Trasigt duschmunstycke, rejäl fibrovärk och andra missförstånd.

Det här inlägget kommer handla om lite allt möjligt. Som rubriken skrev, så har jag ett trasigt duschmunstycke, fibrovärken från helvetet är tillbaka och missförståndet handlar om hur man bör hantera sig själv i diskussioner eller samtal med andra. Om jag nu ens vågar prata om det utan att trampa nån på tårna. Jag ska göra mitt bästa i alla fall.

Häromdagen så råkade Henrik ha sönder vårt duschmunstycke. Det gick av vid plasten som man sätter in i slangen, så i morse blev det lite problematiskt och jag själv fick vänta en dag extra med att tvätta håret. Som tur var blir mitt hår inte lika fett längre, vilket gör att jag kan lättare vänta flera dagar innan jag tvättar håret. Det verkar även göra under för att mitt hår ska växa snabbare, även om det sedan innan alltid har växt som ogräs. I alla fall. Jag åkte upp till samarkand innan för att leta upp ett nytt munstycke. Jag fick tips av en vän på Lernia att någon hon kände hade köpt ett på Rusta som skulle vara väldigt bra, så jag kollade upp det på nätet, pratade lite med henrik om min plan och efter att jag var klar på Lernia för dagen så tog jag trean från simhallen upp till samarkand.

Först så åt jag en macka från subway, för jag var riktigt hungrig. Så hungrig brukar jag vanligtvis inte vara, och jag var det även väldigt tidigt i morse. Ofta brukar jag känna mig lite småhungrig vid 10 tiden, och då tar jag en kaka eller två som jag tagit med mig hemifrån. Ett paket singoalla räcker vanligtvis i 2 veckor eller något sånt, så det är bra. Jag äter oftast bara max 2 kakor om dagen när jag är på Lernia, eftersom jag går hem och äter lunch. Skit samma. Efter att jag hade ätit min macka så gick jag in en runda på Clas Ohlsson, men där hittade jag inget av intresse. Munstyckena där var dyra och små, och det ville jag inte ha. Det vi har haft tidigare (och har haft i över 2 år) är pyttelitet, och det täcker knappt huvudet eller nått, så man måste duscha varmt om man inte ska frysa hos oss. Dessutom är strålarna väldigt hårda, så det gör ibland ont om man har för stark stråle.

Sen tog jag en riktigt jobbig promenad till Rusta. För att göra en avstickare till så kan jag erkänna att jag verkligen känner ett sug av att skaffa bil nu, även om samma problem och åsikter jag har kvarstår. Jag är tveksam till bil av främst två orsaker – det är dyrt som fan och det är dåligt för miljön. Den tredje halva anledningen är att jag aldrig skulle röra på mig, och det skulle inte vara positivt för min hälsa. När jag dock blir egen företagare eller får möjlighet till tjänstebil så ska jag ha det, men annars tänker jag undvika det till varje pris, ungefär. Bilen jag vill ha, som egentligen fyller upp alla de krav jag har om bil (om jag faktiskt skulle skaffa en) är Mitsubishi Outlander PHEV. Den är dock svindyr i inköp, men skitbillig som tjänstebil, och såsom jag förmodligen hade kört, så hade 99% av all körning bara varit på el, och det är bra + att man också kan köra längre sträckor, som till Stockholm för att hälsa på familjen. Jag vill egentligen bara ha bil när det behövs, typ när man vill storhandla, behöver åka till veterinären, resor till sthlm. Just nu hade jag velat ha bil bara för att slippa gå till Lernia, för jag vet ju hur det känns och det är en jobbig morgonpromenad när jag ska gå dit, eftersom det är en sådan omväg.

Jaja, för att komma vidare i berättelsen. Jag hittade ett billigt munstycke på Rusta, och köpte ett svart, trots att det även fanns i min favoritfärg. Jag ville vara snäll mot älsklingen och valde en neutral färg. När jag kom hem så invigde jag den en stund senare, och känslorna var väl blandade. Den täckte lite mer av kroppen, och strålarna var mjuka, vilket var skönt. Dessvärre var det inget ”sprutt” i den, alltså inget tryck oavsett hur mycket vatten man vred på. Det gick till en gräns och sen var det stopp. Jag antar att det är en vanesak, för hellre större huvud med mjukare strålar än ett pyttelitet huvud med strålar som gör ont, bara för att man vill spara på vatten.

Det gamla och det nya duschmunstycket i ren och skär retrostil, för en gångs skull.

