara du lämnar ditt namn så jag vet vem du är. Jag har en del ex bakom mig men jag kommer åtminstone ihåg allas förnamn. I dagsläget så har jag inget emot något av mina ex, egentligen. Vissa saker kan jag självklart inte förlåta som några av dem har gjort mot mig, men jag har ändå lämnat allting bakom mig och gått vidare. Jag erkänner mina misstag jag har gjort i mina tidigare förhållanden om någon frågar (privat IRL, inte allt för öppet här på bloggen), och jag kan heller inte neka till att jag självklart har haft bra stunder med dem alla. Ingen av dem överträffar dock vad jag har med Henrik, vilket snart har pågått i 6 år nu. De bästa åren av mitt liv, trots allt. Det kan jag verkligen säga nu i efterhand.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så är jag supernöjd med livet och det rullar på bra, trots usel inkomst och ingen Grand Danois. Jag vill gärna att jag (och mina ex) ska fortsätta ha ett bra liv. Vill folk däremot skriva anonyma kommentarer – ja men gör det någon annanstans då, men inte här! Vill folk nå mig så kan de skicka feedback via min kontaktsida här på bloggen, eller hitta mig på G+ eller Facebook. Jag finns till och med på Twitter, även om jag inte kollar flödet särskilt ofta.

Jag hoppas att ni förstår, och ni som redan lämnat kommentarer via era sociala profiler, eller ni som lämnat dem genom att ge mig er riktiga namn, smeknamn och e-mail har jag inget att klaga på. Jag vill bara undvika att få fler anonyma kommentarer, då jag gärna vill veta vem det är jag för en dialog med. Det gör bloggandet och dialoger i största allmänhet lite trevligare.

Farligt god curry till middag idag. Mums!

I övrigt så åt jag en ruggigt god middag idag – Japansk curry med kyckling och ris. Farligt gott! Vi importerade lite varor från Japancentre och curryn kan jag verkligen rekommendera! Imorgon blir det nudlar och ett blogginlägg om mitt studiebesök till nätverket SIP.

Ajöss för ikväll!

Drömmar om framtiden; om jag får det jag vill…

Jag har inget särskilt att skriva om numera så idag tänkte jag slå till med ett riktigt ”dröminlägg”. Ni vet, där man filosoferar över allt man vill ha i sitt liv och i sin framtid. Mitt liv har under rätt många år varit en enda stor berg och dalbana, sprängfylld med misstag som lett till den punkten jag är idag på både gott och ont. Gällande relationer så hade mitt liv förmodligen varit väldigt annorlunda ifall jag exempelvis hade kunnat skippa mina senaste tre förhållanden, som i stort sett bara var dåliga för mig vilket jag oftast inte insåg förrän det var försent och minst ett stort misstag hade gjorts. Frågan är om det hade lett till att jag ändå hade blivit ihop med Henrik? Det kan man aldrig riktigt veta. Hade jag fått blicka tillbaka, kunna ändra något så hade jag velat skippa de senaste 3 förhållandena och sedan antingen varit singel eller blivit ihop med Henrik mycket tidigare än vad jag faktiskt blev.

Dock är jag ändå otroligt lycklig över det jag har idag, och där jag är även om jag har massa misstag bakom mig. Trots att jag idag sitter med nära noll kronor i inkomst (ok 4k då men det är riktigt dåligt) så är jag väldigt nöjd med livet. Jag ”saknar” inte något, mer än min framtida Grand Danois och en högre, stabil inkomst. Trots att jag inte har något av detta så är jag ändå nöjd med livet. Det är egentligen lite konstigt, men så känns det.

Blickar jag framåt och om jag kan slippa göra misstag i fortsättningen så finns det saker jag vill ha. Det är rätt simpelt egentligen. Först och främst, som de flesta vet så vill jag har min Anton. Dock, utan en högre och en stabil månadsinkomst som gör att jag kan spara undan så mycket som möjligt så kommer min dröm om Anton aldrig att hända. Det hänger också på att mitt framtida yrkesliv inte är allt för påfrestande och att det öppnar upp möjligheter att ha hund. Drömmen hade varit, oavsett om jag blir min egen nån dag eller inte, att bara ha möjlighet att ha hund – oavsett var jag jobbar eller med. Att ha hund, och särskilt Grand Danois är mål nummer ett. Resten får liksom kringgå det. Kan jag inte leva ett framtida liv utan en Grand Danois – ja då spelar det ingen roll vad jag gör med mitt yrkesliv, så länge jag självklart klarar av det. Jag är ju inte komplett korkad. Det hade bara varit lite orättvist ifall jag inte får möjlighet att skaffa GD i framtiden, när jag väntat så länge på det.

