Att hitta en hållbar hälsosam livsstil – del två

En vacker dag tänker jag bli vegan, men idag är jag så ohälsosam det bara går att bli och hindren för att leva en mer hälsosam, hållbar livsstil är idag omöjligt även om man längtar, hoppas och vill. Lösningarna finns där och jag har kunskapen, men att faktiskt göra det är en helt annan historia…

För 3½ år sen skrev jag ett blogginlägg om hur jag kan hitta ett sätt att må bättre, gå ner i vikt och förbättra miljön. Jag kom fram till att jag vill fortsätta äta godis, chips, kakor och dricka läsk och att kött fortfarande är godare än något annat. Köttsubsitut är och var väl sådär och även då var jag trött på att jag inte förlorat de kilon jag gått upp sen jag blev ihop med Henrik i december 2008. Vad jag vägde då vet jag inte men det var fan så mycket mindre än vad jag väger idag.

Idag då? Jo, saker och ting är väl detsamma. Skillnaden är att jag har lärt mig mer om veganism och att jag planerar att faktiskt bli det – en vacker dag. Hur fan jag kommer dit vet jag inte. Det finns fortfarande många problem på vägen och sen finns det personliga val som är viktigare. Jag väntar dock ivrigt på rejäla substitut såsom Impossible Foods hamburgare som blöder, Perfect days veganska mjölk som smakar som vanlig komjölk och den dagen jag har råd att anställa en personlig vegansk kock som lagar middag åt oss ett tag.

Idag är jag fetare än någonsin. Ja, jag kallar mig själv fet för i min värld så upplever jag mig själv som det jämfört med hur mycket jag vägde för 10 år sen! Jag lyckades hålla mig under 65 kg i nästan ett helt år. I våras gick jag upp ca 3 kg och sen dess lite till. Sist jag vägde mig pekade vågen på 67,5 kg. Förjävligt! Men jag är inte besatt, även om man kan tro det. Mina mått har jag inte vågat ta, men jag känner det i kroppen och märker det på kläderna att det är inte särskilt roligt just nu. Sist det var så här illa bodde vi i Karlskrona, efter att vi käkade LCHF under hösten 2009. Vi äter ungefär nu som vi gjorde då, bara att nu är det mer onyttigt rent generellt. Jag är fet, tjock, mullig, ohälsosam eller allmänt blä. Vad man nu vill kalla det. Kanske allt på samma gång? Det är i alla fall inte bra och jag är missnöjd. Fysiskt sett har jag aldrig mått sämre.

Vad gör jag åt mina problem då? Jo, inte ett skit och det jag faktiskt gör fungerar inte. I alla fall inte såsom verkligheten ser ut. Mitt främsta mål (i alla fall i en annan drömvärld) är att få i mig mycket mer fibrer. Det får man enbart från växtriket i olika former. Jag skulle bli förvånad om jag får i mig mer än 10 g per dag i snitt. Rekommenderat dagligt intag är 25 g. Vad vi människor åt förr (under Paleo tiden) är minst 100 g per dag. Med min IBS som numera krånglar mer än vad den någonsin har gjort så börjar jag nästan få panik. Min mage är nästan aldrig bra. När jag väl får i mig mer fibrer så flippar magen ut och jag blir istället skitdålig med diarré och annat otrevligt.

Vad äter jag? Kött i olika former, väldigt lite grönsaker, väldigt sällan frukt och har nästan helt slutat med både potatis, pasta och ris. Detta är dock inget aktivt val, det har bara blivit så. Vi köper helt enkelt inte hem billiga basvaror och äter dem, utan istället äter vi mer av annat som är mindre bra för hälsan. Å andra sidan är mat numera mycket godare än vad det varit tidigare, så på vis är jag mycket nöjd. Det är efter man har ätit allt det där goda som ångesten kommer. Sen beställer vi hem kanske 1-2 ggr per vecka. Det blir också mycket onyttigt i form av chips, godis, kakor och annat. Jag försöker få i mig så mycket grönsaker och frukt jag kan, men ingen av oss har lust eller energi nog att stå och hacka en massa till middagen varje dag (och ja, jag vet att det finns frysta grönsaker, men det är inte riktigt samma sak!). När jag köper hem frukt (vilket jag börjat göra oftare) så äter jag det rätt duktigt i några dagar men sen slutar jag (när suget efter frukt och nyttigt är över), och då blir resten av frukten jag köpt hem bara dålig. Med andra ord ett katastrofalt dåligt scenario. Och jag orkar inte göra något åt det.