När det gäller fibrovärken, så har jag haft mycket värk senaste tiden. Idag ska jag också städa lägenheten, för hyresvärden ska komma och göra den årliga inspektionen igen. Jag har knappt ork att stå, och både mitt högra knä och svanken gör ont. Det är till och med jobbigt att sitta, men orka stå gör jag inte, även om det hjälper tillfälligt mot värken. Så fort jag sitter stilla igen så kommer tillbaka.

Det sista gälljde missförstånd och diskussioner. Jag vet inte hur mycket jag vågar skriva om det, då jag inte vill göra någon illa, men jag känner ändå ett behov av att förklara mig. På lernia så brukar vi ibland ha lite diskussioner om annat, när vi inte har lust att arbeta med något eller vi bara vill ta ett break ifrån det. Eller så hamnar vi bara i en utan att vi räknade med det. Nu efter valet och SD’s framgångar så har det bidragit till lite mer politiska diskussioner och även om jag älskar att diskutera med andra människor så har jag börjat inse att jag ska nog skriva ner mina åsikter mer, istället för att prata om det med andra människor, för jag är lite trött på att historien ständigt upprepar sig.

Jag blir sällan missförstådd när jag har skrivit om något. Blir det ett missförstånd, så är det oftast (och förmodligen) läsaren själv som har missat något viktigt ord, men självklart händer det att jag själv skriver en mening konstigt som kan tolkas på många sätt. När jag diskuterar med människor, eller egentligen bara för en simpel dialog så stöter jag ofta på människor som jag har stora svårigheter att diskutera med. Orsaken till detta vet jag inte, men det hela scenariot med att ”historien upprepar sig” är att dessa människor, oavsett hur trevliga och snälla de är som personer, så verkar det vara svårt för dem (och för mig) att diskutera med mig och med andra människor.

Jag har som utgångspunkt att vara förstående, accepterande och jag vill lära mig av vad någon annan har att säga. Sen kan jag självklart uttrycka mig på ett uselt sätt som gör att jag blir missförstådd. Den stora anledningen dock i samtal till varför jag blir missförstådd är för att personer lyssnar inte på vad jag har att säga. De avbryter, avfärdar och kritiserar det jag har att säga, utan att ens ha förstått meningen med vad som kommer ut ur min mun. Ett lättförståeligt exempel;

Jag: Jag har läst att alla borde vara veganer… (avbruten direkt)
Person X: Vad då? Veganer, vad pratar du för dumheter. Alla kan inte vara veganer! (Etc… En lång predikan över hur fel jag har, när jag precis har börjat prata.)
Jag: Nej, alltså… jag har kollat på forskning som säger att… (avbruten igen)
Person X: Jaha? Vilka studier då? Har du källan? Vad sa dem då? Jag tror ändå inte på det. (och så fortsätter det)
Jag: Forskningen jag personligen har tittat på, och bildat min egen uppfattning om säger att det bästa för hälsan vore om alla var veganer. (äntligen fick jag säga något).
Person X: Jaha, men det tror jag inte på. Alla är olika och jag funkar bra på att äta kött!
Jag: Ja, det tror jag med. Men forskningen säger det i alla fall och jag tycker det är intressant.
Person X: Det måste nog göras många studier för att man ska bli vegan, och kött som är så gott!
Jag: Jo, jag vet. Jag har själv svårt att bli av med dåliga vanor och jag gillar också kött.
Person X: (Mjuknar något, men återkommer med en hård replik igen om varför jag har fel och sådan fortsätter diskussionen tills någon av oss ger upp.)

Ungefär så kan det se ut. Jag blir avbruten konstant, folk vägrar förstå eller ens lyssna på vad jag har att säga och de har redan bestämt sig från första stund att de tänker behålla sin originella åsikt – oavsett vad jag har att säga eller inte. För att låta lite komisk med tanke på allt feministprat så är det oftast kvinnor jag möter som gör detta och inte män.

När jag bloggar däremot, eller för diskussioner på nätet så är det lite lättare, även om det är svårt att blir hörd även där ibland. Där får jag i alla fall prata till punkt och förhoppningsvis läser alla det jag har skrivit och förstår det, även om de inte håller med. Det är liksom hela grejen med hur jag kommunicerar med andra. Jag vill lära mig från dig, av det du har att säga, så jag kan bli inspirerad och mer kreativ och jag hoppas att du vill göra detsamma när du kommunicerar med mig. Jag tycker det är så otroligt viktigt, och det är oerhört tråkigt när jag inte får lov att lära ut något. Jag verkar vara en magnet i mitt dagliga liv till personer som har otroligt bestämda åsikter och som aldrig någonsin kan tänka sig att ändra den – för allt guld i världen.