Jag har ju lite skönhetsmål med, som jag ibland inser att jag aldrig kommer lyckas med, men det är en annan historia egentligen. Jag vill gå ner till en bättre vikt där jag slipper störas av för små byxor, eller snarare svårighet att hitta kläder som passar mig, putmage, mitt asfula överbett och usla hälsa. Håret håller jag ju på att spara ut och ungefär till sommaren 2015 borde jag ha nått min mållängd. Enda nackdelen med håret just nu är att jag börjar bli så fruktansvärt gråhårig så när jag nått målet med längden, så kanske jag ska börja färga det, göra slingor eller tona det – även om jag egentligen inte har någon lust alls med det.

Lite av yrkeslivet har jag redan nämnt, men jag hoppas att jag verkligen får arbeta med det jag är utbildad till, vilket är att hjälpa personer med funktionsnedsättningar att hitta deras drömjobb. Hur jag gör detta spelar mindre roll. Jag kan vara väldigt flexibel när det gäller det. Jag kan vara handledare, coach, nån typ av arbetsförmedlare, handläggare, konsult, föreläsare, informatör etc. Listan kan göras lång med vad jag kan och vill göra. Huvudsaken är att det ska leda till att fler personer med nedsatt arbetsförmåga ska komma in på arbetsmarknaden och att jag hjälpt till med detta på ett eller annat sätt. Sen vill jag ha en rimlig lön för detta med. Annars funkar inte mina planer. Får jag minst 12.500 kr brutto per månad för ett halvtidsjobb + 50% sjukersättning så kan jag vara relativt nöjd enligt de beräkningar jag har gjort. Då får jag ut något runt 14k netto om jag har räknat rätt, vilket ger stora marginaler till mina drömmars mål – att spara undan till hund, fixa tänderna, framtida resor, eventuell bil samt till framtida boenden.

Det som är kvar att nämna är bil och boendedrömmar. Vi börjar med bil. I dagsläget har jag ingen bil, och jag har körkort för automat. Jag är inte så intresserad av att ha egen bil av flera anledningar. De två främsta anledningarna är att det är för dyrt och att det är dåligt för miljön. Dock finns en bil som uppfyller många av de krav jag har på en eventuellt framtida bil. En Mitsubishi Outlander PHEV fyller de kraven. Det är en laddhybrid som är en SUV. Eftersom jag vill ha en Grand Danois så vill jag ha en stor bil för att underlätta för hundägande. Man kan åka upp till 5 mil på ren el, vilket är relativt långt för hur mycket jag hade kört i verkliga livet. Utgår man att mitt liv hade sett exakt likadant ut som det gör nu om 5 år så hade jag kanske kört i snitt 1 mil om dagen max och åkt på långa bilfärder till Klippan (Henriks familj) och upp till Stockholm och Norrland för att hälsa på min egna familj samt storhandlat så klart. Bilen är dock dyr i inköp, då den kostar över 400k. Målet är dock att köpa bilen helt kontant, vilket inte är helt omöjligt om jag bara får möjlighet att spara undan pengar. I praktiken så kan jag och Henrik tillsammans köpa en sån bil om 2 år eller så om jag bara hade haft ett jobb vid det här laget. Vi har väldigt låga utgifter utöver vår dyra hyra och matkostnader.

Mitsubishi Outlander PHEV, ljusblå metallic.

Det leder till den sista punkten – det framtida boendet. I dag bor vi i en svindyr fyra i Växjö i ett nybyggt passivhus. Det bästa med att bo i en fyra är att vi har två toaletter. Nackdelen med just denna lägenheten är hyran men den klarar vi av utan större problem vilket är positivt inför framtida flyttningar. Så länge vi bor kvar i Växjö ska vi bo i den här lägenheten. Det är redan bestämt. Vi orkar fan inte flytta mer. Någon dag vill jag dock väldigt gärna bygga mig ett hus, men det får bli när man har typ en halv mille på banken eller mer och man kan finansiera bygget till större del ur egen ficka utan att gå back på kuppen. Drömmen är att bygga ett väldigt unikt hus som har en planlösning som jag aldrig har sett något hus eller hustillverkare har byggt ännu och det ska vara så miljövänligt det bara går. Jag tänker inte gå in för mycket på huset, men det ska vara en trea på minst 150 kvm med två toaletter, tvättstuga och ett stort skafferi/matkällare. Mindre än så och det blir ”för trångt” för husets syfte. Vart det här huset ska stå återstår att se, men det får bli på den ort som blir ens hem för de närmsta 40 åren eller nått. Där ska jag bo tills jag blir pensionär och åker in på sjukhem eller dör. Jag bara hoppas jag får möjlighet att bygga mitt eget hus nån dag. Det hade varit trevligt.

Ja, det var väl allt i korthet. Vad drömmer du om?

Första studiebesöket är inbokat!