Hur mycket motionerar jag? Nästan ingenting. Jobbar hemifrån (jätteskönt ur jobbsynpunkt) och när jag tar mig in till kontoret så blir det bussen dit och ofta får jag skjuts av en snäll kollega på vägen hem. Vi har (jag och sambon) börjat promenera igen runt sjöarna men vad händer? Jo, jag åker på benhinneinflammation… Det kan man bara vila bort. Och snart är sommaren över och det vankas kallare temperaturer vilket också innebär att den enda träningsform jag tycker om snart är borta. Jag kan tekniskt sett bara promenera utan att må dåligt mellan kanske april- september. Resten av året är det förmodligen för kallt beroende på när man väljer att gå ut. Perfekt temperatur är runt 18-20 grader. Annars är det för varmt eller för kallt. Såna temperaturer har vi väldigt sällan i Sverige, enbart ett fåtal veckor per år. Det finns säkert de som inte håller med om det jag skrev där, men det är min verklighet. Ni vet inte hur min kropp mår av att promenera eller motionera om inte vädret är tillräckligt bra! Vad som funkar för er, fungerar sällan för mig… tråkigt nog. Alltså, om vi promenerar duktigt under sommarhalvåret och går ner några kilon av det så ser vinterhalvåret till att man går upp allt igen och till nästa års sommar börjar det om igen.

Vad är då lösningen? I en perfekt värld, bestämmer sig jag och Henrik oss för att vi testar att äta en ren och skär vegansk kost i några veckor (Veganuary, eller nått liknande). Eller åtminstone så försöker vi så gott vi kan. Det kommer aldrig att bli av, för jag är den enda i det här hushållet som är intresserad av att ändra min kost av hälsoskäl i den nivå som är snabb nog så det kan funka.

Jag, personligen tror nämligen att det måste ske direkt och inte i små steg. Det har liksom prövats tusen gånger tidigare och vi har testat allt möjligt för att gå ner i vikt. INGET AV DET ÄR HÅLLBART! Jag är egentligen inte intresserad av att stressa på det här på sambon heller. Även om jag egentligen måste. Jag har liksom tjatat och gnatat om det här sen vi blev ihop, eftersom hälsa blivit ett stort intresse för mig sen vi blev ett par. Eftersom vi testat diverse olika dieter och funnit att inget funkar i längden så är det förbud mot alla andra typer av kostrelaterade förändringar och det suger, med tanke på vad jag lärt mig om vegansk kost och växtbaserad diet. (WFPB = Whole Foods Plant Based). Just nu och sen ett tag tillbaka känns det som om att jag är på bristningsgränsen till att dö, bli allvarligt sjuk eller bara tröttna på precis allt om jag inte kan få en bättre hälsa och en bättre vikt.

Varför är jag då inte vegan? Jo, av flera anledningar. Kött är fortfarande gott. Det finns heller fortfarande inget bra veganskt alternativ till exempelvis fläskkarré (bästa konsistensen på kött enligt mig), 40%ig vispgrädde eller creme fraiche och gräddfil. Det som finns är ok, men inte tillräckligt gott för att det ska funka för mina smaklökar. Eller Henriks för den delen. Det är där just Impossible Foods hamburgare kommer in i bilden samt Perfect Day som jag nämnde ovan. Jag har noll energi till att laga mer hälsosam kost. Mitt liv tillsammans med Henrik är just nu viktigast av allt. Jag vet vilket pris det är jag fått betala för att rent mentalt ha fått vara lyckligare än någonsin, så jag är inte dum. Jag har gjort ett val och just nu är det Henrik och det vi har tillsammans. Och jag är fullständigt medveten om att vi båda kämpar med övervikt och att vi kan leva längre (och lyckligare) tillsammans i många fler år om vi bara väger mindre och får en bättre hälsa. Men det är liksom lite moment 22 över det här. Verkligheten är liksom bara för verklig och det som jag vill ha känns omöjligt att nå.