Jag hoppas att ni som har läst det här förstår vad jag menar och att jag vill förstå dig som läsare. Jag hoppas också att ingen tar illa upp av det jag skrev, för jag pekar inte ut någon särskild. Jag förklarar bara ett ”naturligt fenomen” som ständigt händer mig numera, och som jag vill förbättra. Min nuvarande inställning är att undvika IRL diskussioner med andra, fokusera på mitt och istället diskutera med andra personer som jag vet lyssnar på mig och accepterar det jag har att säga.

Det är liksom inte lönt att lägga ner energi på folk som skiter i en och tycker att man är ointressant, bara för att man inte är som någon annan exempelvis, även om det nog inte är så i alla fallen.

Den ultimata nässprayslösningen för känsliga näsor!

Jag tänkte tipsa om något som kan hjälpa andra, ifall du som jag lider av känslig näsa som ofta blöder näsblod för att du har torra slemhinnor i näsan. Först får jag väl berätta bakgrunden och sen kommer tipset, så håll till godo.

Sen så länge jag kan minnas så har jag haft problem med hälsan, som under senare år eskalerat mer och mer. Är det inte russinfingrar, fibrovärk eller huggande huvudvärk så är det nått annat. Eller näsblod. Min pappa och jag har likadana näsor, och han blöder ofta. Detsamma gör jag. Särskilt under vintermånaderna men även ofta under resterande årstider. Dagen innan julafton förra året, då jag och min sambo åkte till Klippan för att fira jul så började jag blöda näsblod på tåget. Jag hade känt på mig ett tag innan att snart var det dags igen, och visst fan hade jag rätt. När vi kom fram till Henriks syster så tipsade hon om att jag skulle stoppa lotion i näsan, för det hade hjälpt hennes ena son som också blöder näsblod ofta. Den lösningen höll jag bara på med i några dagar, eftersom lotion ska man ju inte använda för invärtes bruk, som det så fint heter. Istället började jag ta lite kokosolja på ett finger o köra runt i näsan varje kväll och det har hjälpt mycket. I år så har jag blött näsblod totalt 3 ggr. I vanliga fall så brukar det vara 3 ggr i månaden – året om, eller nått i den stilen. På vintern är det ca 2 ggr i veckan när det är som värst, på våren kanske en gång varannan vecka, på sommaren någon gång i månaden och när hösten kommer så återgår det till nån gång varannan vecka. Jag vet inte om jag har överdrivit något nu, men jag brukar vanligtvis blöda näsblod alldeles för ofta och det är riktigt jävla asjobbigt.

I alla fall. Köra upp lite kokosolja i näsan funkade bra, men det blev så otroligt kladdigt. Sen några månader tillbaka började jag istället köpa näsolja, nozoil som man kan köpa på Apoteket. Dyrt som fan är det. En liten 10 ml flaska kostar ca 75 kr och räcker kanske i 3 veckor för mig, så det blir många dyra kronor man lägger ut för att slippa näsblod. Dock har det funkat bra, men jag börjar tröttna på hur dyrt det blir och det är irriterande att man inte kan fylla på dem, eller ens öppna flaskorna. Hela tiden måste man köpa en ny. Sådant slöseri!

En bild på nya näspraysflaskan på 30 ml jämföres med nozoil
En bild på nya näspraysflaskan på 30 ml jämföres med nozoil

Nä, istället så googlade jag runt på nätet för nån vecka sen, men hittade nästan ingen information alls om hur man kan göra sin egen nässpraysflaska för att slippa näsblod. Däremot så hittade jag bodystore, där man kan köpa tomma sprayflaskor på 30 ml styck och i söndags kväll så beställde jag 3 stycken och idag fick jag hem dem. Flaskorna är stora, de har kork och strålen funkar utmärkt för olja. Jag fyllde på en av dem med sesamolja. Faktiskt lite för mycket, så jag fick diska av den. Sen sprutade jag av gammal vana upp 2 ggr i ena näsborren, och det blev kladdigt direkt. Nästan allt ramlade ut igen, och så gjorde jag likadant i den andra näsborren. Jag fick torka mig rejält med papper, men å andra sidan så var det värt det, för så här mjuk har jag inte känt mig i näsan på länge, då nozoilen börjat ta slut.