På tisdag ska jag på studiebesök till nätverket SIP här i Växjö, tillsammans med min nya ”handläggare” eller vad jag ska kalla henne för från Arbetslivsresurs. Jag kollade in deras hemsida lite snabbt och stället verkar helt fantastiskt bra. Jag tror det kan bli ett mycket intressant studiebesök som förhoppningsvis kan leda till en bra praktikplats och sedan en anställning på 50%.

Tummen upp för att jag mår så bra just nu!
Tummen upp för att jag mår så bra just nu!

Fram tills dess så är jag fortfarande ”ledig”, vilket känns helt underbart. Just nu känns det nästan för bra för att vara sant att jag faktiskt är inskriven i ett projekt som uppfyller alla mina mål, trots att jag är arbetslös. Ibland måste jag tänka efter, men bekräftelsen är ändå att allt är ok och det är skönt när jag kommer fram till det. Jag behöver inte känna mig skyldig till något, utan jag kan bara köra på och ladda mina batterier inför en praktikplats. Det hela gör mig otroligt nöjd och glad. Det enda negativa just nu är att jag sovit mycket dåligt om nätterna senaste tiden. Vaknat mycket och det har tagit tid att somna. Även när jag fått lite sovmorgon så känner jag mig inte särskilt utvilad heller när jag vaknar och både igår och idag så satt jag nästan o somnade framför tv:n. Inte för att programmet var tråkigt, utan för att jag var så trött. Igår var jag tvungen o ta en tupplur för att piggna till, men idag så klarade jag mig utan det.

I övrigt har jag väl inte så mycket att säga. Jag passar bara på att lata mig just nu, se massa filmer på Netflix och YouTube klipp samt att sitta vid datorn och leka av mig lite med diverse grejer som gäller både bloggen, men även lite annat småskit. Jag mår alltså väldigt bra just nu av den anledningen. Jag har all tid i världen att ägna mig åt det som jag behöver för att må bättre i fortsättningen när jag får lite mer att göra.

Så nu är min avslutande fråga; hur är läget med dig?

Frenetisk frustration – men det är åtminstone inte mitt fel (tror jag)

Som jag skrev igår, lite kort (ifall ni missade det) samt att jag skrivit lite på mina FB sidor så har jag haft problem med bloggen på sistone. Riktigt frustrerande är det, men efter en hel del efterforskning så har jag kommit fram till att det förmodligen inte är mitt fel. Tidigare i förra veckan så slutade bloggen att fungera totalt. Jag kom inte åt den, och innan jag blev ”blockerad” från mina bloggar så var sidorna supersega, vilket är väldigt ovanligt. Oftast brukar bytet till de olika bloggarna jag använder gå så fort att jag knappt märker att jag är på en ny sida.

Ledsamt när bloggens funktioner inte fungerar som man vill.
Ledsamt när bloggens funktioner inte fungerar som man vill.

I alla fall. Orsaken till den här segheten som skedde i förra veckan berodde på att mitt webbhotell, Binero råkade ut för en DDOS attack. Dem åtgärdade det väldigt snabbt, och sen har det funkat som vanligt – fram tills att jag i Lördags kväll började ”leka lite” med en modul som finns inbyggt i Jetpack pluginet, vilket är JSON modulen. Jag hade nämligen velat utöka en funktion på bloggen, så att när jag har skrivit en statusuppdatering på min FB sida så ska det skickas till min blogg som ett enskilt inlägg utan rubrik. Jag har inte hittat ett plugin som gör allt jag vill åt mig nämligen, och därför blev jag glad när jag upptäckte att JSON kan göra det åt mig istället. På engelska kallas det för aside eller status och är ett så kallat ”post format”. På WordPress kan man sen ett X antal välja ett format på sina inlägg, så visas de upp lite annorlunda beroende på vad det är för något. Delar jag exempelvis en video, så väljer jag formatet video. Är det en simpel bild, från exempelvis Instagram, så väljer jag bildformatet. Och så fortsätter det.

Jag vill ha den funktionen med FB status här på bloggen för att snabbt tala om för personer som inte använder FB eller följer min sida om olika korta saker som är viktiga eller ibland totalt onödiga. Exempelvis hade det varit en statusuppdatering som talar om att jag (som nu) har problem med bloggens funktioner, eller så kan det bara vara nått meningslöst till varför jag inte uppdaterat på länge, eller inte bloggat just idag. Den funktionen hade jag ”lätt” kunnat fixa om jag hade bara lärt mig hur fan jag använder JSON på WordPress.