Jag bara hoppas att hälsoproblemen löser sig av sig självt. Att vi bara någon dag vaknar upp och inser att ok, vi gör ett försök och testar oss fram till en optimal hälsa. Oavsett om det sker i små steg eller cold turkey.

Antingen så händer det, eller så dör man av en hjärtinfarkt i sömnen. Punkt slut.

För att sammanfatta;
Jag vill äta mer veganskt. Istället blir det köttrika rätter 5 dagar i veckan. Mat är jättegott, men ger ångest. Andra dagar beställer vi hem. Ibland äter vi vegetariskt, hela frysen är full med quorn, frysta grönsaker och andra köttsubstitut eller potatisrätter. Det är dock väldigt random. Dagligt fiberintag är under 10 gram. Önskat fiberintag 72,5. Lagom överestimerat, alltså. Jag vill promenera, gå runt sjöarna och få in i snitt 10 000 steg per dag. Vad händer? Jo, för lite promenader och istället åker man på benhinneinflammation när man väl kör igång. Jag är sugen på frukt och grönt, och köper hem det i perioder. Äter tills jag inte är sugen längre och resten blir dåligt. Vi minskar ner på onyttigt, klarar det fint under veckodagarna och på helgen dippar man chips och äter godis tills man nästan spyr. Dock inte varje vecka, men ofta nog för att det märks på vågen, den allmänna hälsan och vikten. Jag spenderar större delen av min fritid genom att titta på inspirerande YouTube klipp om veganism och önskar ta steget. Det som händer är att jag istället uppskattar min älskling mer och mer och inser att saker och ting får lov att ta sin tid. Jag inser också hur jävla mycket jag älskar mitt liv idag jämföres med tidigare och det spelar in så otroligt mycket till varför jag inte tar steget och blir mer hälsosam.

Det är alltså en shitstorm deluxe som pågår av hopp, förtvivlan, jävla massa kärlek och en mental hälsa som aldrig någonsin mått bättre. För det är sant, samtidigt som det är komiskt. Hur kan man må mentalt rent awesome medan ens kropp sitter där och säkert insjuknar i cancer, diabetes och/eller hjärtsjukdomar? Jo, om man är jag så är det så. Det är 50/50 av det bästa samtidigt som det värsta pågår. Glad och lycklig över livet är jag men bedrövligt olycklig över hälsa med värk, övervikt och en förbannad IBS mage…

Det blev långt det här, men jag tror jag har fått ut det mesta av vad jag ville nu.

Jag vill inte veta av några sura kommentarer. De kan du behålla för dig själv. Jag kämpar med dessa handlingar och tankar dagligen och jag vet mycket väl om vad vi gör rätt och fel. Jag behöver inte bli påmind om det från någon annan just nu. Jag har lösningen, men att genomföra den är idag omöjligt. Och jag avskyr det…

 

Semestern för sommaren 2016 är över…

Årets semester är över, och här är den lilla sammanfattningen över vad jag har gjort de senaste två veckorna. Sovmorgon är i alla fall awesome, likadant är att slippa alla måsten, se på tv när man vill och att jag faktiskt läst mycket, vilket aldrig någonsin hänt tidigare i mitt liv.

Och jag är helt död, men ändå glad. Allt är som vanligt och jag har precis avslutat dagens arbetspass. Det är fullt ös, nästan medvetslös nu och mycket som ska göras på jobbet och det är kul. Om en vecka börjar årets distanskurs och det är skoj. Jag hjälper min kollega Pia med den i år med + att jag fortsätter med mina vanliga arbetsuppgifter.

Maja gömmer sig under min tröja.

Hur var semestern då? Jo, den var bra. Två veckor med sovmorgon, tv serier, film, bokläsning och lite kodande. Det blev också ett besök till Karl Oskar dagarna, vilket var riktigt kul i år. Varför det var så roligt berättar jag på Antons blogg snart.