Ja, det var väl vad jag hade att tipsa om idag. Jag kände för att skriva om nått helt annat också, men det sparar jag till en annan dag, och det lär nog bli lösenordsskyddat med men det beror lite på.

Jag är chockad, men nånstans så förstår jag varför…

Som jag skrev igår så hoppades jag på att årets riksdagsval skulle resultera i positiva resultat för de mindre partierna. Jag skrev också att det är bäst att utgå ifrån att inget kommer förändras och att jag främst bara ville se ett regeringsbyte i första hand. Jag fick lite som jag ville men ändå inte och det här inlägget kommer handla om SD, logik och kunskap.

Jag gör en roligt, smått förvirrad chockad min.
Jag gör en roligt, smått förvirrad chockad min.

Grejen var denna med SD, att jag hade helt glömt bort dem. Jag hade någonstans inbillat mig i att ”nädå, det är lugnt. Ingen kommer rösta på dem så varför bry sig?”. Så fel jag hade, och det bidrog till att jag kände mig rätt orolig och chockad när valresultatet började dyka upp. Först var det SVT’s Valu, annars kallad valundersökning som visade stort hopp för FI och SD. De övriga små partierna syntes knappt. Just då så brydde jag mig inte så mycket, men några timmar senare när vallokalerna hade stängts och första rösterna hade räknats så började oron att stiga. SD hade i början ca 18% av rösterna eller något liknande. Det sjönk stadigt, men ändå otroligt högt. Jag kunde liksom inte förstå det, så det gick inte riktigt in. Sen gick jag och lade mig och under natten drömde jag om allt möjligt och mycket handlade självklart om valet.

I morse när jag vaknade så ville jag egentligen bara veta om de röda vann eller inte, och det gjorde dem ju. Utan att de fick egen majoritet. Ingen mer allians blir det i alla fall på 4 år, men glädjen jag hade förväntat mig ifall de röda skulle vinna inkom inte heller. När jag senare fick beskedet att SD blivit nästan 3 ggr större sen förra valet så blev jag lite smått chockad och nästan lite illamående. Värre blev det när jag insåg att de små partierna såsom Enhet, Piratpartiet och Direktdemokraterna tillsammans inte ens fick 1% av rösterna. Jag hade ju åtminstone hoppats på minst 1% vardera på dem så de skulle kunna få hjälp med valsedlar till nästa val om 4 år. Istället ignorerade svenska folket dem ännu mer och röstade på SD, verkar det som.

Under större delen av förmiddagen så kände jag nästan ett hat mot alla som röstat på SD, och mot partiet självt, men efter lite eftertanke och massa olika inlägg på G+ och Facebook så mjuknade jag en del och tillsist så bestämde jag mig för att besöka deras hemsida och läsa igenom deras politik. Då började jag förstå lite mer och jag har nu bildat min egen uppfattning om saken. Den ser ut så här: SD har fått 13% av rösterna av flera anledningar och i grund och botten tror jag att det beror på moderaternas politik som bara gjort det bättre för personer med fasta anställningar eller företag, samtidigt som tekniken tar över allt snabbare och våra vanliga jobb försvinner. Är du sjuk eller arbetslös idag ser du baksidan av de blåas politik, där (om du är sjuk) har ett fast antal dagar på dig att bli frisk, om du inte vill förlora 5k till i månaden för att du råkar vara sjuk. Samma oro kan du även uppleva om du deltidsarbetar och har a-kassa samtidigt när dina deltidsdagar med a-kassan börjar ta slut. Har du jobbat, men blir av med jobbet och har svårigheter att få ett nytt jobb så borde du bli missnöjd med din situation rätt snabbt. Om inga andra partier fångar ditt intresse och SD istället dyker upp och pratar om din situation (som förmodligen inga andra partier har vågat) så är det nog rätt klart vem som får din röst.

Att senare ”lura i dig” att massinvandringen är det stora problemet är lätt, oavsett om man är välbildad eller inte, men risken antar jag är högre om man inte har kunskapen i att vara kritisk. Jag tycker inte att det är fel att lägga sin röst på SD – så länge man vet varför man gör det. Vad jag menar med det är att det kanske inte är så smart att rösta på SD för att din granne är muslim och du tycker att han är jobbig på ett eller annat sätt och du vill sparka ut han från Sverige. Likadant gäller det om du exempelvis röstar på FI. Att Lady Dahmer förespråkar manshat (vare sig det är ironi eller fullt allvar) så är det inte säkert att FI’s politik tycker att män ska utrotas. Det är skillnad på ett partis politik och de människor (individer) som representerar partiet, eller talar gott om det.