Dokumentationen suger nämligen, och jag vet inte alls hur jag ska gå tillväga för att få det jag vill. Jag har förstått grundläggande delar, att man kan göra det via en domän, man skriver en rad med text och vilka typer av snuttar man använder sig av för att få det man vill. Det viktigaste var att jag inte visste vilken domän som detta skulle funka på. Det stod nämligen ingenstans vilket suger. I alla fall, när jag väl gett upp efter att hållit på med det i nån timme eller två så gick jag tillbaka till bloggen och upptäckte att det var ett problem med mitt älskade favoritplugin – Jetpack. Jag kom inte ihåg vad det var för fel, men jag bröt kopplingen till Jetpack för att koppla upp mig igen mot wordpress.com. Det fungerade inte och det har inte fungerat sen dess.

Detta innebär att jag står helt utan Jetpacks funktioner, vilket är så fruktansvärt frustrerande att jag nästan blir tokig. Jetpack är grunden för min blogg. Utan det här pluginet så är bloggandet inte så simpelt som jag vill att det ska vara. Den viktigaste delen är delning till sociala nätverk när jag skrivit nya inlägg. Resterande grejer såsom att kunna kommentera med sin sociala profil (G+, FB, twitter eller sitt WP konto) är en stor bonus. Likaså är att kunna se statistiken så jag vet hur många besökare jag har fått. Jag är inte lika besatt av det längre, men det är en viktig aspekt så jag vet hur jag ska optimera mitt bloggande och få fler läsare utan att bränna ut mig på kuppen.

Jag har i alla fall kontaktat supporten, både Jetpacks support och Bineros support. Problemet jag har nu är att min xmlrpc.php fil, som behövs för att Jetpack ska kunna kommunicera med min blogg är tillfälligt blockerad av mitt webbhotell. Efter massa googlesökningar så har jag upptäckt att en blockering av den filen sker vid ddos attacker, så förmodligen så har dem blockat den filen eftersom Binero råkade ut för en sån attack i förra veckan. Jag bara hoppas att det löser sig. Tills att det är löst så får jag leva med att dela mina länkar manuellt till G+ och FB. Jag hittade i alla fall ett plugin där jag kan med en knapptryckning dela inlägget till alla nätverk, och det är positivt, även om det är asjobbigt att dela det manuellt.

Har detta hänt er? Berätta hur ni löste det i så fall. Observera att om ni vill bli notifierade om svar på era kommentarer, så kryssa i att ni vill ha mail om det. Annars är det bara att återkomma senare, eller för en gångs skull så accepterar jag kommentarer via G+ eller FB’s kommentarssystem.

Viktig information! | 2 november 2014

Under de senaste dagarna så har jag haft en del problem här på bloggen. Just nu så har jag problem med mitt absolut viktigaste plugin, nämligen Jetpack, vilket gör själva bloggandet lite komplicerat. Jag kan blogga som vanligt, men jag måste skicka mina länkar manuellt till sociala nätverk och ni som läser inläggen och vill kommentera kan inte logga in med era sociala profiler eller WP konton, vilket gör att vill ni bli notifierade när jag har svarat på er kommentar, måste ni kryssa i att ni vill ha mail om fortsatta kommentarer. Detta är förhoppningsvis snart fixat, men jag tänkte meddela er om det ändå.

Video | Maja är gnällig

Den här videon spelade jag in igår hemma, då maja gick omkring och jamade som en galning. Det vill säga att allt var som vanligt. Hon brukar vara så här pratglad. För att nämna andra saker så har jag också en ”ny” YouTube kanal. Egentligen är det dock så att jag har slagit ihop min svenska och engelska kanal till min kanal som är kopplad till min Google+ profil, för att förenkla saker, men även för att jag är trött på krångel och för lite engagemang på mina videoklipp. Filmerna med Maja brukar dock generellt sett gå någorlunda bra, men de viktiga klippen – där jag förmedlar något lärorikt etc så skiter det sig oftast och ingen bryr sig. Det är i sig väldigt stressigt för mig, så nu har jag fått nog än en gång och ”börjar om på nytt”.

Mina andra kanaler kommer raderas inom en snar framtid. Det enda jag ångrar med det här är att jag dumt nog skapade ett varsitt användarnamn till kanalerna, vilket jag varken kan få tillbaka eller låta någon annan nyttja. Därför så kommer jag göra allt jag kan för att undvika att skaffa ett användarnamn till den här kanalen, men så får det bli. Den dagen YouTube ändrar på villkoren, så man kan byta användarnamn och eventuellt få tillbaka sina gamla namn så kanske jag ändrar mig, men tills dess tänker jag försöka undvika det till varje pris.

Innan ni tycker att jag låter alldeles för sur och vresig så kan jag säga nått kul om videon. Jag har lagt till undertexter på både svenska och engelska genom YouTubes egna funktion för detta. Det fungerade otroligt bra, särskilt med tanke på att översätta texten till Engelska gick skitbra. Nu när jag kommer ha kanalen på flera språk så är det viktigare med undertexter så fler kan ha möjlighet att titta på mina filmer.

En blogg om vardagsliv, åsikter och funderingar