Bokläsning, förresten? Ja, jag har läst över 300 sidor av fjärde boken i Wheel of Time serien. Jag har bara läst via Google Play books än så länge och det funkar. Hur bra det funkar är frågan. Jag snappar upp en hel del när jag väl läser, men ut åker det lika fort. När jag har läst ett kapitel eller så, återberättar jag essensen av vad jag har läst för Henrik (som ligger typ 6 böcker före mig) och det som jag har missförstått rättar han till och så fyller han i detaljerna. Eftersom jag har så svårt att läsa av diverse anledningar (inte dyslexi dock) så är detta ett bra sätt att komma vidare på. Om det fortsätter så här bra så  kommer jag vara ikapp Henrik lagom till jul eller så, förhoppningsvis tidigare. Jag räknar med att varje bok kommer ta runt 3 veckor, men det kommer säkert dyka upp nått skit som gör att varje bok tar 1 år istället eller nått. Jag tänker bara göra vad jag kan för att läsa igenom serien så fort som möjligt (och dessutom komma ihåg majoriteten av det jag läser också).

Semestern gick över fort och jag hade gärna tagit en vecka till med sovmorgon och allmänt latande, men det får bli till en annan gång. Jag tar ett längre jullov och någon annan vecka är också planerad innan dess.

Vi var också på lite småresor. Bland annat tog vi en tur till Älmhult för att gå på Ikea. Vi hittade en matta och någon typ av plastduk att ha till lådorna i köket så inte alla bestick etc. åker runt i onödan. Ingen stor hit, alltså men Ikea är inte längre vad det en gång var. Mycket där är skräp som tids nog ska bytas ut. Det enda som duger är möjligtvis sängkläder, köksgrejer och annat smått och gott. Större möbler är bara blä har vi märkt.

Jaja, så är det ju. Vad gjorde du på din semester i år? Lämna en kommentar och berätta.

Recension | The Dragon Reborn | Wheel of Time

Det tog mig 1 år och ca 4 månader att läsa klart bok nummer 3 i serien ”Wheel of Time”. Typiskt för mig, men boken var ändå bra och jag rekommenderar den.

Det här är tredje boken i serien och denna boken tog över 1 år att läsa klart. Jag läste den både via ljudbok men också i bokform via Google Play books. Orsaken till varför det tog så lång tid att läsa klart den är för att jag inte har haft intresse nog, och andra saker i mitt liv har gått före. Eftersom jag dessutom mer eller mindre enbart arbetar hemifrån numera och inte går ut särskilt mycket så blir det inte heller så mycket lyssnande på ljudbok. Den här boken läste jag till majoritet via Play Books, då det fungerade mycket bättre och jag snappade upp mer av berättelsen.

Bild jag hittade på nätet som sammanfattar lite av tredje boken. Bilden är en länk.

Handling

I denna bok är det inte särskilt mycket fokus på Rand. Till en början är de alla tillsammans, men sedan bestämmer sig Rand för att fortsätta resan på egen hand och de andra karaktärerna i boken får huvudfokus. Gällande kvinnorna får man se mycket av deras resa när det gäller att hitta kraften och bli Ai Sedai. Mat försöker återhämta sig efter förra bokens händelser och Perrin fortsätter handskas med sitt dilemma. Vi får också se lite småglimtar av vad Rand håller på med.

Min recension

Den här boken tycker jag har varit lika bra som de första två, men eftersom jag suger på att läsa böcker och föredrar filmer och serier så har det varit svårt att motivera sig till att bara sätta sig och läsa. Eftersom det också varit svårare att förstå och hänga med berättelsen när jag lyssnat på ljudboken så har det också förhindrat mig från att fortsätta läsa boken. Idag blev jag dock klar och den hade ett mycket intressant slut som förhoppningsvis motiverar mig till att fortsätta läsa kommande böcker i mycket snabbare takt. Jag har inte så mycket mer att säga mer än att boken är bra och välläst så jag rekommenderar att ni läser denna bokserie om ni är på jakt efter något nytt.