Problemet att anklaga SD för att vara rasistiska och FI för att vara manshatare är liksom lite samma sak. Kanske är det dumt av oss andra som står utanför och bara har åsikter att uttrycka oss också, men logiken för min del handlar om rent allmänna knasigheter som bidrar till att saker och ting går åt skogen när det gäller de här begreppen som feminism och rasism. Det blir liksom lite komiskt och så otroligt lätt att missförstå när särskilda individer som kan kopplas ihop med ett parti gör en sak när deras partipolitik står för något helt annat. Exempelvis när budskapet de vill förmedla, såsom SD’s mål att få trygga svenskar som har det bra i Sverige, bara får plats i media för enskilda individers uttryck och handlingar som inte kan göra något annat än tolkas som rasistiskt. Hur kan man få trygga svenskar om SD’s representanter går ut och hotar folk med järnrör? Hur ska man kunna tro på det feministiska budskapet om total jämställdhet om man som kvinna lär sig hata män?

Jag hoppas jag blivit förstådd rätt nu i det här inlägget. Jag vill inte trampa någon på tårna och jag kan i efterhand säga att jag inte helt tänkte ut det här inlägget innan jag publicerade det, så jag ber om ursäkt om någon tagit illa av det jag har skrivit. Jag är bara (och vill vara även om jag har egna åsikter om det hela) en neutral källa när det gäller de hårda orden vi hör ständigt idag, vilket främst är rasism och feminism. Jag vill ta avstamp från budskapet och göra skillnad på representanterna som både SD och FI har att förmedla och lyssna med en kritisk stämma och bilda min egen uppfattning, och jag vill hjälpa dig att göra detsamma. Du får rösta och tycka precis hur du vill, så länge du vet varför du tycker som du gör.

Jag hoppas du förstår vad jag menar.

Mina tankar om årets val och vad det kan (förhoppningsvis) förändra.

Imorgon tror jag att jag kommer vakna upp antingen med glädje över att de rödgröna tar över makten med egen majoritet, superglädje ifall PP och Enhet samt andra mindre partier (typ som direktdemokraterna) lyckades ta sig in i riksdagen eller total depression ifall alliansen får styra i 4 år till. Jag utgår ifrån att inget kommer förändras, för det är säkrast men jag kan inte låta bli att vara hoppfull att tänka ”nu händer det!”.

Bild jag tog när jag hade röstat på Enhet och Piratpartiet.
Bild jag tog när jag hade röstat på Enhet och Piratpartiet.

Jag förtidsröstade på Enhet i kommunvalet här i Växjö och Piratpartiet till riksdagsvalet. Landstinget sket jag i, för där har jag inte lagt ner någon vidare energi, men hade jag tänkt på det när jag röstade förra fredagen så hade det nog blivit en röst på Vänsterpartiet eller sossarna.

I år så hoppas jag bara att det sker en positiv förändring, särskilt för alla som sitter i samma sits som mig – utanför arbetsmarknaden med nedsatt arbetsförmåga och sjukdomshistorik eller de som bara är arbetslösa eller har otrygga anställningar. Det måste bli bättre för oss! En bättre sjukförsäkring och villkor för de som är sjuka och/eller arbetslösa är nummer 1 för mig. Efter det så är det införande av landskatt (naturresursdelning) samt basinkomst som är viktigast. Då tror jag vi kan se rejäla förändringar som förbättrar vårt land, men folk vågar väl inte rösta på något annat är jag rädd för än gamla hederliga och astråkiga blockpolitiken vi har idag och, som vi har haft i typ 100 år eller nått i den stilen.

Det är i alla fall dags för något nytt och jag hoppas på att det är i år som det händer. Lite som Enhet har skrivit i sin blogg om vissa personer, hur deras liv förändrats efter att Enhet kom in i riksdagen och fått igenom sina frågor. Ett inlägg handlar om en person som är egen företagare och en annan om hur livet förbättrades för en som är undersköterska. Det finns också flera liknande inlägg som handlar om jordbruk, hur det blev att vara lantbrukare (i två delar) och vår natur.

Orsaken till varför jag kan vara hoppfull över att de små partierna kan ha chans att komma in i riksdagen beror delvis på att jag upplever att fler är trötta på dagens politik och att de vill ha något nytt, men även för att Enhet skrev om att i Eu valet så bildades ett parti som liknar Enhet bara 4 månader för EU valet i år och de fick 1 miljon röster samt 5 mandat. Det är inte illa. Du kan läsa det inlägget här.

Vad hoppas du på ska hända i valet, och vad tror du kommer hända. Det är ju lite skillnad på dem sakerna… Trevlig söndag på er och glöm inte att rösta – oavsett vilket parti du väljer att rösta på!

Genusdebatten.se gillade mitt inlägg om manshat och feminism!

Jag fick en rätt så intressant kommentar i morse på mitt inlägg om feminism. Genusdebatten.se vill gästblogga inlägget där, och jag sa att jag skulle återkomma när jag har funderat lite på saken. Jag tog även en titt på deras blogg och det såg rätt bra ut. De har säkert fler läsare än mig, så kan fler personer hitta min blogg pga att jag skrev så pass bra om manshatande rabiata feminister, så varför inte? Så länge jag inte blir känd som nån antifeminist i bloggvärlden så är jag nöjd, ungefär för det är inget jag har lust att profilera mig som längre. Det jag menar med det är att jag har ingen lust att prata feminism längre. Jag pratar gärna politik och genus men de få och små åsikterna jag har om feminism etc, är redan nedskrivna i det här samt det här inlägget.

Bilden nedanför är inte snodd, utan bara länkad. Vill du veta mer om varför jag förtydligar detta så läs på en nyskapad sida jag har här på bloggen om hur jag använder bilder på min blogg. Inom en snar framtid ska jag skapa fler informativa sidor här på bloggen, och uppdatera dem som jag redan har.

Genusdebatten.se’s header. Bilden är en länk.

Annars så är läget rätt bra. Det är fredag och jag har tagit helg. När jag kom hem så gick jag på Netto och handlade lite grann. Jag köpte egentligen mer än vad jag hade tänkt mig, men allt var grejer som vi behöver här hemma, så det var liksom lika bra. Sen åt jag en massiv och stärkelserik lunch i form av en av mina favoriträtter – rårakor med creme fraiche och rödlök. Nu är jag proppmätt, alltså så jag hoppas det blir en sen middag idag. Jag glömde fotografera lunchen, men det gör nog inget. Folk är väl lite trötta på sånt ändå… Istället sitter jag och fryser inne i vårt annars väldigt varma datorrum. Kanske får ta en värmande dusch eller något? Ikväll blir det också en hangout med mina gamla vänner jag har lärt känna på Google+. Det ska bli skitkul!

Jag sitter och fryser. Det är kallt i lägenheten så fort temperaturen går ner utomhus.
Jag sitter och fryser. Det är kallt i lägenheten så fort temperaturen går ner utomhus.

Trevlig helg!

 

Jag har äntligen en Pebble klocka igen!

Min älskade, snälla och underbara sambo köpte igår en smart android klocka, och hans gamla pebble fick jag. Nu är tomheten borta, för så fort jag satte på mig klockan så kändes allt normalt igen. Det har verkligen varit tomt utan min klocka. Jag har väl varit utan den i ca 5-6 veckor eller så, och det känns som en halv evighet. Jag är skitglad för att jag har fått tillbaka den igen.

Tomrummet på armen är återigen fyllt.
Tomrummet på armen är återigen fyllt.

Jag skrev ju ett blogginlägg när jag hade haft sönder klockan av misstag när mina föräldrar var här, och jag hoppas att jag får möjlighet att behålla den här klockan länge. Jag tycker inte att Pebble klockor är särskilt ömtåliga. Det var en rejäl smäll som min gamla klocka fick. Dock, hade det varit en annan smart klocka som har samma display som en vanlig smart telefon, så hade den gått att laga, men Pebblen går tyvärr inte ifall skärmen går sönder. Jag kommer inte ihåg varför, men det är väl så den är byggd. Den använder ju ett helt annat material också jämföres med android klockor, och det är bland annat det som gör att batteritiden är oerhört bra. Ungefär en gång i veckan behöver man ladda den. En LG G watch som min älskling har köpt istället måste laddas dagligen, lika ofta som en vanlig smart telefon, alltså. Det är en av anledningarna till varför jag ville fortsätta med Pebble, då jag nöjer mig med de enkla sakerna, såsom bra batteritid och att den vibrerar när man får notifikationer. Det gör iofs även andra smarta klockor, men tydligen så har pebblen starkare vibrationer än LG G watch.

Tummen upp för att jag har en Pebble igen!
Tummen upp för att jag har en Pebble igen!