Långt hår just nu är lite som pest eller kolera…

Dags för hårsnack. Det vankas slingor om ett par veckor och frågan är hur jag gör med längden på mitt numera jättelånga hår. Så här långt hår har jag inte haft sen jag gick i grundskolan och nu är det långt, jobbigt och i vägen men ändå vill jag inte ha någon annan hårlängd. Ett konstigt dilemma…

Sen ett tag tillbaka så går jag och funderar på vad jag ska göra med mitt hår. Tekniskt sett har jag hållit på och sparat ut det i typ 3-4 år eller så och har nu nått min mållängd. Målet var i alla fall att håret skulle täcka brösten och dit kom jag för några månader sen. Tekniskt sett var jag där i februari, men då klippte jag bort några centimeter, men sen dess så har jag håret växt ca 1 decimeter (alltså ca 2 cm per månad, som vanligt).

När håret började nå mållängden har det dock varit extra jobbigt att ha långt hår. Det är svårt att få ihop en bra hästsvans (eller snarare en slarvig bulle) då håret är för långt för att det ska bli bra. Att bara ha en simpel hästsvans som jag typ alltid haft innan är för varmt och för jobbigt, så därför har jag börjat göra slarviga sådana eller så snurrar jag ihop håret till en boll och sätter fast med en annan typ av hårsnodd. Ibland funkar det jättebra, men ofta inte alls. Håret är för långt.

Å andra sidan vill jag heller inte klippa det. Inte ens någon decimeter om jag ska vara ärlig, men håret just nu är asjobbigt och har varit det i flera månader. Jag har ofta tänkt på alla miljarders frisyrer jag har haft under årens lopp men ingen av dem känns ok. Det enda som känns ”ok” är den längd jag har nu, trots att det är asjobbigt, varmt, svettigt, i vägen etc. Det är verkligen pest eller kolera just nu.

Jag har sällan håret utsläppt heller. Mest för att det är jättejobbigt, men jag sover med håret utsläppt om nätterna i alla fall, även om jag hellre hade velat ha det uppsatt på något vis då med, då jag blir sjöblöt i nacken var och varannan natt pga att jag svettas så mycket om nätterna och håret är i vägen. Jag tycker heller inte att jag passar i utsläppt hår. Alla andra säger att jag är så fin i det, men jag känner mig som en alien när jag ser mig själv med utsläppt hår numera. Jag passar bara i uppsatt hår på något vis (eller i fläta) när jag har långt. När håret är kort så är jag nöjd oavsett frisyr, så då har det varit lättare.

Ett kollage med bilder på mig och mitt hår som det är idag, vissa är humoristiska och andra är mer seriösa.

På kollaget ovan så har jag en olaplex behandling i håret. Har inte gjort en sån på flera månader, men det har heller inte behövts sen jag började tvätta håret med Malibu C. Med det nya balsamet, Miracle Repair så är varje hårtvätt som en minibehandling av Olaplex och mitt hår är idag otroligt vackert, glänsande, starkare och jag tappar mindre hår. Det är bara fördelar, trots att det är jättedyrt. Jag tog dessa bilderna precis innan jag började skriva inlägget.

I alla fall, om man nu återgår till mitt dilemma. Om ett par veckor så ska jag gå till min frisör igen och denna gången är det bestämt att jag ska göra fler slingor. Jag ska alltså bli mer blond. Ungefär som på bilden länkad nedan:

Bild på en tjej med blonda slingor bakifrån. Bilden är en länk.

Syftet med att göra fler slingor är dessa:

  • Jag vill bleka, så jag kan ha roliga färger och byta hårfärg oftare, typ lila, rosa färger etc.
  • Det känns som om att slingor med väldigt långt hår är något jag inte har gjort tidigare och är på ett vis en del av min framtida plan ”jag ska bli snygg”, vilket inkluderar att jag ska gå ner i vikt, fixa tänderna (redan gjort) och bli mer hälsosam inför att jag skaffar Grand Danois. Om något av de hälsosamma grejer kommer hända så kommer det ta år innan jag är där, men det är mer realistisk att jag aldrig kommer hamna på en bättre vikt och få en bättre hälsa om saker och ting fortsätter som de alltid har gjort.
  • Slingor, så som jag vill göra dem känns så fel om mitt hår är kortare än vad det är just nu. Håret ska vara långt för att det ska få den rätta effekten.