Annars så är saker och ting som vanligt. Jag har haft värk i hela kroppen idag, trots att jag inte gjort något särskilt för att anstränga mig. Jag har haft träningsvärk i armarna och magmusklerna, trots att jag inte motionerat och jag har haft ont i svanken till och från i någon vecka, men sen igår så har smärtan varit ihållande och i morse när jag vaknade så gjorde det ont i mitt högra knä, så jag haltade mig fram och tillbaka från Lernia idag. Nu känns det dock lite bättre så jag hoppas värken försvinner. Ovanpå den här konstiga värken så har jag haft rätt mycket fibrovärk med, så jag är lite uttömd på energi just nu. Tur att man i alla fall orkar blogga =) Det hade blivit supertråkigt annars.

”Om män är djur – då är kvinnor hjärtlösa”.

Jag fick ett nytt besöksrekord på bloggen igår. 114 besökare, och än så länge har jag fått 50 idag utan att behöva skriva något nytt inlägg efter gårdagens om feminism och manshat. Tack till alla, vill jag säga som läst det, kommenterat och gett positiv feedback. Jag hade väntat mig mycket skit, men istället fick jag bara positiva ord tillbaka. Det kanske blir annorlunda när jag skriver det jag har att säga idag.

Jag tänker inte skriva så mycket mer om feminism, för jag kommer liksom ingenvart. Jag vet vad jag står för, och jag kommer aldrig komma överens med vissa feminister som har väldigt envisa åsikter och ständigt missförstår mina budskap. Det är liksom helt ok. Jag vet att det är stor skillnad på manshat och feminism. Det jag tycker är fel är väl att kända feminister såsom Lady Dahmer, Kakan, Gudrun Schyman och massa andra som jag absolut inte har någon koll på, men som är populära bloggare på nätet, sprider det här ”manshatet” till sina läsare, som blir påverkade att då ”lära sig” att hata män. Det är liksom skillnad på män som grupp, enskilda individer och Arne på kontoret. Om nu F! inte står för manshat, utan för jämställdhet, är det då inte lite fel att deras väljare börjar tro att det är rätt att hata män bara för att de är just män?

Oftast riktar sig det här manshatet till gruppen vita heterosexuella män, om jag har förstått det rätt. Min bisexuella bror kan alltså stå utanför den här skiten och inte ta åt sig. När jag igår skrev mitt inlägg och satt hela dagen och funderade på alla hemska twitterinlägg om hur vidriga och äckliga män är, så satt jag och led med alla män jag känner. Jag ville bara hem och krama på min sambo, för han är en underbar man som älskar mig och som själv märker av hur vissa kollegor på hans jobb har behandlat kvinnor på ett sämre sätt. Det gör min sambo till en bra människa, och det tycker jag ska uppmärksammas. Alla män, oavsett vilka de är som reagerar instinktivt på samma sätt som min sambo tycker jag är bra människor. Rövhål finns det överallt, och jag tycker att man ska lära sig skillnaden på bra och dåliga individer.

Kakan tycker att alla män har rätt att kämpa för rasism, våldtäkt och manssolidaritet. Bilden är en länk och inte snodd!

Jag förstår mig inte riktigt på feminism som begrepp, men jag förstår att den behövs. Kanske inte riktigt här i Sverige – men det anser jag för att jag absolut inte på något jävla sätt någonsin har upplevt att jag blivit kränkt av män – bara för att jag är kvinna. Jag ser saken med andra ögon. Brist på kompetens, dålig uppfostran, dålig ekonomi eller bara personlighetsproblem som gör att män som kvinnor som jag har mött har behandlat mig illa. Det har aldrig dock berott på mitt kön, vad jag vet. Det enda jag har märkt av tidigare är att ju mer kvinnligt jag beter mig och/eller klär mig, desto mer får jag kämpa för att bli hörd, men detta gäller inte män utan också kvinnor som i samma (om inte i större) grad har behandlat mig annorlunda om jag beter mig som ”kvinnor ska”.

En vän till mig berättade igår att i andra länder, som exempelvis Malaysia så behövs feminismen mer, för där är tjejer rädda för att umgås med sina kompisar (för att de får inte träffa dem för sina föräldrar) och att göra en abort är omöjligt. Där behövs det insatser! Här i Sverige är min, väldigt personliga åsikt, att feminismen har gjort sitt. Vill en kvinna ha en högre lön – ja men utbilda dig då, eller välj en annan bransch där du kan få en högre lön. Försök få heltid om möjligt, prata med din chef, eller facket – ja gör vad fan som helst men anklaga inte männen för att din situation ser ut som den gör. Missförstå mig rätt, tack. Jag påstår inte att kvinnor är svaga eller nått sånt skit, jag syftar på att alla människor sitter i olika situationer som kan vara svåra, men jag tror inte på att svaret på att dessa människor har det förjävligt beror på att män finns och gör alla kvinnors liv till ett stort fett jävla lidande. Jag tror inte på det. Ursäkta mig om jag skulle ha fel, men jag litar inte på det.

Kvinnor som säger att de hatar män är lika jävla förtryckande som så kallat män är mot kvinnor. Jag har fortfarande inte fått en förklaring på hur min sambo förtrycker mig. Vet du vad han gör för fel? Skitsamma. Det här är det sista jag har att säga om feminism och manshat. Nu ska jag gå och umgås med min sambo, sitta och mysa framför teven och känna mig älskad och uppskattad innan vi går och sover. Vad ska du göra?

Att kommuner slösar skattepengar är ingen direkt hemlighet, eller?

Jag har nu sett dokumentären om skattepengar, som jag delade med mig utav i förra inlägget. En sammanfattning är att den var uselt gjord och jag lärde mig inte något nytt direkt. Alla som har delat den har sagt att den var jättebra, men det var mycket jag störde mig på.

Jag ger dokumentären om slöseri av skattepengar tummen ner.
Jag ger dokumentären om slöseri av skattepengar tummen ner.

För det första. Introt fick mig att må illa, men jag tänker inte säga varför. Det får ni lista ut själva. Det andra var att jag störde mig på alla jobbiga scener när han var utklädd till clown och lekte på en scen. Han kunde liksom ha presenterat de sakerna på ett bättre sätt. Det tredje  var kameran. Det var jävligt bra bildkvalité, men kameran höll ständigt på att zooma in och ut på vissa som han intervjuade och jag kunde knappt fokusera då bilden blev suddig hela tiden, eller att det var skakigt. Visst, jag själv suger på att spela in saker och redigera dem, men ändå. Dåligt gjort var det för att vara en dokumentär.

Å andra sidan så är det ingen direkt hemlighet att kommuner och tjänstemän slösar bort våra skattepengar på skit som inte behövs, eller att byggen av olika slag ofta kostar mer än vad det var tänkt. Att slösa närmare 260 000 kr på ballonger och annat på en fest är däremot lite väl galet. Hur kan ballonger kosta så mycket? Någon som vet?

Jag tyckte i alla fall inte att den var särskilt sevärd, men ändå. Vad tyckte du?

Idag röstade jag på både Enhet och Piratpartiet.

Nu har jag förtidsröstat, och det blev Piratpartiet till riksdagsvalet och Enhet i kommunvalet i Växjö. Hade det varit så att PP hade ställt upp i kommunvalet i Växjö, så hade jag nog röstat tvärtom, men jag är glad att jag fick en möjlighet att rösta på bägge partier, eftersom jag blev lite tveksam senaste tiden om hur jag ville rösta. Nu har jag fått som jag ville och nu kan jag bara hoppas på att Sverige blir ett bättre land och att mina två små röster kommer bidra till det.

Jag vill inte att alliansen, eller moderaterna ska styra Sverige i 4 år till och göra det ännu tuffare för oss som sitter utanför arbetsmarknaden. Det enda jag ärligt kan säga att jag gillar med alliansens politik är jobbskatteavdraget, men jag gillar det inte fullt ut. Det är positivt att man får mer i plånboken, mycket mer om man faktiskt har jobb än innan när sossarna styrde – men så länge pengarna tas från dem som redan har det svårast, så är jag inte lika glad längre. Det är så himla mycket mer logiskt anser jag ifall skatter på inkomster är låga eller inte finns alls och att naturresurser och/eller konsumtion beskattas istället. Jag vet inte vad du tycker om den frågan, men det är i alla fall vad jag tycker.

Nu har jag ingen koll på vart pengarna tar vägen och vad det är som finansierat skatteavdragen för jobb, men sänkt sjukersättning, ingen höjd a-kassa etc är nog en bidragande del. Apropå det, så har det idag delats runt en dokumentärfilm om just vart skattepengarna tar vägen. Jag har inte sett den ännu, men lär se den i helgen och jag hoppas den är lärorik och ärlig med sina fakta.

Har du sett den här filmen? Och har du hunnit förtidsrösta ännu? Berätta gärna genom att lämna en kommentar här på bloggen.

En blogg om vardagsliv, åsikter och funderingar