Jag har alltså en plan, men om jag orkar stå ut är frågan. Skulle jag klippa håret kortare så skulle jag i alla fall skita i att färga det, för då känns det bara fel, men det gör allt gällande håret oavsett ändå. Håret växer ju ut, så skulle jag klippa av en bit så är jag ju tillbaka där jag är nu rätt snabbt. Skulle jag dock välja att klippa det mycket kortare än vad jag har nu så skulle jag i alla fall vilja hitta en frisyr som funkar. Problemet är att jag kan inte ha mitt hår i olika längder (om det inte är riktigt kort), det är bara ännu jobbigare, men att ha en jämn klippning om det är mycket kortare än vad jag har idag så känns det också bara fel. Nackdelen också med att ha kort hår, typ Robyn frisyr, är att mitt hår växer galet fort så då får jag börja gå till frisören jätteofta för att inte se dum ut. Tänk dig – 6-7 cm på 3 månader. Det gör mycket för en kort, häftig frisyr. När håret är jämnt och långt så märks det inte av på samma sätt. I alla fall för mig.

När jag var ihop med mitt ex, hade jag en frisyr jag trivdes jävligt bra med, men den frisyren får jag inte ha för Henrik och det förstår jag. Det var ungefär som hockey frilla, då håret var kort högst upp, jättekort på sidorna och långt bak så jag kunde få upp en hästsvans om jag ville. Jag hade också svart hår och tillsammans med en lite goth-inspirerad klädsel så var det jävligt snyggt. Dock, med min hälsa såsom den är idag så hade jag inte orkat ta hand om håret heller, då den frisyren (plus såsom jag klädde mig och även sminkade mig dagligen) är inget som jag orkar med idag och inget jag hade trivts med heller. Då klädde jag mig tight, med leggings och hela köret samt med klänningar och kjolar ibland. Jag hatar egentligen sån klädsel och det var jobbigt på sina sätt även då. Orsaken är mest att jag tvingas använda handväska och lägga alla prylar i en sån, och det gillar jag inte. Jag vill ha det viktigaste i mina fickor närmast mig. Idag med tanke på min vikt, att jag väger ca 15-17 kg mer än vad jag gjorde då skulle bara göra mig mer obekväm och jag har aldrig gillat tighta kläder. Det funkade under de åren för att jag var så smal och på alla andra sätt och vis så hälsosam jag någonsin har varit, men det funkar inte idag och inte heller om jag faktiskt skulle gå ner i vikt och få en bättre hälsa. Tighta tjejkläder är INTE min grej!

Jag älskar den är jag är idag på många sätt, samtidigt som jag vantrivs på en del andra. Jag älskar att slippa smink, gå klädd i baggy kläder och slippa bry mig. Det jag vantrivs med är min vikt och mina hälsoproblem, men jag har inte energi nog att göra något hållbart åt det. Och det suger! Men mer om det i ett annat inlägg antar jag.

Det bästa är förmodligen att bara låta allting vara. Gå till frisören, trimma topparna, göra slingorna, köpa någon rolig hårfärg och fortsätta som om inget hade hänt.

Annars, om ni har bra tips på häftiga frisyrer så meddela mig så jag får lite inspiration.

Jag har fått dille på drakar!

Det här inlägget är hämtat från Instagram, under #ihuvudetpåengranddanoisgalning och är antingen en selfie eller en rolig, kreativ vardagsbild. Följ mig på Instagram @annamaria.eriksson för att se allt jag postar där. Alla inlägg hamnar inte på bloggen.

Jag har fått dille på drakar! Har nog sett allt jag kan när det gäller draktränarserien, och eftersom andra filmen försvann från Netflix så fick jag köpa den. Det gör inte mig något. Billig var den också. 59 kr + frakt från cdon.com. Jag rekommenderar också tv serien som finns på Netflix. Tre säsonger finns där och originalet som sändes på cartoon Network kan man köpa på DVD. #howtotrainyourdragon #toothless #draktränaren2 #dragons